Hundraårsdagen av Balfourdeklarationen av Ulf Nymark

Palestinska aktivister under en demonstration på Västbanken i samband med

att det har gått hundra år sedan den brittiska Balfourdeklarationen.    

       

Den 2 november, den dag då detta nummer av VB ”skärmläggs” är det exakt på dagen hundra år sedan Balfourdeklarationen avgavs. Balfour var vid den tiden brittisk utrikesminister. Deklarationen är egentligen ett brev som Balfour skrev till lord Walter Rothschild, ledare för det judiska samfundet i England. I brevet uttryckte Balfour den brittiska regeringens sympati för sioniströrelsen och lovade stöd för upprättandet av ett judiskt ”nationalhem” i Palestina. Den brittiska regeringen skulle ”bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt”, men ”under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina.”

Brittiskt mandat
År 1917 var Palestina fortfarande formellt en del av det osmanska riket, men rikets kollaps var tydligt skönjbar. Året därpå intog brittiska trupper Palestina. Palestina blev efter beslut i Nationernas Förbund ett brittiskt mandat, dvs ställt under brittisk överhöghet.

   Den judiska invandringen/koloniseringen i Palestina hade börjat redan under 1870-talet. Det ledde till arabiska protestaktioner som tog fart under det följande decenniet. År 1897 grundandes formellt den sionistiska rörelsen vid en kongress i Basel.

Judisk kolonisering tar fart
Efter Balfourdeklarationen tog den judiska koloniseringen av i Palestina på allvar fart. Ca 10000 judar invandrade under 1920-talet varje år, vilket mötte kraftfulla arabiska protester. Vid denna tid bestod Palestinas befolkning av ca 90 procent araber och ca 10 procent judar.
   Från 1917 går en rak linje fram till FN:s 1947 fattade beslut om att godkänna etablerandet av en judisk stat i Palestina och vidare till Israels ockupation av Västbanken, Östra al-Quds/Jerusalem och Gaza år 1967. FN har förklarat ockupationen för olaglig och hävdar de fördrivna palestiniernas rätt att återvända. (Palestinska flyktingar uppgår i dag till ca 5 miljoner, varav ca 300 000 lever i flyktingläger i sitt eget land)

Apartheidsystem
Men FN har inte satt kraft bakom sina ställningstaganden. De av Israel fördrivna palestinierna tillåts inte återvända. Palestinierna på Västbanken och i Gaza är än idag, efter 50 år av ockupation, ett folk som dagligen och stundligen förödmjukas och förtrycks. Genom judisk kolonisation (s k bosättningar) av ockuperat område (som strider mot internationell rätt), hundratals vägspärrar och en nära 8 mil lång mur kapslas nu palestinierna in i ett apartheidsystem.

Palestinska protester
Palestinier i Israel, i Palestina och runtom i värden protesterar nu i dagarna mot Balfourdeklarationen och kräver slut på den israeliska ockupationen och att den brittiska regeringen tar avstånd från den hundra år gamla deklarationen. Vilket den brittiska regeringen vägrar. Och världssamfundet och västvärlden fortsätter att blunda för ”den judiska och demokratiska staten Israels” ockupation och förtryck av det palestinska folket.


Not 1. Källor: Palestinas frihetskamp, Per Gahrton, 2008; Migrationsinfo.se
Not 2. Jag är nyss hemkommen från en studieresa till Västbanken och Östra al-Quds. Med något oregelbundna mellanrum kommer jag att i denna tidning i ord och bild ge glimtar från resan och palestiniernas situation.