Enade vi stå... av Mats Olsson

Utrymmet för en nya kommunalpolitisk partibildningar till vänster, någonstans mellan s, v och mp, är i Lund väldigt trångt. Det beror på att de tre partierna ligger nära varandra i en rad frågor. Det gäller stora delar av skolpolitiken, liksom vård och omsorg och kulturpolitik. I miljöfrågor och stadsbyggnadsfrågor har v och mp förvisso skiljt ut sig gentemot alla övriga partier, men s har helt klart närmat sig dessa partiers ståndpunkter i en rad frågor, samtidigt som v, och delvis också mp, blivit mer pragmatiska, blivit mer inriktade på att påverka miljöpolitikens innehåll än att vifta med plakat. I budgetfrågor finns vissa skillnader, där vänsterpartiet brukar ha en tendens att snabbare vilja anpassa kommunalskatten till verksamheten än tvärtom, men redan nu i 2008 års budgetdebatt krävde också s och mp en skattehöjning.
Vad återstår då för ett nytt parti, som dv, att göra? Egentligen ingenting, vilket så tydligt märks i deras praktik. Allt som dv gjort eller sagt under de två år partiet varit aktivt i kommunalpolitiken har varit instämmanden i ståndpunkter som de tre andra partierna redan tagit. Det finns ingen fråga som dv har lyft som man inte skulle kunnat lyfta i minst ett, och oftast i vilket som helst av de tre partierna. Som jag tidigare skrev uppstår det stora problemet när dv ska försöka berätta varför de finns. I flygblad och tidningsuttalanden måste de då ägna sig åt att på tvivelaktiga grunder misstänkliggöra de tre andra partierna. Ibland tar det sig komiska uttyck, som anklagelser för "marxism", men värre när man t.ex. försöker positionera ut miljöpartiet ur det lokala rödgröna regeringsalternativet.
En förvisso sliten men ändå god devis är: Enade vi stå, splittrade vi falla. Finns det inte väldigt starka skäl för vänstern att dela sig är det bättre att hålla ihop. Det märktes tydligt vid kommunalvalet 2006 i Lund. Vänsterpartiets 4 202 röster, tillsammans med dv:s 1 227 röster, hade räckt till sex mandat för vänstern i kommunfullmäktige. Nu blev det bara fyra plus ett. Vänsterpartiet tappade det sista mandatet till sd med några tiotal röster i den västra valkretsen (jag ber naturligtvis Sven Hugo Mattsson om ursäkt, djupt och innerligt, för att jag i en tidigare kommentar råkade skriva östra valkretsen).
Själv är jag övertygad om att orsakerna till bildandet av dv inte alls har med skiljaktighet i kommunalpolitiska frågor att göra. I stället torde det handla om en frustration över vänsterns kräftgång på riksplanet under senare år, i kombination med upprördhet över historiska mer eller mindre allvarliga interna oförrätter och övertramp, av den typ som sker i alla något så när livliga partiorganisationer. Men när liknande eller kanske värre oförrätter de senaste åren offentligt har exponerats i Skåneavdelningarna av t.ex. folkpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna har det inte lett till nya konstiga kommunalpolitiska partibildningar. Vi har inte fått ffp (Folkliga folkpartiet), dkd (Demokratiska kristdemokrater) eller Dubbelmiljöpartisterna. De har i alla fall vett att hålla ihop.