Vad händer i fullmäktige? av Sten H

VB behandlar numera inte så ofta vad som händer i kommunfullmäktige, men ibland kan det ju vara roligt, åtminstone för oss kommunalpolitiknördar, att kolla in läget.  Är det t.ex. sant att det med rådande majoritetsförhållanden, där det är en S+Mp+V+Fi –minoritet som styr, att allt intressant numera försiggår i kommunstyrelsen och nämnderna? Tja, döm själv.

En tveksam kredit
Nu skulle man besluta om man skulle bevilja en rörelsekredit om 35 miljoner till Science Village Scandinavia AB, ett bolag som har till uppgift att hantera markstycket mellan ESS och MAX IV för att där så småningom uppföra byggnader med t.ex. forskarhotell, laboratorieanknutna företagsenheter och vetenskapsrelaterade arrangemang. Nu har kommunen som policy att inte bevilja krediter av den här typen även om det är till låntagare som kommunen har del i. Men det skulle man ändå göra, ville majoriteten i kommunstyrelsen. Sen ingick et i bilden att marken som kommunen köpt billigt hade lämnats till bolaget för någon miljon trots att man kunde förutspå att marken om allt gick enligt ritningarna skulle vara värd några hundra miljoner.
   Allt var helt schysst tyckte kommunalråden Wallin och Almgren och fick stöd av Mats Helmfrid. Opponent var bara FörNyaLund (FNL) genom Börje Hed. Kommunen hade satsat många gånger mer i bolaget än de andra delägarna regionen och universitetet. Och att det hela nu låg inom ett bolag förhindrade demokratisk insyn. Hans-Olof Andersson (SD) hade också invändningar mot rörelsekrediten.

Euforin blomstrar
In på scenen trädde då den gamla kommunalpolitiske räven Lars V Andersson (c) och sa att hela hanteringen av Brunnshögs-projektet präglats av eufori bland de stora partierna och en överdriven optimism – det finns inga riskfria krediter!
   Jan Annerstedt (FNL) var på samma sätt kritisk mot det komplicerade spelet i Lund mellan bolag och kommun och hur nämnder som skulle kunna hantera sådana stadsbyggnadsfrågor nu helt sattes åt sidan. Är det bra för demokratin?

   Kort sagt: Frågor och kritiska hållningar som hade varit självklara för den gamla vänstern i Lund lämnades nu över till FNL, detta utan ett kritiskt ord från V.

Pålssons Arena
Ja, så var det Arenan, det pengaslukande och svåranvända schabraket som nu helt skulle övergå till kommunen efter att ha varit samägt med glasmästare Pålsson. Den blev vi pålurad av glasmästaren sa faktiskt Mats Olsson (V), men det nappade tyvärr ingen på. Det hade kunnat bli lite sanningssägande om att när det är tal om publikarenor tappar kommunerna allt ekonomiskt förnuft.

Investeringar och klimatpolitik
Så var dags för ett brev till tekniska nämnden från Karin Svensson Smith (Mp) som helt enkelt ville att kommunen inte skulle göra investeringar som saboterade kommunens klimatpolitik – tänk t.ex. de nya motorvägsavfarterna.  En mycket rimlig önskan som borgarna påstod var en principfråga som inte kunde hanteras i nämnden utan nu hänvisades till fullmäktige, dessutom med en förvrängning om att hon ville motsätta sig alla väginvesteringar och var emot vägunderhåll. Det blev en massa inlägg om lämpligheten av att skjuta frågor till fullmäktige, men uppblandat med inlägg som handlade om den underliggande sakfrågan om kommunala investeringar som saboterar klimatpolitiken. Alltså en klassisk stridsfråga i fullmäktige. Men V hade inget att tillföra i den frågan.

Dyster abdikation
Det var så långt jag hade ork att lyssna, men jag måste nog säga att jag blev nedslagen.  Internt i V:s kommunalpolitiska kretsar betonas ständigt hur annorlunda situationen är nu jämfört med när vi var i ren opposition. Det tycks som om det har satt ner temperaturen och debattviljan i partiets offentliga debatt och därmed förlorar partiet en del av sin själ. Tänker verkligen Vänsterpartiet abdikera från rollen som opponent och ifrågasättare, till förmån för partier som FNL och SD? Då är vi snart illa ute, menar jag.