Ni vet en sån som gör så gott han kan
Som en av dom som byggde opp vårt land
Med kraft i arm och mod i barm
Ja, jag vill bara va en gammal man
Som håller huv'et kallt och hjärtat varmt
Som tror på solidaritet och kamp
Och som är glad att va en gammal man
Mikael Wiehe
Vänsterpartiet bjöd in till
valfestival i måndags. En inbjudan som hörsammades av många, Mejeriets
lokaler blev fulla. Det bjöds ett varierat program i tre akter.
Som sig bör sex dagar före valet så inledde Jonas Sjöstedt kvällen med sitt valtal. Ett riktigt bra valtal som togs emot med stort bifall av entusiasmerade åhörare. Entusiasm är en bristvara så här sex dagar före valet, Jonas och andra aktivister har varit igång länge men det hördes inte.
Det blev en lång katalog över vad som åstadkommits under mandatperioden, mängder av bra och viktiga reformer passerade revy. Detta kompletterades med en stor mängd exempel på vad som återstod att göra, därför är Vänsterpartiets valresultat så viktigt.
Inför Sveriges utrikespolitiska agerande blev orden och omdömena hårdare. Dubbelspelet där man fördömer Saudis agerande i Jemen samtidigt som man exporterar vapenteknologi dit fick det skarpa fördömande som det förtjänar.
En passus om Nato fick starkt bifall. Två citat: Att närma sig Nato med Trump som president i USA är som att stiga på en buss där chauffören är berusad. Om man inte tänker gifta sig så skall man låta bli att förlova sig, det kan så lätt missförstås.
Efter en kort paus så stod Nina Björk på scenen för att tala om drömmen om det röda. Hon tog sitt avstamp i 1600-talets kamp mot privatiseringen av allmänningarna i England. Genom historien följde hon denna kamp som i olika former och med olika medel handlade om att begränsa kapitalismens makt över samhället.
Det utvecklade sig till ett välkomponerat avsnitt av den marxistiska grundkursen kapitel om kapitalismens inre logik, fram mot den givna slutsatsen: Kapitalismen låter inte människor svälta av elakhet samtidigt som den exporterar mat, den kan helt inte handla annorlunda. Därför måste den bort eller åtminstone begränsas. Vad man svarar på förra meningen får åhöraren bestämma själv, Nina berättar bara hur kapitalismen fungerat och fungerar.
Min personliga slutsats är kanske mer revolutionär än reformistisk, det verkar ju ta en djävla tid att reformera bort kapitalismen om man betänker att 1600-talets kamp långt ifrån var det första försöket. Sex dagar före ett val är inte de grubblande resonemangens tid så applåderna dånade även här.
Efter ytterligare en paus så stod Mikael Wiehe på scen och framförde ett timmeslångt program som blandade gammalt och nytt ur hans rika låtskatt. Mikaels vänsterengagemang är starkt och flera av hans låtar har bara blivit aktuellare med åren.
Här kan man ju ha olika favoriter men för egen del citerar jag gärna texten i inledningen.
Som sig bör sex dagar före valet så inledde Jonas Sjöstedt kvällen med sitt valtal. Ett riktigt bra valtal som togs emot med stort bifall av entusiasmerade åhörare. Entusiasm är en bristvara så här sex dagar före valet, Jonas och andra aktivister har varit igång länge men det hördes inte.
Det blev en lång katalog över vad som åstadkommits under mandatperioden, mängder av bra och viktiga reformer passerade revy. Detta kompletterades med en stor mängd exempel på vad som återstod att göra, därför är Vänsterpartiets valresultat så viktigt.
Inför Sveriges utrikespolitiska agerande blev orden och omdömena hårdare. Dubbelspelet där man fördömer Saudis agerande i Jemen samtidigt som man exporterar vapenteknologi dit fick det skarpa fördömande som det förtjänar.
En passus om Nato fick starkt bifall. Två citat: Att närma sig Nato med Trump som president i USA är som att stiga på en buss där chauffören är berusad. Om man inte tänker gifta sig så skall man låta bli att förlova sig, det kan så lätt missförstås.
Efter en kort paus så stod Nina Björk på scenen för att tala om drömmen om det röda. Hon tog sitt avstamp i 1600-talets kamp mot privatiseringen av allmänningarna i England. Genom historien följde hon denna kamp som i olika former och med olika medel handlade om att begränsa kapitalismens makt över samhället.
Det utvecklade sig till ett välkomponerat avsnitt av den marxistiska grundkursen kapitel om kapitalismens inre logik, fram mot den givna slutsatsen: Kapitalismen låter inte människor svälta av elakhet samtidigt som den exporterar mat, den kan helt inte handla annorlunda. Därför måste den bort eller åtminstone begränsas. Vad man svarar på förra meningen får åhöraren bestämma själv, Nina berättar bara hur kapitalismen fungerat och fungerar.
Min personliga slutsats är kanske mer revolutionär än reformistisk, det verkar ju ta en djävla tid att reformera bort kapitalismen om man betänker att 1600-talets kamp långt ifrån var det första försöket. Sex dagar före ett val är inte de grubblande resonemangens tid så applåderna dånade även här.
Efter ytterligare en paus så stod Mikael Wiehe på scen och framförde ett timmeslångt program som blandade gammalt och nytt ur hans rika låtskatt. Mikaels vänsterengagemang är starkt och flera av hans låtar har bara blivit aktuellare med åren.
Här kan man ju ha olika favoriter men för egen del citerar jag gärna texten i inledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar