2012-12-13

EU: Två ögonblick i dess historia av Gunnar Stensson

I måndags utdelade den norska nobelkommittén Nobels Fredspris till EU. I ceremonin deltog Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes premiärminister Francois Hollande. De hälsades med ovationer och apostroferades som levande exempel på hur EU skapat fred efter två förödande världskrig.
   Deras föregångare förbundskansler Konrad Adenauer och premiärminister Guy Mollet lade för 55 år sedan grunden till EEC som senare utvecklades till EU. Men varför skedde det och hur gick det till?
   Bakgrunden var Suezkriget hösten 1956. Storbritannien, Frankrike och Israel överföll plötsligt Egypten som hade nationaliserat Suezkanalen.
   Anfallet genomfördes bakom ryggen på USA, som befann sig i akut konflikt med Sovjetunionen i samband med Ungernkrisen. Det var en av det kalla krigets avgörande situationer. Man kan konstatera att den slutade genom att USA svek demokraterna i Ungern för att undvika krig med Sovjet. Världen och Europas delning var ett bekräftat faktum
   Tack vare den svenska radioreportern Kurt Andersson, som på skånska rapporterade direkt från Wien de där ödesdigra dagarna, var svenskarna mycket engagerade i det ungerska folkets kamp för demokrati och nationellt oberoende. En ström av flyktingar från Ungern blev väl mottagna i Sverige efter krisen.
   Jag minns mycket väl hur jag liksom hela den svenska opinionen reagerade med indignation mot att de två europeiska kolonialmakterna tillsammans med Israel utnyttjade den livsavgörande konflikten i Ungern för att i smyg främja sina begränsade syften i Afrika.
   USA:s president Eisenhower tvingade med ett ultimatum de tre angriparna att avbryta invasionen. Storbritanniens utrikesminister Antony Eden avgick och det brittiska imperiet anpassade sig till sin nya roll som USA:s satellit.
   Först 1967 kunde Israel förverkliga sina intentioner i sexdagarskriget. Det genomfördes i form av ett blixtkrig för att ingen skulle hinna ingripa.
   USA åtnjöt 1956 respekt i hela världen. Europa med sina rasistiska och misslyckade kolonialkrig i Indokina och Afrika framstod som destruktivt, men lyckligtvis betydelselöst i större sammanhang.
   Det var något som européerna och särskilt fransmännen inte var beredda att acceptera.
   Västtysklands Konrad Adenauer, tidigare hög nazistisk byråkrat, var kanske under ytan den drivande bakom det europeiska projektet. Västtyskland var 1956 alltjämt Europas paria. Adenauer framförde tanken att endast ett enat Europa kunde återvinna Europas globala inflytande och bli en jämlik medspelare till USA och Sovjetunionen. 1900-talets dödsfiender Västtyskland och Frankrike måste ta det avgörande initiativet för att en europeisk union skulle bildas. Så föddes tanken på EEC - EU.


Den viktigaste anledningen till upprättandet av den europeiska enheten var inte fredslängtan utan en reaktion mot Europas tillbakagång som blivit uppenbar genom Nassers nationalisering av Suezkanalen, Frankrikes nederlag mot Ho Chi Minhs befrielserörelse i Indokina och det blodiga kriget mot FLN i Algeriet. För Västtyskland betydde EEC att landet återfick sin plats i den europeiska gemenskapen.
   ”Låt oss resa en staty av general Nasser, mannen som enade Europa.” skämtade fransmannen Luis Armand, ledande fransk politiker med ansvar för den franska Sahara-regionen, när Rom-fördraget undertecknades 25 mars 1957
   Det vore nog riktigare att säga att president Eisenhower enade Europa genom att med sitt ultimatum i ett slag sopa bort de europeiska ländernas stormaktsillusioner.
   I mars 1957 då Rom-fördraget undertecknades körde jag samman timmer i den snötäckta småländska skogen med nordsvensken Silva. Jag ägnade inte Romfördraget många tankar.
   Vid den högtidliga ceremonin i Oslo 2012 skymtar Adenauer som ett spöke bakom Merkel och Mollet bakom Hollande.
   EU blev annorlunda än grundarna hade tänkt sig. Idag är unionen kanske framför allt viktig för sin roll i den till synes hopplösa globala miljöpolitiken. Just när jag skriver detta meddelas att EU enats om en bankunion. En svettig Anders Borg skymtar i tv.

Inga kommentarer: