Tre kända personer (bl a en fd socialdemokratisk statsminister) som står bakom en stödkonsert för Mellanöstern skriver i dagens SDS att ”de vill manifestera en vilja att säkra en trygg framtid, en samhällsgemenskap i fred och frihet”. Och med många ord skriver de om sin tro på att palestinier och israeler kan komma att leva i fred, sida vid sida. De tror också på respekt för medmänniskors fri-och rättigheter.
Ja, vem vill inte det? Men vad beror den fullständigt vansinniga och människorättsvidriga belägenhet som palestinierna befinner sig i? Hur respekteras de mänskliga rättigheterna i Israel och i de av Israel ockuperade områdena, Västbanken och Gaza? Om detta skriver de ingenting. Fred vill de flesta av oss ha, även människorna i Israel och Palestina. Men vilken fred?
När ska Israel och det internationella samfundet erkänna att ursprunget till dagens situation är den etniska rensning som ägde rum 1948 när staten Israel bildades? 850 000 palestinier fördrevs från sina hem och miljoner av dem (och deras barn) lever fortfarande i trista flyktingläger. Två tredjedelar av invånarna i ”världens största utomhusfängelse” Gaza klassas som flyktingar. Flyktingarna är dessutom förbjudna att återvända till sina hemtrakter. 513 arabiska byar förstördes och jämnades med marken. Om detta kan man bl a läsa i den israeliska historikern Ilan Pappes mycket intressanta bok ”Den etniska rensningen av Palestina”.
Att Gazaborna lever under förskräckliga förhållanden vet vi också. Sedan 2007 är området som hyser 1,5 miljoner på en yta stor som en fjärdedel av Öland utsatt för en blockad av Israel, som helt kontrollerar gränserna. Blockadens syfte var att straffa den palestinska civilbefolkningen för sitt stöd till Hamas i valet 2006. Israels anfall mot Gaza julen 2008 ledde till att 1400 palestinier dog, varav 400 barn. Infrastrukturen i området ödelades. Israels skäl var raketbeskjutningar från Gaza. Israels övervåld är dock påtagligt. Under perioden 2005 till 2007 avfyrade Hamas och andra palestinska grupper cirka 2700 lokalt tillverkade raketer in i Israel som dödade 4 israeler. Under samma period avfyrade israel cirka 14 600 artillerigranater in i Gaza. Dessa dödade 59 Gazabor.
En konsekvens av blockaden är att det råder en enorm brist på det mesta i Gaza. Israel har långa listor över produkter som inte får föras in: byggnadsmaterial, medicin, diesel, bensin, reservdelar och teknisk
Ja, vem vill inte det? Men vad beror den fullständigt vansinniga och människorättsvidriga belägenhet som palestinierna befinner sig i? Hur respekteras de mänskliga rättigheterna i Israel och i de av Israel ockuperade områdena, Västbanken och Gaza? Om detta skriver de ingenting. Fred vill de flesta av oss ha, även människorna i Israel och Palestina. Men vilken fred?
När ska Israel och det internationella samfundet erkänna att ursprunget till dagens situation är den etniska rensning som ägde rum 1948 när staten Israel bildades? 850 000 palestinier fördrevs från sina hem och miljoner av dem (och deras barn) lever fortfarande i trista flyktingläger. Två tredjedelar av invånarna i ”världens största utomhusfängelse” Gaza klassas som flyktingar. Flyktingarna är dessutom förbjudna att återvända till sina hemtrakter. 513 arabiska byar förstördes och jämnades med marken. Om detta kan man bl a läsa i den israeliska historikern Ilan Pappes mycket intressanta bok ”Den etniska rensningen av Palestina”.
Att Gazaborna lever under förskräckliga förhållanden vet vi också. Sedan 2007 är området som hyser 1,5 miljoner på en yta stor som en fjärdedel av Öland utsatt för en blockad av Israel, som helt kontrollerar gränserna. Blockadens syfte var att straffa den palestinska civilbefolkningen för sitt stöd till Hamas i valet 2006. Israels anfall mot Gaza julen 2008 ledde till att 1400 palestinier dog, varav 400 barn. Infrastrukturen i området ödelades. Israels skäl var raketbeskjutningar från Gaza. Israels övervåld är dock påtagligt. Under perioden 2005 till 2007 avfyrade Hamas och andra palestinska grupper cirka 2700 lokalt tillverkade raketer in i Israel som dödade 4 israeler. Under samma period avfyrade israel cirka 14 600 artillerigranater in i Gaza. Dessa dödade 59 Gazabor.
En konsekvens av blockaden är att det råder en enorm brist på det mesta i Gaza. Israel har långa listor över produkter som inte får föras in: byggnadsmaterial, medicin, diesel, bensin, reservdelar och teknisk
utrustning mm. Eftersom gränserna är stängda, vattnet förorenat och medicin saknas är hälsoläget katastrofalt. Blockaden har reducerat varuinförseln med 80 % och 95 procent av alla privata industriföretag har lagt ner.
Israels ockupation av Västbanken med alltfler illegala bosättningar och en mur inne på palestinskt område är ju inte precis fredsbevarande åtgärder och gör livet för palestinierna ytterst besvärligt. Osloavtalet 1993 innebar att parterna enats om ”en vägkarta” för fred” och Israels tillbakadragande från Gaza och Västbanken. Palestinierna har hela tiden accepterat olika förslag om uppdelning av det gamla palestinska området, trots att Västbanken och Gaza bara utgör 22 procent av deras gamla landområde. Israel däremot har därefter konsekvent vägrat och bosättningspolitiken visar ju att Israel eftersträvar hela kontrollen över det gamla palestinska området.
För en tid sedan läste jag Susan Nathans bok ”Ett annat Israel”. Hon är en engelskfödd judinna som utifrån sin sionistiska övertygelse flyttade till Israel 1999. När hon upptäckte hur illa palestinierna behandlades bestämde hon sig för att flytta till en arabisk by, Tamra, i Israel. Utifrån sina erfarenheter där beskriver hon diskrimineringen av palestiner i Israel. En miljon palestinier är medborgare i Israel, en femtedel av Israels befolkning. De behandlas som säkerhetsrisker, trakasseras, deras jord är konfiskerad, de vägras lagliga rättigheter på olika områden, får inte gifta sig med en jude, får sämre bidrag till sina skolor och enligt Susan Nathan lever de under villkor som liknar apartheid. Häromdagen skulle hon komma till Lund och prata om mänskliga rättigheter i Israel och Palestina. Men hon kom inte. Hon har blivit utvisad från Israel och stoppad vid gränsen när hon skulle res ut från Indien där hon befann sig. Hennes kritik mot Israels politik blev för svårsmält för den högerextrema regimen.
Det vore bra med fred i Mellanöstern. Och ännu bättre om vi vågar se sanningen i vitögat och vågar prata om rättvisa för alla människor i Mellanöstern.
PS
Vik 25 maj för en kväll på Mejeriet. En stödkväll för Ship to Gaza och Palestinas folk. Med Victoria Strand som talare (hon var med på fjorårets Ship to Gaza) och fler spännande artister och film. I början av hösten blir det också en kväll för Palestina i domkyrkan.
Israels ockupation av Västbanken med alltfler illegala bosättningar och en mur inne på palestinskt område är ju inte precis fredsbevarande åtgärder och gör livet för palestinierna ytterst besvärligt. Osloavtalet 1993 innebar att parterna enats om ”en vägkarta” för fred” och Israels tillbakadragande från Gaza och Västbanken. Palestinierna har hela tiden accepterat olika förslag om uppdelning av det gamla palestinska området, trots att Västbanken och Gaza bara utgör 22 procent av deras gamla landområde. Israel däremot har därefter konsekvent vägrat och bosättningspolitiken visar ju att Israel eftersträvar hela kontrollen över det gamla palestinska området.
För en tid sedan läste jag Susan Nathans bok ”Ett annat Israel”. Hon är en engelskfödd judinna som utifrån sin sionistiska övertygelse flyttade till Israel 1999. När hon upptäckte hur illa palestinierna behandlades bestämde hon sig för att flytta till en arabisk by, Tamra, i Israel. Utifrån sina erfarenheter där beskriver hon diskrimineringen av palestiner i Israel. En miljon palestinier är medborgare i Israel, en femtedel av Israels befolkning. De behandlas som säkerhetsrisker, trakasseras, deras jord är konfiskerad, de vägras lagliga rättigheter på olika områden, får inte gifta sig med en jude, får sämre bidrag till sina skolor och enligt Susan Nathan lever de under villkor som liknar apartheid. Häromdagen skulle hon komma till Lund och prata om mänskliga rättigheter i Israel och Palestina. Men hon kom inte. Hon har blivit utvisad från Israel och stoppad vid gränsen när hon skulle res ut från Indien där hon befann sig. Hennes kritik mot Israels politik blev för svårsmält för den högerextrema regimen.
Det vore bra med fred i Mellanöstern. Och ännu bättre om vi vågar se sanningen i vitögat och vågar prata om rättvisa för alla människor i Mellanöstern.
PS
Vik 25 maj för en kväll på Mejeriet. En stödkväll för Ship to Gaza och Palestinas folk. Med Victoria Strand som talare (hon var med på fjorårets Ship to Gaza) och fler spännande artister och film. I början av hösten blir det också en kväll för Palestina i domkyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar