Joseph Stiglitz: ”Ojämlikheten är roten till det onda” av Erik Kågström

Det är inte meningsfullt att diskutera den nuvarande ekonomiska krisen om man bara ser till de finansiella problemen och svårigheter på grund av åtstramad kreditgivning. Det som på sikt kan bli hinder för en stabil utveckling av världsekonomin är obalanserna och bristerna i den underliggande reala ekonomin. Till de insiktsfulla på detta område hör ekonomipristagaren Joseph Stiglitz. I sin bok ”Fungerande globalisering” och i tidningsartiklar har han beskrivit den viktigaste orsaken till den nuvarande obalansen i världsekonomin: den ökande ekonomiska ojämlikheten på individnivå och den minskande löneandelen av förädlingsvärdet i den globala ekonomin. ”Pengar har flyttats från dem som spenderar hela sin inkomst till dem som har sådant överflöd att de inte kan spendera allt även om de försökte”. Detta har medfört att efterfrågan i världen – global aggregate demand – inte räcker till för den ständigt ökande produktionsvolymen. Världsekonomin hade därför inte kunnat fungera och växa om inte amerikanerna med lånefinansierad överkonsumtion bidragit till att upprätthålla efterfrågan globalt.
I en artikel i Project Syndicate 090108 har Joseph Stiglitz på nytt tagit upp dessa frågor. I den nuvarande krisen anser han det visserligen nödvändigt med de ekonomiska stimulanspaket som nu planeras och genomförs i olika länder för att mildra effekten av kreditåtstramningen. Men för att man på sikt skall kunna få en stabil utveckling av världens ekonomi krävs det också strukturella reformer. Stiglitz är tydlig med vad han anser vara det mest angelägna. ”För det första måste vi vända den olyckliga trenden till ökande ekonomisk ojämlikhet”. Lönerna måste öka på vinsternas bekostnad. En ökad progressivitet i beskattningen är en nödvändig åtgärd. I andra sammanhang har Stiglitz också framhållit betydelsen av starkare fackliga organisationer.
Systemet med en global reservvaluta som är knuten till ett enda lands valuta – i dag dollarn - anser Stiglitz är olyckligt. Han vill i stället ha en fristående reservvaluta – något i stil med Keynes Bancor eller IMF:s dragningsrätter.
Vår stadsminister tycks betrakta krisen som något som drabbat det svenska folket utifrån – utan egen förskyllan. Men också i Sverige har den ekonomiska ojämlikheten ökat. Efterfrågan på den svenska hemmamarknaden är inte stor nog för att motsvara vår produktion. Utan hjälp med efterfrågan från utlandet skulle vår ekonomi stagnera. Att vi har ett ständigt exportöverskott beror på att vi inte har råd att konsumera lika mycket som vi producerar.
Det måste vara en uppgift för den svenska vänstern att upplysa allmänheten om de djupa orsakerna till krisen. Om hur nyliberalismens trickle-down-filosofi har skapat obalanser som lett till den nuvarande krisen och i dess följd kanske en långvarig depression.