Alla demokrater måste gå samman
”Nu går det inte längre. Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-tals-fascismen.”
Det är Jan Guillous bedömning av situationen när vi går till val på söndag. (AB 2/9).
I januari 1933 kom Hitlers nationalsocialister till makten med stöd från nationalistiska och konservativa partier. Det var helt lagligt. Det skulle dröja sex år innan andra världskriget bröt ut.
Hitler hade ett omfattande och kostsamt socialpolitiskt program som han genomförde under de sex åren av relativ fred och de två första krigsåren för att samla folket. Det vann brett stöd i Tyskland.
Hur finansierade han programmet?
Genom att plundra de tyska judarna och folken i de ockuperade länderna efter blixtkriget 1939-41.
Den tyske historikern Götz Ali
analyserar i sin bok Hitlers folkstat – rån, raskrig och nationell socialism hur Hitler lyckades samla tyskarna bakom den nazistiska politi-ken.
95 procent av tyskarna tillhörde den ”ariska” majoriteten. Fem procent definierades som judar enligt Nürnberg-lagarna 1935. De fastslog vem som var heljude, halvjude eller Geltungsjude. 1938 infördes ”judeböterna” - en 20-procentig skatt, uppdelad på fyra betalningar per år.
De stulna pengarna användes för att finansiera sociala förmåner för den ”ariska” befolkningen. Nazistledningen införde sambeskattning, trafikförsäkring, barnbidrag, pensioner, fjorton dagars semester, lovade att göra hela befolkningen bilburen och utvecklade massturismen. Nazisterna minskade klassklyftorna inom den ”ariska” befolkningen.
Samtidigt förbereddes folkmordet på judarna, Förintelsen, som inleddes efter konferensen i Wannsee januari 1942 då nazisterna fattade beslutet om ”den slutliga lösningen av den judiska frågan”.
De nazistiska ledarna var vid Hitlers maktövertagande unga och ofta välutbildade, Eichman 26 år, Mengele 21, Himmler 32. Eichman skrev: ”Rent känslomässigt låg mina politiska åsikter åt vänster.”
Nationalsocialisterna blev populära. I Tyskland rådde ordning och reda. Ordnung muss sein. Arbeit macht frei. I koncentrationslägren fanns 1936 bara 4761 fångar, inräknat alkoholister och brottslingar. Mussolini kallade systemet Democratia totalitaria. 1939 var nazisterna populära bland studenter i både Uppsala och Lund. Liksom den tyska befolkningen var de grundlurade.
Sex år senare låg Europa i ruiner.
Sverigedemokraternas program inför valet bygger som det nationalsocialistiska 1933 på fördelar för ”svenskarna”. Fienden är globalister, journalister, kulturmarxister och muslimkramare. SD lovar den svenska befolkningen reformer och förmåner som ska bekostas genom att flyktinginvandringen stoppas och så många invandrare som möjligt utvisas. Flyktingarna beskrivs som mördare och våldtäktsmän. Invandrartäta områden kallas getton.
”Nu går det inte längre. Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-tals-fascismen.”
Det är Jan Guillous bedömning av situationen när vi går till val på söndag. (AB 2/9).
I januari 1933 kom Hitlers nationalsocialister till makten med stöd från nationalistiska och konservativa partier. Det var helt lagligt. Det skulle dröja sex år innan andra världskriget bröt ut.
Hitler hade ett omfattande och kostsamt socialpolitiskt program som han genomförde under de sex åren av relativ fred och de två första krigsåren för att samla folket. Det vann brett stöd i Tyskland.
Hur finansierade han programmet?
Genom att plundra de tyska judarna och folken i de ockuperade länderna efter blixtkriget 1939-41.
Den tyske historikern Götz Ali
analyserar i sin bok Hitlers folkstat – rån, raskrig och nationell socialism hur Hitler lyckades samla tyskarna bakom den nazistiska politi-ken. 95 procent av tyskarna tillhörde den ”ariska” majoriteten. Fem procent definierades som judar enligt Nürnberg-lagarna 1935. De fastslog vem som var heljude, halvjude eller Geltungsjude. 1938 infördes ”judeböterna” - en 20-procentig skatt, uppdelad på fyra betalningar per år.
De stulna pengarna användes för att finansiera sociala förmåner för den ”ariska” befolkningen. Nazistledningen införde sambeskattning, trafikförsäkring, barnbidrag, pensioner, fjorton dagars semester, lovade att göra hela befolkningen bilburen och utvecklade massturismen. Nazisterna minskade klassklyftorna inom den ”ariska” befolkningen.
Samtidigt förbereddes folkmordet på judarna, Förintelsen, som inleddes efter konferensen i Wannsee januari 1942 då nazisterna fattade beslutet om ”den slutliga lösningen av den judiska frågan”.
De nazistiska ledarna var vid Hitlers maktövertagande unga och ofta välutbildade, Eichman 26 år, Mengele 21, Himmler 32. Eichman skrev: ”Rent känslomässigt låg mina politiska åsikter åt vänster.”
Nationalsocialisterna blev populära. I Tyskland rådde ordning och reda. Ordnung muss sein. Arbeit macht frei. I koncentrationslägren fanns 1936 bara 4761 fångar, inräknat alkoholister och brottslingar. Mussolini kallade systemet Democratia totalitaria. 1939 var nazisterna populära bland studenter i både Uppsala och Lund. Liksom den tyska befolkningen var de grundlurade.
Sex år senare låg Europa i ruiner.
Sverigedemokraternas program inför valet bygger som det nationalsocialistiska 1933 på fördelar för ”svenskarna”. Fienden är globalister, journalister, kulturmarxister och muslimkramare. SD lovar den svenska befolkningen reformer och förmåner som ska bekostas genom att flyktinginvandringen stoppas och så många invandrare som möjligt utvisas. Flyktingarna beskrivs som mördare och våldtäktsmän. Invandrartäta områden kallas getton.
Sverigedemokraterna använder inte ordet ras, fast de
blir mer och mer öppet rasistiska. I stället använder de uttrycket
”nedärvd essens”. Svenskarna har en egen ”nedärvd essens” och en
”svensk” kultur. Invandrarnas ”nedärvda essens” är annorlunda och hotar
den svenska rasen.
Bortåt 20 procent av de svenska väljarna lägger sina röster på SD. De väljare som gör det är ofta varken rasister eller fascister. Det var inte heller alla de tyskar som stödde Hitlers politik.
Men många svenska väljare är beredda att blunda för SD:s främlingsfientlighet liksom tyskarna blundade inför nazisternas antisemitism. De upprörs inte av det ökande antalet drunknade kvinnor och barn i Medelhavet till följd av flyktingpolitiken. Mediernas numera dämpade rapportering om katastroferna gör det lättare att blunda.
Precis som i 1930-talets Tyskland är nationalistiska och konservativa partier intresserade av SD-rösterna. Den kapitalistiska eliten i Tyskland stödde Hitler – och överlevde som elit i efterkrigs-Tyskland.
Hitlers folkstat är uppskakande läsning.
Fronten kan bara mobiliseras till vänster
På söndag röstar vi. Då är vi demokrater förpliktade att rösta och att lägga våra röster på något av partierna inom den antifascistiska fronten: socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet. Möjligen på L och C. Varje röst kan vara avgörande.
De demokrater som finns bland kristdemokrater och moderater måste överväga huruvida de ska rösta på sina egna partier eller om de ska rösta för själva demokratin.
Det gäller också lokalt i Skåne där till exempel moderaterna i Staffanstorp öppnat upp för samarbete med SD och för en flyktingpolitik som inte kan kallas annat än brutal.
Bortåt 20 procent av de svenska väljarna lägger sina röster på SD. De väljare som gör det är ofta varken rasister eller fascister. Det var inte heller alla de tyskar som stödde Hitlers politik.
Men många svenska väljare är beredda att blunda för SD:s främlingsfientlighet liksom tyskarna blundade inför nazisternas antisemitism. De upprörs inte av det ökande antalet drunknade kvinnor och barn i Medelhavet till följd av flyktingpolitiken. Mediernas numera dämpade rapportering om katastroferna gör det lättare att blunda.
Precis som i 1930-talets Tyskland är nationalistiska och konservativa partier intresserade av SD-rösterna. Den kapitalistiska eliten i Tyskland stödde Hitler – och överlevde som elit i efterkrigs-Tyskland.
Hitlers folkstat är uppskakande läsning.
Fronten kan bara mobiliseras till vänster
På söndag röstar vi. Då är vi demokrater förpliktade att rösta och att lägga våra röster på något av partierna inom den antifascistiska fronten: socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet. Möjligen på L och C. Varje röst kan vara avgörande.
De demokrater som finns bland kristdemokrater och moderater måste överväga huruvida de ska rösta på sina egna partier eller om de ska rösta för själva demokratin.
Det gäller också lokalt i Skåne där till exempel moderaterna i Staffanstorp öppnat upp för samarbete med SD och för en flyktingpolitik som inte kan kallas annat än brutal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar