Vi har nåtts av det sorgesamma budet att Daniel
Kallos avlidit. Sedan mitten av 80-talet så bodde Daniel i Umeå. Nedan
kan du läsa deras minnesord.
Men innan dess så bodde han i Lund i många år och var medlem i Vpk sedan mitten av 50-talet. Varför han blev kommunist och partiaktiv kan du läsa mer om i artikel som det finns en länk till nedan.
Jag och många med mig hade våra duster med Daniel när det kom till ideologi. Det vi främst trätte om var synen på den reellt existerande socialismen. Eller som vi sa på min sida, det förstelnade byråkratiska Sovjetsystemet. Så sa vi när vi sökte efter nya vägar mot socialismen på 70-talet.
Men det var det ideologiska och det finns mer än det i det politiska livet. När det kom till praktiskt politiskt arbete fanns det ingen bättre kamrat än Daniel. Och det var mycket som var praktiskt på den tiden. Ett sätt för en vänsterorganisation att få ut sitt budskap var att samla en tillräckligt stor demonstration så borgar- och sossepressen blev tvungna att ta upp det.
Det andra sättet var att skriva ner det på ett papper, trycka upp det och dela ut det till lundaborna, på stan eller i brevlådorna. På den tiden hade partiet en egen tidning, Ny Dag. Ingen kunde sälja tidningar på stan som Daniel.
Alla som jobbade med Daniel i politiken har säkert sin egen anekdot att berätta. Här är min: Daniel var på 80-talet en hängiven rökare. Partiet var modernt och hade infört rökförbud på partilokalen. För att kunna arbeta tillräckligt mycket med inbladning och annat politiskt som gjordes där så slutade Daniel röka under valrörelsen, rökpauser tog helt enkelt för mycket tid från partiarbetet.
Förutom allt det politiska var Daniel en omtänksam och intresserad människa som det alltid var roligt att träffa och byta några ord med.
Men innan dess så bodde han i Lund i många år och var medlem i Vpk sedan mitten av 50-talet. Varför han blev kommunist och partiaktiv kan du läsa mer om i artikel som det finns en länk till nedan.
Jag och många med mig hade våra duster med Daniel när det kom till ideologi. Det vi främst trätte om var synen på den reellt existerande socialismen. Eller som vi sa på min sida, det förstelnade byråkratiska Sovjetsystemet. Så sa vi när vi sökte efter nya vägar mot socialismen på 70-talet.
Men det var det ideologiska och det finns mer än det i det politiska livet. När det kom till praktiskt politiskt arbete fanns det ingen bättre kamrat än Daniel. Och det var mycket som var praktiskt på den tiden. Ett sätt för en vänsterorganisation att få ut sitt budskap var att samla en tillräckligt stor demonstration så borgar- och sossepressen blev tvungna att ta upp det.
Det andra sättet var att skriva ner det på ett papper, trycka upp det och dela ut det till lundaborna, på stan eller i brevlådorna. På den tiden hade partiet en egen tidning, Ny Dag. Ingen kunde sälja tidningar på stan som Daniel.
Alla som jobbade med Daniel i politiken har säkert sin egen anekdot att berätta. Här är min: Daniel var på 80-talet en hängiven rökare. Partiet var modernt och hade infört rökförbud på partilokalen. För att kunna arbeta tillräckligt mycket med inbladning och annat politiskt som gjordes där så slutade Daniel röka under valrörelsen, rökpauser tog helt enkelt för mycket tid från partiarbetet.
Förutom allt det politiska var Daniel en omtänksam och intresserad människa som det alltid var roligt att träffa och byta några ord med.
Vänsterpartiet Umeå den den 30:e oktober
Vila i frid vår fantastiska kamrat!
Du kommer att vara mycket saknad för den
levande, entusiastiska och lojala kamrat du var. Du kommer att vara
saknad av många och aldrig glömd. Din gärning var outtröttlig. Alltid
var du en god kamrat, alltid villig att göra en insats, orädd. Du tog
stor plats för att du hade mycket viktigt att säga. Men alltid stöttade
du kvinnor. Du lyfte alltid kvinnor i partiet i sann feministisk anda.
Få personer var så barnkär som du var. Även om många vuxna kunde tycka att din briljanta intelligens, din kvicka förmåga att alltid se skillnad på rätt och fel kunde var skrämmande, så älskade alltid barnen dig!
I fredags var du på För- och grundskolenämndens arbetsutskott...så intensivt brann du för partiet frågor om jämlikhet, rättvisa, socialism och feminism. Du var aktiv in i det sista. Så viktigt var de frågor vi drev, så personifierade du Vänsterpartiet som består av dig, av oss, av kamrater som brinner på riktigt...
Du har varit en trogen partivän i över 60 år. Under decennier har du varit en stor av del av det som kan betraktas som ryggraden i partiföreningen Umeå. Du var en skarp profil som många identifierar med oss som parti. Vi kommer sakna dig oändligt.
Få personer var så barnkär som du var. Även om många vuxna kunde tycka att din briljanta intelligens, din kvicka förmåga att alltid se skillnad på rätt och fel kunde var skrämmande, så älskade alltid barnen dig!
I fredags var du på För- och grundskolenämndens arbetsutskott...så intensivt brann du för partiet frågor om jämlikhet, rättvisa, socialism och feminism. Du var aktiv in i det sista. Så viktigt var de frågor vi drev, så personifierade du Vänsterpartiet som består av dig, av oss, av kamrater som brinner på riktigt...
Du har varit en trogen partivän i över 60 år. Under decennier har du varit en stor av del av det som kan betraktas som ryggraden i partiföreningen Umeå. Du var en skarp profil som många identifierar med oss som parti. Vi kommer sakna dig oändligt.
Västerbottens-kuriren:
Sov i ro, kära Daniel, vi tar över kampen nu
Hans sätt att stå upprätt när det stormade inspirerade många och har fått oss att visa mer mod mer än vi egentligen vågar. skriver Elza Dunkels till minne av Daniel Kallos.
Daniel Kallos lämnar ett
stort tomrum efter sig. Han var den gamla tidens akademiker med bred
och djup kunskap inom en lång rad ämnen och med ett aldrig sinande
intresse för världen. Samtidigt var han den nya tidens man som levde
som han lärde. Hans skarpa maktanalys stannade inte i dammiga
seminarierum utan levdes i praktiken, i alla relationer och
situationer.
Han var en intellektuell och en makthavare men han var också en allierad, oavsett om det handlade om kvinnor i akademin eller de som kommit till Sverige för att be om pengar och en chans till en framtid. Hela sitt liv stred han mot sexism, rasism och översitteri.
Han försvarade alltid samhällets utsatta. Hans sätt att stå upprätt när det stormade inspirerade många och har fått oss att visa mer mod mer än vi egentligen vågar.
Daniel var stolt över det han uppnått och rörde sig världsvant i maktens rum men han var lika mycket en stolt make och pappa, vars ögon glittrade när han talade om sin familj.
För mig personligen ska tomrummet fyllas efter en av de människor utanför familjen som har betytt mest för mig. Han var den som fick mig att börja forska, som stöttade, som såg och som tog sig tid. Jag är stolt och glad att ha fått vara hans vän. Och jag är bedrövad över att han har lämnat oss.
Det kanske inte känns så nu, när sorgen är som tyngst, men Daniel har öppnat dörrar som inte går att stänga. Så sov i ro, kära Daniel, vi tar över kampen nu.
Pedagogiska magasinets intervju med Daniel från 2004
Daniel Kallós, den ”röde” professorn i Umeå: Låt gå för friskolor men inte med skattepengar
Utbildningspolitiken under hela 1900-talet har präglats av orealistiska föreställningar om skolans betydelse. Skolan kan inte skapa ett socialt och ekonomiskt rättfärdigt samhälle på egen hand. Det är naivt att tro att man kan utbilda bort klassklyftorna.
Det säger Daniel Kallós, professor i pedagogik vid Umeå universitet. Sedan ett par år tillbaka professor emeritus, men fortfarande med ett stort patos för skolan i ett vidare samhällsperspektiv.
Läs hela artikeln »
Han var en intellektuell och en makthavare men han var också en allierad, oavsett om det handlade om kvinnor i akademin eller de som kommit till Sverige för att be om pengar och en chans till en framtid. Hela sitt liv stred han mot sexism, rasism och översitteri.
Han försvarade alltid samhällets utsatta. Hans sätt att stå upprätt när det stormade inspirerade många och har fått oss att visa mer mod mer än vi egentligen vågar.
Daniel var stolt över det han uppnått och rörde sig världsvant i maktens rum men han var lika mycket en stolt make och pappa, vars ögon glittrade när han talade om sin familj.
För mig personligen ska tomrummet fyllas efter en av de människor utanför familjen som har betytt mest för mig. Han var den som fick mig att börja forska, som stöttade, som såg och som tog sig tid. Jag är stolt och glad att ha fått vara hans vän. Och jag är bedrövad över att han har lämnat oss.
Det kanske inte känns så nu, när sorgen är som tyngst, men Daniel har öppnat dörrar som inte går att stänga. Så sov i ro, kära Daniel, vi tar över kampen nu.
Pedagogiska magasinets intervju med Daniel från 2004
Daniel Kallós, den ”röde” professorn i Umeå: Låt gå för friskolor men inte med skattepengar
Utbildningspolitiken under hela 1900-talet har präglats av orealistiska föreställningar om skolans betydelse. Skolan kan inte skapa ett socialt och ekonomiskt rättfärdigt samhälle på egen hand. Det är naivt att tro att man kan utbilda bort klassklyftorna.
Det säger Daniel Kallós, professor i pedagogik vid Umeå universitet. Sedan ett par år tillbaka professor emeritus, men fortfarande med ett stort patos för skolan i ett vidare samhällsperspektiv.
Läs hela artikeln »
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar