Vid frukostbordet av Asch

Jag läser i Sydsvenskan om vänsterpartisten Susanna Lundberg i Malmös Kommunala Bostadsbolag, MKBs styrelse. Hon har i en intervju i hyresgästföreningens tidskrift kritiserat VDn för att ha åsikter långt ifrån kommunledningens och för att läsa direktiven som fan läser bibeln. Styrelsen röstar då igenom ett misstroende mot Lundberg och skickar en skrivelse där de föreslår att hon ska bli avsatt. Även den socialdemokratiske ordföranden röstar för då han tycker att bara ordföranden ska uttala sig för pressen.
   Det talas mycket om ett tystare samhälle, och nog är många för rädda om sina jobb eller karriärer för att höja sina röster. Nyligen fick mellanchefer på sjukhuset veta att ville de vara chefer skulle de vara lojala.  Läkare på deras nivå är ju de som har en viss överblick över hur det faktiskt fungerar på avdelningarna, men de får en reprimand om de inte tiger. Det är skrämmande.
   Men styrelsearbete i kommunala bolag är förstås något annat. Det är ju utmärkt att kommunerna har viss kontroll över energiproduktion för bostäder och annat som är livsviktigt för invånarna. Men det finns något i utövandet av den demokratiska kontrollen som är svårt att riktigt bli på det klara med. Själv är jag suppleant i styrelsen till Lunds Energi och det  är oerhört intressant. Energifrågor har jag alltid varit intresserad av, men det tar tid att sätta sig in i hur en stor koncern fungerar och jag kommer nog aldrig att känna mig bekväm med kalkyler och budgetar som omfattar många många miljoner. Jag har dock fått ett stort förtroende för hur bolaget sköts i alla viktigare avseenden, och för vår kvinnliga VD.
   Hur man ska förstå rollen som politiker i ett bolag som verkar på en marknad i tuff konkurrens och där därför alla handlingar man får är ”sekreta”? Det känns som om mitt handlingsutrymme är dränkt i slemmiga kroppsvätskor.  Jag skulle gärna mer aktivt agera för att få folk att välja Lunds Energi, som har ett ambitiöst miljöprogram och vars vinst går tillbaka till ägarkommunerna, men det är svårt när jag inte är säker på vilken information jag får använda mig av. Ännu svårare är det de enstaka gånger jag har varit kritisk mot, eller snarare frågande till, något beslut.  Politikerns naturliga metod att låta olika åsikter brytas i offentlighetens ljus är ju inte tillämplig. I bolagen gäller att endast ordföranden bör uttala sig, det har Susanna Lundberg i Malmö fått erfara.