Vilks verk växer av Lars-Åke Henningsson

De konstnärliga aspekterna på självmordsattentatet i Stockholm är väl inte de mest intressanta aspekterna på denna handling. Likafullt är även de värda att uppmärksamma.
   I enlighet med den konstsyn Lars Vilks åtminstone hittills har företrätt, ingår offentliga reaktioner på hans konst i konstverken. Rättsväsendets reaktioner på hans tidigare verk har han kunnat avyttra som konst av denna typ.
   När självmordsbombaren hänvisade till Vilks rondellhund som ett av motiven för sitt dåd, var han förmodligen inte medveten om att han, med Vilks betraktelsesätt, skulle skriva in attentatet som en del av det verk han reagerade emot.
   Men kan man verkligen säja att människor bidrar till samma verk eller projekt, om de har helt olika utgångspunkter för sina handlingar? Kan man t. ex. säja att Vilks, självmordsbombaren i Stockholm och människor aktiva på den politiska högerkanten deltar i en gemensam kampanj för att få igång en polarisering mellan islamister och islamofober i Sverige, liknande den som skett i Danmark? Vi andra kan välja att ta avstånd från ett sådant projekt, men hur är det med dem som redan har bidragit till det?
   Det gemensamma i en kampanj av det här slaget är just resultatet, inte avsikterna bakom handlingarna. Så är det ju också i Vilks konstuppfattning, där deltagande människors avsikter kan skifta, men resultaten av handlingarna ändå ingå i samma verk. I min jämförelse handlar det dock om ett gemensamt verk, med olika upphovsmän. Om olika människors handlingar samverkar till ett gemensamt resultat,  så innebär det inte att någon människa kan göra anspråk på att räkna in andra människors handlingar i sina egna verk.
   Sammanfattningsvis ser Muhammed som rondellhund ut att bli ett med tiden allt mer spännande verk, fullt av dramatik, som ställer viktiga frågor om sambanden mellan ansvar och upphovsrätt till konstnärliga verk på sin spets!