Information om Ship to Gaza

WitnessGaza
På adressen ovan kan du dag för dag bevittna vad som sker när Ship to Gaza närmar sig sitt mål.

Man kan också läsa mer om vad som händer under båtens färd på
shiptogaza.se eller
cementtillgaza.wordpress.com

Operation Himlavind ska stoppa Ship to Gaza av Per Roijer

Militäroperationen som ska stoppa Ship to Gaza har döpts till Operation Himlavind av den israeliska krigsmakten. Befälhavare är marinchefen. Ett särskilt fångläger påstås hålla på att iordningställas i trakten av hamnstaden Ashdod, inte långt från Gaza, för aktivister som arresteras.

Det säger den svensk-israeliske tonsättaren och konstnären Dror Feiler när Veckobladet får kontakt med honom på torsdagseftermiddagen. Han befinner sig ombord på det svensk-grekiska lastfartyget Free Mediterranean i Medelhavet på väg till Gaza.
Han räknar med att konvojen med åtta fartyg i det som kallas Freedom Flotilla ska nå Gaza på lördag.
På onsdagskvällen lämnade hans fartyg Rhodos.

Tror du att ni kommer att bli bordade av den israeliska marinen?
– Det är en tiotusenkronorsfråga, ingen vet. Men de säger så. Jag har blivit intervjuad säkert tio gångar av olika israeliska radio- och tevekanaler och tidningar. Alla säger att det finns ett sådant beslut, och att marinen har ett namn på operationen, Operation Himlavind.
– De säger att de kommer att borda båtarna, vi kommer att arresteras och de håller på att förbereda ett slags fängelse eller läger åt oss i Ashdod. Men jag vet inte om de verkligen kommer att göra så eller bara säger det för att skrämma oss.
– Vi hoppas komma i land.

På torsdagen rapporterade israeliska media om hur IDF, krigsmakten, genomförde en övning i Medelhavet inför den planerade konfrontationen med Ship to Gaza. Företrädare för den israeliska regeringen har förklarat att konvojen ska stoppas med våld om det behövs. Under veckan har tonläget dämpats en aning. På torsdagen kom uppgifter från militären att man tänkte se till att de hjälpsändningar som blockadbrytarna för med sig till Gaza ska överlämnas till Gaza efter det att man stoppat fartygen, kontrollerat lasten och arresterat de ombordvarande.
– Stämningen är god ombord, berättar Dror Feiler. Vi har precis målat delar av vårt fartyg gult och svart, som är en varningsfärg till sjöss. Sjögången är måttlig, vågorna går vår väg, och vi räknar med att vara framme på lördag.

Flottan av båtar består av åtta båtar. Fyra är lastbåtar och fyra passagerarbåtar. Den svensk-grekiska som Feiler åker med är den minsta, på 1500 ton.
– Vi köpte Free Mediterranean, som tidigare hette Sofia, halvt i smyg på en grekisk ö tillsammans med den grekiska Ship to Gaza.

Dror Feiler har berättat om att han var övertygad om att ett tidigare försök att köpa ett fartyg i Sverige stoppades av den israeliska underrättelsetjänsten.
– Det återstod bara att skriva på kontraktet när det visade sig att båten plötsligt var såld. Några sådana svårigheter hade vi inte den här gången. Våra grekiska vänner känner redarbranschen bättre än vi, säger han.

De åtta båtarna har startat från olika hamnar i Medelhavet och på fredagen ska de sammanstråla och köra i konvoj till Gaza.
Den största lastbåten, är på 4 400 ton. De fyra passagerarbåtarna är av mycket varierande storlek. Den största tar 400--500 passagerare, en tar 60 passagerare och två småbåtar som rymmer 25 personer vardera.
Lasten består av livsmedel och mediciner, 3000 ton cement – som israelerna är fast beslutna om att inte släppa in i Gaza – hästar, getter, ett hundratal rullstolar och ett prefabricerat hus.
– Och vi är obeväpnade, säger Dror Feiler. Vi har inte ens en nagelfil med oss.

Vägen ut ur Afghanistan ?

Pierre Schori samtalar med Björn Kumm
Måndag 31 maj kl. 19.
Lilla salongen, Inkonst, (Bergsgatan 29), Malmö.
Arrangörer: Afghanistansolidaritet i Skåne, Efter Arbetet, ABF Malmö, Glokala Folkhögskolan

Vägen ut ur Afghanistan av Pierre Schori
Beskrivning från adlibris:
Efter 200 år av fred befinner sig Sverige åter i krig. Svenska soldater strider under NATO-flagg med amerikanskt befäl i ett avlägset asiatiskt land.
Pierre Schori anser att den svenska regeringen och riksdagen begick ett stort strategiskt misstag genom att engagera Sverige i en NATO-operation utan möjlighet att själva bestämma om och hur länge vi ska delta. Schori följde Afghanistankrigets tre första år som svensk FN-ambassadör och menar att operationen äventyrar FN:s anseende och försvagar världsorganisationens och Sveriges möjligheter att bidra till fred och utveckling.
Pierre Schori har samtalat med några av världens främsta forskare, politiker, militärer och diplomater från Afghanistan, Pakistan, FN, EU och internationella biståndsorganisationer. Hans slutsats är att Sverige bör avsluta sin militära insats snarast möjligt och istället förespråkar han en regional fredlig lösning där Sverige kan spela en roll.

Söndagspromenader nära Lund

Klostergårdens byalag anordnar söndagspromenader klockan 15, söndagarna den 30 maj, 6 juni, 13 juni och 20 juni.

Söndagen den 30 maj är temat ”Sankt Lars-parken under omvandling.”
Om parkens historia och de stora förändringar som den genomgår med byggandet av ett nytt äldreboende, bostäder i sydvästra hörnet och den nya stadsdelen i det tidigare BUP-området.
Samling klockan 15 vid Öppenvårdscentralen i Sankt Lars.

Söndagen den 6 juni är temat ”Klostergården nu och i framtiden”.
Bland annat om förändringarna i norra Klostergården med ”Träffpunkt Klostergården”; ”skidbackehuset”, parkeringshuset vid Södra vägen, matcharenan och gröna stråket.
Samling klockan 15 utanför kyrkan i Klostergården

Söndagen den 13 juni är temat ”Den nära naturen. Vandringsleden söder om Höje å från Flackarp till Trolleberg”.
Om natur i Höjeå-dalen mellan odlingslandskapet och staden. Rik blomning garanteras. Lunds profil sedd från sydväst (dessutom Uppåkra, Jakriborg, Turning Torso och Barsebäck).
Samling klockan 15 vid Källbybadets entré.

Söndagen den 20 juni är temat ”Skånes odlingslandskap. En rundvandring från Tetrapak via Knästorp.”
Utsikt över Dalby kyrka, Romeleåsen, Uppåkra och Höje ås dalgång. Intressanta perspektiv på Lunds profil från sydöst.
Samling klockan 15 vid Öppenvårdscentralen i Sankt Lars.

Priset för att delta i promenaderna är 50 kronor per familj eller enskild vuxen.
Pengarna går oavkortat till Klostergårdens byalag för att finansiera dess verksamhet.
Klostergårdens Byalag, c/o Gunnar Stensson, tel 046-133171, mailadress: gstensson@hotmail.com.

Så funkar propagandan av Gunnar Stensson

I ansträngningarna att oskadliggöra Goldstone-rapporten har israeliska forskare luskat ut att Goldstone under sin tid som sydafrikansk domare dömt åtminstone två svarta män till döden.
De förtiger självfallet att Goldstone stod president Nelson Mandela nära och var en av dem som Mandela hade mest förtroende för i arbetet att avskaffa apartheid-systemet i Sydafrika. Israel däremot hade ett omfattande vapensamarbete med apartheidregimen ända fram tills apartheidsystemet avskaffades.

Under democracy we don´t silence voices that express an opinion which is different from the dominant one

Så protesterade 500 forskare mot Israels beslut att vägra Noam Chomsky tillträde till Västbanken. Men vem har sagt att Israel är en demokrati? Sydsvenskan har inte kommenterat episoden.
Gunnar Stensson

Israels hot mot Ship to Gaza av Ulf Nymark

S-riksdagsledamoten Helén Pettersson i Umeå har ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Calr Bildt om Israels hot att använda militära medel för att stoppa Ship to Gaza. Petterssons fråga till Bildt var: Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att skydda detta humanitära initiativ?

Bildts svar
I tisdags lämnade Bildt svar på frågan. Så här lyder svaret i sin helhet:
”Helén Pettersson i Umeå har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att skydda initiativet Ship to Gaza.
Låt mig först framhålla att jag delar frågeställarens oro över den allvarliga humanitära situationen i Gaza. Civilbefolkningen har drabbats hårt av den pågående isoleringen. Det är angeläget att humanitära leveranser, inklusive materiel för återuppbyggnad, släpps in.
Europeiska unionen och Sverige verkar för att isoleringen av Gaza ska hävas. Vi har konsekvent framfört budskapet att gränserna omedelbart och utan villkor måste öppnas – och hållas öppna – för humanitär hjälp, handelsvaror och personer.
Jag sympatiserar med det humanitära engagemang som jag förstår ligger bakom den resa som organisationen Ship to Gaza nu genomför. Det är inte regeringens uppgift att ha synpunkter på den metod organisationen valt, så länge svensk lag respekteras. Samtidigt kan konstateras att UD sedan länge avråder från alla resor till Gaza, med anledning av säkerhetsläget.
Jag utgår ifrån att seglatsen till Gaza genomförs med fredliga medel och att den bemöts på motsvarande sätt av israeliska myndigheter. Inte heller arbetet för att häva Gazas isolering vinner på att denna situation utvecklas till en konfrontation.”

Appell till regeringen
Så långt utrikesministern. Den som vill sätta press på regeringen för att den aktivt ska skydda svenska medborgares rätt att färdas på internationellt vatten kan på denna sida skriva under en appell där regeringen uppmanas informera Israels regering om att israelisk lag inte gäller på internationellt vatten och att militärt våld mot fredliga skepp som färdas på internationellt vatten strider mot internationell rätt. Regeringen uppmanas i appellen också att verka för att de svenska medborgarnas rättigheter och säkerhet garanteras.

Amnesty om Gaza av Gunnar Stensson

Den ekonomiska blockaden av Gaza kränker internationell lag och berövar invånarna i Gaza adekvat tillgång till livsmedel och vatten, enligt Amnestys just utgivna årsbok.
Årsboken prisar Goldstone-rapporten.
Under kriget begick de israeliska styrkorna krigsförbrytelser och allvarliga överträdelser av internationell lag.
”Bland annat utförde de hänsynslösa och oproportionerliga attacker mot civila, besköt och dödade sjukvårdspersonal, använde palestinier som mänskliga sköldar, och besköt tätt befolkade bostadsområden med vit fosfor.” (Enligt Sydsvenskans Mats Skogkär är detta en propagandalögn)
Rapporten tillägger: ”mer än 1380 palestinier, inklusive 330 barn och hundratals andra civila dödades.
Sydsvenskan presenterar Amnesty-årsboken på ett helt uppslag men nämner givetvis ingenting om denna centrala del av rapporten. Förtiganden kan ske på många sätt, samtidigt som tryckfriheten hyllas.

Ship to Gaza av Bengt Hall

I förra VB berättade Gunnar Stensson om Ship to Gaza. En aktuell uppföljare till Ship to Bosnia som var ett solidaritetsprojekt på 90-talet till den krigsdrabbade bosniska befolkningen. Med hjälp av insamlade medel och olika stödinsatser kunde man bygga upp ett slags Folkets hus i Tuszla. I dagarna seglar åtta fartyg med 5000 ton förnödenheter till det instängda, av Israel blockerade, Gaza. Med på den svenska båten följer författare, sångare, parlamentsledamöter och journalister. T ex Henning Mankell och Mikael Wiehe. Vad som ska hända när båtar närmar sig Gaza vet ingen. Men man vet att den israeliska regeringen varnat den svenska regeringen och markerat att man inte drar sig för att använda våld för att stoppa ”Ship to Gaza”. Och Israel har tidigare visat att man är beredd att slå till. Ett tidigare fartyg på väg till området har man angripit och sänkt.
Om detta kunde vi läsa i förra VB. Och det var en fullständig överraskning för mig. Kanske är jag blind eller döv men det var alltså i Veckobladet som jag för första gången hörde talas om denna storslagna hjälpinsats. Och ändå har förberedelserna pågått sedan något år tillbaka med diverse stödgalor och insamlingar. Det lär ha skrivits en notis i DN om projektet. Alltmedan Sydsvenskan storsatsar på att försvara den märklige Lars Vilks olika kränkningar av olika religioner i namn av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter tiger man om hjälpinsatsen och stödet för Gazas befolkning. Att ledarsidan med palestinahataren Skogkär inte skriver om Ship to Gaza är förståeligt. Men att nyhetsjournalisterna lyckats undgå att skriva om detta är lite märkligare. I synnerhet som det kan kan få stora politiska konsekvenser om man gör allvar av sina hot.

Kulturtips

The Goat or Who is Sylvia?
Malmös första engelskspråkiga teater presenterar en dramatiserad läsning av Edward Albees ”The Goat or Who is Sylvia?”. Den flerfalt prisbelönta pjäsen handlar om en framgångsrik arkitekt som börjar vänsterprassla – med en get.
Fre 28 maj kl. 19:00
Läs mer

Här och Nu
på Bryggeriteatern, 29 april-29 maj, Sverigepremiär!
Lör 29 maj kl. 19:00
Läs mer

EKOO! ger MAMA! Morsdagskonsert
Afrika - Morsdagsfika - Tribute, i Caroli Kyrka 30 maj
Sön 30 maj kl. 18:00
Läs mer

När man blir stor blir man f****a
Ett gästspel på Teatr Weimar med fria teatergruppen Spinning Jenny. Premiär 28 maj.
Sön 30 maj kl. 19:30
Läs mer

Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 02 jun kl. 17:15
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 02 jun kl. 16:00
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Karpen leker igen av Gunnar Stensson

Denna soliga morgon upprepades samma fruktbarhetsorgie som tidigare år i dammarna. En stor karp vältrade sig på rygg och sprutade ut vit substans – ägg eller spermier – medan flera andra karpar njutningslystet och svartsjukt trängde sig intill.
Massdöden när dammarna tömdes härom året är övervunnen. Morgonens sexfest resulterar nog i hundratals nya karpar.
Kanske drabbades grodorna allvarligare av att dammarna tömdes och bottnarna skrapades. Dem har jag hittills inte sett. Och en stor förändring är att inga hägrar syns till, hittills. De kommer kanske tillbaka när det finns tillräckligt många karpar och grodor att sluka. Samma sak gäller storskarven.
Men gökarna gal, fasanerna skriar, näktergalarna väsnas extatiskt, lagårdssvalor och tornsvävare pilar över vattnet och en svan simmar längs stranden med nykläckta ungar.
Nässlor och hundkex har vuxit sig meterhöga.

Kritik eller kränkning? av Lars-Åke Henningsson

Lars Vilks håller på med en undersökning av vad det är som accepteras som konst i ett samhälle. Han tillverkar olika objekt, och ser hur de mottas. Hur mycket beror accepterandet på marknadsföring? Handlar det om att lansera konstnärskap som varumärken? Spelar konstnärliga kvalitéer hos objekten någon avgörande roll? Var går gränsen för vad som klassas som konst?
Såvitt jag förstår är det frågor av det här slaget som Vilks är intresserad av, och som han vill problematisera. I sina undersökningar har han efter hand hamnat vid en annan gräns, den mellan kritik och kränkning. Det är i vårt samhälle legitimt att kritisera religioner, men det är inte tillåtet att hetsa mot folkgrupp. Vilks har gjort några teckningar som ska föreställa Moses, Jesus och Muhammed i form av djur. Bilderna försvaras med att yttrandefriheten i vårt land tillåter religionskritik, men det anmärkningsvärda är, att bilderna inte uttrycker någon kritik. De anknyter inte till något speciellt inom de olika religionerna som man skulle kunna kritisera, utan ger bara uttryck för en allmänt nedlåtande inställning. De är helt enkelt glåpord i bildformat. Den grövsta och mest osmakliga av dem återger Moses som ett svin. I det fallet handlar det inte bara om skällsord, utan direkt om en antisemitisk schablon.
Såväl grisar som hundar är ju djur som inte är helt olika oss människor, men som vi använder som husdjur, och därmed behandlar som lägre stående varelser. I takt med att hundar behandlas alltmera som människor, har dock ”hund” som skällsord förlorat sin användning i vår del av världen. Är det därför Vilks gjort hunden som rondellhund?
Som jag uppfattar det, är bilden av Moses mer kränkande än bilden av Muhammed. Det är ändå så att den andra bilden har fått väldigt mycket mer uppmärksamhet än den första. Varför är det så?
Här spelar förmodligen skillnader i politisk kultur en roll. I Europa har rätten att yttra sej offentligt frikopplats ifrån rätten till maktutövning. Vi kan uttala oss offentligt utan att det finns någon makt bakom orden och kritisera utan att backa upp med något fysiskt hot. Judar och kristna med europeisk bakgrund är bekanta med den utvecklingen, och vet dessutom att Vilks inte är någon seriös antisemit, islamofob eller kristofob, utan bara roar sej med att experimentera med bilder och andra objekt, för att se vilken respons han får. De vet att de själva skulle bli utsatta för löje, om de på allvar försökte försvara sin heder mot Vilks påhopp. Genom att de inte gör det, faller löjet snarare tillbaka på Vilks själv. Har man sina politiska erfarenheter från Mellanöstern däremot, är det en betydligt allvarligare sak, vem som hånar vad offentligt.
Om det nu är så, att Vilks själv inte alls är så nedlåtande mot Moses, Jesus och Muhammed och mot judar, kristna och muslimer, som han ger uttryck för i sina bilder, så finns det ändå andra som kan bejaka inte bara själva bilderna, utan också vad de uttrycker. Ledaren för Skånepartiet har redan hakat på (Sydsv. 20/5), och offentligt förevisat en bild av Muhammed som pedofil. Den uttrycker inte bara en nedlåtande inställning, som Vilks rondellhund, utan också religionskritik, eller åtminstone en kritik av det samhälle som Muhammed levde i, där det var normalt att gifta bort döttrar medan de fortfarande var barn.
Skillnaden är förstås, att medan Herslow kan misstänkas för att hetsa mot folkgrupp, så är Vilks inte intresserad av hetsen i och för sej, utan bara intresserad av att se var gränsen går.

Mordechai Vanunu – judisk profet bland huggormars avföda av Gunnar Stensson

Mordechai Vanunu avslöjade 1986 Israels kärnvapen och betalade för det med 18 års fängelse, till största delen i isoleringscell.
Han hade hoppats att avslöjandet skulle stoppa kärnvapenspridningen i Mellanöstern. Men alla vände dövörat till.
Nu när dokumenten från kärnvapensamarbetet mellan Israel och Sydafrikas apartheidregim blivit offentliga är det inte längre möjligt att låtsas som ingenting.
Den militära obalansen i Mellanöstern är uppenbar. Iran tycks redan ha dragit sin slutsats. Hela konferensen om kärnvapenspridning kan haverera under trycket av den avslöjade dubbelmoralen.
Det enda möjliga alternativet är att göra Mellanöstern till en kärnvapenfri zon genom att beröva Israel dess kärnvapen.
Mordechai Vanunu dömdes i april i år till ytterligare sex månaders fängelse för att ha överträtt de stränga reglerna för sin husarrest genom att tala med journalister och sin flickvän. Yttrandefrihet och mänskliga rättigheter står inte högt i kurs i Israel.
Mordechai Vanunu, som tidigare tjänstgjorde vid Israels hemliga kärnanläggning i Dimona, kommenterade domen med följande ord:
”Jag överlevde 18 år och jag kan överleva sex år till. Ni kan inte ta ifrån mig min yttrandefrihet. Ni kan inte ta ifrån mig den på tre månader, lika lite som ni kunde göra det på 18 år.
De stupida spionerna från Shin Bet och Mossad sätter mig i fängelse för att jag under 24 år bara talat sanning och ingenting annat.
Skam över er, västdemokratier, skam över knesset, skam över synagogorna och skam över världsmedia!
Skam över senaten och kongressen och atomenergiorganet IAEA för att ni inte skyddar min frihet!”
Mordechai Vanunu kidnappades av Mossad-agenter i Rom 1986 efter att avslöjat Israels innehav av kärnvapen för journalister på Sunday Telegraph. Han släpptes 2004 men hölls under sträng militär bevakning. Nu sitter han åter i fängelse.
Skam över Israel. Skam över svenska media!

Kulturstaden Berlin av Lars-Anders Jönsson

Ja så tog frun tåget till Berlin! Frun är med i en målarkurs som skall besöka en utställning om Frida Kahlo. Själv tackade jag nej. Jag har bestämt mig för att Berlin inte är en plats att besöka. Allt eftersom jag blivit äldre har det som varit blivit allt viktigare. På något sätt lever man delvis i historien och ser tydligare bakåt än framåt. Även om det är fel så associerar jag Berlin till paradgator med stöveltramp och stålhjälmar och nog var det så att man i den tyska demokratiska republiken, DDR, behöll den preussiska marschen med stövlarna i vädret.
Kulturproffsen säger att Berlin nu är centrum för kulturen. Jo det har även jag hört, EU och återföreningen har gjort Tyskland till Europas ledande makt och har man kapital så kan man om inte annat investera och handla in kultur.
För mig är tiden kring sekelskiftet och fram till första världskrigets slut det moderna måleriets viktigaste år och i detta utgjorde kubismens framväxt höjdpunkten. Kubisterna var fransmän, spanjorer, italienare och slaver, få om någon tysk.
I föregående vecka stals i Paris verk från denna tid. Bland dessa fanns tavlan Duva med ärtor av Picasso, ett oersättligt kubistiskt måleri. Det har sagts att tavlorna troligtvis stals för att utgöra säkerhet i affärer brottssyndikat emellan. Hur som helst är de nu borta.
Borta är även mycket av den moderna konst som representerar den tyska Weimarrepublikens tid. Nazisterna ansåg att den moderna konstens var degenererad, bolsjevistisk, judisk men också homosexuell och ärftligt sjuk. Icke-arisk konst förstördes. 1939 fortsatte man och konfiskerade över 10 000 moderna verk. Den 20 mars 1939 eldades 5.000 av dessa verk upp på brandstationen i Berlin. Resten såldes till utlandet.
Ja det är mycket man kan tänka på om man nu besöker kulturstaden Berlin.

The Unspoken Alliance: Israels secret alliance with apartheid South Africa av Gunnar Stensson

Rubriken ovan är titeln på en bok av Sasha Polakow-Suransky som kom ut i veckan. Där kan man läsa hur Yitzhak Rabin och Simon Peres 1976 tog med sig Sydafrikas premiärminister John Foster till Jerusalems Holocaust Memorial över de sex miljoner judar som mördats av nazisterna. Ingen av israelerna tycks ha störts av att Vorster var Hitleranhängare, medlem av Ossebrandwag , en fascistisk och våldsamt antisemitisk rörelse, eller att han internerades som nazistsympatisör under andra världskriget.
Rabin hyllade Forster som en frihetens förkämpe och skålade för ”de ideal som förenar Israel och Sydafrika: hoppet om rättvisa och fredlig samexistens”.
Ett år tidigare hade Israel erbjudit sig att sälja kärnvapenstridsspetsar till Sydafrika. Redan 1973 försåg Israel Sydafrika med material för den Sydafrikas kärnvapen.
Israel, som aldrig skrivit på ickespridningsavtalet eller ens erkänt innehavet av kärnvapen, bidrog alltså aktivt och ansvarslöst till förse en av den tidens värsta rasistiska diktaturer med kärnvapenkapacitet.
Tillfälligtvis händer det att israeler försäger sig, som när Ehud Olmert i tysk television yttrade: ”Iran hotar öppet att utplåna Israel. Kan man säga att Iran har samma rätt till kärnvapen som Amerika, Frankrike, Israel och Ryssland?”

En kärnvapenfri värld?
I ett tal i Prag 2009 förespråkade Obama en kärnvapenfri värld. Han överenskom senare med Ryssland om en betydande reduktion av antalet stridsspetsar. Under ickespridnings-konferensen i New York denna månad har USA uttalat stöd för de ansträngningar att skapa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern som leds av Turkiet och Egypten.
Obama pressar Israel att ansluta sig till ickespridningsavtalet och erkänna kärnvapeninnehavet. Arabstaterna pressar Obama att göra upp med dubbelmoralen omkring kärnvapnen.
Israelisk och amerikans propaganda utpekar Iran som det farligaste hotet. Samtidigt har Turkiet och Brasilien slutit ett uranium-avtal med Iran. Att genomföra internationella sanktioner mot Iran blir därmed svårare.
De nyfunna dokumenten, som otvetydigt bevisar att Israel är en kärnvapenmakt, bekräftar att Israel är Mellanösterns ledande militärmakt och tvingar alla länderna i regionen att göra något för att avvärja hotet. Det gäller även Iran.
I sitt tal i West Point häromdagen underströk Obama värdet av multilateralism och att det är nödvändigt för USA att bygga nya och gamla allianser. Innebörden i uttalandet återstår att se.

Nya förutsättningar
Sasja Polakow-Suranskys bok ändrar reglerna i det ödesdigra spelet om mänsklighetens (eller delar av den) förintelse.
Den utpekar Mellanöstern som världens farligaste region och den israeliska kärnanläggningen i Dimona som den nya förintelsens hotande brännpunkt.
Boken har omedelbart hamnat i centrum för debatten i media som the Guardian, Haaretz och al-Jazeera.
Snart når den också utanför den lilla svenska krets som läser Veckobladet. Den blir ögat i en orkan av motsättningar. Den gamle skrymtaren Shimon Peres har redan förnekat allt som står i den.

Tänkvärt i valtider

”I en ändlig värld är oändlig tillväxt otänkbar. Att somliga ändå tror det visar att tillväxtbegreppet inte längre är en ekonomisk kategori utan en religiös.”
Leggewie och Weltzer

Ibland är politik ett ganska ensamt hantverk

En bild från KD:s torgmöte för någon vecka sedan. KD:s representant genomförde torgmötet utan att darra på manschetten och när han hade sagt allt han ville säga så packade han samman sin anläggning och gick hem. Inte någon lyssnade, åtminstone ingen människa.

DV-möte om kommunens budget

I mitten av juni beslutar kommunfullmäktige om budget för 2011 och ekonomisk verksamhetsplan för de kommande tre åren. Budgeten gäller alltså nästa år, men blir ändå något av en valårsbudget eftersom det framför allt blir 2011-års budget som kommer att diskuteras i valrörelsen, inte den som löper för i år.
Demokratisk Vänsters kommunala grupp inbjuder medlemmar och andra intresserade till kommunala gruppens möte den 31 maj kl. 17.30 då DV:s budgetförslag ska diskuteras och skisseras.
Du som vill vara med och påverka DV:s budgetförslag är hjärtligt välkommen till kommala gruppens möte den 31 maj på DV:s partilokal, Magle Lilla kyrkogata 2.

Nytt från Höje å och Sankt Lars — ett alternativ till karnevalskaoset

Strax för jul hade jag glädjen att meddela att ett avsnitt av vandringsleden söder om Höje å färdigställts. Mitt i vintern byggdes sedan en ny bro över ån. Så fin som kontrast till de snötäckta fälten och den strida svarta strömmen!
Nu har ett ännu ett avsnitt av vandringsleden färdigställts. Det sträcker sig från garaget i Sankt Lars industriområde fram till Flackarpsvägen. Eftersom åbrinken är hög får man helt nya perspektiv över gränsen mellan stad och land.
Den s k stättan vid Flackarpsvägen, där vandringsleden fortsätter in under järnvägen, har ersatts av en passage i markplanet efter kritik från människor med funktionshinder.
Byalaget inbjuder exklusivt Veckobladets läsare och Röda Kapellets musiker att gratis delta i en vandring längs ån söndagen den 23 maj klockan 15. Politiker intresserade av stadsplanering och Lunds gröna områden är särskilt välkomna. Samling vid öppenvårdscentralen i Sankt Lars, där valborg firades.
Man får också en skymt av den stora omvandling av Sankt Larsparken som pågår. Bygget av ett stort äldreboende har inletts, Hunnerupshemmet renoveras, LKF bygger i parkens sydligaste hörn. Det handlar alltså inte bara om det nya bostadsområdet på den gamla BUP-platsen.
Gunnar Stensson

PS. Ett tjugotal personer från Tekniska förvaltningen och Höjeå Vattendragsförbund, såväl tjänstemän som politiker, samlades klockan 13 för att inviga den nya bron. Räckena pryddes med blågula band. Sedan strävade de uppför den branta strandbrinken och vandrade sakta i riktning mot järnvägen. På ängen vid Flackarpsvägen satte de sig med flaskor och termosar och inmundigade sina matsäckar. De återvände någon timme senare till utgångspunkten vid bron där de hade sina cyklar och bilar. En andmamma schasade iväg sina nio nykläckta ungar. Solen sken.

Ett karnevalsalternativ till

SASNET, Nätverket för Sydasienstudier vid Lunds universitet, arrangerar tre intressanta seminarier den närmaste veckan.
På lördag kl 13.00 - samtidigt som karnevalståget avgår nere i stan - kommer Pakistans forsknings- och teknologiminister, Muhammad Azam Khan Swati, till Lund för att delta i ett seminarium om "The Role of Overseas Pakistani Students in Nation Building". Ett arrangemang i Kårhusets hörsal av pakistanska studenter vid universiteten och högskolorna i Lund, Malmö, Växjö och Blekinge med stöd av SASNET.
På måndag 24:e kommer professor Gitiara Nasreen, från Institutionen för masskommunikation och journalistik vid Dhakas universitet i Bangladesh, till Lunds universitet. I samarbete med sociologiska institutionen föreläser hon om "Images of Gender on Media".
Slutligen kommer indiske ekonomiprofessorn Sudipta Bhattacharya från Visva-Bharati University i Santiniketan, Indien till Lunds universitet på onsdag, och föreläser även han på sociologiska institutionen kl 13.15. Bhattacharya är för närvarande gästprofessor vid Handelshögskolan i Köpenhamn, och han kommer att föreläsa om "Neo-liberalism, Weaking State and Peasant Differentiation in Indian Agriculture". Det handlar om hur liberaliseringen av den indiska ekonomin sedan början av 1990-talet negativt påverkat jordbruksutvecklingen och ambitionerna att stödja den fattiga landsbygdsbefolkningen.
Mer information om seminarierna finns på SASNETs hemsida.
SASNET - Swedish South Asian Studies Network

Kulturtips

Det ekar över havet
video, dans och performance På Loftet Hedmanska gården
Fre 21 maj kl. 19:00, Lör 22 maj kl. 15. Läs mer

Här och Nu
på Bryggeriteatern, 29 april-29 maj, Sverigepremiär!
Fre 21 maj kl. 19. Läs mer

PARADIS
Längtar du efter sol och värme? Längtar du bort? Unna dig en stund i paradiset, Urpremiär den 23 april kl 19 på Bastionen.
Läs mer

Rambo Amadeus (Belgrade) Urkos (Malmö)
LIVE fredag 21 maj kl 21 på Tangopalatset i Malmö. Läs mer

Film och Samtal: Hur kunde hon
På Biograf Panora söndag 23 maj kl 18.
Läs mer

Även denna plats ett vittne bär
Performance och söndagsutflykt, 23:e maj kl.13 till kl.17. Läs mer

Hedersdoktor Sir George Martin
På Palladium 26 maj kl 19.30 Läs mer

HYLLAD! – Gäst: Bob Hansson
På Babel 26 maj kl 20. Läs mer

Världsmusik för alla!
En salig Öresundsröra som förflyttar dig mellan olika delar av världen lika snabbt som en inandning, på Inkonst 26 maj kl 21.Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 27 maj kl. 16. Läs mer

The Goat or Who is Sylvia?
Malmös första engelskspråkiga teater presenterar en dramatiserad läsning av Edward Albees ”The Goat or Who is Sylvia?”. Den flerfalt prisbelönta pjäsen handlar om en framgångsrik arkitekt som börjar vänsterprassla – med en get.
Tor 27 maj kl. 19. Läs mer

Women of the world
Missing Voices är ett nätverk för kvinnliga muslimska artister. De har sammanstrålat i olika konstellationer och hänfört och berört människor från Kairo till Köpenhamn, på Inkonst 27 maj kl 20.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Beskyddarverksamhet av Anders Davidson

Nu visar Pentagons egen statistik att USA, Nato, Isaf dödar allt fler civila.
I fjol dödades 51 civila från årets början till sista april. I år dödades under samma period 90 civila afghaner.
Det sägs att utländsk militär finns i Afghanistan för att skydda civilbefolkningen. Efter snart tio år säger överbefälhavaren för styrkorna att "vi" måste förklara för afghanerna att vi är här för deras skull. En omänsklig pedagogisk uppgift tycks det.
Afghanerna betalar ett högt pris för denna vår beskyddarverksamhet.

Ship to Gaza

Som ni minns arrangerade DV ett möte med den judiske konstnären Dror Feiler i höstas. Han är svensk talesman för solidaritetsprojektet ”Ship to Gaza”. Skåningarna Henning Mankell och Mikael Wiehe följer med. Den svenska båten m/s ”Sofia” lämnar hamnen i Aten denna helg. Den 27 maj väntas den nå Gaza.
Den ingår i en konvoj omfattande fyra fraktfartyg och fyra passagerarfartyg. Ombord finns författare, sångare och ett 50-tal parlamentsledamöter från olika länder i Europa.

Företaget finansieras med frivilliga bidrag
Regeringen i den ”judiska demokratiska staten Israel” har varnat den svenska regeringen. Israel kommer inte att tveka att använda våld för att stoppa ”Ship to Gaza”. Besöket bryter mot Israels blockad mot invånarna i Gaza. Israel planerar en stor flottmanöver utanför Gaza i slutet av maj. Ordern till de israeliska militärstyrkorna är att stoppa fartygen och gripa aktivisterna.
I Sverige har den israeliska lobbyn fördömt aktionen. Den har ju ständig tillgång till alla stora massmedia och till ledarredaktionerna i tidningar som Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen, som ägnar sin största energi åt att försvara Vilks yttranderätt.
Dror Feiler säger att syftet med resan är att hävda internationell rätt. Det är fråga om praktisk solidaritet och humanitär hjälp till den lidande civilbefolkningen i det isolerade och sönderbombade Gaza. Den israeliska blockaden av Gaza är olaglig. FN har rätt att besluta om blockader men inte enskilda stater som Israel.
Kanske kan deltagare i den studiecirkel från Lund som besökte Israel i mars se till att Dror Feiler får möjlighet att rapportera direkt till Veckobladet. Det vore intressant.
Gunnar Stensson

Cement till Gaza - 1 ton för 500 kr - 40 personer har donerat, vi söker 40 till!

För två veckor sedan gick Ship to Gaza ut med den glädjande nyheten att man köpt ett skepp i Grekland som tillsammans med sju andra båtar i slutet av maj månad kommer att bryta blockaden mot Gaza. Lastade med runt 5000 ton förnödenheter och med en besättning av parlamentariker, kulturpersonligheter, människorättsaktivister och journalister kommer man att segla från hamnar i Medelhavet mot målet: Gaza. Genom en återförsäljare i Grekland har man slutit ett avtal vilket innebär att man kan köpa ett toncement för 500 kr.
Det tog vi i Palestinanätverket som en uppmaning och som en utmaning. Som enskild individ kan man lätt känna att ens bidrag försvinner i det stora hela. Vi vill visa att alla vi enskilda Palestinavänner tillsammans kan göra skillnad – på två veckor har 40 personer lämnat bidrag på tillsammans över 53 ton cementtill Gaza. Vi tror att det finns många där ute som kan tänka sig att skänka ett ton cement, så länge man vet att de gör skillnad och att det verkligen kommer fram.
Vi utmanar därför dig att göra samma sak – delta i insamlingen och skänkt ett ton cement till Gaza. Det är en praktiskt solidaritetshandling, från människa till människa. Från Ship to Gaza har man ambitionen att ha med 400 ton cement i lasten. Tillsammans kan vi fixa detta!
Om du också vill skänka ett ton cement,sätt in 500 kr på Ship to Gazas PG46359-6, märk inbetalningen ”Cement”. Hör också av dig så att vi kan hålla räkningen – det sporrar andra att göra samma sak. Om du vill vara anonym går det självklart också bra. Läs mer på
shiptogaza.se eller
cementtillgaza.wordpress.com
Olof Holmgren
Palestinanätverket i Malmö

Inför en smutsig valrörelse av Lucifer

Valrörelsen har dragit igång, på just det svårartade och totalt överraskningsfria sätt man hade fruktat. Det är TV-debatter, gärna på söndagkvällar, mellan Reinfeldt och Sahlin, mellan Östros och Borg, mellan Sahlin och Borg, mellan Östros och Reinfeldt, mellan … Ja och så tonar Maud Olofsson (c) fram i ännu en pastellfärgad byxdräkt, säg i turkos, och kvittrar loss om centern som det miljövänliga småföretagarpartiet. Man vill ta tillbaka allt man har sagt om politik som något lustfyllt att ägna sig åt.
Det är intressant att se hur de inblandade efter hand slits ner och allt mer framstår som politikerhackor. Anders Borg inledde säsongen som intellektuell stjärna i politiken, mannen som tog ekonomi på allvar och som hade läst på. Men när han började debattera med Östros (s) drogs han omedelbart ner till Östros debattnivå och där var Östros mer hemma och vann. Å andra sidan låter Österos alltmer som en ny variant av Bosse Ringholm.

Bocken som trädgårdsmästare
Häromveckan framträdde Per T Ohlsson, den kände söndagspublicisten, i Sydsvenskan, och under rubriken ”Varning för smuts” manade till besinning och måttfullhet i valkampanjen: ”Smutskastningen inför årets val har redan börjat”. Javisst, så sant som det är sagt, inte minst på Sydsvenskans ledarsidor när herrarna Bredberg och Skogekär är på gång. Och som Per T säger om de borgerliga ministrarnas nya Tobleronepåhopp på Mona Sahlin:: ”Att anspela på en för länge sedan utagerad affär framstår dessutom som en aning desperat.” Visst, det är verkligen på kornet.
Per T Ohlssons besinningsfulla ord får naturligtvis uppfattas som inslag i en djup självkritik. Han skrev nämligen i februari efter riksdagens utrikesdebatt: ”Genom att inkludera Vänsterpartiet i det rödgröna alliansbygget har Socialdemokraterna, med sin stolta frihetstradition, surrat fast sig vid diktaturvänner och gamla nackskottsnostalgiker.” Jaha, häftigt men kanske inte så sakligt. Ordet ”nackskottsnostalgiker”, har han kommit på det själv Per T? Nej, det har han fått från en yngre kollega. Man kan med hjälp av Google spåra det till Henrik Bredberg, ledarskribent på Sydsvenskan. Han skrev ett år tidigare efter oroligheter i Södertälje : ”Lenin-myspys med eller utan nackskottsnostalgi.” Oklart vad det hade med Södertälje att göra, men OK. Per T hade dock inte med ”Lenin-myspyset” och man undrar varför, det hade liksom satt pricken över i-et.
Per T:s nya uppmaningar får väl ses som ånger över hans tidigare grova förlöpningar, utan tvivel bara gjorda för att komma åt de förbannade sossarna. Eller, ja vad är den alternativa tolkningen ? Att det är hyckleri rätt upp och ner när söndagsskribenten som nyss var en av bombhögerns ledande talesmän i Sverige (”Wing Commander Olzen” ) nu jobbar på att bli bli rumsren? Det ska vi väl inte tro. Vi kommer att följa den etiska kampanjen på Sydsvenskans opinionssidor med största intresse.

Dags igen
Ja, så är det karneval igen. Jag antar att man förväntas leva upp till förväntningarna om att vara en glädjeförstörare från vänster, men det vägrar jag. Lundakarnevaler är konstiga inrättningar som är utestängande för många. Men visst, jag har haft mycket roligt på karnevaler och unnar andra detsamma. Man träffar t.ex. intressanta människor. Jag minns karnevalen 62 när jag jobbade med cirkusen. Därutöver ingick att organisera ett telefonnät på området, ja det var före mobiltelefonerna. Jag och en gammal signalist från Värmland, signaturen Grr, for ut till truppförråden i Revinge och lånade några rullar kabel, en växel och en kabelstång. Ja sen gick vi som en annan linjepatrull och hängde upp kabel i träd och lyktstolpar och det blev alldeles utmärkt. Där ser man att det fanns vissa fördelar med värnplikten. Det kan ju vara värt att erinra sig denna dag när försvarsvännerna i borgerligheten avskaffar värnplikten för att satsa på en yrkesarmé. Jag vill dock avhålla mig från att berätta lumparhistorier (Utom möjligen Per Rådströms gamla: ”Då sa jag till översten: Överste, sa jag…”). Trevlig karneval!

Motkarnevalen i Lund 40 år av Gunnar Stensson

Pi Linds och Staffan Olssons Pistolteater medverkade med sin pjäs ”Palmlänningarna” i Motkarnevalen 1970 och var dess kanske största attraktion. Ensemblen med Kim Anderzon och Claire Wikholm i spetsen lämnade sin bas i gamla stan i Stockholm för att spela på Gröningens lilla vita cementscen i Lund. Där ställde de upp några skrangliga kulisser som föreställde Palmlänningarnas land med röd stuga och allt.
Normalt spelade Pistolteatern absurda pjäser av Öyvind Fahlström, Åke Hodell och Bengt av Klintberg. Någon eller några av dem var nog upphovsmän också till ”Palmlänningarna”.
De hade aldrig haft större publik än den i Lund. De röt sina repliker och sånger i högtalare för att ljudet skulle nå också dem som satt längst bort. ”Palmlänningarna” var en obscen och ärekränkande satir riktad mot den nytillträdde statsministern Olof Palme och hans svenska samhälle. Alla gränser överskreds till publikens jubel. Mycket handlade om sex och bajs, såvitt jag minns. Jag tror detta var det enda framförandet av ”Palmlänningarna” någonsin, men där kan jag ha fel. Det skedde mycket som är odokumenterat i den tidens underground.
Karnevalens arrangörer var Lunds FNL-grupp och FIB-Kulturfront, vid den tiden de i särklass starkaste politiska organisationerna i Lund.
Gröningen i Stadsparken var packad med folk. Solen sken. Det var väl inte riktigt som Woodstock, men lite grann åt det hållet. Alla sorters vänsterfolk var där, strikta KFML-are och haschande hippies, clarté-intellektuella och traditionella vpk-are, konstnärer, skådespelare, musiker. Och förstås studenter. Frågan är om inte dagens valborgsfirande i stadsparken kan ha några rester från Motkarnevalen 1970 i sin arvsmassa.
Allt var gratis, till skillnad från karnevalen uppe i Lundagård. Den betraktades som ett reaktionärt spektakel för besuttna överklassare som levde gott på pappas pengar.
Ingen fick heller betalt. Flera musikgrupper ställde upp. Särskilt minns jag ”Stenblomma” som jag sedan aldrig mer hörde talas om.
”Träd, gräs, stenar” - tidigare ”International Harvester” - skapade en speciell stämning med sin kontemplativa musik i den ljumma sommarnatten. De hade en nyckelroll i svensk underground åren 1967 till 72. Några av musikerna bodde i vår lägenhet i Ulrikedal; vi kände dem sedan tidigare. Vi förvånades över de stora kvantiteter öl de konsumerade. Till min överraskning kunde jag nyss på nätet konstatera att de fortfarande spelar, 40 år efter framträdandet i Motkarnevalen.
Uppe på Sandgatan spelade Lilla Teatern Kent Anderssons ”Flotten” gång på gång för jublande fulla hus.
Och nånstans i närheten pågick karnevalen, vilket noterades som en sorts bakgrundsbrus.
Det var andra tider 1970! Men kanske blir det en folkets motkarneval 2014.

DV-fråga till kommunstyrelsens ordförande

Om förhalning av beslut om klimatmål
I november 2008 beslutade fullmäktige att tidigarelägga uppföljningen av LundaEkos miljömål avseende växthusgaser till år 2009. I fullmäktiges uppdrag till kommunstyrelsen ingick bland annat att pröva om målen behöver skärpas med tanke på den accelererande globala uppvärmningen. År 2009 är sedan länge passerat.
När kommer fullmäktige att få del av uppföljningen och förslag till beslut om nya miljömål för utsläpp av växthusgaser? Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Lund europeisk tramshuvudstad? av Gunnar Stensson

Visst gapskrattade ni åt Kent Anderssons folkhemssatir Flotten! Och kanske också åt upproret mot Farbror Joakim i den nyligen avlidne Gunnar Ohrlanders angrepp på kapitalismen i pjäsen Kalle Anka? Och nog engagerades ni av attacken mot rasism och imperialism i Fredag av Agneta Pleijel och Ronny Ambjörnsson. Och av Sara Lidmans Lifsens rot i gästspelet från Riksteatern härom veckan. Eller Möss och människor av John Steinbeck om depressionens konsekvenser i höstas.
Visst minns ni dem! Vad har de gemensamt?
Jo, alla spelades de på Lilla teatern. De tre förstnämnda för 40 år sedan, i början av 1970-talet, och de två andra nyligen i teatern på Stortorget 1.
Nu ska Lilla Teatern portas när kommunen säljer huset. Än så länge kan ni uppleva Lilla Teatern som en levande symbol för att Lund trots allt är en kulturstad, om än inte kulturhuvudstad.
Snart blir Stortorget ödsligare. De kommersiella märkeskedjorna tar över precis som runt många andra torg i Sverige.
Kommunen satsade på en skulptur av trasiga cyklar utanför stadshallen när man sökte titeln som kulturhuvudstad.
Det hade nog varit bättre att visa Lilla Teatern som exempel på en ungdomlig, framtidsinriktad institution med djupa rötter i en rik lundakultur. Det insåg man inte då och det fattar man fortfarande inte.
Nu ska hela rasket bort. Man förvisar tydligen Lilla Teatern till Folkparken i Gamla Väster. Inget ont om Folkparken. Den behöver förvisso rustas upp. Lund behöver fler scener. Teaterföreningen med sina nästan tusen medlemmar behöver dem för att kunna ta emot Riksteaterns föreställningar. Lundaborna behöver dem när platserna på Lilla Teatern inte räcker till.
Men har någon frågat de ungdomar som är verksamma på Lilla Teatern vad de tycker om vräkningen?
Om nu huset ska säljas, kan det inte ske med förbehållet att Lilla teatern ska vara kvar?
Får vi någonsin se det kulturhus med tidsenliga teaterlokaler, konsertsalar och utställningshallar som Lund är i så stort behov av?
Och är det nödvändigt att slänga iväg en och en halv miljon av överblivna slantar från den kraschade kulturhuvudstadssatsningen på ännu ett jippo som humorfestivalen, som troligen skulle kunna stå på egna ben?
Måste Lund befästa sin ställning som studentikos tramshuvudstad?

Fruktans anatomi Översättning och redigering Gunnar Stensson

Immanuel Wallerstein 15 maj 2010

Fruktan är den känsla som mer än någon annan genomsyrar världen idag. Denna fruktan är inte irrationell, men leder heller inte nödvändigtvis till kloka åtgärder mot den hotande faran. Hur den fungerar visas tydligt av två nyligen inträffade händelser. Den första var den dramatiska nedgången på aktiemarknaden den 6 maj. Den andra var kravallerna i Aten, som redan har lett till tre dödsfall…
Kravallerna var en följd av grekernas fruktan. Det som oroade grekerna var sannolikheten att deras inkomster skulle reduceras radikalt de närmaste åren. Det gjorde dem arga och mycket rädda. Och de var långt ifrån övertygade att det var deras fel och att de borde betala.
Men de grekiska medborgarnas rädsla är bara toppen på isberget, något som regeringarna och finansmarknadernas ledare är väl medvetna om. Den grekiska regeringens problem är enkla. Skatteintäkterna är för låga och utgifterna för höga i förhållande till Greklands nuvarande och framtida tillgångar. Så antingen måste regeringen höja skatterna (om den är i stånd att utkräva dem) eller måste den skära ner utgifterna eller bådadera – och det drastiskt!
Men detta är också problemet för Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta staterna - listan är längre. Men inte heller de fåtaliga länder som t ex Brasilien och Kina som ännu ser ut att hålla huvudet ovan vattnet är undantagna från denna smitta. Grekerna ger sig ut på gatorna för att protestera. Det kommer att sprida sig. Och när det sprider sig blir marknaden än mer orolig och fruktan ökar i stället för att minska.
Svaret på dilemmat är överallt detsamma: att köpa tid med papperspengar, lånade eller nytryckta. Förhoppningen är att ny ekonomisk tillväxt ska komma igång under den lånade tiden och återskapa förtroendet, så att paniken, både den öppna och den latenta, upphör. Politikerna griper efter varje litet tecken på tillväxt och övertolkar det.
Fruktan är inte irrationell. Den är en konsekvens av världssystemets strukturella kris. Den kan inte botas av de tillfälliga lösningar som regeringarna använder för att överbrygga de allvarliga systemfel som konfronterar oss idag. När fluktuationerna är så stora och hastiga som nu kan ingen planera rationellt. Så människorna handlar inte längre som rimligt rationella aktörer i en relativt normal världsekonomi. Och denna fruktans förhöjda nivå är en grundläggande realitet i den nuvarande eran.

Rättvisa skillnader? av Stig Henriksson

(första ången publicerad i VLT)

Idag är det precis 30 år sedan storkonflikten med över 100.000 i strejk och 750.000 som lockoutades avslutades. Konflikten ändades och arbetsgivarna fick gå med på LO:s krav. ”En investering för framtiden” kallade dock SAF-ordföranden Curt Nicolin det.
I den ekonomiska politiken är skatter ett kärt diskussionsämne. Den ena extrempositionen att skatter ska utjämna alla inkomstskillnader finns mig veterligen inte. Den andra att skatterna inte alls ska vara omfördelande är däremot ganska spridd. Anhängarna av en platt skatt, där alltså alla oavsett inkomst betalar samma andel i skatt, får väl räknas dit. Tanken är väl att marknadens osynliga hand ser då till att alla avlönas efter förtjänst.
Flertalet anser att det finns motiv för skäliga löneskillnader även efter skatt, men vad som synes rimligt är en bedömning som ligger i betraktarens öga. Ända sedan 60-talets början har det forskats kring upplevd rättvisa. Enligt J.S. Adams är vi närmast programmerade att jämföra om vi får mer, mindre eller lika mycket som andra i samma situation. Orättvisa kan både vara att få för mycket eller för lite. Dock verkar det första fallet kunna tas med större jämnmod än det senare.
Upplevd orättvisa ger upphov till negativa reaktioner som otillfredsställelse vid underkompensation och skuldkänslor vid överkompensation, medan upplevd rättvisa ger tillfredsställelse.
Ginikoefficient är ett mått på ojämlikheten i inkomstfördelning. Brasilien och Mexico, knappast några samhällsidyller, är de som har den största ojämlikheten på nationsnivå. Norge och Canada har de lägsta skillnaderna och är också etta och fyra på FN:s världsranking över ”mänsklig utveckling”.
(Å andra sidan kommer både Brasilien och Mexico före i lyckoindex – ”fattiga, men lyckliga”?)
VD-lönerna var år 1950 drygt 25 gånger högre än industriarbetarlönen. Den skillnaden minskade fram till 1980 och var då ”bara” 10 gånger högre. Tjugo år senare var skillnaden 50 gånger. Hur var det Nicolin sade? ”En investering för framtiden.”
Stig Henriksson

"Rättvisa och makt måste föras samman, så det som är rättvist är mäktigt och det som är mäktigt är rättvist."
-Blaise Pascal

En karnevalshistoria av Måns Persson

Livet rymmer många faror, det vet vi alla. Bland de faror som hotar brukar man inte sällan särskilt nämna onykterhet och dryckenskap, en mänsklig böjelse som fått mången kamrat på fall. Men också det motsatta kan leda till problem, vilket den här historien visar.
Det var inne på Gleerups jag träffade min gamle vän, min fest-och schackkompis Lasse, numera välbeställd överläkare i Kristianstad. Vi känner varandra sedan hans tid i Lund. Han var en sju-åtta år äldre än jag och jag var ofta gäst hos honom och Marie i deras radhus nere på Nilstorp. Vi hade faktiskt rätt roligt där. På den tiden hängde jag ihop med Kristina. Där förekom också Jan och Eva och jag minns särskilt två sköterskor från Lasses klinik, blonda flickor som var nätta i dansen och som båda hette Ingrid.
Nåväl,det var nu i julas och jag var på Gleerups för att köpa några julklappsböcker, och där stod så plötsligt Lasse. Vi började förstås prata om gamla tider, tidigt sextiotal eller så. Det var ju så att vi inte bara dansade och hade roligt med flickorna (och de med oss, vill jag gärna tro), vi tömde också en och annan bägare som man brukar säga. Vad gäller flickorna satte Marie en mycket tydlig gräns för Lasse, det var rätt uppenbart. Hur som helst, det kunde hända att vi kanske drack några glas för mycket, så där mitt i veckan, även om vi nästa dag skulle stiga upp muntra och glada och börja jobba från klockan åtta. Det var detta Lasse och jag bytte lite minnen av där på Gleerups. Då sa han plötsligt med lite annan ton i rösten:
– Nu ska jag berätta något för dig som jag aldrig har talat om för någon förr. Det handlar om att också överdriven nykterhet kan ha sina faror.
– Jaså, månn det?
– Jo det var ju så, sa Lasse, att vid Karnevalen 1958 så hade han jobbat i Spökkällaren som traditionsenligt var inrättad i katakomberna under AF. Hans uppgift var att där ungefär två gånger i minuten dels avlossa ett knallskott, dels låta en bila falla på en docka så att huvudet åkte av. Ja huvudet var alltså löst från början, men det skulle se så ut, och det kunde med ett snöre snabbt dras på plats igen.. Han hade tagit på sig uppgiften för att få vara med i karnevalståget där han skulle vara Kirk Douglas, en då välbekant om än erkänt dålig amerikansk filmskådespelare, som han faktiskt liknade lite grann. Att jobba i Spökkällaren var rätt attraktivt det också, men det var en sak förbunden med den speciella uppgift han fick som gjorde den lätt asketisk: han måste vara absolut nykter. Effekten med knallskottet i startpistolen skulle komma i exakt rätt ögonblick för att den rätta skrämseleffekten skulle uppnås och vad gällde bilan skulle den falla precist så att den inte föll vid sidan och kanske skadade någon. Den var nämligen rätt tung och var faktiskt lite vass. Lasse hade fått svära på att vara absolut nykter, att inte förtära en droppe. Det var en förutsättning för jobbet och över sig hade han Spökkällarchefen, en äldre jurist med vissa kroppskrafter och betydande nit för uppgiften.
Jaha, och då var det så att när Spökkällaren stängde framåt tio och jag tror det var sista karnevalsdagen så skulle manskapet där ha sin lilla efterfest i en av de små källarsalarna på AF. Och fest blev det, av den orgiastiska sort som kan förekomma just i karnevalssammanhang. Karneval betyder ju egentligen ¨farväl kött¨, men det är knappast något som brukar prägla sådana fester. Det mest utmärkande för den här festen blev emellertid att alla blev sanslöst berusade. Den biträdande spökkällarchefen var medicinare och hade för evenemanget skrivit ut två liter sjuttioprocentig etylalkohol. ”För utvärtes bruk” stod det visserligen på etiketten men spriten blandades på känt sätt ut med något vatten och flera liter apelsinjuice, varpå det hela serverades i dricksglas. En blandning av denna typ är särskilt förrädisk därför att den smakar inte särskilt mycket sprit utan mest färsk frukt. Knockoutdrycken förtärdes i stora mängder av de dansande (twist var modedansen det här året) som ville läska sig. Konsekvenserna blev förödande, folk vacklade omkring i dansen redan efter tre kvart,.
– Men, sa Lasse, jag var spik nykter. Jag var liksom inte inställd på att dricka, hade inte druckit så mycket som en öl på hela dan och nu hade jag bara ingen lust till det. Jag var den ende nyktre, dvs.det trodde jag tills jag fick syn en flicka som likaså var helt nykter. Hon var norska, från Lillehammer, och gick på lufthopperiet, ja så kallades sjukgymnastutbildningen på den tiden.
– Jaha, sa jag, uppstod det sympati?
– Det kan man lugnt säga, sa Lasse. Vi var de enda som var vid våra fulla fem sinnen och de gjorde sig förstås snabbt gällande. Du vet hur norska flickor kan vara: ganska högresta, vansinnigt friska och glada och, får man säga, initiativrika.
– Nåja, för all del, sa jag.
– Ja, vi kom ju rätt snart på att vi inte hade där att göra bland alla fyllehundar utan ville dra oss undan till något mera avskilt och ostört. Så vi gick hem till henne, hon bodde i en liten konstig länga på en bakgård till Stora Fiskaregatan. Rätt fint hade hon det, det var inget stort, ett pyttelitet pentry, men där var plats till en bred säng. Hon nästan kastade sig över mig, jag tror vi hamnade på tvären. Ja, så gick det med det.
– Det var väl en fin berättelse,sa jag, ni fick dygdens belöning när ni nu hade hållit er nyktra och det ska jag tänka på nästa gång jag går på fest. Eller, blev det några efterverkningar…?
– Det kan man lugnt säga. Marie blev som vansinnig.
– Marie, hade du träffat henne då?
– Herregud, vi hade ju förlovat oss vid nyår! Hennes far hade visat mig hela gården uppe i Småland och särskilt satt mig in i hur viktigt det var att sköta skogen.
– Att du var förlovad begrep inte jag. Hur fan gick det?
– Jodå, det gick ju inte att hålla hemligt vad som hade hänt. Hon gjorde slut på stubben och det höll sig i två månader. Men sen blev jag förlåten. Och nu har vi varit gifta, ja är det 47 år.
– Och den norska sjukgymnasten då?
– Ah, hon hade en fästman hemma i Gudbrandsdalen, det blev inget mer.
– Ångrade du vad du hade gjort?
– Vad tror du?
– Och sensmoralen?
– Ja den måste väl vara att överdriven nykterhet faktiskt kan ha sina faror.

DV - Motion till Lunds kommunfullmäktige

Ge alla barn och ungdomar möjlighet att själva skapa kultur!

Förhoppningen att Lund skulle bli Europas kulturhuvudstad år 2014 har grusats. Behovet av att utveckla och bredda kulturen har dock inte ändrats av kultur-huvudstadsjuryns beslut. Allra viktigast är att satsa på barnen och på ung-domarna.

För att så många barn och ungdomar som möjligt skall få uppleva vad kultur och kulturskapande är föreslår vi att kommunen satsar på ett projekt där barnen och ungdomarna i kommunen själva tillsammans med goda lärare-pedagoger-konstnärer-dansare-skådespelare-orkesterledare etc, skapar kultur.

Detta kan innebära att sjunga i kör, att delta i teateruppsättningar, musikaler, dansföreställningar, cirkus (skriva, agera, framställa scenerier osv), uppföra orkesterverk, göra film, arbeta med konst (måla, skulptera, göra affischer för projektet), skriva och framföra dikter, medverka i musikgrupper och allt övrigt som kan räknas in inom den konstnärliga sfären. Målet är att efter projekttidens slut visa upp allt som skapat i en festival. På så sätt kommer alla kommun-invånare både direkt och indirekt att få glädje av denna satsning.

Barnen och ungdomarna får genom att själva utöva, medverka och skapa kultur en oförglömlig erfarenhet och en upplevelse av vad konst kan vara och tillföra oss alla i våra liv, vi andra får glädjen av att uppleva resultatet av barnens och ungdomarnas arbete.

I projektet värvas de bästa pedagoger som går att få inom de olika områdena. Invandrarföreningarna inbjuds att medverka så att deras kulturella arv tas tillvara. Finns intresse inom idrottsföreningarna kan dessa också självklart med-verka med konstnärliga uttryck.

De resultat som skapas i projektet presenteras sedan för alla kommuninvånare: på teatrarna, i parkerna, i Konsthallen, i Stadshallen osv. under en vecka eller den tid som behövs för detta.

Med hänvisning till det som anförts ovan föreslår vi Kommunfullmäktige att besluta att ge Kultur- och fritidsnämnden i uppdrag att tillsammans med Barn- och skolnämnder samt Utbildningsnämnden genomföra ett projekt för alla barn- och ungdomar enligt ovanstående intentioner.
Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark Demokratisk Vänster

DV - Motion till Lunds Kommunfullmäktige

Enhetligt biljettpris för att resa kollektivt i Lunds kommun

Varför ska kollektivtrafikresande lundabors biljettpriser bestämmas av var någon-stans de bor i kommunen? Eller annorlunda uttryckt: varför ska en lundabo som reser till eller från en tätort utanför staden Lunds hank och stör betala mer för en biljett än en resande inom staden?

I dag betalar t ex en Södra Sandbybo och en Dalbybo 29 kronor för att ta sig in till centrala Lund, en invånare i Veberöd 36 kronor. Inom Lunds stad betalar man 17 kronor för en kontantresa. Resenären från Sandby/Dalby betalar alltså 70 procent mera än stadsbussresenären, Veberödsbon betalar hela 110 procent mera än stadsbussresenären. (Biljettpriserna här avser vuxen person. För periodkort är den procentuella skillnaden mellan Stadstrafiken och Skånetrafiken något mindre, men det förhållandet att ”bybon” betalar betydligt mera kvarstår.)

Demokratisk Vänster anser att alla kommuninvånare ska ha tillgång till god kollektivtrafik till en rimlig taxenivå. Vi ser detta som en omistlig del av välfärden. Det kan inte vara rimligt och rättvist att man ska betala olika mycket beroende på var i kommunen man bor och vart man ska resa.

Vi anser därför att Lund ska ta som målsättning att införa enhetliga biljettpriser för resor inom kommunen. Med enhetliga biljettpriser menar vi här att ingen resenär ska betala mer för en resa inom kommunen än vad det idag kostar att åka med stadstrafiken (för de olika typerna av biljetter – kontant, period, rabatt etc). Som ett första steg i detta måste fullmäktige få en beräkning av hur stora kostnaderna merkostnaderna blir för detta.

Vi föreslår därför kommunfullmäktige att besluta
att Lund ska ha som målsättning att införa enhetliga biljettpriser för kollektiv-trafikresor inom kommunen
att ge Tekniska nämnden i uppdrag att för fullmäktige redovisa beslutsunderlag för att i samarbete med Skånetrafiken införa enhetlig taxa för resor inom Lunds kommun så att ingen resa kostar mera än vad den idag gör i Stadstrafiken
Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark Demokratisk Vänster

En moderat riksdagsmotion av Sten H.

Ibland kan man få oväntade inblickar i politikers kunskaps- och tankevärldar. Såg ni nyheten i veckan om en riksdagsmotion av två moderater, Finn Bengtsson och Ulrika Karlsson (Motion till riksdagen 2010/11 U316) ”Sveriges relation till Kuba”.

  

Där talas naturligtvis om den hårda diktaturen på Kuba och vikten av att ”skärpa den utrikespolitiska dialogen med Kuba”. Mera specifikt krävs: att ”det tillsätts en oberoende internationell granskning av förhållandena på det kubanska fängelset på Guantánamo.”
   Vad ska man säga? Man blir helt enkelt mållös.

Ship to Gaza seglar till midsommar

Den internationella styrkommittén för Freedom Flotilla 2 har idag avslutat sitt planeringsmöte i Paris. Nästa Frihetsflotta kommer att avsegla från olika europeiska hamnar, däribland Marseille, under den tredje veckan i juni. Vi är mycket glada över att kunna tillkännage att Frihetsflottan nyligen fått tillskott av ett schweiziskt-tyskt fartyg. I juli 2010 antog Bundestag en resolution som uppmanade Israel att häva sin blockad av Gaza.
   Ett antal av våra respektive regeringar har uttalat detsamma. Den undersökningskommission som tillsattes av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter slog fast att Israels blockad mot Gaza är olaglig. Internationella Röda Korset har uttalat att Israels måste upphöra med sin olagliga blockad.
   Ändå framhärdar Israel i att trotsa internationell lag och ignorera det internationella samfundets uttryckliga vilja. Om inte kraftfulla diplomatiska åtgärder vidtas för att genomdriva internationell rätt och försvara det palestinska folkets mänskliga rättigheter, så kommer Frihetsflottan att avsegla men också andra internationella initiativ att vidtas.
   Vi välkomnar beslutet från den nya egyptiska regeringen att öppna gränsövergången vid Rafah. Men precis som egyptierna stannade på Tahir-torget och vägrade lämna det innan den förra regimen försvann, kommer inte vi att acceptera något mindre än ett fullständigt upphävande av den illegala blockaden av Gaza.
   Om en vecka har 63 år förflutit sedan Nakba, när det palestinska folket började fördrivas från sina hem. Nästa månad är det 44 år sedan ockupationen inleddes av Västbanken, Gaza och Jerusalem. I juli är det fyra år sedan belägringen av Gaza började. Frågan är inte varför vi seglar för att bryta blockaden utan varför det har tagit det internationella samfundet så lång tid att handla. Vi uppmanar världens folk och stater att upprätthålla internationell lag i Palestina och att stödja Frihetsflottan.
   Medlemmar av Freedom Flotillas styrkommitté kommer nu att resa till Strasbourg för att i möten med ledamöter i Europaparlamentet diskutera detaljer i Frihetsflottan och deras aktiva stöd. Fram till att vi sätter segel intensifierar vi överläggningar med regeringstjänstemän, FN och andra internationella organ för att försäkra oss om stöd för denna aktion från det globala civilsamhället som syftar till att försvara mänskliga rättigheter och internationell rätt, och att häva Israels illegala blockad mot Gaza.
Ship to Gaza-Sverige

Ingen VB nästa vecka

Nästa vecka tar VB vårledigt. Vi är tillbaka med ett förhoppningsvis fullmatat nummer igen den 21 maj.
Gör som vi, tillbringa ledigheten i naturen!
red

Sverige ut ur Afghanistan!

Offentligt möte tis 11 maj 18:00 på Ungdomens Hus, N Skolgatan 10.
Teddy-John Frank, tidigare internationell sekreterare i Kommunistiska Partiet, redogör för bakgrunden till konflikten och sätter den svenska truppen i sitt rätta sammanhang.
Arr: Kommunistiska Partiet

Vägen ut ur Afghanistan

Allan Widman (Folkpartiet) vs. Gert Gelotte (Göteborgs-Posten)
debatterar måndag den 24 maj kl 19.
IOGT-huset, Bantorget 5 (Stora salen), Lund.
Allan Widman är riksdagsledamot för Folkpartiet, vill sända fler soldater.
Gert Gelotte är ledarskribent på Göteborgs-Posten, vill ta hem soldaterna. Sture Näslund är författare och journalist, moderator.
Arrangörer: Afghanistansolidaritet i Skåne ABF Burlöv-Lundabygden

---------------------------------------------------------------

Pierre Schori samtalar med Björn Kumm
Måndag 31 maj kl. 19.
Lilla salongen, Inkonst, Bergsgatan 29 I Malmö
Arrangörer: Afghanistansolidaritet i Skåne, Efter Arbetet, ABF Malmö, Glokala Folkhögskolan

Mors lilla Mowgli

(apropå vargutrotarna)

Mors lilla Mowgli i skogen gick
Rosor på kinden och solsken i blick
Läpparna små utav bär äro blå
Bara jag slapp att så ensam här gå

Gläfseli gläfs, vem skuttar där
Buskarna knakar, en hund visst det är
Lurvig är pälsen men Mowgli blir glad.
Å en kamrat, det var bra, se god dag.

Klappar så vargen med händer små
Räcker fram korgen: Se här, smaka på.
Gråben han slukar visst allt vad där är
Hör du, jag tror att du tycker om bär

Mor fick nu se dem, gav till ett skri
Vargen sprang bort, nu är leken förbi
Mor varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, bed honom komma igen.

Första maj i Lund 2010

Första maj i Lund händer det som vanligt mycket. I veckans nummer visas vad som hände i både bild och text. Det mest remarkabla med årets förstamajfirande var att Kommunistiska Partiets möte på Mårtenstorget samlade åhörarskaror väl i klass med dagens andra utomhusarrangemang som Vänsterpartiets och Socialdemokraternas demonstrationer. En viktig förklaring till detta syns på bilden nedan, Jan Myrdal var i Lund och talade och det intresserade mängder av åhörare. Läs talet här.
En annan sak som var remarkabel var att s och v som vanligt agerade helt för sig själva, inte ett uns av allians kunde synas. Man vinkade inte ens till varandra när s-tåget gick förbi v-samlingen på Stortorget. Allianser inför val och kommande samregerande går tydligen an men första maj är för heligt för samarbete.

En politisk skandal av Sten Henriksson

Skandal är ett hårt ord att ta till, men jag finner inget annat. Jag talar om kommunens sätt att sabotera Vänsterpartiets förstamajmöte på Stortorget i Lund.
Alltså: sedan ett stort antal år, säg tjugo, har Vänsterpartiet sin samling, avmarsch och slutmöte förstamaj på Stortorget i Lund. Detta vet nästan alla, t.ex. också tekniska förvaltningen som är ansvarig för markupplåtelser, torghandel mm i Lund.
Det häpnadsväckande är att tekniska förvaltningen i år hade valt att hyra ut huvuddelen av torget till en kommersiell verksamhet under förstamaj. Utrymmet framför Stsdshallen till långt bort mot bänkarna och cykelställen var fyllt av försäljningstält och bodar i vilka man sålde olika nationella matspecialiteter. Från tälten vajade de nationella fanorna: när man såg ett flertal stora Union Jack greps man i någon sekund av tanken att det var uppmarsch för det brittiska valet, men så var det förstås inte. Man sålde livsmedel.
På en markremsa framför cykelställen med mindre än en tradjedel av det normala utrymmet fanns det utrymme för Vänsterpartiet att bedriva möte. Så skedde också, men det gick förstås inte att som vanligt ställa upp en demonstration med utlagda banderoller etc. Demonstrationsupplägget föll samman och det var ingen överraskning att demonstrationen inte räknade mer än så där trehundra deltagare, en historiskt mycket låg siffra. Och det finns ingen anledning tro att det var vädret eller tidsandan som gjorde det. Vi var 1800 i Malmö, en tydlig ökning. Sydsvenskan som gjorde reportage om Lund uppfattade inte ens att vi hade en demonstration: de såg väl den hopträngda gruppen framför högtalaren och skrev om ”Vänsterpartriets torgmöte”..
Alltså: den kommunala förvaltningen saboterade effektivt medborgerlig opinionsbildning för att kamma hem en hyra från en månglare. Jag vill inte vara konspiratorisk, men här kan man tala om Marknadens triumf.
Detta är alltså läget efter 40 år av vänsterpartistiska förstamajdemonstrationer och kommunalpolitisk aktivism i Lund. Vi behandlas som skit. Ska vi verkligen acceptera det?

Historisk brytningstid av Gunnar Stensson

"Världen genomlever idag inte bara en historisk ekonomisk kris, den står också inför den mest dramatiska uppvärmningen på tre miljoner år. Det må låta bombastiskt eller alarmistiskt: men den stora omdaning som förestår liknar i sitt djup och sin bredd sådana historiska brytningstider som övergångarna till jordbrukssamhället och industrisamhället…
Vid horisonten för den stora omdaningen står ett postkarbont samhälle med radikalt förändrade sociala, politiska och kulturella parametrar
Ett samhälle som vill förstå och bemästra krisen kan inte längre förlita sig på ingenjörskonst, entreprenörsanda och sysselsättningspolitik (som alla ändå behövs) utan måste – detta är det centrala temat för vår bok – självt bli politiskt, ett medborgarsamhälle i stark mening, vars medlemmar ser sig som ansvariga delar av ett samhälle som inte kan överleva utan deras aktiva bidrag.”
De som skriver detta är Claus Leggewie, som förestår Kulturwissenschaftliches Institut i Essen, och Harald Welzer från Center for Interdisciplinary Memory Research vid samma institut.
Deras bok ”Slutet på världen så som vi känner den” har just utkommit på Daedalus förlag i översättning av Jim Jakobsson.

2010-05-01 av Gr

Vi var arton ur Röda Kapellet som spelade på Vänsterpartiets möte i Trelleborg. Om man räknar med de personer i periferin som lyssnade men låtsade att de inte tillhörde mötet var publiken lika stor. Inklusive den tillresta huvudtalaren.
Som var Jörgen Persson, förstanamn på riksdagslistan i den valkrets som omfattar både Trelleborg och Lund. Och Svedala, det är därifrån som Persson kommer. Han talade ledigt, utan manus. Han höll sej till ett begränsat ämne, borgarnas försämring av socialförsäkringarna, frågor som han kommer mycket i kontakt med i sitt jobb som Metallombudsman. Han får sila snacket om han kommer in i riksdagen, fast det är inte så troligt med dagens opinionssiffror.
Fascinerande är att så många i blåsorkestern vill vara med i Trelleborg år efter år trots att publiken normalt inte är större än så. Även Herman Schmid hade mött upp från Malmö fastän han inte skulle tala denna gång. En god del av orsaken måste vara att man upplever V-Trelleborg som en sympatisk organisation som man gärna vill uppmuntra.

Malmö
Publikens storlek är alltså inte avgörande för att en politisk manifestation ska vara meningsfull. Men visst är det roligt när man är många.
1 800 tågade i Malmö där vi spelade sen. Klart godkänt, inte minst jämfört med 2 500 i den dubbelt så stora staden Göteborg. Ganska mycket folk ute på gator och torg (och uppe i fönster), och visst vill man ha nån att demonstrera för. Kanske stimulerade detta orkestern till att låta bättre än den som gående har gjort på länge.

Lund
Det gjorde vi inte i Lund trots att vi hade blivit något fler. En orsak är förstås att kärntruppen med tre spelningar (inklusive en kort inblåsning av Demokratisk vänsters möte) i läpparna började krokna. Men viktigare var det lilla demonstrationståget (högst en åttondel av toppvärdet från 1980, 3 000) och ännu viktigare de folktomma gatorna. Det räcker inte att spela för de egna.
Vänsterpartiets tåg startade 15.20. På den goda gamla tiden var det 14.00. Orkestern och den eventuellt delade huvudtalaren fick jäkta från Malmö men det gick. Så dags lämnade de traditionsmedvetna akademikerna rektorsuppvaktningen och utgjorde en automatisk och kanske inte entusiastisk men dock publik. Alltså: återgå till gamla rutiner. Om det nu inte går att tåga tillsammans med socialdemokraterna vilket ju vore det bästa.
Att Stortorget bör rensas från månglare en sån dag instämmer jag med andra skribenter i. Fast korven i det polska ståndet var god.

Sen var det det en stilla konsert på kvällen och orkestern var större än nån gång under dagen. Och lyckades ändå ackompanjera Edwallsångarna mjukt och lent.

Klostergårdens idrottsplats: På väg mot seger av Mats Olsson

Efter kommunstyrelsemötet i torsdags kan vi börja tro på att förnuftet ska segra. Fotbollens matcharena ska ligga kvar i befintligt eller nära befintligt läge i grytan på Klostergården. Arne Paulssons exploatering av området ska anpassas till idrottens villkor. Korpfotbollsplanerna längs med järnvägen blir kvar. De boende längs med Västanväg, som inför mötet samlat in 670 namnunderskrifter, slipper få arenan inpå husknuten.
De borgerliga och socialdemokraterna har alltså efter flera års underdånighet gentemot Arne Paulsson och hans fastighetsbolag insett att här var man på väg att gå ett steg för långt. Avgörande för omsvängningen har nog varit tre faktorer:
(1) LBK:s motstånd mot ett försämrat läge för arenan.
(2) Den moraliska kollaps det hade inneburit att flytta arenans ljud och ljuspåverkan till ett ännu sämre läge, något som nu i slutskedet även synliggjordes och ställdes på sin spets med de boendes namninsamling.
(3) Det envisa motståndet från framförallt vänsterpartiet, men också ofta med gott understöd av miljöpartiet. Det har därigenom hela tiden funnits en aktiv kraft som tagit plats i debatten och utmanat kryperiet för fastighetskapitalet.
Kommunstyrelsen beslutade alltså nu enigt (!) att avslå exploateringsavtalet med Paulssons fastighetsbolag och att avbryta tidigare uppdrag att placera matcharenan i något av lägena längs med järnvägen. I stället gavs nya uppdrag att jobba med placeringen i grytan. Detaljplanen för Paulssons hus måste dock gå fram till kommunfullmäktigemötet i slutet av maj, men kommunstyrelsens förslag är att den då skickas tillbaka för omarbetning.
Sent ska syndarna vakna. Men som väl är i detta fall - inte för sent!
Ett återstående problem är dock vilken typ av bostäder som ska byggas på Klostergårdens idrottsplats. Som vänsterpartiet tidigare påpekat äger kommunen marken och har möjlighet att ställa krav på blandade upplåtelseformer - både hyresrätter och bostadsrätter - samt att en del ska gå till sociala behov. Paulsson planerar för 100 procent bostadsrätter. Kommunen har inte ställt krav på att en enda av de drygt 400 lägenheterna ska gå till hemlösa. Vi får nog tillfälle att återkomma till detta.
Mats Olsson, vänsterpartiet

Anna Politkovskaja om exploateringen i Sankt Lars av Gunnar Stensson

”Två pensionärer stod i parken och hötte ilsket med käpparna mot en öronbedövande schaktmaskin och skrek så högt de förmådde:
- Försvinn härifrån! Hur länge ska det här pågå?
Bakom de åldriga trädstammarna dök det upp buttra väktare och ställde sig runt om demonstranterna som för att säga. ”Gå nu snällt härifrån annars börjar vi skjuta.”
Och Nikolaj Lavrentievitj Abramov, pensionerad veterinär, numera också byäldste och mannen bakom hela aktionen, slår ut med armarna:
- De vill köra iväg oss från våra egna marker… Det enda vi kan göra är att försvara dem på liv och död.
Platsen för stridshandlingarna är utkanten av Sankt Lars i Lunds kommun.
När pensionärerna lugnat sig en smula skakar de sorgset på huvudet:
-Jaha ja, här har man på gamla dagar gjort gemensam sak med De gröna. Och vad skulle vi annars göra. Det är bara vi som kan försvara vår park mot de asen. Ingen annan gör det.
”Asen” är ”de nya ryssarna” som lejt obarmhärtiga och barbariska arbetare för att bygga nya hus i den gamla S:t Lars-parken som legat där i 140 år.
Utan att närmare bry sig om ”de gröna” aktivisterna fortsätter maskinerna att köra omkring och traktorerna att vråla inne bland de värdefulla åldriga träden. Snart har de huggit upp ett stråk genom skogen. Det ska bli den ”centrala avenyn” i det blivande villasamhället. Redan har man fällt mer än etthundratrettio kubikmeter särskilt värdefull skog. Överallt ser man bokar och kastanjeträd med röda prickar – träd som skall ”slaktas”. Maskinerna förstör skamlöst miljön, vräker upp djupa lerskikt och begraver skoningslöst ett ekologiskt marksystem som det har tagit årtionden att skapa…
De gröna i Sankt Lars lämnade in stämningsansökningar tilldomstolen i Narofominsk för att få Riksbyggen att besinna sig eller i varje fall få stopp för byggnadsarbetena innan domaren Golubjova granskade ärendet.
Men som vi sett är det oligarkerna som härskar i Ryssland numera. Det enda språk man förstår är prasslet av sedlar. Domaren hade inte en tanke på att stoppa byggnadsarbetarna i Sankt Lars, och när de satte i gång underlät hon avsiktligt att kalla berörda parter till sammanträde.
På det hela taget har vi utmärkta lagar i Ryssland. Det är bara det att ingen följer dem.”
Anna Politkovskaja.
Ur ”Putins Ryssland”, Ordfront förlag, 2005, s. 218 ff

Den 7 oktober 2006 sköt en av de ”nya ryssarna” Anna Politkovskaja till döds i hissen till hennes lägenhet.

Som ett brev på posten av Lars-Anders Jönsson

Föregående vecka presenterade oppositionen huvudpunkterna i sin ekonomiska politik.
Ett av inslagen var en bensinskattehöjning på 49 öre och så var det ökade kostnader för lastbilstransporter.
I den i dag presenterade opinionsundersökningen från Demoskop ser vi resultatet. Alliansen har ökat stöd med cirka fem procent och de röd-gröna har tappat 5 procent. Hade vi haft val idag hade det blivit fortsatt högerstyre. Man kan tillägga att de röd-gröna med undantag för tre månader våren 2009 hela tiden sedan 2006 haft större stöd i Demoskops väljarsympatier jämfört alliansen.
Det är inte alltid roligt att ha rätt när man dessutom är pessimistiskt lagd. Nu är det dock så att valmanskåren inte består av miljoner klonade Gunnar Sandin som har ett uttalat förhållande till det som rullar på räls. Tågen bör på sikt ta en större del av transporterna men de förslag som lagts kring detta ger bara ett fåtal nya röster medan förslagen till ökade kostnader på bilsidan resulterar i betydligt fler förlorade röster. Det kvittar om förslaget till ökad bensinskatt i sig är mycket måttligt då det ändå sätter fart på en debatt vi inte kan vinna. Miljömedvetenheten finns men den får inte kosta väljaren några pengar. Det har inte inträffat något nytt Tjernobyl och vintern har varit kall som den skall vilket lett till höga elpriser. Det är inte läge just nu att öka väljarstödet genom en miljöpolitik finansierad av skatter på vanligt folk.
Jag förstår att miljöparti och vänster genom att få med några hjärtefrågor i de röd-grönas uppgörelse, exempel på detta är bensinskatten och frågan om trupp i Afghanistan, vill visa att det ger resultat att stödja dem. Partierna borde dock i högre grad förklara att de nu avstår från sådant för att i stället lägga all kraft på en politik som optimerar möjligheterna att få bort den regering som avser att förnya kärnkraften och ansluta oss till Nato.

1 maj
Stora förändringar har ägt rum i världen under de senaste decennierna. Jag köper inte längre vänsterns analys och politik vad gäller flera internationella konflikter. Det har då blivit att marschera med socialdemokraterna och så tänkte jag göra även detta år. Nåväl framme på Clemenstorget inhandlade jag en nål med texten ”Jobb och nya möjligheter byt regering”. Många plakat och hygglig stämning tills … en dam dyker upp för att stolt visa upp en skylt med uppmaningen att svensk trupp skall lämna Afghanistan!
Trots att flertalet socialdemokratiska väljare stöder truppnärvaron och trots att fortsatt utländsk trupp stöds av 70 procent av befolkningen i Afghanistan valde socialdemokraternas Skånedistrikt nyligen att med 183 röster mot 145 anta ett uttalande där de kräver att de svenska trupperna omedelbart dras hem från Afghanistan.
Eftersom jag har en annan uppfattning om innebörden i ordet internationell solidaritet tog jag cykeln och drog mig in i centrum för att se hur det gick för vänsterpartiet. Läste av texterna på vänsterns banderoller, fann att de mycket handlade om inrikes frågor, satte cykeln och gick med.
Ja såväl socialdemokraternas som vänsterns tåg var alldeles för små med tanke på att arbetslösheten är så stor och det dessutom är valår. Hur skall detta tolkas? Tidigare år har internationella frågor mobiliserat vänstern. Nu gäller det att få bort en högerregering med en politik som går hårt åt de mest utsatta. Var fanns de som förlorat mest på den sittande högerregeringen? På något sätt kändes det lite avslaget på hemfärden. Hur fan skall vi rycka upp oss? Är det TV och sociala media som facebook som gör att man inte går ut och visar sina åsikter på gatorna? Är jag helt enkelt omodern när jag envisas med att gå ut ur huset 1maj.

Kulturtips

Familjen (Live)
På Babel 7 maj kl. 20.
Läs mer

Här och Nu
på Bryggeriteatern, 29 april-29 maj, Sverigepremiär!
Fre 07 maj kl. 19.
Läs mer

I BAD MED MATTHIAS & HANS VÄNNER
En galen show med många märkliga "gäster" i badet. Sång, Performance, Skräck, Val 2010, Mumintroll, Allsång, Badskum, Bar, Fläsk och mycket annat.
Fre 07 maj kl. 21.30.
Läs mer

Sömnlösa Sparvar
Tretton figurer hittar en övergiven industrilokal och flyttar i hemlighet in. Där börjar magin. Cirkus, musik och specialeffekter utom denna värld gör att staden runt om börjar undra.. vad är det egentligen som händer på Karavan? Premiär 30 april.
Fre 07 maj kl. 20.
Läs mer

Tantsnusk
Arena Baubo bjuder på en festival om njutning, smärta och makt, där lågt ställs mot högt och vävs samman med deras egna perspektiv. På Inkonst 6, 7 och 8 maj. Fre 7 maj kl. 19.
Läs mer

Lång Dags Färd mot Natt
På Bryggeriteatern 17 mars - 31 mars. Extraförställning 8 maj.
Lör 8 maj kl. 16.
Läs mer

Armida av Rossini - Repris från the Met
9 maj kl. 13, repris från The Met på Kino i Lund
Läs mer

PARADIS
Längtar du efter sol och värme? Längtar du bort? Unna dig en stund i paradiset, Urpremiär den 23 april på Bastionen.
Sön 9 maj kl. 19.
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 11 maj kl. 16.
Läs mer

Edda Magnason, Support Adam & Alma (Live)
på Babel 13 maj kl. 20.
Läs mer

Bassekou Kouyaté & N'goni Ba
På Babel fre 14 maj kl. 20.
Läs mer

Dan Hylander med Janne Bark Band
Extraföreställning 14 maj kl. 19.30.
Läs mer

Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 19 maj kl. 17.15.
Läs mer

Wildbirds & Peacedrums with Voices
På Babel 19 maj kl. 19.
Läs mer

Stanza 20/5
Stanza avslutar våren med aktuella Leif Holmstrand och Monica Wilderoth samt Per Hagman, som med pinfärsk Vänner för livet gör sin första uppläsning i Sverige på många år.
Tor 20 maj kl. 20.
Läs mer

Hela kulturcentralens program