Är det ett starkt USA världen behöver? av Sten H.

Det har inte precis saknats applåder för de amerikanska medborgarnas val av Obama till president för ytterligare fyra år. Det var onekligen ett klokt val i det utbud som gavs och den valde verkar ju vara en ganska sympatisk person med egna erfarenheter av stora världen på ett sätt som ingen av hans medtävlare hade. Men därifrån till det okritiska hyllandet av hans politik som man har sett prov på i media under de senaste veckorna borde det varit längre. Människor som man trodde hade politiskt omdöme och en vänsterhållning hyllar en person som ekonomiskt-politiskt står långt till höger och som vad gäller USA:s roll i världen har en mycket ortodox syn: vad som är bäst för USA är bäst för världen. Han har stött de mördarpatruller som på samma gång är anklagare, domare och exekutör och därmed anser sig ha rätt att ta livet av människor genom anfall med obemannade robotflygplan, s.k. drönare. Det är ungefär som när Lyndon Johnson satt och valde i listorna med veckans bombmål i Vietnam. Nu är det bara ännu tydligare – nu gäller det vilka namn som ska aktualiseras på specialstyrkornas dödslistor.

Ledarsidornas beundran
Men det är förstås lätt att bli charmad av Obamas personlighet och se honom som en av de sina, antingen man är moderat eller socialdemokrat. Desto mer anmärkningsvärt är det när några svenska ledarsidor tar tillfället i akt för att bekänna sig till USA:s sätt att bedriva världspolitik.
   Sydsvenskans ledarrubrik i tisdags var ”Världen behöver ett starkt USA”. Som underrubrik står det: ”inte minst Europa har anledning att hoppas att USA vill och kan förbli en dominerande aktör på den globala arenan.”  Jaha, är det alltså så att ”världen”, vem den nu är men rimligen omfattande mer än Sydsvenskans spridnings- och intresseområde, ” behöver” ett starkt USA. Man skulle kunna tänka sig alternativ till ”starkt” USA, t.ex. ett land, med tillgång till sjukvård för alla, eller ett land med väl fungerande ekonomi och t.ex. inte hög arbetslöshet, eller ett land som är tolerant mot minoritetsgrupper eller ett land som inte fängslar medborgare från andra länder och låter dem sitta i fängelse på obestämd tid eller som när de tar fångar inte torterar dem eller förnedrar dem.

Eldkraft
Allt detta är möjligheter för USA och landet är en oerhört stark militärmakt som förfogar över en eldkraft som är större än den som samlat finns i resten av världen och en försvarsmakt som är starkare än de tjugo sammantagna som kommer i storleksordning efter. Ja då skulle man kunna tänka sig att säga att världen i den mån den behöver något så är det ett lite svagare och lite fredligare USA. Och nog kan man tänka sig att många i Latinamerika inte nödvändigtvis hoppas att USA kan förbli en dominerande aktör” Just i Latinamerikan finns det ju rätt många med erfarenheter av hur det är när USA är ”en dominerande aktör.”
   Sydsvenskan hyllar det USA som även vi som kan uppskatta USA på andra sätt, är rädda för och faktiskt avskyr. Det är en hållning som dessvärre inte är helt oväntad. I alla år, från Vietnamkriget och framöver har Sydsvenskan hyllat USA:s styrkepolitik sådan den utövats världen över. Är det unikt? Ja, de flesta borgerliga tidningar har numera reservationer kring USA:s krig även när de är positiva till helheten, Visst, Expressen är i en ledare samma dag inne på liknande tankegångar men inte på samma oreserverade sätt.
   Man kommer att tänka på Wing Commander Olzen, vår gamla bekant från stridsledningsbunkern på Segevång där han satt framför bildskärmarna med deras ständiga ”gzoom, gzoom…”. Han har förvisso lugnat sig med åren och man är numera fullt beredd att se honom porträtterad med blomsterkrans i håret. Men det kommer alltid nya generationer, närmat tydligen Lance Corporal Forest Love, från US Army Special Forces. Vi får tydligen hålla ögonen öppna.