Tack för i år!

 

Så var Veckobladets 40:e årgång till ända. Men varför misströsta, om några veckor så är det 2015 och då fyller VB 40. Det är nåt visst med att vara tidskrift, jubileerna står som spön i backen.
   Det har varit ett bra VB år, det brukar det bli när det är valår. Undrar om denna effekt håller i sig nu när vi skall ha val igen. Den som lever får se, på återseende den 16 januari 2015.
red

Affisch »

Förskoleghettot i S:t Larsparken växer! av Per Almén

Vid Utbildningsnämndens avslutande sammanträde för mandatperioden valde den avgående majoriteten att lika programmatiskt som tidigare säga ja till ännu några friskoleansökningar.
   Det gällde två företag – Kids2Home och Bolaget Palmlunds i Helsingborg - som vill starta förskolor i S:t Larsparken. Kids2Home vill ha godkännande för att starta fem avdelningar med 65-70 barn med start i augusti 2015. Palmlunds en småbarnsavdelning med 15 barn och en syskongrupp om 30 barn med montesoripedagogik.
   Barn- och skolnämnd Lunds stad avstyrker ansökningarna i sitt yttrande med hänvisning till att det i S:t Larsparken redan finns 8 förskoleavdelningar från fristående förskolor och den kommunala Källbystugans förskola som dessutom ska utökas med 3 avdelningar.
   Utbildningsförvaltningen skriver i sitt yttrande ”Upptagningsområdet kan av den anledningen vara för litet för ytterligare förskolor.” Dessutom pekar man på att kommunens målsättning om 0,2 personal per barn i blandad åldersgrupp inte nås upp av Kids2 Home som anger 0,15 personal per barn som en miniminivå.
   Trots detta valde en enad borgerlighet att vid den sista beslutspunkten vid nämndens sista sammanträde utnyttja sin utgående majoritet för att trumfa igenom ett godkännande av ansökningarna.
   Våra invändningar om att här skapas ett friskoleghetto med omfattande bilburen avlämning- och hämtning av förskolebarn som följd som går stick i stäv mot kommunens miljömål väckte ingen reaktion på den borgerliga sidan.
   En ideologisk förstockelse av borgerligt märke. Blå khmerer är kanske ingen helt missvisande beteckning.  

Per Almén, ersättare för s i Utbildningsnämnden

Pusselbitar om nazisamarbete och registrering av judar

SKF:s affärer med Nazityskland
Min far och hans medhjälpare hade 1942 plundrat SKF:s förråd av kullager på Avenue de la Grande Armé och kört godset till sitt svartabörslager på Avenue Hoche... Det hedrar dem. Och jag älskar dem för det.
Patrick Modiano, Dora Bruder, s. 97.

Jude-registret
Han var van vid att myndigheterna placerade honom i en eller annan kategori, och han godtog det utan diskussion. Diversearbetare.  F.d. österrikare. Fransk legionär. Icke misstänkt. Krigsinvalid till 100 %. Arbetspliktig utlänning. Jude.
Dora Bruder, s.40. Familjen hamnade i förintelselägret Dachau


Björn Söder från Lund, Sverigedemokraterna, andre vice talman i riksdagen
"Det finns människor som tillhör den samiska och judiska nationen i Sverige. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige.”  Fortfarande? Hur länge?

Kriminalvården ska registrera fångar som är svenska medborgare men vilkas föräldrar är födda utomlands, föreslår Sverigedemokraterna i en motion till riksdagen.

Sverigedemokraterna ökar till 16 procent i den senaste Novus-mätningen, offentliggjord 16/12

Anne-Marie Pålsson (M) påstår att varje sysselsatt betalar 20 000 i skatt per invandrare. Sven Hugo Mattson visar 16/12 i Sydsvenskan att påståendet är felaktigt. Varför argumenterar Pålsson för SD-politiken?

Alliansbudget slår mot yttrandefriheten
Tidskriftsstödet på 19 miljoner skärs ned till 5 miljoner. Det är ett slag mot bland annat tidskriften Expo. Inte konstigt att Sverigedemokraterna stödde alliansbudgeten. Riksdagsdebatt om nedskärningen torsdag 18/12.

Europaparlamentet stödjer erkännandet av den Palestinska staten

on, dec 17, 2014

- Det är stort att Europaparlamentet idag gett sitt stöd till erkännandet av den Palestinska staten. Jag hoppas att detta har en positiv effekt på EU:s medlemsstaters agerande, säger Marita Ulvskog (S).
   - Det är uppenbart att svenska regeringens modiga agerande att erkänna Palestina som stat har skapat ringar på vattnet. Nu ser vi flera länders parlament som uppmanar sina regeringar att göra samma sak, fortsätter Marita Ulvskog.
   - Det momentum vi nu befinner oss i måste vi ta tillvara på för att skapa de bästa förutsättningarna för fredsamtal mellan två jämlika parter. Målet med erkännandet av Palestina är att bidra till att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fredlig samexistens, avslutar Marita Ulvskog (S), ledamot av Europaparlamentet.

Inför helgen av Lucifer

Försvarsdebatten är nu tillbaka på den normalnivå man minns från de senaste trettio åren. Politikerna har sagt att de kan tänka sig att öka på med en miljard, varpå militären och de s.k. försvarsvännerna säger att det räcker inte, det är hål i försvarets plånbok, det krävs väldigt mycket mer. Det är klart att det gör. Men när militären säger att det viktigaste av allt är tio ytterligare JAS-plan kan man inte ta dem på allvar. Inte luftvärn, inte fler piloter, inte helikoptrar, nej ytterligare tio JAS av ny modell. Under tiden står ett stort antal JAS och blir dammiga i bergrummen. Jag är i och för sig beredd att följa ÖB mycket långt beroende på hans förtroendegivande Hässleholmsdialekt, men där går gränsen.

Den nya moralismen
Jag är kanske överkänslig, men är det inte så att det håller på att sprida sig en sorts hycklande scoutmentalitet i politiken? Det är ingen måtta på de ständiga kraven på ursäkter för fullständigt normala politiska utfall. Man skulle t.ex. inte få häva ur sig att SD är nyfascister utan att styrka detta genom hänvisningar till definitioner i NE. Den viktigaste delen i skällsordet är ju ”ny” – de har just hittat en ny, tidsenlig och valvinnande form för en gammal förkunnelse.
   Och ta det här fallet med att S taktikröstade på SD som motförslag för att slippa se att den borgerliga budgeten skulle gälla i Region Skåne. En klassisk manöver som mycket riktigt kritiserades från den socialdemokratiska partisekreteraren. Så får man inte göra tyckte man där. Men visst får man det. Det har folk gjort i parlamentariska församlingar i alla år. Vad är det för Ny Moral som ska gälla? Det verkar som de vill se politik som en hobby för gentlemän, med sportsmanship som överordnad etik.
   I vänsterpartiet gäller sedan ett antal år att man inte får nämna sådana egenskaper hos personer som kan anses vara negativa när man diskuterar kandidater vid personval. Mitt intryck är att sådana negativa egenskaper ändå lurar under debattens yta för den halva av församlingen som känner till dem, medan den andra halvan sitter där och tar ställning baserad på alla de lovord som strös fritt. Det ger det hela en anstrykning av organiserat hyckleri och ibland blir resultatet riktigt dåligt för den gemensamma saken.
   Jag är säker på att bli hårt kritiserad på denna punkt Ingen vill väl se att personvalsomröstningar blir till pajkastningar och den risken finns naturligtvis. Men risken är värd att tas för uppriktighetens och tydlighetens skull.

Vi vann
Visst måste man gratulera Cuba till att ha vunnit en drygt femtioårig strid med USA i och med den senaste uppgörelsen. Blockaden är fortfarande inte slut och lär inte bli det än på några år, men USA kan nu knappast låtsa som om landet inte går att umgås med. Cubas existens har betytt oerhört mycket för Latinamerikas kämpande socialister och demokrater och det har inte gillats i norr. Det är förstås inte säkert att det går bra med att släppa in stormakten. Det har hänt förr att ekonomerna tar makten över politiken i ett socialistiskt land. Men visst behöver Cuba reformeras. I ett land som nästan sprängs av växtlighet och omges av ett hav fyllt av fisk är det plågsamt att det ska finnas livsmedelsbrist. Det är dessvärre ännu ingen som har lyckats driva produktivt jordbruk i kollektiv form utan privat vinstintresse och inte heller caféer och restauranger. På den senare punkten har man reformerat sig. Det kan nog behövas lite till. Man måste också vara klar över riskerna. men det är cubanernas sak, Själv tänker jag fira lite stillsamt genom att köpa ut en halvflaska cubansk rom till helgerna. God Jul!

Ja till spårväg - ja till en hållbar stadsutbyggnad av Ulf Nymark

Just i kväll då detta nummer av Veckobladet pressläggs ska Lunds kommunfullmäktige behandla detaljplaner för spårvägsdragningen mellan Lund C och Brunnshög. Hitintills har spårvägsdebatten väldigt mycket handlat om tekniska spörsmål: kapacitet, buller, vibrationer, elektromagnetiska fält, kurvradier etc. Debatten har i stort sett handlat om huruvida persontransporterna ska ske på spår eller på gummihjul.

Visst måste de tekniska frågorna belysas och diskuteras. Men i grunden handlar frågan om spårväg om hur vi vill bygga ut staden, vilken stad vi vill ha. Hur vill vi att Lunds stad ska utvecklas mellan Lund C, genom det s k Kunskapsstråket och ut till Brunnshög? Ska vi fortsätta att bygga en stad för biltrafik? Vill vi fortsätta att bygga en gles och asfalterad stad med stora trafikytor för bilarnas färd, parkering och skyddszoner?

Den täta, gröna staden
Spårtrafiken möjliggör en tät och grön stad – till och med merparten av spårområdet blir grönt med gräs och blommor. Har något sett krokus och pärlhyacint växa i bussarnas körfält? Staden kan byggas tätare därför att verksamheter och bostadsföretag ser fördelar med en spårväg som strukturerar staden långsiktigt och hållbart. Företagen ligger i startgroparna och vill förtäta på Ideon, Medicon Valley och bygga Brunnshög. Men man avvaktar beslut om spårväg. Spårvägsmotståndarna kallar busstrafik för ”flexibel”. Men när det gäller kollektivtransporter är motsatsen till ”flexibel” inte negativt värdeladdat, utan kan betecknas med ord som ”stabilt”, ”långsiktigt”, ”pålitligt”, ”hållbart” och ”tydligt”. Med spårtrafik skapas en ryggrad i stadsbygget.

Morgondagens trafik
Lund ska inte bygga spårväg för i första hand dagens trafik – den ska byggas för framtiden, den ganska näraliggande framtiden. Resandet på Lundalänken kommer enligt prognoserna att öka med 5-6 procent varje år fram till 2025. Senast detta år slår bussalternativet i kapacitetstaket. Spårvägen behövs för utbyggnaden av Brunnshög, där 40 000 personer kommer att bo och/eller arbeta. Den behövs för utbygganden och förtätningen av Ideonområdet och längs det s k Kunskapsstråket, där redan i dag finns 40 000 studenter och 25 000 arbetsplatser, bland annat Lunds största arbetsplats, tillika största kvinnoarbetsplats, Lunds lasarett.

Ett genombrott för kollektivtrafik, gång- och cykel
Från spårvägsmotståndarnas sida har dragits paralleller till kampen mot det s k genombrottet i slutet av 1960-talet. Lika vikigt som det var att förhindra gatugenombrottet är det att förhindra spårvägsbygget, menar motståndarna. Förvisso handlar spårvägen om ett genombrott, om ett systemskifte. Det handlar om att bryta en av de mest fundamentala principerna i hittillsvarande stadsplanering: bilen har varit och är till dags dato normen. Ett genombrott för spårvägen handlar således om ett genombrott för kollektivtrafiken och för gång och cykel. Spårvägen handlar inte bara om att klara av den resandeökning som nya verksamheter och bostäder ger upphov till, den ska också vinna över så många som möjligt av dem som i dag färdas med bil till målpunkter längs Lundalänken. Spårvägsprojektet är ett ”låt-bilen-stå”-projekt.
   Högst en tredjedel av persontransporterna ska enligt kommunens målsättning ske med bil till Brunnshög. Bussalternativet blir inte tillräckligt attraktivt för att klara av konkurrensen med bilen, inte ens med ett pärlband av 24 meter långa dubbelledande superbussar. Och klarar kommunen inte tredjedelsmålet för biltrafiken till Brunnshög kommer inte heller kommunen att klara sina åtagande i klimatarbetet.

Ja till ett hållbart transportsystem
De partier som säjer nej till spårväg har i själva verket inget alternativ till bilsamhället. Att bara säja ”elektriska bussar” är inget alternativ för trafiken längs Lundalänken ut till Brunnshög. Men även med spårvagn till Brunnshög kommer det att behövas en omfattande busstrafik i övriga kommunen. Att vifta med plakatet ”elektriska bussar” säjer inget om hur man ska klara kapaciteten, hur man vill bygga Brunnshög och förtäta staden. Att säja nej till spårväg är inte att förnya Lund, det är att fortsatt låta bilen spela huvudroll i samhällsplaneringen. Att säja ja till spårväg är att säja ja till ett hållbart transportsystem längs Kunskapsstråket och till den nya stadsdelen Brunnshög. Det är att säja ja till en hållbar samhällsutbyggnad, det är att säja ja till ett hållbart Lund.

Den judiska invandringen till Nöden i Lund av Gunnar Stensson

Människor flyr från krig, fattigdom, förtryck och miljökatastrofer. Samtidigt förgiftar nationalism, rasism och främlingsfientlighet Europa. Sverige också.
   ”En invandring som medför att främmande element upptagas i vårt folk framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar” hette det i den antisemitiska resolution som studenterna i Lund antog de 6 mars 1939.
   Oförsvarbar är idag resolutionen. Men liknande tankar framförde Björn Söder (SD) i riksdagen denna vecka.
   1939 levde en judisk minoritet i stadsdelen Nöden i Lund. Den hade kommit till Lund omkring sekelskiftet 1900. Hur upplevde Lunds judiska medborgare akademikernas resolution?

Tre imperier dominerade norra och östra Europa fram till 1914: Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern. De var alla mångnationella och mångkulturella.  
   Folkmängden växte snabbt under 1800-talet. Kontrollen av imperiernas gränser var obetydlig. Marx, Engels och Lenin rörde sig obehindrat över dem, liksom August Palm. Med järnvägar och ångfartyg hade folkvandringen fått nya förutsättningar.
   Folkvandringen från öst till väst i Europa och från Europa till Amerika under den senare hälften av 1800-talet var större än den nuvarande invandringen till EU från Afrika, Östeuropa och Mellersta östern.

Till Amerika utvandrade en miljon svenskar. Men Sverige var också ett invandringsland.
Invandrarna kom i första hand från det ryska imperiet, som då omfattade Finland, de baltiska länderna och största delen av Polen.
   Judarna intog en särställning. De var många och hade en gemensam kultur och ett gemensamt språk: jiddisch.
   De utsattes för diskriminering och förföljelse. Efter mordet på tsar Nikolaus 1881 blev pogromerna mer systematiska.
   Till Sverige – och Lund – flydde ortodoxa ryska judar, framför allt från Litauen, men även från Polen, mellan 1870 och 1914, då nationsgränserna stängdes.

Sverige låg nära och ansågs vara ett tryggt och fredligt land. Invandringen skedde i två steg. Först kom unga män och familjefäder. När de etablerat sig i Lund följde familjerna efter. Människor med samma språk, kultur och religion slog sig ner på samma ort. Ofta var de släkt och härstammade från samma stad eller by.
   Så var det också med den svenska utvandringen till Amerika. Många Älghultsbor hamnade i samma del av Chicago, etablerade svenska butiker och läste svenskspråkiga tidningar.
   Så är det nu. Eritreaner från Keren slår sig ner hos grannar och släktingar i Rosengård och läser tidningar på tigrinja på biblioteket.

Till Lund flyttade ortodoxa judar från Kaunas, Pumpenai, Trishki och andra ukrainska städer. De tog ofta båten från Königsberg, nuvarande Kaliningrad.
   De grundade ett litet judiskt samhälle, en shtetl, i den stadsdel som kallas Nöden. Där talades jiddisch och där firades gudstjänster enligt den mosaiska religionen (som myndigheterna kallade den).  Judisk religion styrde det dagliga livet.

   Arbetsveckan slutade på fredagseftermiddagen. Sabbaten firades i synagogan. Eftersom den judiska arbetsveckan skilde sig från den svenska försörjde sig många som gårdfarihandlare.
   Förutsättningen för gårdfarihandel var att bönderna i Skåne och södra Småland hade lite slantar och behövde vissa varor som t ex tyg. De kunde visserligen fara till stan och handla, men det var ju bekvämare om en gårdfarihandlare kom med det de behövde.
   Älghult 25 mil norr om Lund besöktes regelbundet av den judiske gårdfarihandlaren Sender långt in på 1940-talet.
   Omkring sekelskiftet 1900 hade Lund en befolkning på cirka 20 000 invånare, och då fanns det kanske 500 judar i Nöden. Den lilla stadsdelen Nöden utgjorde en på många sätt främmande enklav mitt ibland lundaborna och skåningarna.

Hur blev de bemötta? Myndigheterna var förstås misstänksamma. Det var svårt att kontrollera en befolkning som ständigt skiftade genom att familjemedlemmar och släktingar flyttade in, samtidigt som andra flyttade ut till andra svenska orter och till Amerika.
   Till en början gjorde språksvårigheter det besvärligt att kommunicera med nykomlingarna. Ofta var kvinnorna de som sist lärde sig svenska.
   De fattiga lundabor som var grannar till de judiska invandrarna tycks ha varit toleranta. Många hade säkert som August Palm arbetat i Danmark och Tyskland och vant sig vid främmande språk och seder.
   Men ofta möttes judarna med misstänksamhet och antisemitism. Kanske mest från myndigheterna och akademikerna, som i Lund ofta utgör en stat i staten.
   Jag har många gånger undrat hur de kände det under förintelselägrens och den öppna antisemitismens tid före och under andra världskriget.

Somliga familjer blev kvar i Lund och lever här än idag, hundra år senare. Jag har haft anledning att samarbeta med åtminstone en, vars förfader hörde till de första immigranterna i Lund tre generationer tillbaka. Eller fyra.
   Judarna i Nöden fick ett civiliserat bemötande trots att landet var fattigt. De visade sig snart vara en tillgång för Lund.
   Det rika Sverige har idag resurser att ta emot 100 000 invandrare om året. Nu vill Kristdemokraterna bromsa invandringen genom att minska de redan låga ersättningarna och begränsa flyktingarnas uppehållstillstånd till tre år. För att vinna röster. De borde oroa sig för de röster de förlorar.
   Lund har alla förutsättningar att visa generositet mot det 80-tal EU-migranter som finns här just nu. Gästfrihet är en gammal svensk – och skånsk – tradition. Särskilt i juletid.

Källa: Anna Svensson, Nöden – en shtetl i Lund, Gamla Lund, 1995

Vi i vänsterpartiet vill se en helt annan utveckling inom vården av Saima Jönsson Fahoum

Det behövs en skattehöjning för att finansiera alla de tillkortakommanden som finns i dag. Detta för att bygga en arbetsmiljö där samverkan, öppenhet, dialog sätts i centrum. Där personalen känner sig som den värdefulla resurs de faktiskt är.

Bland våra vallöften fanns 200 nya vårdplatser. Det är ungefär lika många som nu står tomma i den skånska vården p.g.a. urusel personalpolitik. Redan tidigare tävlade vi med alla OECD länderna om lägst antal vårdplatser.

Nu lär vi ha vunnit. Liksom vi gjort när vi i hård konkurrens intagit tätplatsen av OECD länderna när det gäller ökningen av den ekonomiska ojämlikheten under senare år. Detta genom bl.a. försämrade arbetslöshets -och sjukersättningar och genom upprepade jobbskatteavdrag.

Vi vill sänka avgifterna i vården. SKL har rekommenderat att avgifter används för att styra patientströmmar, inte för att finansiera verksamhet, eftersom de är marginella i budgeten. Men en avgift på 450 kronor är inte marginell för den enskilde. Det är orimligt att personer med knappa inkomster utsätts för detta om de behöver akut vård.

Inte heller är det rimligt att cellprovs- och mammografi- undersökningarna skall vara beroende av betalningsförmåga. Det är självklart lätt att välja bort dessa till förmån för t.ex. barnens behov när resurserna är små.

Att belägga sköterskebesök i primärvården med avgift på 50 kr är totalt improduktivt. Vi vill ju att så många besök som möjligt sker hos dem. Det är bedrövligt att se äldre, trötta patienter köa framför receptionen med sina rullatorer inför sköterskebesök. För att sedan betala en avgift som är fullständigt betydelselös och möjligen lägre än vad kostnaden för registreringen belöper sig till.

Beträffande jämställdhet har region Skåne år efter år intagit en jumboplats i nationella jämförelser.

När det gäller specialistvårdvalen vill vi utarbeta en plan för att återta dem i egen regi. Här är ju även universitetssjuk-husen utsatta för den kompetensflykt som utskiftningen från klinikerna innebär. Samtidigt har sjukhusen kvar sistahandsansvaret, ansvar för de svårast sjuka och ansvaret under jourtid som utgörs av 128 timmar, inte 40! Det leder till tung jourbörd för de läkare som finns kvar på kliniken. I Malmö har hudkliniken nu halvårslånga köer.

Men inom Vårdvalen sätter man själv sin agenda och bestäm-mer sin volym eftersom de är taklösa. Var kostnaden hamnar är tydligen inget problem medan sjukhusen haft hårda besparingskrav.

Beträffande utbildning, forskning och utveckling är Vårdvalen förödande.

Avkastningskraven inom offentlig primärvård är en orättvis pålaga liksom att man påtvingat dubbla chefsled. Nu finns en enhetschef och över denna en VC chef på alla VC Det bör förändras med omedelbar verkan. Dessutom kan den offentliga vården inte sätta egna löner och blir därför beroende av hyrläkare i stor utsträckning.

Städet skall tillbaka i egen regi liksom ambulanserna.

Den organisation som kallas 2.0 och som tvingades på regionen illegalt innan extra fullmäktigemöte måste inkallas för att legalisera eländet måste bort. Sjukhusen i Malmö och Lund återupprättas som självständiga universitetssjukhus

Mörkret i Gaza av Gunnar Olofsson

Vintern har kommit såväl till oss i Sverige som till människorna i Gaza. Men medan vi kan stänga dörren om oss mot kyla och vind, och tända ljus i mörkret, tvingas Gazaborna framleva sin julmånad i fuktiga, dragiga, mörka och ofta förstörda bostäder utan fungerande el och vatten.
   De ständiga strömavbrotten i Gaza påverkar i stort sett alla delar av människors liv – mat, vatten, avloppsrening, sjukvård, utbildning. Krisen började egentligen redan 2006 när israeliskt stridsflyg bombade alla sex generatorerna i Gazas enda kraftverk. Kapaciteten har aldrig kunnat återställas och sedan Israel under sommarens offensiv åter attackerat kraftverket har situationen blivit förödande.
   El-systemet i Gaza har således bara delvis kunnat repareras. Israels blockad hindrar nödvändiga reservdelar att komma in, och man fortsätter att systematiskt sabotera livet för de inspärrade Gazaborna. Vid varje tidpunkt är idag minst var tredje hushåll i Gaza helt utan el. Människor får inte den sjukvård och utbildning de har rätt till. Vattenreningen fungerar inte och varje dag spolas enorma mängder orenat avloppsvatten ut i havet eller - när regnen slår till - ut på gatorna bland de skadade och förstörda husen.
   Brist på matvaror och rent vatten skapar en grogrund för olika sjukdomar, och en stor del av Gazas barn är idag både undernärda, drabbade av infektioner och traumatiserade av krigsupplevelser. Den senaste israeliska militäroffensiven kostade 2.193 palestinier, varav 519 barn, livet, medan över 10.000 lever med resultaten av olika skador. 60% av befolkningen är arbetslös, 80% är beroende av livsmedelsbistånd och 90% lever under fattigdomsgränsen.
   Israels attacker mot Gazas fiskare har också ökat. Nyligen arresterade israelisk sjömilitär 12 fiskare, beslagtog 5 båtar och förstörde mängder av utrustning i ett enda tillslag. Fisket är ett av få sätt för Gaza att alls få in någonting i sin ekonomi på normalt sätt, när exporten av allt det som Gaza en gång producerade upphört. Därför stoppas det. Gaza skall inte få leva och utvecklas.
   Blockaden av Gaza är ett förfärligt exempel på brott mot internationell rätt, och det är skrämmande att EU, och våra egna regeringar i Sverige, inte lyft ett finger för att få det här att ta slut, utan bara låter det fortsätta. Vad tror man skall hända? Hur hoppas man att palestinska föräldrar, som gång på gång förlorar sina barn, skall tänka om Israel, om fred och försoning? Hur länge dröjer det innan spänningarna byggts upp på nytt, och vi får se ännu ett utbrott av krig och förstörelse, och ny massdöd bland palestinierna?
   De svenska politikerna blundar och folk i gemen är upptagna av sina julförberedelser. Hoppet om en fredlig och rättvis lösning av konflikten i Israel/Palestina dör långsamt i takt med att mörkret tätnar. Men låt oss åtminstone, när vi nu kurar ihop oss i våra varma hus, skänka våra medmänniskor i Gaza en enda tanke.

2200 palestinier erased av Gunnar Stensson

2200 Gazabor dödades under de 51 dagar Gaza-kriget varade.  66 israeliska soldater och 5 civila israeler dog. Kriget utbröt den 17 juli.

Före kriget 1948 mellan arabländerna och Israel bodde många Gaza-bor vid kusten i städer som Ashkelon. Under striderna flydde de till Gaza, och de städer de en gång bott i blev en del av Israel.
   Till att börja med såg Gaza ut som ett läger. UNWRA försåg flyktingarna med tält i väntan på en permanent lösning. Men det blev ingen lösning och palestinierna förlorade sina hem för alltid.
   Palestinierna kallar detta nakba – katastrofen. Flyktingarna utgör nu 1,2 miljoner av Gazas befolkning som uppgår till 1,8 miljoner. De 600 000 övriga har levt i Gaza under generationer.

Gaza är ett fängelse, helt omgivet av murarKusten patrulleras av den israeliska flottan. Det finns sex övergångsställen. Passagerna till Egypten har stängs på grund av den egyptiska diktaturens rädsla för kontakter mellan Hamas och det muslimska brödraskapet.
   För att passera till Israel genom Erez, det viktigaste övergångsstället, krävs tillstånd från de israeliska myndigheterna. Sådana tillstånd beviljas mycket sällan.

Gaza har varit belägrat under nästan hela sin historia. Belägringen skärptes när Hamas tog makten 2006. Hamas och ledarna på Västbanken försonades för några månader sedan, men nya konflikter uppstod och Gaza saknar idag politiskt ledarskap.

EU-domstolen i Luxemburg beslöt den 17 december att Hamas ska tas bort från EU:s lista på terrororganisationer eftersom Hamas uppförts där på felaktiga grunder. Det var efter amerikanska påtryckningar i samband med the war on terrorism som Hamas terrorstämplades för tretton år sedan.
   Domstolens ställningstagande har stor praktisk betydelse eftersom det leder till att sanktionerna som omöjliggjort Gazas återuppbyggnad tas bort. Men processen kan komma att ta tid.
   Samma dag, den 17 december, beslöt också EU-parlamentet med stor majoritet att erkänna Palestina som stat.

Beit Hanoun i nordöstra Gaza är en av de värst bombade städerna. Anledningen till att så många civila dödats där är att invånarna ingenstans hade att fly.
   Ungefär 500 000 civila sökte skydd i UNRWA:s skolor. Sjukhuset i Gaza City är fullt av stympade offer, barn och vuxna om varandra. Många har förlorat sina ögon.
   11553 hem är förstörda och man bedömer att det innebär att 68162 palestinier är hemlösa på grund av kriget.
   Israel har bombat sönder Gazas vattenreservoarer och en pumpstation för avloppsvatten nära kusten, så att kloakvattnet nu orenat flyter rakt ut i bukten.
   Innan man kan börja återuppbygga måste man röja bort 2,5 miljoner ton ruinrester.
   Sedan behövs 400 lastbilslaster cement per dag till återuppbyggnaden. Israel kontrollerar tillgången.

   Förra veckan släppte Israel in 2 lastbilslaster cement.

Faktauppgifterna ovan är hämtade från en artikel av Sarah Helm i Newsweek den 19.12.2014.
   Tidskriftens framsida visar ett foto med fem palestinska barn under ett enda ord: ERASED, utplånade. Artikeln berättar hur det gick till.
   Den 21 juli träffade en israelisk raket grannhuset. Familjen rusade ut. När de hunnit tio meter från dörren hördes ljudet av en drönare.
   Israelerna måste ha sett oss, berättar mannen. Drönare ser allting. Sen minns jag ett dammoln och jag tittade efter mina barn. Barnen hette Mustafa, 9, Ghaida, 8, Abdul Rahman, 6, Balruddin, 5, och Dalal, nio månader. Deras mor hette Shireen.
   Alla dog utom Balruddin, som förlorade en njure. Fadern förlorade sin vänstra arm.
   Det var inte den enda familj som utplånades. Människorättsorganisationer har upprättat en lista över 97 familjer som förlorade mellan sju och tjugofyra familjemedlemmar. Dessa familjer räknas som erased.  Utplånade. Förintade.

Den 17 december möttes representanter från mer än 200 länder som ställt sig bakom den 4:e Geneve-konventionen som skyddar civila i krig för att debattera Israels politik i Gaza, den ockuperade Västbanken och östra Jerusalem.
   USA försökte förmå Schweiz att förbjuda mötet.

Det är betydelsefullt att en ansedd amerikansk tidskrift så tydligt tar ställning i Gaza-konflikten.
   Artikeln har publicerats inför mötet om Genevekonventionen den 17 december. Delegaterna från länderna som står bakom konventionen kommer att läsa den.
   Det skulle jag önska att också VB:s läsare gör. Texten ovan är bara ett kort och torrt referat av några uppgifter i Sarah Helms artikel. Newsweek kostar 60 kronor i SJ-kiosken.
 

 

Den fullständiga versionen kan läsas i The Aftermath. A correspondents return to Gaza, Sarah Helm. Newsweek insights.

Akvareller

Affisch »

Konsert med Röda Kapellet

Medverkande: Röda Kapellet under ledning av Hans Nilsson samt Ola Simonsson, sång.
   Magle konserthus (Magle Stora Kyrkogata 4 – studentsångarnas lokal)
   Fredag 12 december 2014 klockan 19.00,
Entré 150 kr
   Överskottet går till de hemlösa via Diakonin
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Nästan slut för i år

Nästa vecka kommer VB:s sista nummer för 2014. Har du tankar och åsikter som skall fram i år så är det hög tid! Eller vill du spara dig till nästa år som ovanligt nog är ett nytt valår?
red

Twitterkommentar

Jag tror inte S+MP är en regering.
Det är ett engångsligg.

Jonas Gardell
11 dec 2014

Pusselbitar

CIA utövade global terror under president Bushs ”War on Terror”, enligt den rapport som den amerikanska senaten offentliggjorde i veckan. Många länder tvingades eller mutades till medverkan. Även Sverige.
   Läs Tortyrens återkomst av Mattias Gardell och den Augustprisade dokumentära berättelsen Spår av Lena Sundströmom hur den svenska regeringen överlämnade två egyptier till CIA som förde dem till Mubaraks Kairo för att torteras. Den finns nu att tillgå som pocket.

Irland har erkänt Palestina inspirerat av det svenska erkännandet i oktober

Sveriges tillväxt skulle ha varit en femtedel högre om inte inkomstklyftorna vidgats, enligt en OECD-rapport. Annika Falkengren, SEB, som förra året tjänade 29 miljoner, hör alltså till dem som skadat tillväxten mest
   Den tillväxt vi behöver består i utbildning, förnybar energi, vård, bostäder och kollektiva kommunikationer.
   Däremot måste vi stoppa tillverkningen av förgiftade prylar, designade för att skrotas inom ett par år och hamna på ett skrotberg i tredje världen.

På Rapport såg vi ängslig flygplatspersonal springa runt och lyfta bort SAS kundtidningshögar för att norska Fremskrittspartiets medlemmar och andra högerpopulister skulle slippa läsa en artikel av Per Svensson om högerpopulismen i Norden.  
   Det kallas kommersiell yttrandefrihet.

Från Eritrea har över 35000 flytt till Europa i år, tre gånger fler än 2013. Hundratusentals finns i grannländerna. Asylsökande som avvisas tillbaka riskerar fängelse och tortyr.
   Danska regeringen har fuskat ihop en rapport, som enligt Amnesty är helt oanvändbar, för att med den som grund kunna utvisa eritreaner. Främlingsfientlighet och ohederlighet i symbios gör det lätt att utvisa flyktingar.
SDS 10/12

Ur mörkret stiga vi mot ljuset av Gunnar Stensson

När tegelbyggnaden vid Kiliansgatan stod färdig för mer än hundra år sedan tillägnades den nykterhetskämpen Peter Wieselgrens minne.
    Nykterhetsföreningen hyrde ut lokalen till judarna som flyttat in i det område i södra Lund som kallades Nöden inför firandet av Pesach, den judiska påsken. Ett par hundra immigranter samlades, barnen sprang omkring i trappor och korridorer och överallt talade man sitt modersmål jiddisch.
   1968 demonstrerade unga, optimistiska ockupanter på taket för solidaritet och revolution, belägrade av polis, brandkår, media och allmänhet.
   För ett par år sedan flyttade ABF dit, utnämnde huset till Folkets hus och ordnade en enkel samlingssal i källarplanet.

Iklädd grön tröja stod Jonas Sjöstedt där inför ett par hundra garvade och uthålliga aktivister av samtliga kön ur prekariatet, den akademiska lägre medelklassen och pensionärskollektivet och talade om hur Sverigedemokraterna i sin hätska främlingsfientlighet hade svikit arbetslös ungdom, ensamma mödrar, fattigpensionärer, skola, sjuk- och åldringsvård genom att rösta på allianspartiernas budget.
   Han manade till kamp (pengar var det brist på) för demokrati och rättvisa mot marknadsstyre och främlingsfientlighet inför valet den 22 mars 2015, och de närvarande svarade med entusiastiska applåder
   När det började bli kvavt inför frågestundens början öppnades de nedsänkta fönstren och kall luft strömmade in. Enstaka bilar med tända lyktor passerade långsamt på Kiliansgatan. En fotgängare stannade och stirrade ner på oss.                            
   Den fysiska närvaron i en liten möteslokal av många människor beredda att gemensamt stå upp för sina idéer är tidlös och vitaliserande. Det är i sådana rum historia görs, inte på nätet.

Privatiserade perversioner av Lucifer

Rapporten om den amerikanska underrättelsetjänstens omfattande bruk av tortyr är ingen nyhet – vi har hört om detta i snart tio år. Tortyrmetoderna känner vi till sedan avslöjandena om Abu Ghraibfängelset kom – elkontakter i könsorgan, skendränkningar, kyla och isolering etc. Det nya här är att de inte utövas i någon marginell funktion i skymundan från den politiska makten utan i full avsikt att vara en del av ”kriget mot terrorismen” där CIA förväntades göra stora delar av jobbet. Det här går inte att förneka eller skyla undan utan är solklara fall för den internationella krigsförbrytar­domstolen i Haag. Kommer de att tas upp där? Nej, är det säkra tipset, domstolen jobbar med att klämma åt människor i Afrika eller möjligen Balkan, men USA står höjd över alla anklagelser.

Outsourcat
Fascinerande nog visar det sig nu också att det stora internationella svepet mot USA:s fiender som leddes från CIA i själva verket var privatiserat. Hela nätet av fängelser och kidnappningar var outsourcat som det heter, det var utlagt på entreprenad till privata företag. Det visar sig nu att 85 procent av arbetsstyrkan: alla vakter, förhörsledare, psykologer, säkerhetspersonal etc arbetade för privata entreprenörer. Själva upplägget på programmet var konstruerat av två psykologer, som tidigare jobbat för det amerikanska flygvapnet. Företaget, Mitchell, Jessen & Associates, fick ett kontrakt om 81 miljoner dollar för att inte bara lägga upp förhörsmetoderna utan också genomföra den praktiska verksamheten. Och det här handlar alltså inte om Guantanamo utan om gamla militärbaser och fängelser i Polen, Litauen, Rumänien, Egypten. Sverige var inblandat genom två asylflyktingar från Egypten som lämnades ut till amerikanerna av Göran Persson och Anna Lindh sedan fångarna fått stolpiller och specialdräkter i ett flygplan på Bromma. Uppmärksamheten i ärendet ledde dock till att flyktingarna och deras familjer fick en fristad i Sverige och stora skadestånd.
   Men det amerikanska programmet var alltså privatiserat. Spelar det någon roll? Jo. det hör ihop. Den amerikanska staten var naturligtvis skyldig men det här att man isolerad sig från vad man sysslar med år till för att minska politiska problem i alla sådana sammanhang. Mycket riktigt har Obama redan sagt att nu gäller att se framåt! Vad händer efter att sådana här saker blivit kända? Finns det t.ex. någon här i landet som blivit mindre intresserad av att gå i militärallians med tortyrnationen USA, en idé som nu håller på att få bred spridning?

Populär politiker
Över till ett dessvärre faktiskt inte alltför avlägset ämne. Jag talar om det ökande stöd och den popularitet Annie Lööf håller på att vinna. Jag ska inte gå in på detaljer men det står väl klart att hon har en image av den stränga, ja elaka småskollärarinnan. Sådana finns väl inte längre i den moderna skolan, men vi som var med förr känner igen typen när vi ser den. När man ser och hör henne tala om socialdemokraterna väntar man bara på att hon ska ta fram linjalen och smälla Löfven på fingrarna så det gör ont, inte mycket förstås, men rätt så. Att hon göra detta med ett leende gör bara att det svider värre.
   Vad Annie Lööf själv tänker och känner kan vi inte veta något om. Det enda vi vet är att hennes och centerpartiets popularitet stiger. Det är inte troligt att det är partiet det beror på.  I stället måste det väl handla om ett utbrett drag av sadism eller kanske masochism. Vi uppskattar mer Annie Lööfs elaka leende än Gustav Fridolins snällhet . Vad säger det om oss?

Politiken

Vänsterpartiet i Lund gör ett nyhetsblad i anslutning till fullmäktigemötena. Nu är årets 8:e nummer ute som skriver om vad som tilldrog sig på de två fullmäktigemötena i november.
   ”Vänsterpartiets förslag om att avskaffa delade turer gick igenom” är rubriken på bladets huvudartikel. I detta nummer skrivs också om vad som händer i regionen.

November månad har inneburit två fullmäktigemöten.
Helena Falk rapporterar från båda mötena.
Under fullmäktige den 6 november debatterades Angelica Svenssons (V) motion om att avskaffa delade turer inom Lunds kommuns verksamheter. Partierna i det röd-grön-rosa samarbetet var alla överens om att detta är mycket viktigt. Mest överraskande var kanske att SD tog tillfället i akt att argumentera för kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden. Allianspartierna var dock emot. Bland annat framfördes lösryckta argument om att det blir nästintill omöjligt att lägga schema om delade turer avskaffas. Men det ska nog gå på något sätt ansåg fullmäktige och motionen bifölls.
   På torsdagens fullmäktige den 27 november dök frågan upp igen och nu verkar samtliga partier vara överens om att delade turer är möjligt att avskaffa och bör avskaffas. Nu består skillnaden i hur mycket man anser att denna förändring kommer att kosta. Helt överens kan vi ju inte vara - det vore att göra det hela alldeles för enkelt.
Läs mer i Politiken nr 8 2014

Demokratisk Vänster utrymmer – idéerna lever av Gunnar Stensson

Mitt i Lund, nära Folkets hus (där Jonas Sjöstedt i tisdags talade om kampen för demokrati och rättvisa inför extravalet), Magle Konserthus (där Röda Kapellet spelar ” Musik i mörka tider” i kväll, den 12/12), Lunds domkyrka, Akademiska föreningen och Kulturen, finns en gränd innanför en oftast låst gallergrind med adressen Magle Lilla Kyrkogata 2.
   Gården är belagd med kullersten och byggnaderna gamla stall som byggts om till lager och föreningslokaler. Hovarna klapprade och vagnhjulen slamrade om kvällarna, när hästarna leddes in i stallen och selades av under första hälften av 1900talet.
   Där huserar nu Rädda Barnen, en silversmedja och till i lördags Demokratisk Vänster.

Den 6 december utrymde DV lokalen. Ett envist duggregn plaskade mot stenarna under förmiddagen. För sista gången satt vi runt sammanträdesbordet i det långsmala rummet med dess vitrappade väggar och ljusinsläpp från taket.
   Elsa var utrymningens organisatör och dirigent. Lokalen måste bli klar inför akvarellutställningen den 12/12. Vi stuvade en bil full med skräp och surrade fast diverse masonitskivor och brädstumpar på taket, lyckades passera genom den trånga porten och anträdde färden mot Gastelyckans tipp, Elsa och jag.

Innan bordet lyftes ut måste vi genomföra ett sista styrelsemöte och planera de tekniska detaljerna inför partiupplösningen. Monica drog ekonomin och Martin fungerade som ordförande när vi gick igenom hur vi skulle fördela våra sista ekonomiska resurser. Per förde protokoll, ett viktigt protokoll, eftersom det tillsammans med bokföringen måste vara juridiskt bindande. Sven-Hugo föreslog att vi skulle lämna de allra sista slantarna till kommunen, men vi beslöt att tills vidare behålla en restsumma som buffert för att inte drabbas av någon ekonomisk smäll i slutskedet.
   Asylgruppen skulle få ett större belopp. David dök upp och berättade om gruppens vidgade verksamhet som var i akut behov av finansiering. Det kändes skönt att veta att pengarna omedelbart skulle komma till nytta.

Nio år har vi faktiskt hållit på, nästan hela tiden i god enighet med V, oftast också med S och ganska ofta med MP.
   Vi bildade DV under den ideologiska striden mellan förnyare och traditionalister inom V, då också Vägval Vänster uppstod som ett alternativ till traditionalisternas dominans.
   Tändande gnista blev den dåvarande majoritetens traditionalistiska, men förhastade, beslut att göra sig av med Veckobladet.  
   Jonas Sjöstedt var en av förnyarna på den tiden. Nu råder enighet om de idéer vi då förespråkade.
   Göran Persson tog hand om VB och har sedan dess redigerat så där 350 nummer. Vi har lagt ytterligare tio år till VB:s föregående trettio och vi tänker fortsätta länge än.

Det hade slutat regna och vi började bära ut möblerna på gården: bord, stolar och skrivbord med mera. Vi lastade dem på en släpvagn, ett högt, tungt lass, som gungade ut genom porten och försvann på väg mot Erikshjälpen.

Men fredagen den 12 i 12 klockan 12 ses vi igen i vår gamla lokal på Magle Lilla Kyrkogata 2. Då har Ann Schlyter, Elsa Grip, Karin Palm Lindén och Sonja Pleijel vernissage.

Uttalande från Freedom Flotilla Coalition

Den humanitära situationen på Gazaremsan blir allt värre. Israel har inte ställts till svars för den förstörelse man åstadkom under attacken mot området, inte heller för de åtaganden man utlovade i samband med det avtal om eldupphör som åstadkoms med Egypten som fredsmäklare. Hamnen i Gaza är fortfarande stängd, gränserna är stängda och palestinierna i Gaza förnekas fortfarande grundläggande rörelsefrihet. Bristen på basvaror och förnödenheter består och ännu byggnadsmaterial för återuppbyggnad av det som Israel förstörde under attacken i juli-augusti kommer inte in. Världssamfundet har inte heller levt upp till sina åtaganden gentemot Gaza efter attacken.
   Under dessa förutsättningar höll Freedom Flotilla Coalition ett möte i Aten den 6-7 december för att gå igenom och uppdatera planerna för aktionen "Freedom Flotilla III: Open  Gaza Port".
Under detta möte, som var en uppföljare till mötet i Istanbul i augusti, fastställdes detaljerna för att  aktionen "Open Gaza Port" (OGP) skall kunna  företas under det första halvåret 2015. Eftersom behoven är akuta och eftersom vi förväntar oss ett brett intresse och stöd för projektet på grund av den svåra situationen i Gaza, kommer konvojen att omfatta minst tre fartyg.
   Mera detaljerad information om OGP kommer att publiceras under kommande veckor.

Åklagare lägger ner förundersökning om Israels brott mot Ship to Gaza

PRESSMEDDELANDE: 2014-12-09 23:52

Tisdagen den 9 december tillkännagav kammaråklagare Henrik Attorp vid internationella åklagarkammaren att förundersökningen om brott mot svenska medborgare och svenska intressen begångna vid den israeliska marinens bordning av Ship to Gazas och frihetsflottans fartyg 2010 och 2012 har lagts ner.
   Misstankarna som behandlades i utredningen var folkrättsbrott, grov stöld, grovt olaga hot och grov misshandel.
   Åklagaren hävdar nu att de misstänkta brotten inte varit tillräckligt grova för att prövas som folkrättsbrott.
   Han motsäger inte att passagerare och besättning har utsatts för stöld men menar att stölderna inte har begåtts på internationellt vatten utan på israeliskt territorium där svensk domstol saknar jurisdiktion. Argumentet bygger på att egendomen beslagtogs tillfälligt på internationellt vatten men att det var först senare, på israeliskt territorium, som den övertogs permanent och därmed kan misstänkas ha stulits.
   Åklagaren motsäger inte att passagerare och besättning utsatts för misshandel även på internationellt vatten. Han menar dock inte att brotten är av en sådan natur att överordnade befäl kan påföras ansvar. Eftersom soldaterna som utförde dessa handlingar var maskerade menar därför åklagaren att ingen misstänkt gärningsperson kunnat identifieras.
   Av utredningen att döma har åklagaren inte vänt sig till israeliska myndigheter med begäran om att identifiera misstänkta gärningspersoner via de identifikationsnummer de bar på sina uniformer.

   Ship to Gaza kommer under de närmaste dagarna att rådgöra med sina juridiska ombud och därefter återkomma med en mer utförlig kommentar och analys av åklagarens utredning och argumentation.

Invandrarna av Bosse Parnevik

Nedanstående dikt florerar flitigt på nätet i dessa tider. Det är lätt att förstå, den känns minst lika aktuell som när den skrevs 1992 med anledning av ”Lasermannens” härjningar. På nätets vanliga vis så förekommer den allt som oftast i förkortat skick och ofta tillskrivs den Tage Danielsson.

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
"ni får inte jobba än för facket"

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga " we shall overcome"
och inte kan "rulla di rulla " som vi
och dom blir sällan fulla som vi
en del är mer judar än vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar - men ja må dom leva!
Bosse Parnevik, 1992

Musik i Helgeandskyrkan

Gospelkonsert
6 dec kl 17
Helgeands Gospelkör
David Henningsson, piano
Bo Riborg, bas
Anna Burenius, ledare 

Advents- och julkonsert
7 dec kl 15
Malmö kammarkör
Larsåke Sjöstedt, orgel
Dan-Olof Stenlund, dirigent

Staten Palestina – dröm eller verklighet?

Lunds Internationella S-förening hälsar dig varmt välkommen till medlemsmöte och internationellt forum måndagen 8 december 2014 kl 18.30, Socialdemokraterna, Kattesund 6, Lund

Vår riksdagsledamot, Marie Granlund, ledamot av riksdagens utrikesnämnd, talar om:
Staten Palestina – dröm eller verklighet?Sveriges regering ledd av Socialdemokraterna fattade ett historiskt beslut den 30 oktober att erkänna staten Palestina. Beslutet möttes av andra länder med både jubel och kritik. Vad betyder ett sådant steg för freden i Mellanöstern? Hur kan man förmå andra länder att följa Sveriges steg?
Vi bjuder på kaffe och fika!
Styrelsen, Internationella S-föreningen

Akvareller

Affisch »

Inspiration av Grip

För några veckor sedan var jag på akvarellkurs. Uppgiften för dagen var: välj en dikt, gör en bildtolkning av den och sen en abstrakt bild av bildtolkningen.
   Jag bläddrade i min Tranströmer och fastnade först för denna:
Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk.
Gå som en spårhund där sanningen trampade.

Men de raderna gick ju inte att omvandla till en bild, så det fick bli Gläntan som börjar:
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv……

Konsert med Röda Kapellet

Medverkande: Röda Kapellet under ledning av Hans Nilsson samt Ola Simonsson, sång.
   Magle konserthus (Magle Stora Kyrkogata 4 – studentsångarnas lokal)
   Fredag 12 december 2014 klockan 19.00,
Entré 150 kr
   Överskottet går till de hemlösa via Diakonin
Arrangör: Röda Kapellet i samarbete med Folkuniversitetet
Affisch »

Idag minns vi SD:s nazirötter

Saxat ur Aftonbladets Ledarkrönika av Anders Lindberg 2014-11-30 

Den grupp som i dag leder Sverigedemokraterna, med Jimmie Åkesson i spetsen, har också sina ideologiska rötter i Lund. I slutet av 90-talet bildade gruppen Nationaldemokratiska studentföreningen och startade ett eget 30-novemberfirande.
   De tågade med facklor till Esaias Tegnérstatyn, läste en dikt om Karl XII, höll en tyst minut för de stupade karolinerna och hurrade för "konungen och fosterlandet".
   Där var Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Björn söder, bland andra.
   Sen drack de glögg, som Rickard Jomshof bjöd på. Enligt Sydsvenskan var de sällen fler än åtta så något demonstrationstillstånd behövdes inte.

Budgetkaos
Sedan 2005 är Jimmie Åkesson partiordförande i Sverigedemokraterna. Mattias Karlsson är tillförordnad partiordförande, Björn Söder andre vice talman och Rickard Jomshof rättspolitisk talesperson.
   På onsdag kan de fälla Sveriges regering. Inte för att de själva har särskilt många röster, bara var sjunde riksdagsledamot är Sverigedemokrat.
   Utan för att de demokratiska partierna låst varandra med retorik och tjurskallighet.
   Ingen vill egentligen ha kaos, ingen vill ha nyval, ändå verkar alla vara spelets fångar.
   Den 30 november 2014 borde det anständiga Sverige ta ett kliv tillbaka och ställa sig frågan: kan vi inte bättre än så här?

Decembersol av Gunnar Stensson

Måndagen den förste december, julkalender i tv, frost ute, is på gångstigens pöl, vita froststrimmor i gräset, farande moln, klar sikt genom pilsnåren, några talgoxar, änderna kurar längs stränderna, leran är frusen och lätt att gå på, vindkraftverken snurrar, solen kryper oändligt långsamt längs horisonten, rykande som en fuktig brasa. Tänk om den inte tar sig!
   Fel. Solen är solsystemets medelpunkt. Fix, orörlig. Jorden är ett litet snurrande klot. Om den snurrade fortare, mycket fortare, skulle man kanske se det. Men nu släpar sig solen fram i det vissna gräset, meter för meter, mellan elstolparna.
   Sunda förnuftet säger detsamma som det sagt till människor före mig i tusentals generationer: jorden är platt, inte ett litet snurrande klot, inte någon fotboll. Den är världen.
   Solen är en eld som färdas över jorden, högt och länge på sommaren, lågt och kort tid så här års.  Särskilt långt borta kan den inte vara. Då skulle den ju varken ge ljus eller värme.

Halva kvarndammen är istäckt. Solen tog sig. Den har höjt sig två eller tre meter över Sankt Lars och riktar nu en ljusstråle mot delar av landskapet.

Alliansens och SD av Bengt Hall

Det dröjde bara en halv dag innan Björklund et concortes anammade Sverigedemokraternas målbild. Orsaken till att SD stödde alliansens budget var att man ville få bort Miljöpartiet ur regeringen, sa man. I dag på morgonen berättar alliansbröderna Björklund och Hägglund i TV att kravet för ett blocköverskridande samarbete var att socialdemokraterna slängde ut miljöpartiet. Naturligtvis hade även Vänsterpartiet varit ett rött skynke. Före valet flirtade alliansen hejdlöst med Miljöpartiet. Och i region Skåne var miljöpartiet med i den borgerliga femklövern som styrde.

Ett annat sätt att se på saken av Lars Bengtsson

Det var länge sedan jag skrev något i era spalter. Men när jag såg Emmaboda omnämnas i Lucifers, som vanligt välskrivna spalt, hejade jag till. Det är inte varje dag som denna småländska metropol omnämns i ert blad.
   Framför mig ser jag hur horder av småländska bondestudenter stör aftonfriden i det annars så fridsamma Lund, där doktorn eller docenten njuter av en kvällsgrogg. Ett intressant sätt att se på motsättningen mellan den alltmer glesnande landsbygden och den okontrollerat växande staden!
   Mitt perspektiv från min utsiktspunkt i småbrukarbygden kring Moshultamåla är lite annorlunda.
   Svenska Kraftnät planerar att dra en ny 400 kV-ledning genom vår lilla by. Vi har redan en, så man tycker att magnetfält från en dubbelt så bred kraftledningsgata kan väl göra detsamma? Vad handlar det om? Jo, Svenska Kraftnät tycker att Malmö-Lund behöver mer el och säkrare el och så kan ju förstås EON alltid tjäna en hacka på att sälja till tyskarna. Se där ett annat sätt att se på samma motsättning.
   Precis som de fridstörande studenterna tänker vi hålla ett jävla liv. Mikael Odelberg har med sin ohöljda maktarrogans fått det gamla Dackeblodet att ännu en gång svalla.
   Så omkring 2020 får ni se upp. Rätt vad det är så slocknar lamporna i de stora våningarna på Klostergatan precis som det alltid har gjort hos oss, så fort det blåser lite i skogen.
   Att kämpa mot makten lärde vi oss tillsammans under mina mer än tre decennier på olika barrikader.

Sikten klarnar av Lucifer

Som politiknörd borde jag väl befinna mig i feststämning inför vad som utspelar sig. Det är ju inte så många gånger i livet man får uppleva regeringskris och extraval. Men inför tanken att kämpa med affischtavlor i snödrivorna i mars svalnar entusiasmen. Förstå mig rätt: det är klart att vi får ge järnet i den utomordentligt hårda valrörelse som väntar. Jag delar dock inte Jonas Sjöstedts optimism inför resultatet. Man kan frukta ett val dominerat av TV och borgerliga media och de stora partierna.

Befriande
Men visst var det skönt att höra Löfvens raka besked som tog oss ur den dimma av oklarheter vi befunnit oss i under hösten och den serie av riksdagsnederlag vi hade att vänta under tre och ett halvt år. En ny alliansregering ska vi väl slippa om det går någorlunda i valet. Men en S+Mp-regering kompletterad med Folkpartiet lyfter inte precis sinnet. Då blir vi sittande med friskoleeländet kompletterat med öppningar mot Nato. Vänsterpartiet kan väl som mest hoppas att i tyst samverkan med vänsterdelen av S motverka högervridningen, men lätt blir det inte.
   I övrigt är det fascinerande att uppleva hur det gamla hatet mot V nu har spritt sig till en kampanj mot Miljöpartiet. Helt är vi inte glömda, men det är Mp som får ta emot det de värsta glåporden. Det finns en del att säga om Mp, men det tänker jag vänta med, och det är mest komiskt att de nu utmålas som regeringens tunga barlast och hindret för en bredare regering. Det är väl en roll som vi i Vänsterpartiet inte unnar andra.

Många statsvetare blir det
Vad man annars kan notera är de ständigt förekommande statsvetarna. Visst, det är en eftersatt grupp som inte har så många tillfällen till extraknäck, men nu har det blivit lite väl mycket. Det är väl i och för sig utmärkt att det finns folk som håller reda på konstitutioner och riksdagsregler, men deras kommentarer i övrigt är inte djupare än vad man kan få höra av envar politiskt intresserad person. Alltså: lite färre statsvetare om man får be.

Grannen älskar oss inte
Man kan också roa sig genom att följa de danska kommentarerna. De domineras av skadeglädje. Så går det när man är politiskt korrekt och släpper in flyktingar och lyssnar till feminister! En vanlig åsikt i Danmark är att genom att partier och media i Sverige inte släpper fram de grövsta tillmälena så har vi skapat en uppdämd reservoar av främlingshat. Den anses dessutom få ett extra tillskott av den nazism som många danskar anser att vi har som historiskt arv. Alltså: genom att inte tala om ”negrer” och ”muslimer” på det sätt man gör i det så frisinnade Danmark så har vi fått något mycket värre och det är frukterna av det vi nu har att skörda. Nej vi är inte älskade av alla och det får vi nog stå ut med.

OECD:s skolexperter sågar den svenska skolan av Gunnar Stensson

Elevernas kunskapsnivå har de senaste tio åren sjunkit snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. Den sjunker för de högpresterande eleverna. Den sjunker för de lågpresterande eleverna. Samtidigt ökar klyftan mellan hög- och lågpresterande.
   Det konstaterar Beatriz Pont och professor Graham Donaldsson från OECD:s utbildningsdirektorat. De är uppriktigt förvånade över de svenska skolornas förfall och påpekar vilka missförhållanden som ligger bakom raset.

Orsaker:
 • Den svenska skolan hör till de minst likvärdiga i OECD.
 • De ekonomiska resurserna fördelas orättvist.
 • Styrningen av skolan fungerar inte.
 • Byråkratiseringen är förlamande.
 • Lärarnas ställning har försvagats: de har blivit beroende av skolbolag, kommunpolitiker, skolpeng, föräldrar och elever. De är underbetalda och underutbildade. Få söker sig till läraryrket. Många lämnar det.

Nödvändiga reformer:
 • Det fria skolvalet i sin nuvarande form måste bort.
 • De vinstdrivande skolkoncernerna måste bort.
 • Kommunernas makt över skolan måste ersättas med en övergripande statlig styrning.
 • Lärarnas ställning måste stärkas genom bättre utbildning, högre lön och reformerna ovan.

Regeringskrisen överskuggar OECD:s kritik av den svenska skolan. Den nämndes inte ens i dagens Sydsvenska (3/12).
   Man kan man se skolans förfall som en spegelbild av den svenska demokratins förfall. Vinstgirighet i stället för helhetssyn, marknadsstyrning i stället för demokratisk styrning, vidgade klyftor mellan stark och svag, mellan rik och fattig och utbredd främlingsfientlighet.
   Man kan också konstatera att bara vänsterblocket är berett att genomföra de djupgående reformer av svensk skola som OECD efterlyser.
   Allianspartierna fortsätter den gamla katastrofpolitiken med skolkoncerner, vinstuttag och ojämlika resurser.
   OECD:s kritik kanske skyms av regeringskrisen, men det är ingen risk att den blir förbisedd i ett längre perspektiv. Den fullständiga OECD-rapporten kommer att presenteras i april, när extravalet är genomfört och regeringen och den nya riksdagen är på plats.

Framgafflat - om cykel och trafik: De nya cykelöverfarterna är på väg och om cyklister som fotgängare av Ulf Nymark

Än så länge har lundaborna inte sett till de nya cykelöverfarterna. Men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge förrän de första är på plats. Vad är då de ”nya” cykelöverfarterna? Som VB tidigare rapporterat heter från och med första september i år det som vi lärt oss kalla cykelöverfarter i fortsättningen cykelpassager. De nya cykelöverfarterna är regelmässigt sett att jämföra med vad som gäller vid övergångsställen: korsande fordon har väjningsplikt gentemot cyklister, och de korsande bilarna ska inte kunna köra fortare än 30 km/tim. Överfarterna ska också skyltas.

Ett tramptag framåt
Miljöpartiet lämnade i september in en skrivelse till Tekniska nämnden med förslag om en plan för snabb utbyggnad av den nya typen av cykelöverfarter. Nämnden har nu glädjande nog enhälligt beslutat att ta fram en åtgärdsplan för att bygga ut cykelöverfarter i kommunen. Det innebär ett tramptag framåt på vägen att höja cyklisternas framkomlighet och status i trafiksystemet!

Hjulbenta fotgängare?

I Lokaltidningen för vecka 48 säjer en polisman om cyklisterna i Lund att en del cyklister ”ser inte cykeln som ett fordon, utan räknar sig som fotgängare”. Där slår polisen faktiskt huvudet på spiken – visst är det så! Men en kan inte stanna vid detta konstaterande. Frågan varför det är så måste ställas. Svaret på den frågan borde vara uppenbart för alla trafikplanerare och dito politiker: den enskilt största orsaken till att en del cyklister tror sig vara fotgängare står att finna i utformningen av cykelinfrastrukturen. Det vill säja: det finns ingen cykelinfrastruktur, utan en gång- och cykelinfrastruktur. Alltså ett gemensamt system för gående och cyklister. Ytan att färdas på för gående och cyklister är gemensam och kallas gång- och cykelbanor. I bästa fall försöker man skilja de gående från de cyklande genom ett vitt streck, men vanligast är ingen åtskillnad alls. Vidare: cykelpassager löper parallellt med övergångsställen. Både cyklister och gående måste trycka på knappar vid trafikljus (av någon anledning slipper bilister detta). Till detta kommer att många s k GC-banor endast är lätt ombyggda trottoarer eller gångbanor.

   Det som förenar cyklister och fotgängare är att båda trafikantgrupperna är drivna av muskelkraft och är oskyddade i trafiken – ingenting annat. Cyklister är inte rullande fotgängare och fotgängaren är inget fordon. I övrigt är det uppenbart att cyklisten på sitt fordon har vitt skilda krav på och behov i trafiken.

Konflikterna kommer att bestå
Konflikterna mellan gående och cyklister kommer att bestå så länge inte de båda trafikslagens särart respekteras och återspeglas i infrastrukturen. Gång- och cykelbanor måste helt enkelt skrotas, åtskiljas och bli gångbana respektive cykelbana (Se på utformningen av cykelsystemet i de danska storstäderna!) Så länge trafiksystemet och infrastrukturen i allt väsentligt inte skiljer fordonstrafik från gångtrafik kommer också en stor del av cyklisterna att räkna sig som någon sorts hjulbenta fotgängare.

Sveriges initiativ att erkänna Palestina vinner efterföljd av Gunnar Stensson

Först röstade det brittiska parlamentet med överväldigande majoritet för ett erkännande. Sedan följde Frankrikes nationalförsamling efter. Nu föreslås den belgiska regeringen att göra samma sak. Frågan är aktuell i fler länder.
   Inte bara Sverige har regeringskris utan också Israel. Premiärminister Netanyahus Likud-parti har lagt fram ett lagförslag som fastslår att Israel skall vara en ”judisk stat”. Israels palestinska medborgare är andra klassens medborgare.
   Justitieminister Tzipi Livni, som representerar ett liberalt parti, konstaterar att lagförslaget är uttryck för ”extremism, provokation och paranoia”. Därför lämnar hon regeringen, liksom Yair Lapid, som är finansminister.
   Netanyahu upplöser Knesset. Han vill inte ha en tvåstatslösning som kan resultera i två stater som till slut kan förenas i en förenad förbundsstat Israel – Palestina.
   Det är sannolikt att de högerextrema krafterna vinner valet och att Israels tid som demokrati är över.
   – Gå och rösta nu! Det kan vara sista chansen, skriver Haaretz förre chefredaktören Bradley Burston.
   Valet i Israel äger rum ungefär samtidigt som det svenska extravalet, den 17 mars. Det orsakar problem eftersom budgeten inte kan tas förrän efter valet.

Så skapade M, FP, C och KD en enad vänster av Gunnar Stensson

En enad vänster kommer att möta Alliansen i extravalet 2015. Så var det inte 2014. Tack vare Alliansens maktfullkomlighet har vänstern enats, steg för steg.

Ett.  Under valrörelsen 2014 valde Stefan Löfven strategin att vara öppen för alla möjligheter, även blocköverskridande överenskommelser.
   Alliansen svarade med att anklaga honom för politisk otydlighet.
   Samma kritik kom från Vänsterpartiet och många vänsterdebattörer som Göran Greider, Daniel Suhonen och Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson.

Två. Efter den knappa valsegern i september möttes Stefan Löfvens utsträckta hand än en gång av Allianspartiernas oförsonlighet.
   Han sökte då regeringssamarbete med Miljöpartiet, som ju vid flera tillfällen under den gångna mandatperioden gjort gränsöverskridande överenskommelser med Alliansen. Tanken var att det fortfarande skulle vara möjligt att få till stånd en blocköverskridande överenskommelse med Folkpartiet eller Centerpartiet.
   Det ledde till en konflikt med Vänsterpartiet som burdust ställdes utanför regeringssamarbetet. Men Löfven kammade noll.  Alliansen avfärdade hans invit.

Tre. När budgetarbetet inleddes blev det nödvändigt att få med Vänsterpartiet, som fick igenom flera av sina viktigaste krav som avskaffande av vinster i välfärden, begränsning av valfriheten och upphävande av Lov-lagen som tvingar kommuner och landsting att sluta vårdavtal med privata entreprenörer.
   Alliansen svarade genom att anklaga Löfven för att svika tidigare uppgörelser som den om friskolor.

Fyra. Nu krävde Alliansen att Löfven skulle bryta regeringssamarbetet med Miljöpartiet.
När Socialdemokraterna bjöd in Miljöpartiet till riksdagens pensionsgrupp lämnade Allianspartierna mötet och avfyrade en rad kränkande uttalanden om Miljöpartiet i massmedia.
   Effekten blev att förbundet mellan S och MP stärktes. Miljöpartiet, som hävdar att de representerar en annan dimension är höger-vänsterskalan, blev akut varse högerns fientlighet. Samarbetet med S smiddes fast.
   Budgeten blev det konkreta samarbetsresultat som S, MP och V kunde enas om. En för alla, alla för en.

Mattias Karlssons sönderskjutna fot
Sverigedemokraternas beslut att fälla S-MP-regeringens budget var en hänsynslös och förödande maktdemonstration. Men effekten blir kanske inte den som de (och Alliansen) hoppas på.

   På presskonferensen efter omröstningen stod Alliansens partiledare som fyra papegojor och upprepade: ”Det är Löfvens ansvar”.
   Därmed bekräftade de att Löfven var den som hade makten. Och Löfven utlyste extraval.
   Mattias Karlsson förklarade triumferande att SD tänkte förvandla valet till ”en folkomröstning om invandring.”
   I triumfens ögonblick missade han något grundläggande. Många väljare bland de 13 procent som lagt sin röst på Sverigedemokraterna har framför allt gjort det på grund av partiets löften till arbetslös ungdom, lärare, vårdbiträden och pensionärer.
   De har egentligen inget emot invandrare, men hade övertalats att tro att det finns pengar att hämta från invandringspolitiken till socialpolitik genom att begränsa invandringen.
   När SD röstade på Alliansens budget svek den sina löften till utsatta och fattiga människor. Sådant intresserar inte högern. De avfärdar det som bidragspolitik.
   De svikna SD-väljarna har nu skäl att i extravalet den 22 mars i stället stödja Löfvens budget. Invandrarna får bli en senare fråga, kan de tänka. För resten är vi trötta på att kallas främlingsfientliga.
   Mattias Karlsson kanske sköt sig i foten.

Extravalet 22/3 2015
I det ordinarie valet gick en splittrad opposition fram med tre skilda partiprogram mot Alliansens enhetliga högerprogram som utformats av Reinfeldt och Borg. Alliansen var säker på segern. Trots det segrade oppositionen. Särskilt stor blev Moderaternas förlust.
   Inför extravalet är situationen helt annorlunda. S, V och MP står samlade bakom ett konkret regeringsprogram med tydlig inriktning på att reformera skolpolitiken, förbättra vården, öka jämlikheten, minska arbetslösheten.
   Under hela valkampanjen kommer de att kunna kontrastera de utmejslade reformförslagen mot Alliansens högerpolitik
   Löfvens budget har starkt stöd från LO och en rad andra fackliga organisationer som Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund liksom från pensionärsorganisationerna.
   Under valkampanjen kommer S (som i denna situation är helt enat), MP och V att gå fram som ett sammansvetsat block mot högerpartierna som kämpar för minskad skatt för dem som har mer än 50 000 kronors månadsinkomst (de är ganska fåtaliga, om än högröstade) samtidigt som de extrabeskattar fattigpensionärerna.
   Extravalet är helt koncentrerat på rikspolitiken. Man behöver inte splittra krafterna på kommun- och landstingsfrågor. En rak vänster slår ut högern!

Hår i år av Flanören

Viljekamper och omedgörlighet samt likgiltighet eller omedvetande präglar landet och världen. Människan är en så satanisk skapelse, på gott och framför allt ont att knappt går att tro på slumpen. Och guden bak sådan uppfinning undanber man sig nog inte bara bekantskap med utan total ovetskap kring. Säger bara - dinos come back! Frodig, ångande Jurassic Parkdjungel samt köttätande bestar utan medvetande bortom det rent animala alltså, låter som en betydligt mer sympatisk eller ivf hanterlig dvs begriplig ondska - om sådan alls.

Ja, har ju bestämt mig för sakliga stilen alltså den smala stigen som kräver kontroll över medlena. Vilddjuret bor i oss alla och numera bär vi fåtaliga 50-talister dvs Björn Borg och juristprofessorns barn "alla kommunister" om än numer väl reformerade samt UT och några till, vänstern på våra tunna och individualistiskt präglade axlar. En fd plåtslagare retar upp sig på kommersiell reklam i en förödd urbanitet kallad Lund där man efter hemkomst tackar sin lyckliga stjärna inte blivit nerkörd - eller hotad och nerslagen av terrorbrigaden på två ekrade hjul när man tyckte nåt. Asocialiteten härjar via tidsanda och så all denna kringburna elektronik, nog livsuppehållande att döma av hur den oavbrutet nyttjas och karesseras. En dårskap kallad fysisk, kommunikativ rörlighet och stadskulisser i oavbruten omstöpning där stål och glas är den hippa och kramgoa föredragna stilen eller materialen samt rätt troligt modernmänniskans själsspegel - därtill landsbygden utplundrad, övergiven utom längs vansinneskorridorerna där höghastighets-banor å asfalt eller räler, drar fram. Ja, den metodiskt och hårt arbetar för åstadkomma sådana helveten och sen inte ser vad man gjort och rentav är stolt, ja du milde. Allt är självklart inte mörkt och förfelat - men när det destruktiva så pass dominerar? Och tar över allt mer.

Så välsignad vare den blinde som blott ser HM-reklamen med alldeles för tunt klädda modeller och dessutom utan ordentligt lager gammeldags fruntimmerspäck eller som de flesta, lever utan att reflektera samt önska sig något, gärna helt annat och långt bättre. Baklänges går vi in i uppgörelsernas tid där var dag har nog av sina små eller i värstbästa fall respektvärda uddakatastrofer och div, likaledes sammanbrott. Pånyttfödda ek. globalkriser, en samhällskittupplösande och samtalskulturundergrävande, splitslående populistisk ny-nationalism eller Svenssonfrossan (ebola?) och kallögda, kompromisslösa cp Madamegeneralen i en Nackavilla, var det väl samt ännu en moderatbudget efter 8 långa - tja, komma vad komma månde, när nu reformer och eftertanke samt god vilja och inte minst dito idéer, alltmer trängs undan. Och nu har ovanpå allt småmärkliga mustascher och skägg börjat komma tillbaka - snart siktas väl Oscar ll på ingång längs Strandvägen, med sin uppvaktning där uppe dit ingen vill. Eller alldeles för många av fel folk, dvs "allmänheten" och skäl. I detta helvete av överflöd och tosig, mänsklig strävan fattas bara att Putin sätter fart på en massiv flyktingrörelse västerut i och från Ukraina, smarta sättet föra krig i ett läge där alternativet från förenade väst är underkastelse eller ek. ruin. Tja, människan är sig lik!

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
29 november kl 17
Helgeandskören
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent

ARF - Antirasistiska filmdagar

Visas på Kino sön 30 nov - tors 4 dec
 

Jag är inte beredd att dö än
  Visas på Kino 30/11 kl 17.00
 

12 filmer i 5 dagar med fri entré! Antirasistiska filmdagarna i Lund arrangeras av Folkets Bio i Lund, Ungdom mot Rasism, Amnesty, Utrikespolitiska föreningen och TSIL.
Läs mer »

Hus och gator i Lund

”Gåramålare” Ann Schlyter visar lundabilder i akvarell och akryl av HUS OCH GATOR.

Vernissage,  torsdag 27 kl 18 - 21,

fredag 28 och lördag 29 kl 11 – 18,

söndag 30 november kl 11-15.

Östervångsvägen 32

Teologiskt café

Måndag 1 december är det höstens sista Teologiska café i Allhelgonagården invid Allhelgonakyrkan i LUnd. För en gångs skull håller vi till i källaren. Vi börjar som vanligt klockan 19.00 med fika (20:-). Sedan sätter samtalet igång, och fram till 21.00 talar vi om tro och liv i vår turbulenta tid. Hur gör man för att bevara mänsklighet, nyfikenhet och tillförsikt i en tid som kanske känns allt mörkare?
   Alla, medlemmar och icke- medlemmar, troende och otroende, är hjärtligt välkomna i samtalet.

Härbärge för EU-migranter

Kommunen, Svenska kyrkan, diakonicentralen, gruppen ”Hjälp tiggare” och Socialförvaltningen ska åstadkomma natthärbärge och daghjälp med möjlighet att duscha och få ett mål mat. 700 000 kronor har avsatts för ändamålet. Vi hoppas det blir bättre än i Betlehem, där det inte fanns plats i härbärget för en födande kvinna.
   Initiativet kommer från S, V, MP och Fi inför fullmäktigemötet i kväll, som pågår när detta nummer av VB redigeras.

Inför budgetomröstningen

I minoritet måste man regera som om det vore ständig valrörelse. Det gäller att välja några politiska strider där S vet att de har väljarna med sig och ta fajten – oavsett om man vinner eller förlorar.
Karin Pettersson, Aftonbladet 25/11

Samma princip gäller alla de rödgrönrosa partierna, även i kommuner och landsting, liksom i den utomparlamentariska kampen.

Allianspartierna mot strandskyddet i Sankt Larsparken av Gunnar Stensson

Enligt Strandskyddslagen ska Höje ås stränder vara skyddade från all exploatering hundra meter på vardera sidan om ån. 
   Kunskapsskolan hade begärt dispens från lagen för att anlägga en plats för ”Elevutsläpp” vid åns norra strand, som vi har berättat tidigare.
   Efter att ha bordlagt ärendet vid ett första möte fattade Byggnadsnämnden i Lund beslut i frågan den 20 november.
   Fyra partier röstade för att gå Kunskapsskolan till mötes och bevilja dispensen, M, FP, C och KD. Tre partier röstade för bevarat strandskydd, S, MP och V.
   Dispensen beviljades alltså.
   Därmed har ännu ett stycke natur i Sankt Lars-parken gått förlorat. Parken blir mer och mer fragmenterad och asfalterad. Många lundabor är besvikna.
   Men det finns en möjlighet att överklaga beslutet till länsstyrelsen. Kanske Naturskyddsföreningen kan göra det?

Aktuella problem av Lucifer

Enligt vad jag inhämtat så har ljudet när turister drar sina resväskor på hjul över Venedigs kullerstensgator blivit för mycket för stadens invånare. Nu har stadsfullmäktige föreslagit ett förbud mot hjulväskor som väntas träda i kraft i maj. Gnällmånsar, säger väl en del, men jag har inga problem med att instämma. Ganska obehagligt buller faktiskt. Om man ställer sig på Fiskargatan en söndagskväll när studenterna kommer tillbaka från helgbesöken i Varberg och Emmaboda kan man ana vad de stackars Venedigborna får stå ut med.

Bagageproblem
Men framför allt ger det anledning att ventilera ett allvarligare problem som orsakas av rullväskorna. Just det faktum att det nu är så mycket lättare att ta med stora koffertar gör att det finns folk som tydligen tar med sig halva garderoben. Bagageutrymmena blir snabbt fyllda, bagagehyllorna är för små och koffertarna är för stora för att kunna skjutas in mellan eller under sätena – vi talar här om koffertar som förr bara förekom vid längre båtresor. Resultatet är att koffertarna nu får stå i korridorerna eller ibland i utrymmet vid ingången till vagnarna. Titta in i en X2000-korridor till ett Stockholmståg! Det är som en hinderbana. Det blir jobbigt för tågpersonalen, men värre är att det hela är farligt ur utrymningssynpunkt.

Några tips
Vad kan göras? Ja, här gäller det att komma med tips till SJ. Återinförande av polletterings- möjligheten skulle väl hjälpa lite. En annan variant vore att det fanns en särskild bagagevagn där folk fick ställa och hämta sina stora koffertar. Jag tror att man faktiskt fick lov att låna lite idéer från flyget. Alltså: begränsningar vad gäller omfång och vikt på medtaget handbagage och kostnader vid överskridande av gränserna. I-landsproblem skulle säkert någon säga om det här.  Nej, praktiska åtgärder för att begränsa vissa individers benägenhet att ta för sig orimligt mycket av det gemensamma utrymmet. Man ser dessvärre sällan numera insändare från signaturen ”Vän av ordning”. Då får vi väl alla bidra med att uttrycka lite konstruktiv indignation.

