Dave Brubeck 1920-2012 av S. H.

Att de gamle faller ifrån är inte mer än naturligt och även om det var smärtsamt så kunde man finna sig i att Count Basie och Duke Ellington lämnade in. Men Dave Brubeck? Så kommer nästa chock: man får läsa att han dog 91 år gammal.
   För mig var Brubeck det tidiga sextiotalets jazzmusiker. Jag hade egentligen inget till över för den sortens stökiga musik som t.ex. representerades av John Coltrane. Brubeck med sin kvartett spelade lätt och avspänt kluriga melodier i så där 9/8-takt som ändå inte var konstigare än att man kunde vissla dem (”Take Five”). Och i kvartetten fanns den underbare altsaxofonisten Paul Desmond. Det var coolt, men inte kallt som den samtida Modern Jazz Quintet, utan tvärtom varmt och sensuellt och ändå med en lätthet man inte trodde var möjlig.  Det är så att man får hålla igen så att inte associationerna och känslorna överväldigar.
   Jag är fullständigt klar över att Dave Brubeck inte var allas favorit, särskilt inte för de som var mer kunniga och mindre musikaliskt lättviktiga än jag själv. Och kanske var det inte ens riktig jazz som ju har en upprorisk komponent, det här var kanske mer behagligt och dekorativt.  Veckobladet har en lång historia av kvalificerade jazzskribenter. Kom an, fäll er dom! Jag vill hylla Dave Brubeck Quartet.