Koltrasten flöjtar. Duvorna klagar och göken gal. Näktergalarna harklar sig. Lövsångarna pladdrar. Fruktträden är fulla med körsbärs- och plommonkart. Äppleblommorna faller av. En rapptupp far kacklande upp och skrämmer en hare. Kastanjeblom och hägg vissnar. Syrénerna doftar övermoget. Rönnar och klungor av prästkragar slår ut. Fläder och hagtorn dröjer. Hästarna betar färskt gräs. Feta maskrosor lyser som solen. Det har varit en sval vecka.
Men i måndags träffade jag svalorna för första gången när de jagade insekter tätt över vattenytan. De gamla svanarna ligger kvar i sina gamla reden. Inga svanungar. Men änderna simmar med ulliga kullar, den ena med sex ungar och den andra med sju. De är sårbara. Dagligen försvinner någon. Rovfåglar svävar under vita moln. Också en vigg har fått ungar. Men inte sothönsen och, som sagt, inte svanarna.
Grodynglen vimlar, men grodsången dröjer. Ingen sexuell extas bland karparna än.
Ett par rader ur en visa av Bert Brecht i Mor Courage ringer i mina öron, jag vet inte varför. Det är ju mitt på dagen. Kanske för att visan handlar om ett ögonblick av frid för soldaterna mitt i 30-åriga kriget.
”Och efter kvällsandakt
Majnattens hela prakt.”
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar