Det går ett upprop genom Sverige – som borde vara ett uppror av Bertil Egerö

Medan jag deltog i att snickra ihop en text till upprop mot regeringens beslut att utvisa tusentals asylsökande ungdomar, fick jag del av en dansk tidningsartikel där polisens grymma grepp för att utvisa en (ja en) asylsökande dokumenterades. Polisen misslyckades.
   Till den starkaste kritiken mot utvisningsbeslutet hör att många av de hotade kommer att gå under jord, försvinna in i ett illegalt Sverige där de lätt blir exploaterade, lätt hamnar i kriminalitet etc. Redan lever flera tusen så i vårt land.
   Ett mycket akut hot gäller asylsökande ungdomar från Afghanistan. Det förekommer att de av migrationsverket kallas in, klassas upp till rätt ålder, och därmed över natt avvisas från sina boenden och sina bidrag. Vi som arbetar med att hjälpa dem in i Sverige finner det totalt oacceptabelt. Av flera skäl.
   Dessa ungdomar har lyckats komma igång i svensk skola. De jobbar med språket och med alla ämnen de måste klara av för att komma vidare. De bär på en framtidstro att de ska kunna avsluta en god utbildning, och då kanske bli en del av återuppbyggnadsarbetet i sina hemländer.
   Det svenska biståndet till Afghanistan är mycket stort. Vore det inte en självklarhet att se dessa ungdomar som en del av biståndet? Men nej, det tycks handla om två världar som inte kan mötas.
   Helgens många manifestationer mot beslutet visar hur starkt motståndet är, runtom i landet. I måndags – FN-dagen - genomfördes en manifestation i Lund av föreningen Tillsammans för Lund. Där återfann jag flera av de hotade asylsökande pojkar jag nu blivit bekant med, tillsammans med många Lundabor. Oron sprids in i våra boenden, påverkar livet och studierna…
   Och uppropet? Det sprids med hjälp av vänner och bekanta, sociala media etc., och har nu samlat mellan 3000 och 4000 namn. Fler behövs. Läs uppropet här, sätt dit ditt namn och sprid det så långt du kan.