Öppet brev till Procivitas rektor i Lund av Per Almén

Årets gymnasiemässa i Nya Arenan i Lund gick av stapeln den 14 och 15 november. Tusentals elever från grundskolans avgångsklasser och deras målsmän fick där en bild av alla de valalternativ som erbjuds.
   Då är det viktigt att vara saklig och ärlig i presentationen av sin skola.  
   Friskolan Procivitas valde – även i år – att gå fram med en skylt i sin monter
med texten: ”Sveriges bästa gymnasieskola”
   1. Vilket sakligt stöd har du när du hävdar att ni är ”Sveriges bästa gymnasieskola?

Det fullständiga namnet på er skola är ”Procivitas privata gymnasium”. Ni är en friskola bland många andra som alla har det gemensamt att ni är offentligt finansierade, dvs er verksamhet betalas med skattemedel.
   Ordet privat betyder enskild, icke offentlig enligt Svenska Akademiens Ordlista.
   Det är alltså raka motsatsen till den offentliga finansiering som din skola har.
   2. Vad betyder ordet ”privat” i ert namn? Uppenbarligen inte att ni är privat finansierade? I vilket annat avseende är ni ”privata”?

Procivitas ingår i den största friskolekoncernen i Sverige, Academedia. Denna ägs av riskkapitalbolaget EQT med säte på den brittiska kanalön Guernsey.
   För några veckor sedan avslöjade en stor grupp av grävande journalister från  västvärlden att cirka 300 storföretag systematiskt undviker att betala skatt i sina hemländer genom avancerad skatteplanering via Luxemburg. Ett av dessa företag är er yttersta ägare EQT.
   3. Finner du det besvärande att som rektor för en offentligt finansierad friskola ha en ägare som gör sitt yttersta för att undgå att betala skatt i Sverige?
Per Almén(s)
ersättare i Utbildningsnämnden i Lund

Ett inköp av Sten H.

Gabriel García Márquez dog i våras, 87 år gammal, och det var det. Hans böcker lever vidare och det får väl räcka. I veckan fick vi veta att hans efterlämnade papper, hans arkiv, med nästan alla hans manuskript, hade sålts till University of Texas via en agent. Säljare var hans familj genom äldste sonen. Vi vet inte vad de fick, men man fick veta att den ännu levande Ian McEwan sålt sina manuskript till samma universitet för två miljoner dollar. I efterhand har det meddelats att hans Nobelprismedalj donerats till Colombias nationalbibliotek.
   Márquez böcker rymmer mycket – hyllningar till kärleken och till Karibien om än inte till Colombia som var hans hemland. Hans skildring av hur det var att som tonåring flytta från den tropiska värmen och fukten vid Atlantkusten till det kalla, torra Bogota säger något om det. Och Colombia var tydligen inte så intresserad av att förvärva manuskripten, åtminstone inte till ett pris som kunde tävla med vad Texas erbjöd. Till det kom att han var inte var så välsedd hemma, hans vänskap med Fidel gick inte så väl ihop med regimen. USA då? Ja, Marquez var förbjuden att komma till USA fram till 1995, ett par år efter det att han fått Nobelpriset.
   Marquez var antiimperialist, uppväxt i en bananrepublik på en kontinent dominerad av militärdiktaturer. Han bodde själv sedan länge i Mexico som mitt i sitt eviga elände erbjuder skrivplats för en välsituerad och fritänkande författare.
   Det är bara alltför lätt att gripas av harm över vad som hänt med Marquez papper, hans två skivmaskiner och fem Mac-ar. Men sådan är världens gång och det måste man tydligen åter och åter lära om. Allt kött är hö och det är bara ordet som lever.

Valfrihet? av Bengt Hall

Igår damp det ner ett brev från Bilprovningen. Förr hette det Svensk Bilprovning och var statligt. Nu blev jag osäker. När den borgliga regeringen satte igång sin ”valfrihetsrevolution” dvs privatiserade så mycket man kunde var bilprovningen ett objekt. Det märkliga är väl egentligen att dom valde att sälja ut en verksamhet som är en myndighetsutövning för att garantera säkerheten på de svenska vägarna. Nästa steg hade väl varit att privatisera fängelser som man ju gjort i USA.  Dock valde man att låta valfrihetsargumentet slå igenom och lät staten behålla vissa bilprovningsenheter. Medborgarna skulle få välja mellan statligt ägda stationer och privata.
   Det var alltså dags att besiktiga bilen. Jag ringde och fick besked. Jodå det var den statliga bilprovningen som hälsat mig välkommen. Tidigare har jag kört till Gastelyckan, nära min bostad. Numera finns närmaste statliga bilprovningen i Fosie, i andra ändan av Malmö, och i Eslöv. Den s k valfriheten för oss lundabor innebär att vi numera bara har privatägda bilprovningar i kommunen.
   Eftersom jag är principiell så får det bli Eslöv. Jag passar på att hälsa på min dotter och kusinen samtidigt.

Om Malcolm X levt idag av Gunnar Stensson

Manning Marable,
Malcolm X,
Leopard förlag.
 

Andreas Ekström ägnade den nya biografin över Malcolm X en djuplodande artikel i Sydsvenskan för ett par månader sen och VB uppmanade sina läsare att skynda till biblioteket och låna den (om de inte hade råd att köpa den).
   Den 25/11 fyllde Åsa Linderborgs presentation av biografin ett helt uppslag i Aftonbladet under samma rubrik som vi lånat ovan.  Boken är så rik att det krävs minst ett uppslag för att presentera den.
   Det Åsa Linderborg tillför är en dagsaktuell anknytning till mordet på Michael Brown och protesterna i Ferguson, Sankt Louis, Washington, Los Angeles, Seattle, Chicago och New York som utgör inledningen till en ny medborgarrättskamp i USA.
   Hon påpekar också att det som gör biografin så fascinerande är att den beskriver hur fel Malcolm X hade under flera stadier av sin karriär och hur han hela tiden utvecklades under intryck av den historiska verklighet han levde i.
   En levande, kämpande människa fram till sin förtidiga död, mördad i talarstolen på en scen inför sina anhängare. Flera poliser fanns bland åhörarna.
   Låna och läs! Eller köp och läs!

Bensinskatten - ett klassperspektiv av Sven-Hugo Mattsson

Bensinskatten, eller koldioxidskatten, är nog den skatt som är bäst att höja ur röd och grön synpunkt. Grönt så klart, eftersom vi skulle få in rätt mycket pengar till förnybart och kollektivtrafik. Dock skulle en skattehöjning, säg på 70 öre, inte innebära att bilåkandet minskar. Detta eftersom det är de rikaste som har bil och en så liten höjning märks knappast i de rikas plånböcker. Att höja bensinskatten är dessutom helt rätt i tid. De med mest i inkomst har de senaste 8 åren fått kraftiga inkomstskatteminskningar. Till och med den som har en så låg lön på 20.000 kr per månad har kunnat se skatten minska med 1500 kr de senaste 8 åren. Många har dessutom fått goda reala löneökningar. Det är länge sen vi har behövt jobba så lite som nu för en liter bensin.

De fattiga då?
När jag diskuterar detta får jag ofta argumentet, ”hur skall den fattige klara en höjning”. Vi kan utgå från en höjning med ca 70 öre, nästan 90 inkluderat momsen på höjningen. En sådan höjning kostar den som kör 1500 mil om året bara ungefär 100 kronor i månaden. Det andra argumentet är att de fattiga helt enkelt inte har bil. Hemlösa och de som har försörjningsstöd har eller får inte ha bil. Fattigpensionärer, 300-500.000 personer, lite beroende på hur man räknar, har ingen bil. (Varför, för övrigt, höjer man inte de lägsta pensionerna om man nu är så orolig för dem)? De med låga arbetslöshetsersättningar har knappast bil.
   Min egen erfarenhet säger mig att de som är upp till 30 år sällan har bil. Upp till 30 år har man sällan kommit in i karriären och har ännu inte råd med bil, de som lever singel har ofta inte råd att hålla bil på en lön. Upp till 18 får man inte köra bil och många äldre kan inte köra bil. Själv klippte jag, 70 år, mitt körkort i år. Ser bra gör jag inte men hör dåligt det gör jag.
   Vi har de som inte har ett fast jobb och lever på en låg inkomst, dessa är väl kanske de som mest hade behövt en bil eftersom man nog ofta blir in ringd till olika arbetsplatser. Ovanstående grupper är en stor del av befolkningen och de påverkas bara till liten del av en bensinskattehöjning. Det är för övrigt de grupper som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet främst jobbar för i sin politiska gärning. Om man är bekymrad över att de med låga inkomster inte skulle ha råd med en bensinskattehöjning så kan man kompensera genom att höja grundavdraget. Så varför denna tvekan att höja bensinskatten? 

Medel- och överklassen

Har gott och väl råd att betala en så lindrig skattehöjning, se ovan vilka inkomsthöjningar de fått. Även de med goda pensioner har fått ordentliga skattesänkningar och trots påståendet att pensionerna inte riktigt räcker till vill jag påstå att pensionärer aldrig haft det bättre än nu. När de som är 20-talister ersätts med 40/50-talister, höjs genomsnittspensionen, eftersom de senare har högre pensioner än de förra.

Men de i glesbygd då?
Varje gång jag hör argumentet att vi är ett avlångt land och att många har stora avstånd till jobb eller för att handla, tänker jag: hur klarar sig de i glesbygd som inte har bil? De som har bil har ju trots allt, just det, bil. De är oberoende av kollektivtrafiken och undergräver en god kollektivtrafik. Hur tar sig 16-åringen ovan eller 70-åringen som inte har alla sinnen som behövs, fattigpensionären, den arbetslöse som söker jobb men kanske inte har råd att ta sig dit jobbet är, dit det inte går en vettig kollektivtrafik.
   Jag har ofta befunnit mig i glesbygd, som turist, och just undrat över dessa frågor. Hur klarar sig den som bor i Ljungdalen och får jobb i Åsarna? Ljungdalen ligger långt inne i glesbygd, det finns bara ett par byar mellan Ljungdalen och Åsarna och det är 11 mil emellan.
   Mellan Funäsdalen och Bruksvallarna, ca två mil, går det inga bussar alls på helger, de går bara när skolan är öppen. Jag har råd med en taxi, en gång var femte år. Men hur gör de som jobbar söndag och bor i Bruksvallarna och skall till Funäsdalen?
   Och det är de som har bil vi bekymrar oss över, de som har ett alternativ och är oberoende av tid.
   Jodå, jag inser problemet. Det är långa avstånd, det kostar med bil, att en-två personer skall färdas i en bil långa sträckor är ett problem. Det tar tid att ta sig, det ligger ju i situationen. Men en liter bensin ger lika mycket koldioxid till atmosfären om den släpps ut i glesbygd eller i tättbebyggt område.
   Jag tror så här: om man gör en utredning över vad glesbygden främst behöver så tror jag svaret hade blivit att det behövs en betydligt bättre kollektivtrafik. Och det är väl det vi som är röda och gröna måste jobba för!

PS Jag skrev detta innan Miljöpartiet redovisade sin tveksamhet att höja bensinskatten. Nu spelar det ingen roll hur MP ställer sig. Så länge S och Alliansen inte ser nödvändigheten av att höja blir det heller ingen höjning. DS