Kan man gå till val på att allt bara ska gå på som hittills, bara bli lite tryggare genom ett starkare samhälle?
Sedan den 27 februari fram till den 9 maj
har S gjort 22 utspel inför valet i september, om man räknar in
Valfilmen den 2 maj och migrationspolitiken den 4 maj.
De flesta utspelen är punkter för förbättringar i den offentliga politiken, som t ex bättre ambulanssjukvård, fler jobb för kvinnor födda utomlands, eller mer stöd åt landsbygden. Nog blir det mer ambulansflyg med detta, och förhoppningsvis fler jobb i den sociala ekonomin. Med landsbygden är det nog mera symboliskt menat, när lägenheterna byggs i de snabbt växande städerna eller deras omdelbara förorter. Det hade varit mer relevant att satsa på industrier som förädlar svenska råvaror och tar till vara miljövänliga resurser. Eller räkna in självkörande minibussar i planeringen av trafiken även i glesbygden. Det vore miljöinsatser som skulle göra skillnad.
Av de 22 utspelen är de bara 6 som är stora och fundamentala:
• 14 000 fler anställda i sjukvården
• Vinsttak i vården
• 10 000 nya poliser
• Stopp för arbetskraftsinvandring till yrken utan särskilda kvalifikationer
• Höjd pension för vanligt folk
• Starka begränsningar i migrationspolitiken, tillfällig asyl i 3 år, ingen familjeåterförening
”Detta är delar av det största trygghetsprogrammet i modern tid, som ska skapa ett tryggare Sverige med bättre välfärd och hårdare tag mot brottslighet.” Stefan Löfven sammanfattade detta: ”Ett starkare samhälle.”
Men med dessa krav blir det inte mycket till valdebatt mellan S och alliansen, utom om vinsttak och möjligen ”stopp för arbetskraftinvandring för enkla jobb” (alla EU-medborgare har ju rätt att jobba här!).
Om inget händer nu så finns det ju ingenting att diskutera. Vi får se ungefär samma valresultat som opinionsmätningarna nu visar. Det kan faktiskt bli ett s.k. ”hängt parlament” (hung parliament), dvs. en uddlös och osäker politisk situation, vilket inga statsvetare trodde var möjligt i parlamentariska system med proportionalitets-val. Det var förstås innan högerpopulismen bredde ut sig.
I en demokrati ska sammanvägning av valresultat och sammanjämkning komma efter valet inte före det!
Var är visionerna om ett radikalt bättre samhälle? Var är frågan om skolans förfall, var är miljöfrågorna? Var är rättvisan och jämlikheten?
De flesta utspelen är punkter för förbättringar i den offentliga politiken, som t ex bättre ambulanssjukvård, fler jobb för kvinnor födda utomlands, eller mer stöd åt landsbygden. Nog blir det mer ambulansflyg med detta, och förhoppningsvis fler jobb i den sociala ekonomin. Med landsbygden är det nog mera symboliskt menat, när lägenheterna byggs i de snabbt växande städerna eller deras omdelbara förorter. Det hade varit mer relevant att satsa på industrier som förädlar svenska råvaror och tar till vara miljövänliga resurser. Eller räkna in självkörande minibussar i planeringen av trafiken även i glesbygden. Det vore miljöinsatser som skulle göra skillnad.
Av de 22 utspelen är de bara 6 som är stora och fundamentala:
• 14 000 fler anställda i sjukvården
• Vinsttak i vården
• 10 000 nya poliser
• Stopp för arbetskraftsinvandring till yrken utan särskilda kvalifikationer
• Höjd pension för vanligt folk
• Starka begränsningar i migrationspolitiken, tillfällig asyl i 3 år, ingen familjeåterförening
”Detta är delar av det största trygghetsprogrammet i modern tid, som ska skapa ett tryggare Sverige med bättre välfärd och hårdare tag mot brottslighet.” Stefan Löfven sammanfattade detta: ”Ett starkare samhälle.”
Men med dessa krav blir det inte mycket till valdebatt mellan S och alliansen, utom om vinsttak och möjligen ”stopp för arbetskraftinvandring för enkla jobb” (alla EU-medborgare har ju rätt att jobba här!).
Om inget händer nu så finns det ju ingenting att diskutera. Vi får se ungefär samma valresultat som opinionsmätningarna nu visar. Det kan faktiskt bli ett s.k. ”hängt parlament” (hung parliament), dvs. en uddlös och osäker politisk situation, vilket inga statsvetare trodde var möjligt i parlamentariska system med proportionalitets-val. Det var förstås innan högerpopulismen bredde ut sig.
I en demokrati ska sammanvägning av valresultat och sammanjämkning komma efter valet inte före det!
Var är visionerna om ett radikalt bättre samhälle? Var är frågan om skolans förfall, var är miljöfrågorna? Var är rättvisan och jämlikheten?
Trygghet, rättvisa och medmänsklighet borde
vara parollerna i en sådan sammanhållen vision. Höj pensionerna mer än
vad som föreslagits. Bygg ut välfärden till de sämst ställda! Den s.k.
kantstötta välfärden är i själva verket ofärdig. Inför ett
försäkringssystem för tandvård, som ger alla rätt till en god tandvård.
Gör om grundskolan till en nationell skola genom radikala institutionella reformer. Bygg upp fritidsgårdarna igen och samarbeta med ideella organisationer för att de mest utsatta ska ha en chans att komma in i de etablerade välfärdssystemen.
Organisera om sjukvården genom att avskaffa de ”medeltida” landstingen och inför regionala huvudmän. Mer personal hjälper inte! Korta köerna genom att prioritera bättre i primärvården eller vid speciella diagnoscenter. Förnya sjukvården genom institutionella reformer, som ger mer inflytande för sjukvårdarna själva.
Bygg ut en miljövänlig energi- och kollektivtrafikmiljö där de smutsiga och privata lösningarna överges. Sätt en aktiv klimatpolitik på kartan igen!
Det hela stavas solidariskt medborgarskap i en social demokrati, som erkänner nationsgränser men samtidigt strävar efter globalt politiskt samarbete.
Den just nu till synes rådande samstämmigheten kring en mycket restriktiv invandring är den svåraste utmaningen för oss alla i ett solidariskt samhälle. Rätt till uppehållstillstånd tills vidare och en rätt till familjeåterförening är det minsta man kan begära. Viktigast: Lås inte fast Sverige i en instängdhet, där det vare sig finns plats för nya krigskatastrofer, miljöflyktingar eller ett stort behov yngre invandrare i ett 25-årigt befolkningsperspektiv.
I grunden handlar detta om hur vi själva mår i samhället. I ett samhälle med ökande klyftor mellan människor finns inte den tillit och det ömsesidiga förtroende som är grunden för all medmänsklighet och barmhärtighet. Om S vill bidra till detta måste den gå åt ojämlikheten i en kamp för en rättvis beskattning. Vi har inte råd med de superrika eftersom de förstör samhörigheten i samhället.
Det måste hända något i valdebatten som kan tända folk till eftertanke kring vilket samhälle vi egentligen vill ha.
Staffan Lindberg, Lena Trell, Berit Holtz, Magnus Norrlin, Jan Lindhe, Mats Bogren och Kim Nilsson, medlemmar i ABF-studiecirkel 2018 och socialdemokrater i Malmös innerstad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar