Lidforss 150 av Bengt Olle Bengtsson

Bengt Lidforss – socialist, rabulist och naturvetarintellektuell – föddes den 15 september 1868. Han var en orolig ande, men han hade tre fasta punkter i sitt liv.
   Den första var barndomens familj. Livet igenom älskade han modern, Anne Marie, och han hade ett nära förhållande till sina syskon. Den andra var staden Lund. Här föddes han, levde och studerade, älskade, agiterade, söp och skämdes. Blev kallad till professor vid stadens universitet 1911 och dog i sin lägenhet på Östra Vallgatan 1913.
   Den tredje fasta punkten var den akademiska botaniken. Även i sina svåraste stunder övergav Bengt Lidforss aldrig känslan att hans livs mening fanns i vetenskapen. Nog för att den akademiska verksamheten ibland var outhärdligt tråkig och behövde blandas ut med författarskap och dålighetsliv – men här och ingen annan stans fanns den existentiella grunden.
   Han var en hängiven darwinist med starkt intresse för hur den naturliga selektionen anpassar organismer till deras levnadsförhållanden. Själv studerade han hur de vintergröna växterna klarar av att överleva i kyla. Lidforss respekt för Darwin gällde inte bara teorin om evolution genom naturlig selektion. Han fascinerades också av Darwins forskning om växternas rörlighet och dess förmåga att attrahera pollenbärande insekter. För Lidforss var liv alltid något dynamiskt, även när det gällde bakterier, pollen eller stora träd. Han var därför kritisk mot alla dem som ville begränsa botaniken till allt noggrannare beskrivningar av allt fler arter. För honom var det övergångarna i artbildningen som var intressant, vilket bland annat ledde honom till att genom korsningar försöka förstå mångformigheten hos björnbär.

Den svenska vänsterpolitiken har idag inte längre någon plats för Bengt Lidforss i sitt minne.
Han framstår som för oinspirerande och oteoretisk i sin socialism, för gubbsnuskig, antifeministisk och rasbiologisk. Som helt enkel alltför oanvändbar.    Detta får dock inte innebära att han tillåts gå in i glömskans rike. I en bok vi redigerat, Bortom det acceptablas gränser, betonar Gunnar Broberg och jag hans betydelse för framväxten av en (relativ) akademisk frihet. Lidforss var den som vid 1900-talets början starkast kämpade för att universiteten kan och skall ställa intellektuella krav, men att de vid sina bedömningar bör ignorera personliga ställningstaganden i religiösa, politiska och privata frågor.

   Lidforss var också den som, nästan på egen hand, uppfann hur vetenskapliga resultat på ett demokratiskt sätt kan spridas utanför universiteten. Med sina naturvetenskapliga essäer, ursprungligen skrivna för tidningen Arbetet och den skånska arbetarklassen, utformade han en fortfarande livskraftig genre.
Så, nu inför hans 150-årsdag, får man kanske anse det rätt att det är biologerna som tar hand om Bengt Lidforss minne. Fredagen den 14 september organiserar Biologiska institutionen vid Lunds universitet ett program med föreläsningar, följt av en (alkoholsvag) mottagning. Eftersom institutionens verksamhet är helt internationell hålls de vetenskapliga presentationerna, om till exempel växters rörelsemekanismer och björnbärskorsningar, på engelska. Vill någon av Veckobladets läsare närvara, så kontakta mig gärna via mail.
 

 

Veckobladet har nämligen spelat en viktig roll i sammanhanget, eftersom Biologiska institutionen just inlånat den byst av Bengt Lidforss som länge stod bortglömd i Folkets Hus källare. Detta trista faktum uppmärksammades av olika skribenter i VB, med resultat att bysten på sin tunga granitpiedestal nu står uppställd i Biologihusets entré.
   Kanske kan man här se en illustration av vad som hänt med Lidforss minne. Han har gått från att vara en av landets kändaste socialistiska intellektuella, till att bli en viktig populärvetenskaplig föregångare och en banbrytande biolog. Hans fåfänga gillade att det stod strid omkring honom, men jag tror att han skulle uppskattat att få komma tillbaks till den miljö där han djupast kände sig hemma.