En av årets viktigaste böcker Det svenska
hatet av Gellert Tamas har inspirerat Gunnar Stensson till tre artiklar
om hat och de mänskliga handligar och tillkortakommanden som hatet
pressar fram.
VB presenterar dom här som ett sammanhållet block.
red
VB presenterar dom här som ett sammanhållet block.
red
En berättelse om Lund
Kent 
och
Ted kunde redan läsa när de började skolan i Halmstad. Efter ett par
år i Halmstad hamnade de på Lerbäckskolan i Lund, återvände sedan till
Halmstad, men flyttade tillbaka till Lund och Lerbäckskolan när de
skulle börja i högstadiet.
De hade hanterat datorer sedan nioårsåldern och kom att vistas mycket i Lerbäcksskolans datorrum. Kent var den ledande. Vid ett tillfälle överlät hans lärare undervisningen på honom. Hon lyssnade utanför dörren. Han ledde lektionen och det var tyst i klassen.
1997 kom tvillingarna in på Katte, ungefär samtidigt som min sondotter. De tog studenten 2000.
Så långt hade de lyckats bra, trots extrema åsikter, en del konflikter och viss social isolering. Men efter studenten kände de sig vilsna. Det fanns mörka krafter som tog hand om dem.
De var präglade av Europas 1900-talshistoria. Deras judiska mormor flydde undan Auschwitz sedan båda hennes föräldrar dödats. I Polen drabbades hon åter av antisemitisk förföljelse under 1970-talet och flydde till Sverige tillsammans med sina döttrar. De första åren bodde hon i Rosengård. En av döttrarna, tvillingarnas mor, lärde sig snabbt svenska och utbildade sig till läkare. En prestation!
Det handlar om Kent Ekeroth och hans bror Ted. Det handlar också om Lund och om den svenska främlingsfientligheten. Tvillingarna Ekeroth gick i Lerbäcksskolan under en tid då jag hade ett särskilt ansvar för den. När de gick på Katte satt jag i Utbildningsnämnden och sammanträffade ofta med lärare och annan personal där. Inga problem. Både Lerbäck och Katte var utmärkta skolor
Vi vet hur det gick. De anslöt sig till den svenska hatrörelsen. Kent Ekeroth kom in i riksdagen 2010 och blev Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson.
Jag har hämtat uppgifterna ur Gellert Tamas bok Det svenska hatet – en berättelse om vår tid. Boken dokumenterar de senaste decenniernas växande rasism och främlingsfientlighet inte bara i Sverige utan i hela den västliga världen.
I berättelsens centrum står Kent Ekeroth, uppvuxen här, i Lund, med dess svarta historia alltifrån 1930- och 40-talens nazism till 30 november-demonstrationerna på 1990-talet.
och
Ted kunde redan läsa när de började skolan i Halmstad. Efter ett par
år i Halmstad hamnade de på Lerbäckskolan i Lund, återvände sedan till
Halmstad, men flyttade tillbaka till Lund och Lerbäckskolan när de
skulle börja i högstadiet. De hade hanterat datorer sedan nioårsåldern och kom att vistas mycket i Lerbäcksskolans datorrum. Kent var den ledande. Vid ett tillfälle överlät hans lärare undervisningen på honom. Hon lyssnade utanför dörren. Han ledde lektionen och det var tyst i klassen.
1997 kom tvillingarna in på Katte, ungefär samtidigt som min sondotter. De tog studenten 2000.
Så långt hade de lyckats bra, trots extrema åsikter, en del konflikter och viss social isolering. Men efter studenten kände de sig vilsna. Det fanns mörka krafter som tog hand om dem.
De var präglade av Europas 1900-talshistoria. Deras judiska mormor flydde undan Auschwitz sedan båda hennes föräldrar dödats. I Polen drabbades hon åter av antisemitisk förföljelse under 1970-talet och flydde till Sverige tillsammans med sina döttrar. De första åren bodde hon i Rosengård. En av döttrarna, tvillingarnas mor, lärde sig snabbt svenska och utbildade sig till läkare. En prestation!
Det handlar om Kent Ekeroth och hans bror Ted. Det handlar också om Lund och om den svenska främlingsfientligheten. Tvillingarna Ekeroth gick i Lerbäcksskolan under en tid då jag hade ett särskilt ansvar för den. När de gick på Katte satt jag i Utbildningsnämnden och sammanträffade ofta med lärare och annan personal där. Inga problem. Både Lerbäck och Katte var utmärkta skolor
Vi vet hur det gick. De anslöt sig till den svenska hatrörelsen. Kent Ekeroth kom in i riksdagen 2010 och blev Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson.
Jag har hämtat uppgifterna ur Gellert Tamas bok Det svenska hatet – en berättelse om vår tid. Boken dokumenterar de senaste decenniernas växande rasism och främlingsfientlighet inte bara i Sverige utan i hela den västliga världen.
I berättelsens centrum står Kent Ekeroth, uppvuxen här, i Lund, med dess svarta historia alltifrån 1930- och 40-talens nazism till 30 november-demonstrationerna på 1990-talet.
IDAG, den 4 november 1995, mördades Yitzak Rabin
Mordet på Israels premiärminister Yitzak Rabin blev en vändpunkt för fredsprocessen, skriver Anita Goldman i DN 11 november.
En månad före mordet, den 6 oktober, genomfördes en stor högerdemonstration i Jerusalem. Demonstranterna ropade ”Död åt Rabin! Död åt Rabin!”
På en balkong med överblick över folkhavet står Netanyahu, Yitzak Shamir och Ariel Sharon.
Mordet utfördes av Yigal Amir som indoktrinerats i de högerextrema miljöerna. Israels nuvarande justitieminister och utbildningsminister växte upp i samma miljö.
Den man som står i förgrunden på balkongen och lyssnar på demonstranternas rop är nu sedan tio år Israels premiärminister.
Mordet på Yitzhak Rabin var en högerkupp som lyckades. Sedan dess omformas Israel efter de nya makthavarnas ideologi.
Inom kort har dokumentärfilmen ”Rabin – den sista dagen” premiär. Då kan vi med egna ögon se den högerextrema hetsen och mordet.
Jag minns bestörtningen i klassrummet för 21 år sedan när vi behandlade mordet och dess konsekvenser. Vi förutsåg en kris men kunde omöjligt inse omfattningen av den katastrof som under årtionden skulle plåga israeler och palestinier.
Mordet har också påverkat utvecklingen i Europa och Sverige. Kent Ekeroth och andra högerextrema ledare besöker ofta Israel och hyllar Netanyahus högerregim för dess skoningslösa kamp mot palestinier och andra muslimer. Det finns dokumenterat i Gellert Tamas bok Det svenska hatet. Så förgiftas opinionen också här, samtidigt som förintelsen pågår i Mellanöstern.
En månad före mordet, den 6 oktober, genomfördes en stor högerdemonstration i Jerusalem. Demonstranterna ropade ”Död åt Rabin! Död åt Rabin!”
På en balkong med överblick över folkhavet står Netanyahu, Yitzak Shamir och Ariel Sharon.
Mordet utfördes av Yigal Amir som indoktrinerats i de högerextrema miljöerna. Israels nuvarande justitieminister och utbildningsminister växte upp i samma miljö.
Den man som står i förgrunden på balkongen och lyssnar på demonstranternas rop är nu sedan tio år Israels premiärminister.
Mordet på Yitzhak Rabin var en högerkupp som lyckades. Sedan dess omformas Israel efter de nya makthavarnas ideologi.
Inom kort har dokumentärfilmen ”Rabin – den sista dagen” premiär. Då kan vi med egna ögon se den högerextrema hetsen och mordet.
Jag minns bestörtningen i klassrummet för 21 år sedan när vi behandlade mordet och dess konsekvenser. Vi förutsåg en kris men kunde omöjligt inse omfattningen av den katastrof som under årtionden skulle plåga israeler och palestinier.
Mordet har också påverkat utvecklingen i Europa och Sverige. Kent Ekeroth och andra högerextrema ledare besöker ofta Israel och hyllar Netanyahus högerregim för dess skoningslösa kamp mot palestinier och andra muslimer. Det finns dokumenterat i Gellert Tamas bok Det svenska hatet. Så förgiftas opinionen också här, samtidigt som förintelsen pågår i Mellanöstern.
Kommunalrådens nya kläder och kramen vid kommungränsen
En dag, när de tre kommunalråden fiffige
Philip, grabbige Christer och förnumstiga Inga-Kerstin läste
Sydsvenskan, fick de veta, att Lund inte hade någon plan mot
våldsbejakande extremism.
Ingen plan mot extremism, utropade Philip. Vålds-bejakande extremism, rättade Inga-Kerstin. Vi måste skriva en!
Nej, det får tjänstemännen göra! grymtade Christer. Han var entreprenör och brukade låta andra göra jobbet, Själv tog han förtjänsten.
Så de befallde tjänstemännen att skriva en plan mot våldsbejakande extremism, särskilt vänsterextremism.
Tjänstemännen skrev en plan. Philip, Christer och Inga-Kerstin undertecknade. De dunkade varandra i ryggen. En för Alliansen, ropade Philip. Alliansen för en, svarade Christer.
Ett halvt år senare blev de upprörda igen. De tittade på den ryska nyhetskanalen ET och fick höra, att i Lund fick återvändande islamister gratis bostad och körkort samt skattelättnader.
Alla andra svenskar och särskilt de som bor i Lund insåg att detta var en rysk propagandalögn. Men inte de tre kommunalråden. De tände direkt.
Detta är helt oacceptabelt! sa Christer. Helsjukt! sa Inga-Kerstin. Det är säkert V som har bestämt det! sa Philip och flinade. Nu ska dom få! Han fixade själv rubriken:
”Skrota generösa stödprogram för hemvändande terrorister.”
Det märks att du är medietränad, sa Christer. Ted Ekeroth kunde inte uttryckt det bättre!
Jag har mer, sa Philip. Hör här:
”Samtliga delar som anspelar på särskilda satsningar på exempelvis jobb och bostäder för hemvändande jihadister måste strykas.”
Du är inte dum, du, fnittrade Inga-Kerstin. Philip myste och anlade predikoton:
”Många flyktingar som kommer till Lund kan ha flytt IS halshuggningar, våldtäkter och tortyr. Ska vi då se dem i ögonen och säga att deras förövare ska tas emot med en kram vid kommungränsen och få förtur till bostad och jobb?”
Kram vid kommungränsen! Vad får du allt ifrån? Du är ju en riktig poet, utbrast Christer. Där fick vänstern så den teg, sa Inga-Kerstin och knep ihop munnen.
De tre kommunalråden slog sina kloka huvuden ihop och skrev och skrev. Nu skriver vi själva, sa Inga-Kerstin. När de skrivit färdigt gick de tillsammans till Rådhuset och lämnade in skrivelsen. Tjänstemannen som tog emot den utbrast förvånad:
– Generösa stödprogram? Vad får ni det ifrån? I handlingsplanen står ingenting om hemvändande terrorister. Det vet ni väl! Det var ju ni som ville ha den. Och som synade den. Och röstade igenom den . Och undertecknade den. I den står ingenting om jobb och bostäder för jihadister!
Ingenting alls? hickade Philip bestört. Jävlar i helvete! stönade Christer. Inga-Kerstin bara snyftade.
Förfärade såg de tre kommunalråden på varandra. Ni är ju alldeles nakna, sa Inga-Kerstin. Du med, sa Philip. Hur ska vi komma härifrån? Vi är ju mitt i stan, stönade Christer. Var finns kommungränsen? Vid Höje bro, flämtade Philip. Kom, vi springer!
Källa: Reportage av Kalle Knivilä, SDS 21.10
P.S. Sverigedemokraternas representanter i fullmäktige Hans-Olof Andersson och Ted Ekeroth tog givetvis över deras tankar och skrev en egen insändare i Sydsvenskan under rubriken ”Finns risk att kommunens medel gagnar terrorn?”
SDS 26/10
Ingen plan mot extremism, utropade Philip. Vålds-bejakande extremism, rättade Inga-Kerstin. Vi måste skriva en!
Nej, det får tjänstemännen göra! grymtade Christer. Han var entreprenör och brukade låta andra göra jobbet, Själv tog han förtjänsten.
Så de befallde tjänstemännen att skriva en plan mot våldsbejakande extremism, särskilt vänsterextremism.
Tjänstemännen skrev en plan. Philip, Christer och Inga-Kerstin undertecknade. De dunkade varandra i ryggen. En för Alliansen, ropade Philip. Alliansen för en, svarade Christer.
Ett halvt år senare blev de upprörda igen. De tittade på den ryska nyhetskanalen ET och fick höra, att i Lund fick återvändande islamister gratis bostad och körkort samt skattelättnader.
Alla andra svenskar och särskilt de som bor i Lund insåg att detta var en rysk propagandalögn. Men inte de tre kommunalråden. De tände direkt.
Detta är helt oacceptabelt! sa Christer. Helsjukt! sa Inga-Kerstin. Det är säkert V som har bestämt det! sa Philip och flinade. Nu ska dom få! Han fixade själv rubriken:
”Skrota generösa stödprogram för hemvändande terrorister.”
Det märks att du är medietränad, sa Christer. Ted Ekeroth kunde inte uttryckt det bättre!
Jag har mer, sa Philip. Hör här:
”Samtliga delar som anspelar på särskilda satsningar på exempelvis jobb och bostäder för hemvändande jihadister måste strykas.”
Du är inte dum, du, fnittrade Inga-Kerstin. Philip myste och anlade predikoton:
”Många flyktingar som kommer till Lund kan ha flytt IS halshuggningar, våldtäkter och tortyr. Ska vi då se dem i ögonen och säga att deras förövare ska tas emot med en kram vid kommungränsen och få förtur till bostad och jobb?”
Kram vid kommungränsen! Vad får du allt ifrån? Du är ju en riktig poet, utbrast Christer. Där fick vänstern så den teg, sa Inga-Kerstin och knep ihop munnen.
De tre kommunalråden slog sina kloka huvuden ihop och skrev och skrev. Nu skriver vi själva, sa Inga-Kerstin. När de skrivit färdigt gick de tillsammans till Rådhuset och lämnade in skrivelsen. Tjänstemannen som tog emot den utbrast förvånad:
– Generösa stödprogram? Vad får ni det ifrån? I handlingsplanen står ingenting om hemvändande terrorister. Det vet ni väl! Det var ju ni som ville ha den. Och som synade den. Och röstade igenom den . Och undertecknade den. I den står ingenting om jobb och bostäder för jihadister!
Ingenting alls? hickade Philip bestört. Jävlar i helvete! stönade Christer. Inga-Kerstin bara snyftade.
Förfärade såg de tre kommunalråden på varandra. Ni är ju alldeles nakna, sa Inga-Kerstin. Du med, sa Philip. Hur ska vi komma härifrån? Vi är ju mitt i stan, stönade Christer. Var finns kommungränsen? Vid Höje bro, flämtade Philip. Kom, vi springer!
Källa: Reportage av Kalle Knivilä, SDS 21.10
P.S. Sverigedemokraternas representanter i fullmäktige Hans-Olof Andersson och Ted Ekeroth tog givetvis över deras tankar och skrev en egen insändare i Sydsvenskan under rubriken ”Finns risk att kommunens medel gagnar terrorn?”
SDS 26/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar