Glögg och soppa med Palestinacirkeln
Luciatåg mot Afghanistankriget
Storm över dammarna
Palestinacirkeln samlades i söndags. Nya medlemmar välkomna. Det står klart att den fortsätter vårterminen 2011 och att ett par offentliga möten anordnas. Tolv personer åt soppa runt ett stort bord. Det påminde något om Leonardo da Vincis Nattvarden.
13 december. Lucia. Detta är ett VB-scoop.Några marschaller på Stortorget. En liten röd fana, en större SSU-fana och att par banderoller. Två ungdomsgrupper och några äldre personer. Kerstin Johansson från Palestinagruppen var den enda jag kände igen, jo, jag kände några av de unga också. Mörker, blåst, lätt snöfall.
Klockan var fem. Längs Bredgatan hastade shopparna mellan de upplysta butikerna. Två megafoner, en från vänstern, en från socialdemokratin. Den ledande SSU-aren var, vad heter det, ganska karismatisk. Han höll ett tal där han bad om ursäkt för socialdemokratins svek mot den rödgröna överenskommelsen om Afghanistan och försäkrade att Skånes socialdemokrater stod fast vid den. Applåder. Ung vänsters representant höll ett något kortare tal. En representant för Afghanistangruppen som arrangerat läste upp en liten resolution.
Jag funderade på socialdemokraternas splittring. Hur styr Anders Almgren och Björn Abelsson i den socialdemokratiska halkan och snöstormen? Och vad vill Morgan Johansson beträffande Afghanistan och FRA?
Vi ropade några slagord: ”Det gäller våra liv. Det gäller våra barn. Sverige ut ur Afghanistan!”
Det var unga entusiastiska röster som hördes. Ung vänster luftade ett par K-märkta paroller: ”Internationell solidaritet. Arbetarklassens kampenhet!” och ”Krossa USA-imperialismen!”
SSU-ledaren föreslog att vi skulle genomföra en liten demonstration genom stan. Ja, ropade alla de 23 entusiastiskt.
Sagt och gjort. Ställ upp fyra och fyra, uppmanade ledaren. Det stampades runt lite i snön. Banderoller och flaggor bars främst. Så traskade vi iväg nerför Lilla Fiskaregatan. Shopparna visade välvillig likgiltighet. De kände väl igen sina gymnasister och studenter. Mitt framför Färs och Frostas bankomat stannade vi plötsligt. Det hade slagit ledaren att vi inte hade demonstrationstillstånd. Vi bildade klunga. Efter en stunds parlamenterande beslöts det att demonstrationen skulle fortsätta.
Vi rundade Grand, där Vilks och hans tjugu poliser antagligen fortfarande försvarade yttrandefriheten. ”Det gäller våra liv. Det gäller våra barn. Sverige ut ur Afghanistan.”
Den 15 december fattade riksdagen sitt beslut. Bara 20 ledamöter röstade mot kompromissen om Afghanistan-politiken. Det blev en liten notis.
Vi var ett 20-tal demonstranter. Ett tjugutal poliser bevakade Vilks. Ett 20-tal riksdagsmän röstade nej. Det är vackert med minoriteter.
16 december. Dammarna. Gässen och änderna har det jobbigt. Vattnet är fruset i alla dammarna. Somliga svanar paddlar runt och håller små isfria hål öppna. De riskerar att frysa fast. Vilda gäss lyfte skriande när jag närmade mig. När de kom över strandbrinken högg blåsten tag i dem. De stoppades som om de flugit in i en vägg.
Jag bytte några ord med en fågelskådare från Klostergården. Sedan halkade jag omkull igen. Tjocka snösvansar sopade över grå is. Ingen sikt.
En särskild julhälsning till Göran och Kajsa. Jag såg i gamla anteckningar att Göran var ordförande på det VPK-möte julen 1981 då VPK Lund bröt relationerna med Sovjetunionen och SUKP med anledning av införandet av militärdiktatur i Polen och fängslandet av Lech Walesa.
Vid samma tillfälle skrev jag tillsammans med Mårten Dunér och Tarcisio Bommarco en resolution om beslutet. Den lästes upp i Rapport och publicerades i Sydsvenskan och Arbetet. Det är 29 år sedan.
Alla andra läsare och skribenter tillönskas en God jul och ett nytt år! Det krävs mycket för att det ska bli gott!
Luciatåg mot Afghanistankriget
Storm över dammarna
Palestinacirkeln samlades i söndags. Nya medlemmar välkomna. Det står klart att den fortsätter vårterminen 2011 och att ett par offentliga möten anordnas. Tolv personer åt soppa runt ett stort bord. Det påminde något om Leonardo da Vincis Nattvarden.
13 december. Lucia. Detta är ett VB-scoop.Några marschaller på Stortorget. En liten röd fana, en större SSU-fana och att par banderoller. Två ungdomsgrupper och några äldre personer. Kerstin Johansson från Palestinagruppen var den enda jag kände igen, jo, jag kände några av de unga också. Mörker, blåst, lätt snöfall.
Klockan var fem. Längs Bredgatan hastade shopparna mellan de upplysta butikerna. Två megafoner, en från vänstern, en från socialdemokratin. Den ledande SSU-aren var, vad heter det, ganska karismatisk. Han höll ett tal där han bad om ursäkt för socialdemokratins svek mot den rödgröna överenskommelsen om Afghanistan och försäkrade att Skånes socialdemokrater stod fast vid den. Applåder. Ung vänsters representant höll ett något kortare tal. En representant för Afghanistangruppen som arrangerat läste upp en liten resolution.
Jag funderade på socialdemokraternas splittring. Hur styr Anders Almgren och Björn Abelsson i den socialdemokratiska halkan och snöstormen? Och vad vill Morgan Johansson beträffande Afghanistan och FRA?
Vi ropade några slagord: ”Det gäller våra liv. Det gäller våra barn. Sverige ut ur Afghanistan!”
Det var unga entusiastiska röster som hördes. Ung vänster luftade ett par K-märkta paroller: ”Internationell solidaritet. Arbetarklassens kampenhet!” och ”Krossa USA-imperialismen!”
SSU-ledaren föreslog att vi skulle genomföra en liten demonstration genom stan. Ja, ropade alla de 23 entusiastiskt.
Sagt och gjort. Ställ upp fyra och fyra, uppmanade ledaren. Det stampades runt lite i snön. Banderoller och flaggor bars främst. Så traskade vi iväg nerför Lilla Fiskaregatan. Shopparna visade välvillig likgiltighet. De kände väl igen sina gymnasister och studenter. Mitt framför Färs och Frostas bankomat stannade vi plötsligt. Det hade slagit ledaren att vi inte hade demonstrationstillstånd. Vi bildade klunga. Efter en stunds parlamenterande beslöts det att demonstrationen skulle fortsätta.
Vi rundade Grand, där Vilks och hans tjugu poliser antagligen fortfarande försvarade yttrandefriheten. ”Det gäller våra liv. Det gäller våra barn. Sverige ut ur Afghanistan.”
Den 15 december fattade riksdagen sitt beslut. Bara 20 ledamöter röstade mot kompromissen om Afghanistan-politiken. Det blev en liten notis.
Vi var ett 20-tal demonstranter. Ett tjugutal poliser bevakade Vilks. Ett 20-tal riksdagsmän röstade nej. Det är vackert med minoriteter.
16 december. Dammarna. Gässen och änderna har det jobbigt. Vattnet är fruset i alla dammarna. Somliga svanar paddlar runt och håller små isfria hål öppna. De riskerar att frysa fast. Vilda gäss lyfte skriande när jag närmade mig. När de kom över strandbrinken högg blåsten tag i dem. De stoppades som om de flugit in i en vägg.
Jag bytte några ord med en fågelskådare från Klostergården. Sedan halkade jag omkull igen. Tjocka snösvansar sopade över grå is. Ingen sikt.
En särskild julhälsning till Göran och Kajsa. Jag såg i gamla anteckningar att Göran var ordförande på det VPK-möte julen 1981 då VPK Lund bröt relationerna med Sovjetunionen och SUKP med anledning av införandet av militärdiktatur i Polen och fängslandet av Lech Walesa.
Vid samma tillfälle skrev jag tillsammans med Mårten Dunér och Tarcisio Bommarco en resolution om beslutet. Den lästes upp i Rapport och publicerades i Sydsvenskan och Arbetet. Det är 29 år sedan.
Alla andra läsare och skribenter tillönskas en God jul och ett nytt år! Det krävs mycket för att det ska bli gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar