Utvecklingen går med stormsteg fram och tillbaka av Stig Henriksson

(Först publicerad i VLT 5 april)

Efter att ha levt drygt ett halvt århundrade får man nog automatiskt ett slags djup i bilden av världen. Saker och ting sker inte enbart i ett ständigt nuflöde utan kan relateras till och reflekteras kring i förhållande till vad som hänt tidigare och vad som anses självklart sant.
   När jag växte upp var vänstern på en slags ständig frammarsch. Nationellt, men också när avkoloniserade länder bekände sig till någon slags hemkokt socialism. Därav finns inte mycket kvar. Några länder har utvecklats, men många har också sjunkit ner från frigörelsens optimism till ett korrupt förtrycks elände. En gång var Robert Mugabe en med rätta hyllad frihetshjälte.
   I Sydamerika har militärdiktaturerna däremot ofta ersatts av folkvalda vänsterpresidenter, med eller utan auktoritära tendenser. Sovjetunionen har imploderat. USA är bankrutt. Kina har gått från en fattig och svag jätte till att bli en ekonomisk gigant. Jämlikheten mellan länderna ökar, medan klyftorna inom länderna vidgas. Europa har i land efter land högerextrema partier, många gånger med bruna rottrådar, klättrat in i parlamenten. Något otänkbart för några decennier sedan.
   Religionen var en rest av det förgångna både i Sverige och ute i världen. Men kristendomen har hävdat sig, men nu är det betydligt färre befrielseteologer och avsevärt fler fundamentalister. Vänstervågen i arabländerna ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en brand över arabvärlden.
   Och vilka tvära kast står för dörren? Demokratisering av Kina? Diktatur i Italien? Belgiens delning? Afrikas politiska och ekonomiska uppvaknande? Brasilien som Amerikas stormakt? Eller tillbaka till ursprungsläget? Karl Marx sade att historien upprepar sig - första gången som tragedi, andra gången som fars. Men somligt är farsartat redan första gången. Och annat är tragiskt varje gång.

De som inte kommer ihåg historien är dömda att återupprepa den.
George Santayana