Det händer ganska mycket i Mellanösternkonflikten, trots att allt som vanligt verkar ha gått i stå.
Man kan lägga märke till de små förskjutningarna. Här är några:
• Radions Cecilia Uddén talade i förrgår om den israeliska tidningen Haaretz som en oppositionstidning. Det har jag inte hört tidigare. Haaretz är Israels motsvarighet till Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet och den tidning som icke hebreiskkunniga diplomater läser först varje morgon.
• Oppositionen inom Israel mot den israeliska bosättningspolitiken är fortfarande obetydlig, men den tilltar.
• Ship to Gaza planerar en ny konvoj våren 2011.
• DN:s korrespondent Nathan Shachar kallade i en nyhetstext premiärminister Netanyahu "en överlevare av det lilla formatet" som sätter sin egen karriär före Israels överlevnad i regionen. Det lät som en förtvivlans suck.
Den oppositionelle israeliske journalisten Gideon Levy skrev i förrförra veckan i just Haaretz om de ökade riskerna för inhemska journalister som kritiserar regeringen. "Den israeliska pressen censurerar sanningen" var rubriken.
"Journalister har inte blivit mördade i vårt land tidigare, men en del människor talar om att det kan hända", skriver han i en krönika som riktas lika mycket till journalistkollegor som till läsarna.
"Vi har fått både presidenter, ministrar och premiärministrar på fall, ändå är mod det mesta vi saknar", skriver han. "Om folk inte vill höra om ockupationen, så berättar vi inte om den för dem. Om folk inte vill höra sanningen om Operation Gjutet Bly (Operation Cast Lead, angreppet på Gaza i december 2008), så behöver de inte ligga sömnlösa. (…) Vi blev missledda när det gällde Operation Gjutet Bly. En del av oss krävde att den skulle genomföras och förteg sedan vad som hände där."
"Regeringen har stängt Gaza för oss sedan november 2006, och skandalöst nog är det ingen som utmanar beslutet. Det är svårt att förstå att bara en enda modig reporter, Amira Hass, har varit där för att rapportera utan att följa med i någon arméenhet. Resten av pressen har gett upp. Aktivisterna i turkiska Ship to Gaza kallades terrorister i media utan att passa på beskrivningen, därför att det var vad vår regering kallade dem, det är vad våra läsare vill ha, och det är på det sättet vi kan rättfärdiga att nio av dessa aktivister dödades."
"A dangerous fire is burning around us, and even if it hasn’t reached us, it’s on the way, yet we are complacent. The monster is coming, and there is no one to stop it. "
Man kan lägga märke till de små förskjutningarna. Här är några:
• Radions Cecilia Uddén talade i förrgår om den israeliska tidningen Haaretz som en oppositionstidning. Det har jag inte hört tidigare. Haaretz är Israels motsvarighet till Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet och den tidning som icke hebreiskkunniga diplomater läser först varje morgon.
• Oppositionen inom Israel mot den israeliska bosättningspolitiken är fortfarande obetydlig, men den tilltar.
• Ship to Gaza planerar en ny konvoj våren 2011.
• DN:s korrespondent Nathan Shachar kallade i en nyhetstext premiärminister Netanyahu "en överlevare av det lilla formatet" som sätter sin egen karriär före Israels överlevnad i regionen. Det lät som en förtvivlans suck.
Den oppositionelle israeliske journalisten Gideon Levy skrev i förrförra veckan i just Haaretz om de ökade riskerna för inhemska journalister som kritiserar regeringen. "Den israeliska pressen censurerar sanningen" var rubriken.
"Journalister har inte blivit mördade i vårt land tidigare, men en del människor talar om att det kan hända", skriver han i en krönika som riktas lika mycket till journalistkollegor som till läsarna.
"Vi har fått både presidenter, ministrar och premiärministrar på fall, ändå är mod det mesta vi saknar", skriver han. "Om folk inte vill höra om ockupationen, så berättar vi inte om den för dem. Om folk inte vill höra sanningen om Operation Gjutet Bly (Operation Cast Lead, angreppet på Gaza i december 2008), så behöver de inte ligga sömnlösa. (…) Vi blev missledda när det gällde Operation Gjutet Bly. En del av oss krävde att den skulle genomföras och förteg sedan vad som hände där."
"Regeringen har stängt Gaza för oss sedan november 2006, och skandalöst nog är det ingen som utmanar beslutet. Det är svårt att förstå att bara en enda modig reporter, Amira Hass, har varit där för att rapportera utan att följa med i någon arméenhet. Resten av pressen har gett upp. Aktivisterna i turkiska Ship to Gaza kallades terrorister i media utan att passa på beskrivningen, därför att det var vad vår regering kallade dem, det är vad våra läsare vill ha, och det är på det sättet vi kan rättfärdiga att nio av dessa aktivister dödades."
"A dangerous fire is burning around us, and even if it hasn’t reached us, it’s on the way, yet we are complacent. The monster is coming, and there is no one to stop it. "
"Huset brinner och folk på insidan häller bränsle på elden", skriver Gideon Levy.
Bättre än så kan man inte beskriva att Israels regering inte klarade av att acceptera Hillary Clintons oerhört sockrade bud för att få igång förhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten. Budet innehöll ynka tre månaders förlängning av byggstoppet för judiska bosättningar på den ockuperade Västbanken, och det ockuperade Östra Jerusalem skulle undantas. Efter tre månader skulle inga nya krav på byggstopp få lov att ställas, USA lovade ge Israel ett antal nya hypermoderna stridsflygplan och utfäste sig därutöver att inlägga sitt veto om palestinierna skulle utropa ett självständigt Palestina.
Det låter bisarrt att de extremkonservativa i Netanyahus regering inte ens kunde acceptera en sådan sak.
Få har väl trott att det någonsin skulle bli några förhandlingar. Istället torde Palestina utropa sin egen självständighet, som den palestinske premiärministern Salam Fayyad lovat ska ske under 2011. Under den gångna veckan har både Brasilien och Argentina erkänt Palestina som en "fri och oberoende stat". Flera andra mindre länder i Latinamerika har gått före. De latinamerikanska ländernas betydelse i diplomatin ska inte underskattas. Brasilien är en av de så kallade BRIC-länderna -- Braslien, Ryssland, Indien och Kina – en växande ekonomisk stormakt med allt större plats i det internationella samfundet.
Gideon Levy är klarsynt. Huset brinner sannerligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar