V från teori till praktik av Gunnar Stensson

Karin Svensson Smith har redan välkomnat vänsterpartiets steg in i oppositionssamarbetet med mp och s. Och jag får väl göra detsamma.
En av de saker vi hoppades på efter rekordvalet 1998 var regeringssamarbete. Under 90-talet framträdde ett antal konstruktiva politiska praktiker ur vänsterpartiet, vann brett förtroende genom kunskap och engagemang och bidrog till återupprättandet av svensk ekonomi och välfärd efter 90-talskraschen.
Men i det fördolda konspirerade unga låtsasleninister med åldriga apk-kommunister om ett antidemokratiskt maktövertagande i den svaga partiorganisationen. Övertagandet genomfördes i princip under den tragikomiska kommunistkongressen i Växjö.
Sedan avlägsnades ett antal dugliga politiker under mer eller mindre skymfliga former samtidigt som den interna debatten ströps, i Lund bland annat genom nedläggandet av Veckobladet. Antalet medlemmar i vänsterpartiet och ung vänster minskade. Rösterna på partiet halverades i valen 2002 och 2006.
Somliga av nykomlingarna hamnade i partistyrelse och riksdag. Några av dem finns kvar. Flertalet av ungvänsterexhibitionisterna tröttnade och sökte sig åt andra håll.
Men ett antal kommunalpolitiker fortsatte plikttroget det praktiska politiska arbetet på basplanet. De utgör partiets levande kärna.
Under hösten 2008 har trenden vänt. Turerna i försöken att bilda en oppositionsallians har gynnat vänsterpartiet. Inom partiet skiftar tyngdpunkten till fördel för dem som i riksdag och kanske också partistyrelse företräder en öppnare, mer samarbetsinriktad och pragmatisk politik. Belöningen kommer (kanske) i form av ökat förtroende i opinionsmätningarna.
Många partimedlemmar måste välkomna språnget från ideologisk teori till praktisk politisk handling. Nu uppstår möjligheten att inte bara ta del av nya perspektiv från miljöpartister och socialdemokrater utan också att samtidigt påverka dem med egna värderingar och erfarenheter.
Samtidigt finns många skäl att vara vaksam mot framväxten av en blockpolitik som lätt kan stelna oh bli allt annat än demokratisk.
Ett rödgrönt parti som demokratisk vänster i Lund har all anledning att fortsätta som en utmaning och ett korrektiv mot ekonomism och manipulationer i samförståndspolitikens slutna rum.
Vi utmanar genom kampanjer riktade direkt till medborgarna i Lunds bostadsområden och genom att medvetet kombinera miljöaktioner med aktioner för social rättvisa. Vi blir bara glada om till exempel vänsterpartiet tar upp tävlan.