Israel har under perioder ockuperat såväl södra Libanon som Gaza. Israel har dragit sig ur såväl södra Libanon som Gaza. I normala fall borde detta uppfattas som en förbättring att slippa ha en främmande makts soldater utanför sitt hem. Så är och var säkert också uppfattningen bland befolkningen. Trots detta följdes israels reträtter från Libanon och Gaza av angrepp från dessa områden in över gränsen mot Israel. Angreppen på Israel har planerats och utförts av islamistiska fundamentalister i Hizbollah och Hamas i skydd av civilbefolkningen och utan att ha folkets stöd. Samtliga raketangrepp mot Israel har gjorts mot civila mål. De islamistiska gruppernas vinst är att de för den muslimska världen visar sig våga trotsa staten Israel. Olika opinioner i västvärlden har också mobiliserat stöd för det utsatta palestinska folket då de ses som den svagare och angripna parten. Israel har samtidigt beskrivits i termer av krigsförbrytare och deras aktioner som oproportionerligt våldsamma.
Israels rätt att existera
Israels rätt att existera och dess rätt att försvara sig erkänns allmänt med undantag för islamska fundamentalister. Men mer blir det inte. I Libanon fanns visserligen FN personal såväl före som efter invasionen men de hindrade inte Hizbollahs militära förberedelse av krig mot Israel. Samma sak inträffar nu. FN och många stater fördömer Israel för de många offren i Gaza och kräver omedelbart eldupphör men ingen kommer med trovärdiga förslag på hur man skall säkra konfliktområdena så att de inte åter används för nya raketbeskjutningar.
Troligtvis kommer det en överenskommelse med inslag av övervakning/garantier och så lämnar Israel Gaza. Vad händer sedan? Efter ganska kort tid bygger åter Hamas, som tidigare Hizbollah, upp sina militära resurser och vi är tillbaka på ruta ett. Följden av detta är att Israel alltmindre tror på FN och alltmer förlitar sig på sin egen militära kapacitet.
Dessa onödiga krig drabbar den civila befolkningen oerhört hårt. De traditionella krigen som utspelades på sextiotalet avgjordes av arme eller pansarförband. De skördade många offer men det var soldater. De motståndare Israel har att möta i Libanon och Gaza finns mitt i folkhavet där många dessutom är barn. Svensk medias beskrivning av de stridande är avslöjande ”militanta palestinier”. Jag frågar mig hur kan en israel se om en person är civil eller militant och stridande.
Hamas och Hizbollah avväpnas.
För att få bort hotet från Hizbollah/Hamas måste dessa besegras. Detta har Israel rätten att göra men tillåts ej då kriget oundvikligen skördar mängder av civila offer och därmed blir oacceptabelt världsopinionen ögon. Å andra sidan har ej Hizbollah och Hamas kapacitet att besegra Israel. Konflikten kan därför inte avslutas utan att andra stater griper in.
I stället för att demonstrera mot Israel borde protesterna riktas mot FN och dess medlemsstater som är de enda som kan skapa fred i området.
Permanent militär närvaro i en bred zon runt Israels landgränser med personal från stater som står utanför konflikten, Europa, Kanada, Ryssland, Turkiet. Dessa områden, Gaza, Södra Libanon och västbanken, ställs under internationell kontroll på ett likartat sätt som Kosovo.
Bosättningar och ockuperade områden lämnas och Israels försvarsmur flyttas till den egna gränsen.
Ekonomiskt stöd för utveckling av de områden som står under internationell kontroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar