Nu när Barack Obama har vunnit valet
behöver han inte längre anpassa sig till dödsstraffsivrare och
skjutvapenhöger. Han kan äntligen skita i den kristna högern, han kan
skita i republikanska senatorer som tror att bara flickor som är
villiga att våldtas blir gravida (de blev för resten bortvalda båda
två), han kan skita i populära radiopratare som försöker lura i folk att
han är kommunist eller muslim som vill införa sharialagar eller
socialist, han kan skita i nyhetsbyråer som Fox som i arton månader
ljugit mot bättre vetande, han kan skita i Teaparty-rörelsens
miljardunderstödda extremister, han kan skita i de miljardärer som vill
roffa åt sig pengarna som han anslagit till sjukförsäkring, han kan
skita i vidskepliga kvinnor som tror på häxeri och ignoranta populister
som Sarah Palin.
Skönt! Han har också befriat republikanerna, för det finns naturligtvis professionella, smarta personer där med, visserligen reaktionära och giriga, men ändå ovilliga att försvara ståndpunkter som får dem att framstå som dementa töntar. De kan nu ta avstånd från de värsta excesserna med argumentet ”se vart detta har fört oss”.
Visst är representanthuset trots allt fullt av förstockade republikanska gubbar, i stånd till nästan vad som helst, men de är nedslagna nu, de har förlorat självtillit och auktoritet. Om de inte är fullständigt sekteristiskt slutna vet de att hela världen drar en suck av lättnad - och skrattar åt dem. Det enda de kan göra – men det är ju inte så lite – är att förlama ansträngningarna att rädda den amerikanska ekonomin.
Sedan återstår det att se vad den befriade Obama verkligen kommer att använda sin nyvunna frihet till. Det är inte värt att hysa för stora förväntningar.
Barack Obama är också befriad från sin drängtjänst åt Benjamin Netanyahu (som på ett orimligt sätt blandat sig i den amerikanska valrörelsen) och rasisten Avigdor Lieberman. De båda krigsivrarna har förenat sig för att ta makten i Israel i det kommande israeliska valet.
69 procent av judarna i USA röstade på Barack Obama. De gamla judiska lobbyorganisationerna i USA som AIPAC har förlorat makten över de unga som snarare identifierar sig med den israeliska grupp som genomförde en aktion i Malmö härom veckan.
Skönt! Han har också befriat republikanerna, för det finns naturligtvis professionella, smarta personer där med, visserligen reaktionära och giriga, men ändå ovilliga att försvara ståndpunkter som får dem att framstå som dementa töntar. De kan nu ta avstånd från de värsta excesserna med argumentet ”se vart detta har fört oss”.
Visst är representanthuset trots allt fullt av förstockade republikanska gubbar, i stånd till nästan vad som helst, men de är nedslagna nu, de har förlorat självtillit och auktoritet. Om de inte är fullständigt sekteristiskt slutna vet de att hela världen drar en suck av lättnad - och skrattar åt dem. Det enda de kan göra – men det är ju inte så lite – är att förlama ansträngningarna att rädda den amerikanska ekonomin.
Sedan återstår det att se vad den befriade Obama verkligen kommer att använda sin nyvunna frihet till. Det är inte värt att hysa för stora förväntningar.
Barack Obama är också befriad från sin drängtjänst åt Benjamin Netanyahu (som på ett orimligt sätt blandat sig i den amerikanska valrörelsen) och rasisten Avigdor Lieberman. De båda krigsivrarna har förenat sig för att ta makten i Israel i det kommande israeliska valet.
69 procent av judarna i USA röstade på Barack Obama. De gamla judiska lobbyorganisationerna i USA som AIPAC har förlorat makten över de unga som snarare identifierar sig med den israeliska grupp som genomförde en aktion i Malmö härom veckan.
I Israel däremot stödde 75 procent av befolkningen Romney.
Det värsta hotet mot världsfreden de senaste åren har varit Israels hot att bomba Iran. Beträffande Netanyahu har det inte bara varit ett hot. Han gav faktiskt order om en attack 2010. Professionella militärer stoppade ordern. Förutsättningen för Netanyahus politik har varit Obamas beroende av Israel under valkampen.
Det är uppenbart att Obama vill lösa konflikten med Iran genom förhandlingar, absolut inte genom krig.
Obama har äntligen en chans att ta itu med Israels ockupation av Västbanken och blockad mot Gaza. De unga judarna i USA stödde honom i valet. De känner sig alltmer alienerade i förhållande till Israels ockupationspolitik som stöds av befolkningen i Israel, där ryssar, judar från Mellanöstern och religiösa fundamentalister utgör allt större och mäktigare inslag.
Genom ett resolut handlande till stöd för palestinierna i enlighet med FN- konventioner och internationell lag kan USA bidra till att lugna situationen i Mellanöstern och öka sitt internationella anseende. Israel hamnar alltmer i periferin.
Inrikespolitiskt har Barack Obama en ekonomisk kris att ta itu med. USA är lika illa ute som Grekland, men hålls under armarna av en omvärld som fruktar kaos. Han måste förmå den rikaste procenten att betala rimliga skatter i förhållande till den andel av USA:s tillgångar som de tillskansat sig. Han måste skära i det militärindustriella komplexet. Han måste förhandla med Kina som i åratal beviljat USA gigantiska krediter. Han måste se till att människorna får jobb och bostäder.
Hans historiska uppgift är att genomföra ett amerikanskt återtåg från positionen som världens ledande supermakt. Det blir säkert ett farofyllt och katastroffrekvent äventyr.
Morgonen efter det att Ronald Reagan valts till amerikansk president utgjorde inledningen till den nyliberala epok vars slut nu kan skönjas. Den morgonen satt jag tillsammans med VPK:s dåvarande ombudsman i Lund Erik Nilsson i en Volvo på väg till Malmö och funderade över vad som skulle hända de närmaste 30 åren. Nu vet jag. Man vad sker de trettio år som ligger framför oss?
Det värsta hotet mot världsfreden de senaste åren har varit Israels hot att bomba Iran. Beträffande Netanyahu har det inte bara varit ett hot. Han gav faktiskt order om en attack 2010. Professionella militärer stoppade ordern. Förutsättningen för Netanyahus politik har varit Obamas beroende av Israel under valkampen.
Det är uppenbart att Obama vill lösa konflikten med Iran genom förhandlingar, absolut inte genom krig.
Obama har äntligen en chans att ta itu med Israels ockupation av Västbanken och blockad mot Gaza. De unga judarna i USA stödde honom i valet. De känner sig alltmer alienerade i förhållande till Israels ockupationspolitik som stöds av befolkningen i Israel, där ryssar, judar från Mellanöstern och religiösa fundamentalister utgör allt större och mäktigare inslag.
Genom ett resolut handlande till stöd för palestinierna i enlighet med FN- konventioner och internationell lag kan USA bidra till att lugna situationen i Mellanöstern och öka sitt internationella anseende. Israel hamnar alltmer i periferin.
Inrikespolitiskt har Barack Obama en ekonomisk kris att ta itu med. USA är lika illa ute som Grekland, men hålls under armarna av en omvärld som fruktar kaos. Han måste förmå den rikaste procenten att betala rimliga skatter i förhållande till den andel av USA:s tillgångar som de tillskansat sig. Han måste skära i det militärindustriella komplexet. Han måste förhandla med Kina som i åratal beviljat USA gigantiska krediter. Han måste se till att människorna får jobb och bostäder.
Hans historiska uppgift är att genomföra ett amerikanskt återtåg från positionen som världens ledande supermakt. Det blir säkert ett farofyllt och katastroffrekvent äventyr.
Morgonen efter det att Ronald Reagan valts till amerikansk president utgjorde inledningen till den nyliberala epok vars slut nu kan skönjas. Den morgonen satt jag tillsammans med VPK:s dåvarande ombudsman i Lund Erik Nilsson i en Volvo på väg till Malmö och funderade över vad som skulle hända de närmaste 30 åren. Nu vet jag. Man vad sker de trettio år som ligger framför oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar