Konstnär: Ann Schlyter
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2019-03-28
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Jordens dag manifestation i Malmö!
Manifestera för Jordens dag lördagen den 30 mars på Stortorget. Läs mer på Facebook»
Jordens Dag infaller den 30 Mars, och utropades först för 43 år, då israeliska myndigheter för första gången sedan Nakba började implementera olika lagar för att konfiskera större delar av mark av palestinier, även från palestinier med israeliskt medborgarskap.
År 1976 utlöstes stora protester av både palestinier med israeliskt medborgarskap och palestinier på Västbanken, Gaza, och så småningom även bland palestinska diasporan i resten av världen, som resulterade i flertalet döda protesterande ...
Vi kommer stå på Stortorget för att dels prata mer om detta, dela ut information och ha en fotoutställning från de här händelserna.
Vi kommer även sälja palestinsk mat då!
Medverkande arrangörer: - Palestinska Rättvisecentret i Sverige - Nyckeln Till Friheten - Palestinska Kvinnocentret - Palestinagruppen i Malmö - Palestinska Centret i Sverige - Palestinska Kreativitetsföreningen 64"
Jordens Dag infaller den 30 Mars, och utropades först för 43 år, då israeliska myndigheter för första gången sedan Nakba började implementera olika lagar för att konfiskera större delar av mark av palestinier, även från palestinier med israeliskt medborgarskap.
År 1976 utlöstes stora protester av både palestinier med israeliskt medborgarskap och palestinier på Västbanken, Gaza, och så småningom även bland palestinska diasporan i resten av världen, som resulterade i flertalet döda protesterande ...
Vi kommer stå på Stortorget för att dels prata mer om detta, dela ut information och ha en fotoutställning från de här händelserna.
Vi kommer även sälja palestinsk mat då!
Medverkande arrangörer: - Palestinska Rättvisecentret i Sverige - Nyckeln Till Friheten - Palestinska Kvinnocentret - Palestinagruppen i Malmö - Palestinska Centret i Sverige - Palestinska Kreativitetsföreningen 64"
Hållbar stadsutveckling - från teori till praktik
Våra städer står för en ökad andel negativ miljöpåverkan. Globalt står
städerna för 70 procent av växthusutsläppen. Hållbara städer utgör ett
viktigt mål i Agenda 2030.Inom hållbar stadsutveckling ingår arbetet
med samhälls-planering,ekosystemtjänster, luftfrågor, trafik- och
transportfrågor, avfallsfrågor med mera. Åtgärdsområden omfattar allt
från insatser kring cirkulär ekonomi till grön infrastruktur.
Antalet platser är begränsat så kom i god tid, först till kvarn får plats.
Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund. Seminariet är det första i en serie miljöseminarier under våren
Tid: Lördag 30 mars 2019 kl. 14:00–16:00
Antalet platser är begränsat så kom i god tid, först till kvarn får plats.
Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund. Seminariet är det första i en serie miljöseminarier under våren
Tid: Lördag 30 mars 2019 kl. 14:00–16:00
Plats: ABF MittSkåne, Kiliansgatan 9, 22350 Lund
Välkommen till öppet hus - varje lördag!
Vänskapens hus, Bredgatan 19 i Lund
Vi börjar med servering kl 18.30.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
Lördag 30/3 - Författare Eva Österberg: Fula och fina känslor - historiska perspektiv på känslolivet.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
Lördag 30/3 - Författare Eva Österberg: Fula och fina känslor - historiska perspektiv på känslolivet.
Pågatågsstationen och fyrspåren
Samling söndagen den 31 mars klockan 14.00 på Kyrktorget.
Regeringen har sagt ja. Snart händer det!Vi går på inspektionstur inför byalagsmötet på måndag.
--------------------------------------------------------------------------------
Alla välkomna till Klostergårdens Byalags möte måndagen den 25 februari klockan 19 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
Tre ämnen ska diskuteras:
• Trafikverkets plan för fyrspåren och Klostergårdsstationen har vunnit laga kraft. Stämmer den med våra önskemål att de nya spåren placeras väster om järnvägen, ny gång- och cykeltunnel vid Nordanväg, bullerskydd längs spåren och brobygge över Höje å?
• Lunds översiktsplan godkänd av förvaltningsrätten.
Vi väntar spänt på detaljplanen.
• Förslagen om Höje å och dammarna
Fossilfree Lund
Nu är det dags! Den 3 april tar Lunds
kommunstyrelse ställning till medborgarförslaget om en kommunal
koldioxidbudget. Beslutet ger besked om de styrande politiska partierna
vågar ta första steget för en radikal klimatpolitik. Det är ett beslut
som inte ska tas obemärkt. Manifestera tillsammans med oss utanför
Rådhuset och visa våra folkvalda att klimatfrågan inte ignoreras!
Onsdag 3 april 2019 kl. 13:45–15:45, Stortorget, Lund
Onsdag 3 april 2019 kl. 13:45–15:45, Stortorget, Lund
Ekologi och socialism, Malmö 6 april
Nina Björk talar om socialism och ekologi. Anna Arvidsdotter läser poesi.
Lördag 6 april kl 15.30–17.30. ABF, Spånehusvägen 47, Malmö
15.30-17: Nina Björk: Ekologi och socialism. Inledning och diskussioner
17-17.30: Anna Arvidsdotter, poet som bland annat medverkat i Föreningen arbetarskrivares senaste antologi, ”Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar” (2018).
Lördag 6 april kl 15.30–17.30. ABF, Spånehusvägen 47, Malmö
15.30-17: Nina Björk: Ekologi och socialism. Inledning och diskussioner
17-17.30: Anna Arvidsdotter, poet som bland annat medverkat i Föreningen arbetarskrivares senaste antologi, ”Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar” (2018).
Noterat
Utrotning av humlor hotar livsmedelsproduktionen
Världens livsmedelsförsörjning hotas av den katastrofala minskning av antalet pollinerande insekter som orsakas av det storskaliga jordbrukets användning av insektsgifter. Naturens ekosystem håller på att kollapsa, enligt en forskningsrapport som publicerats i tidskriften Nature Communications.
Giftföretaget Monsanto dömt för att dess populära ogräsgift orsakat cancer för en man i Kalifornien. 9000 nya åtal att vänta.
Världens livsmedelsförsörjning hotas av den katastrofala minskning av antalet pollinerande insekter som orsakas av det storskaliga jordbrukets användning av insektsgifter. Naturens ekosystem håller på att kollapsa, enligt en forskningsrapport som publicerats i tidskriften Nature Communications.
Giftföretaget Monsanto dömt för att dess populära ogräsgift orsakat cancer för en man i Kalifornien. 9000 nya åtal att vänta.
Flickan som trampade på brödet
Det var 
en
gång en rik flicka med nya blanka skor som blev skickad med en stor
brödlimpa till en fattig familj. Det låg en lerig pöl på vägen. Hur
skulle hon komma förbi? Hon ville inte skita ner skorna. Men hon kom
hon på en idé. Hon la brödet mitt i pölen och steg på det.
Då hände något hemskt. Ett slukhål öppnades och hon sögs ner i helvetet. Djävulen förvandlade henne till en orörlig staty som tvingades stå i ett hörn och höra på hur människorna pratade om hur elak hon hade varit innan hon spårlöst försvann.
Sagan är ett inlägg av H C Andersen i debatten om orättvis fördelning och hänsynslös förstörelse av jordens resurser. I Danmark var klyftan mellan rika och fattiga djup och bred. Det är den än.
H C Andersen var tidigt ute. Sagan skrevs för 150 år sedan. Den är något att tänka på för Birgitte Bonnesen på Swedbank.
Torsdagens Swedbanks-nyheter
Swedbanks vd Birgitte Bonnesen får sparken.
– Det har varit en dramatisk morgon, säger Lars Idermark, ordförande för Swedbank, när han redogör för beslutet att sparka vd:n.
Sydsvenskan/TT
Birgitte Bonnesen lämnar Swedbank.
Det meddelade Swedbank mindre än en timme före dagens bolagsstämma.
– De senaste dagarnas händelseutveckling har inneburit enorma påfrestningar på banken. Styrelsen har därför entledigat Birgitte Bonnesen, säger Lars Idermark, styrelseordförande, Swedbank.
Men Bonnesen går inte lottlös: Hon får 20 miljoner kronor för att lämna.
Expressen
en
gång en rik flicka med nya blanka skor som blev skickad med en stor
brödlimpa till en fattig familj. Det låg en lerig pöl på vägen. Hur
skulle hon komma förbi? Hon ville inte skita ner skorna. Men hon kom
hon på en idé. Hon la brödet mitt i pölen och steg på det.Då hände något hemskt. Ett slukhål öppnades och hon sögs ner i helvetet. Djävulen förvandlade henne till en orörlig staty som tvingades stå i ett hörn och höra på hur människorna pratade om hur elak hon hade varit innan hon spårlöst försvann.
Sagan är ett inlägg av H C Andersen i debatten om orättvis fördelning och hänsynslös förstörelse av jordens resurser. I Danmark var klyftan mellan rika och fattiga djup och bred. Det är den än.
H C Andersen var tidigt ute. Sagan skrevs för 150 år sedan. Den är något att tänka på för Birgitte Bonnesen på Swedbank.
Torsdagens Swedbanks-nyheter
Swedbanks vd Birgitte Bonnesen får sparken.
– Det har varit en dramatisk morgon, säger Lars Idermark, ordförande för Swedbank, när han redogör för beslutet att sparka vd:n.
Sydsvenskan/TT
Birgitte Bonnesen lämnar Swedbank.
Det meddelade Swedbank mindre än en timme före dagens bolagsstämma.
– De senaste dagarnas händelseutveckling har inneburit enorma påfrestningar på banken. Styrelsen har därför entledigat Birgitte Bonnesen, säger Lars Idermark, styrelseordförande, Swedbank.
Men Bonnesen går inte lottlös: Hon får 20 miljoner kronor för att lämna.
Expressen
Klimatet kontra kapitalismen! av Gunnar Stensson
I sin epokgörande bok Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet visar
Naomi Klein hur storföretagen och finansmarknadsaktörerna systematiskt
exploaterar jordens resurser i sin ständiga jakt efter tillväxt och
vinst, 
hur
vapentillverkarna spekulerar i de klimat-katastrofer de förutser, hur
de systematiskt och samvetslöst utnyttjar sin väldiga makt över media
och politik för att främja sina vinster.
Naomi Klein visar med mängder av konkreta exempel hur de manipu-lerar forskning och infiltrerar miljöorganisa-tioner för att dölja och förvanska verkligheten. Tillväxt är det kapitalis-tiska systemets enda mål. Vinst är dess kärna. Det uttrycks bland annat i lagstiftningen kring aktiebolagen i alla länder.
Naomi Kleins stora klimatbibel kom ut 2014. Sedan dess har verkligheten bekräftat och fördjupat hennes forskningsresultat, samtidigt som klimatkrisen förvärrats.
2016 valdes Donald Trump till president och ställde USA:s väldiga makt i exploateringens och klimatförnekelsens tjänst. Koldioxidutsläppen ökar trots alla utfästelser. Förödande tyfoner drar in över jordens kuster, senast i Moçambique. Torka leder till skogsbränder och föröder odlingar.
Det går att tjäna pengar på klimatkrisen. Den skapar efterfrågan, också på beväpnade män. Donald Trump får en miljard av Pentagon för att bygga muren mot Mexiko. Vårt ekonomiska system befinner sig i krig mot jordsystemet.
Samtidigt växer en global klimaträttviserörelse. Klimatförändringarna kan leda till en folkets chock, sprida ut makten till många i stället för att befästa den till några få, utvidga våra gemensamma tillgångar i stället för att auktionera bort dem styckevis.
Vi kämpar mot en liten elit som har ett järngrepp kring vår ekonomi, vår politik och de flesta av våra medier. Vi får inte anpassa oss till det förhärskande systemet. Vi måste förändra det.
Gör 1 maj till rättviserörelsens kampdag!
För klimatet – mot kapitalismen!
Klimatförsvarare i alla länder – förena er! Vi har en värld att rädda.
hur
vapentillverkarna spekulerar i de klimat-katastrofer de förutser, hur
de systematiskt och samvetslöst utnyttjar sin väldiga makt över media
och politik för att främja sina vinster. Naomi Klein visar med mängder av konkreta exempel hur de manipu-lerar forskning och infiltrerar miljöorganisa-tioner för att dölja och förvanska verkligheten. Tillväxt är det kapitalis-tiska systemets enda mål. Vinst är dess kärna. Det uttrycks bland annat i lagstiftningen kring aktiebolagen i alla länder.
Naomi Kleins stora klimatbibel kom ut 2014. Sedan dess har verkligheten bekräftat och fördjupat hennes forskningsresultat, samtidigt som klimatkrisen förvärrats.
2016 valdes Donald Trump till president och ställde USA:s väldiga makt i exploateringens och klimatförnekelsens tjänst. Koldioxidutsläppen ökar trots alla utfästelser. Förödande tyfoner drar in över jordens kuster, senast i Moçambique. Torka leder till skogsbränder och föröder odlingar.
Det går att tjäna pengar på klimatkrisen. Den skapar efterfrågan, också på beväpnade män. Donald Trump får en miljard av Pentagon för att bygga muren mot Mexiko. Vårt ekonomiska system befinner sig i krig mot jordsystemet.
Samtidigt växer en global klimaträttviserörelse. Klimatförändringarna kan leda till en folkets chock, sprida ut makten till många i stället för att befästa den till några få, utvidga våra gemensamma tillgångar i stället för att auktionera bort dem styckevis.
Vi kämpar mot en liten elit som har ett järngrepp kring vår ekonomi, vår politik och de flesta av våra medier. Vi får inte anpassa oss till det förhärskande systemet. Vi måste förändra det.
Gör 1 maj till rättviserörelsens kampdag!
För klimatet – mot kapitalismen!
Klimatförsvarare i alla länder – förena er! Vi har en värld att rädda.
Resurshus - inte bidragsfastigheter av Ann Schlyter
I Lund är det inte lätt att vara en förening och
driva en icke-kommersiell verksamhet. Det finns inga billiga
tillgängliga lokaler. Svårt också för utövare av konstnärlig verksamhet
som inte alltid är så lönsam. Serviceförvaltningen, som ansvarar för
de fastigheter kommunen äger, har av politikerna fått i uppdrag att
försöka sälja av de som inte går med vinst.
De lokaler som stadens föreningar får hyra till ett lågt pris har jag hört att man kallar bidragsfastigheter. Civilsamhället bidrar, och förväntas bidra, till kommunen på många olika sätt, men jag misstänker att tanken bakom beteckningen är omvänd - att föreningarna ses som bidragstagare. Tvärtom är föreningarna en resurs. De bidrar direkt genom göra staden attraktivare och därmed öka livskvaliteten för kommunens invånare, och de bidrar indirekt genom att minska de kommunens kostnader som följer av att människor inte mår bra.
Vänsterpartiet menar att det kommunen ser som olönsam "bidragshus" bör ses som resurshus som kan hyras ut till föreningar för rimligt låg hyra.
Istället är nu föreningarna i Vänskapens hus uppsagda till årets slut.
Observatoriet
har
fått stå tomt i nitton år, och nu vill den borgliga kvintetten att
kommunen ska göra sig av med detta fantastiska hus i Statsparkens mest
centrala del.
Även huset i Folkparken har fått stå tomt i många år. Det påstods vara farligt på grund av eftersatt underhåll, men kunde sen plötsligt användas av såväl flyktingbarn som musikklasser.
Man kan glädja sig åt att Stenkrossen används och fungerar utmärkt för teater och ungdomsverksamhet, men det finns inget beslut som långsiktigt säkerställer fortsatt verksamhet.
Kommunen har inte ansvar för gamla Stationen, men borde arbeta för att få disponera den för publika verksamheter och föreningar när den nya stationen blir byggd vid Clemenstorget.
Alla de nämnda husen är historiskt och arkitektoniskt värdefulla. Vänskapens hus är från sjuttonhundratalet och behöver en viss upprustning, men den kan göras varsamt. Observatoriet är byggnadsminnesmärke och det kan också Folkparken bli, om inte politikerna motsätter sig det. Stenkrossen är inte skyddad då den modernistiska arkitekturen inte värderades i det bevaringsprogram som gjordes för trettio år sen. Men det är en arkitektonisk pärla som borde återställas från de små men fula ändringar som gjorts. Gamla stationsbyggnaden var statligt minnesmärke, men sedan Järnhusen tog över är ju Sveriges äldsta stationshus inte statligt längre, så jag vet inte om det har något skydd alls. Bevaringskommitten hade aldrig någon stark ställning i Lund och nu har förnyarna i den borgliga kvintetten avskaffat den helt.
Det är sorgligt att de styrande i Lunds kommun inte anstränger sig för att ta vara på de resurser fina hus och aktiva föreningar utgör.
De lokaler som stadens föreningar får hyra till ett lågt pris har jag hört att man kallar bidragsfastigheter. Civilsamhället bidrar, och förväntas bidra, till kommunen på många olika sätt, men jag misstänker att tanken bakom beteckningen är omvänd - att föreningarna ses som bidragstagare. Tvärtom är föreningarna en resurs. De bidrar direkt genom göra staden attraktivare och därmed öka livskvaliteten för kommunens invånare, och de bidrar indirekt genom att minska de kommunens kostnader som följer av att människor inte mår bra.
Vänsterpartiet menar att det kommunen ser som olönsam "bidragshus" bör ses som resurshus som kan hyras ut till föreningar för rimligt låg hyra.
Istället är nu föreningarna i Vänskapens hus uppsagda till årets slut.
Observatoriet
har
fått stå tomt i nitton år, och nu vill den borgliga kvintetten att
kommunen ska göra sig av med detta fantastiska hus i Statsparkens mest
centrala del.Även huset i Folkparken har fått stå tomt i många år. Det påstods vara farligt på grund av eftersatt underhåll, men kunde sen plötsligt användas av såväl flyktingbarn som musikklasser.
Man kan glädja sig åt att Stenkrossen används och fungerar utmärkt för teater och ungdomsverksamhet, men det finns inget beslut som långsiktigt säkerställer fortsatt verksamhet.
Kommunen har inte ansvar för gamla Stationen, men borde arbeta för att få disponera den för publika verksamheter och föreningar när den nya stationen blir byggd vid Clemenstorget.
Alla de nämnda husen är historiskt och arkitektoniskt värdefulla. Vänskapens hus är från sjuttonhundratalet och behöver en viss upprustning, men den kan göras varsamt. Observatoriet är byggnadsminnesmärke och det kan också Folkparken bli, om inte politikerna motsätter sig det. Stenkrossen är inte skyddad då den modernistiska arkitekturen inte värderades i det bevaringsprogram som gjordes för trettio år sen. Men det är en arkitektonisk pärla som borde återställas från de små men fula ändringar som gjorts. Gamla stationsbyggnaden var statligt minnesmärke, men sedan Järnhusen tog över är ju Sveriges äldsta stationshus inte statligt längre, så jag vet inte om det har något skydd alls. Bevaringskommitten hade aldrig någon stark ställning i Lund och nu har förnyarna i den borgliga kvintetten avskaffat den helt.
Det är sorgligt att de styrande i Lunds kommun inte anstränger sig för att ta vara på de resurser fina hus och aktiva föreningar utgör.
Ann Schlyter, ledamot i byggnadsnämnden för V
Samförstånd om nybygge vid Höje å??
av Gunnar Stensson
Politiker i Lund och Staffanstorp är överens om
att bygga ett helt nytt bostadsområde, ”Höje å stationsområde”, på båda
sidor om Höje å. Det kommer nog att upplevas som ett Lundaområde
eftersom det inte finns någon synlig gräns mer än ån, säger Fredrik
Ljunghill, M, byggkommunalråd i Lund. Det blir en förtätning med bra
livsmiljö intill Höjeådalen. Vi och Staffanstorp har samma syn på
utvecklingen.
Anledningen till att frågan aktualiseras är byggandet av Klostergårdsstationen och Källby vid Åkerlund och Rausings industriområde. Stationen är det genomskinliga svepskälet för exploateringen av åkrarna och naturen vid Höje å som tack och lov hittills varit skyddade från urbanisering. ”Höje å stationsområde” ligger söder om Höje å, mer än en kilometer från stationen!
Anledningen till att frågan aktualiseras är byggandet av Klostergårdsstationen och Källby vid Åkerlund och Rausings industriområde. Stationen är det genomskinliga svepskälet för exploateringen av åkrarna och naturen vid Höje å som tack och lov hittills varit skyddade från urbanisering. ”Höje å stationsområde” ligger söder om Höje å, mer än en kilometer från stationen!
Eller att Källby som ännu är ockuperat av Södra industriområdet byggs ihop tvärs över Höje å med åkrarna i Staffanstorp! Samförståndet förutsätter att en bilväg dras tvärs över naturområdet vid ån upp till väg 108 så att den klimatfarliga trafiken kan flyta fritt i den nya stadsdelen som ”kommer att kännas som om den låg i Lund”.
Naturen längs Höje å är ett riksintresse. Miljöpartiet vill göra Höjeådalen till ett kommunalt naturreservat. Vänsterpartiet också. Hur tänker Björn Abelsson och Socialdemokraterna? Centerpartiet i Lund säger sig måna om åkermarken. Andra partier i Lundakvintetten påstår sig också värna åkermark och klimat. Moderaterna krigar som vanligt mot naturen. De kan nog lita på Liberalernas osynliga hand. Ställningstagandet kring samförståndsplanen och ”den gemensamma målbilden” mellan Lund och Staffanstorp kommer att visa var alla politiker står
Staffanstorps kommun har ingenting med Klostergårdsstationen att göra. Det finns en station i Staffanstorp: Hjärup. Bygg där! Invadera inte åkermarken längs Höje ås stränder med era rikemansvillor och bilvägar!
Klostergårdsborna vill inte veta av någon bebyggelse på åkrarna längs gränsen!
De Staffanstorpsmedborgare som bor i Flackarp vid Höje å vill inte få sin miljö förstörd av giriga fastighetsbolag och hänsynslösa bostadsspekulanter.
”Samförståndet” om ett nybygge vid Höje å är ett svek mot naturen, ett svek mot klimatet och ett svek mot dem som bor vid ån i Flackarp och i Klostergården!
Vi som bor i Flackarp och Klostergården kommer inte ge vika utan försvara Höje ås stränder och åkrarna och träddungarna längs ån mot det förrädiska samförståndet och samförståndspolitikerna i Lund och Flackarp in i det sista.
Konspirationsteori av Göran Persson
Golanhöjderna har varit ockuperade av Israel
sedan 1967, lika länge som Västbanken och Gaza. Plötsligt deklarerar
USA:s president att man nu ser Golan som en del av Israel. De flesta
andra länder blir tagna på sängen men reagerar med milt motstånd.
EU:s inställning har inte förändrats: EU erkänner inte Israels rätt till Golan eftersom det strider mot internationell lag, säger unionen i ett uttalande. EU understryker att FN har fördömt den israeliska ockupationen av Golan som skedde under sexdagarskriget år 1967.
Varför denna kursändring från USA? Är det bara en vanlig eskalering av Trumps stöd till allt Israel vill. Kan det finnas någon annan orsak? Kan nedanstående artikel som jag hittade på nätet vara en orsak till omsvängningen? Visst är det bättre för framtida oljeutvinning med Golan som en del av Israel än som ett omstritt ockuperat område.
Men det är ju bara en konspirationsteori och sådana är ju alltid felaktiga, eller?
EU:s inställning har inte förändrats: EU erkänner inte Israels rätt till Golan eftersom det strider mot internationell lag, säger unionen i ett uttalande. EU understryker att FN har fördömt den israeliska ockupationen av Golan som skedde under sexdagarskriget år 1967.
Varför denna kursändring från USA? Är det bara en vanlig eskalering av Trumps stöd till allt Israel vill. Kan det finnas någon annan orsak? Kan nedanstående artikel som jag hittade på nätet vara en orsak till omsvängningen? Visst är det bättre för framtida oljeutvinning med Golan som en del av Israel än som ett omstritt ockuperat område.
Men det är ju bara en konspirationsteori och sådana är ju alltid felaktiga, eller?
Israel has granted a U.S. company the first license to explore for oil and gas in the occupied Golan Heights, John Reed of the Financial Times reports.
A local subsidiary of the New York-listed company Genie Energy — which is advised by former vice president Dick Cheney and whose shareholders include Jacob Rothschild and Rupert Murdoch — will now have exclusive rights to a 153-square mile radius in the southern part of the Golan Heights.
That geographic location will likely prove controversial. Israel seized the Golan Heights in the Six-Day War in 1967 and annexed the territory in 1981. Its administration of the area — which is not recognized by international law — has been mostly peaceful until the Syrian civil war broke out 23 months ago.
Businessinsider
A local subsidiary of the New York-listed company Genie Energy — which is advised by former vice president Dick Cheney and whose shareholders include Jacob Rothschild and Rupert Murdoch — will now have exclusive rights to a 153-square mile radius in the southern part of the Golan Heights.
That geographic location will likely prove controversial. Israel seized the Golan Heights in the Six-Day War in 1967 and annexed the territory in 1981. Its administration of the area — which is not recognized by international law — has been mostly peaceful until the Syrian civil war broke out 23 months ago.
Businessinsider
Kriget mot klimatet har trappats upp av Gunnar Stensson
Peter Kadhammar publicerade i onsdags en artikel i Aftonbladet (27/3) med den hotfulla titeln Svenske oljekungen vann kriget mot klimatet. Den skulle platsat väl bland alla de andra exemplen i Naomi Kleins bok.
Den svenske oljekungen är Carl-Henric Holmberg som varit styrelseordförande i BP under 9 år fram till årsskiftet 2018-19.
På BP har han gjort ett strålande arbete som ledde till ett produktionsrekord på 3,7 miljoner fat olja per dag 2018. Under hans ledning satte bolaget målet att nå fyra miljoner fat olja per dag år 2020.
BP och dess styrelseordförande Carl-Henric Holmberg tackade Donald Trump för avregleringen av oljeindustrin som gjort rekordproduktionen möjlig.
Avregleringen var möjlig att genomföra tack vare den miljard dollar som BP tillsammans med Exxon, Shell, Chevron och Total investerade i en reklam- och lobbyinsats för att vilseleda allmänhet och beslutsfattare.
”Det har kanske varit bra för BP:s aktieägare, men det är inte bra för världen. Vi befinner ju oss i en existentiell kris, vi kan inte leva i det oljebaserade samhället”, skriver Peter Kadhammar.
Han har kontaktat Carl-Henric Holmberg. ”Det vore intressant att höra hur han ser på dessa frågor. En multinationell jättes intressen kontra det globala klimatet. Individens ansvar i en organisation. Hur ska vi lösa klimatkrisen?” Men Holmberg avböjer att svara.
Den svenske oljekungen är Carl-Henric Holmberg som varit styrelseordförande i BP under 9 år fram till årsskiftet 2018-19.
På BP har han gjort ett strålande arbete som ledde till ett produktionsrekord på 3,7 miljoner fat olja per dag 2018. Under hans ledning satte bolaget målet att nå fyra miljoner fat olja per dag år 2020.
BP och dess styrelseordförande Carl-Henric Holmberg tackade Donald Trump för avregleringen av oljeindustrin som gjort rekordproduktionen möjlig.
Avregleringen var möjlig att genomföra tack vare den miljard dollar som BP tillsammans med Exxon, Shell, Chevron och Total investerade i en reklam- och lobbyinsats för att vilseleda allmänhet och beslutsfattare.
”Det har kanske varit bra för BP:s aktieägare, men det är inte bra för världen. Vi befinner ju oss i en existentiell kris, vi kan inte leva i det oljebaserade samhället”, skriver Peter Kadhammar.
Han har kontaktat Carl-Henric Holmberg. ”Det vore intressant att höra hur han ser på dessa frågor. En multinationell jättes intressen kontra det globala klimatet. Individens ansvar i en organisation. Hur ska vi lösa klimatkrisen?” Men Holmberg avböjer att svara.
Pressmeddelande JIPF
Vid årsmötet i Stockholm 24 mars omvaldes Olle Katz, Göteborg till ordförande för föreningen Judar för Israelisk-Palestinsk Fred (JIPF).
Det senaste årens högervridning, nationalism och rasism har tyvärr även drabbat Israel. Den nya Nationalitets-lagen
säger tydligt att Israel är ett nationellt hem endast för judar, inte
för andra vilka levt där i hundratals generationer.
Ockupationspolitiken pågår och utökas med allt fler judiska bosättningar
på ockuperad mark.
Netanyahus politik är ett slag mot landets icke-judiska befolkning och hotar på sikt även Israels säkerhet och identitet. Det palestinska folket lever under hård press från Israel och från sina korrupta regeringar.
JIPF ser med stor oro på den utveckling som fråntar icke-judar deras medborgerliga rättigheter och som gen den s.k. lojalitetslagen sätter munkavle även på judiska kritiker av regimen.
JIPF välkomnar alla fredsinitiativ och hoppas att det förestående valet i Israel skall leda in landet på en kurs mot fred och rättvisa, för alla folk i Israel och Palestina.
Netanyahus politik är ett slag mot landets icke-judiska befolkning och hotar på sikt även Israels säkerhet och identitet. Det palestinska folket lever under hård press från Israel och från sina korrupta regeringar.
JIPF ser med stor oro på den utveckling som fråntar icke-judar deras medborgerliga rättigheter och som gen den s.k. lojalitetslagen sätter munkavle även på judiska kritiker av regimen.
JIPF välkomnar alla fredsinitiativ och hoppas att det förestående valet i Israel skall leda in landet på en kurs mot fred och rättvisa, för alla folk i Israel och Palestina.
Dödandet i Gaza kan vara krigsbrott
av Anna Wester & Gunnar Olofsson
"Israeliska soldater kränkte internationella mänskliga rättigheter och humanitära rättigheter. En del av de här brotten kan utgöra krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten", säger Santiago Canton, ordförande för FN:s oberoende undersökningskommission om protesterna i det palestinska territoriet, i ett uttalande.
Den israeliska arméns mord på
obeväpnade palestinska demonstranter utmed Gazas gräns mot Israel kan
utgöra krigsbrott. Det konstaterar FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter i en rapport
som tyvärr inte fått den uppmärksamhet i vår del av världen den
förtjänar. Rapporten bygger på 325 intervjuer och möten med offer,
vittnen, regeringsföreträdare och medlemmar av civilsamhället på alla
sidor i konflikten, samt genomgång av mer än 8 000 dokument.
I korthet har människor i Gaza sedan den 30 mars förra året varje vecka demonstrerat mot Israels avspärrning och utarmning av området, och för rätten att lämna sin flyktingtillvaro. Demonstrationerna har redan från första stund mötts med skarp eldgivning av den israeliska armén och redan ett par dagar efter att den israeliska sångerskan Netta Barzilai vunnit Eurovisionsschlagern för Israels räkning mördade armén på detta sätt 62 obeväpnade demonstranter. Antalet dödade är vid det här laget uppe i runt 250, varav minst 50 barn, medan över 26 000 (!) människor skadats av våldet. Och våldet fortsätter.
FN-rapporten konstaterar att en påfallande stor del av de drabbade skjutits på långt avstånd, ofta flera hundra meter från gränsen mot Israel och då de inte utgjort något hot mot vare sig de israeliska soldaternas liv eller mot staten Israels säkerhet. I många fall har offren varit på väg bort från området eller sysselsatta med saker som att dela ut vatten eller hjälpa skadade. Såväl barn som medicinsk personal och journalister, som med tydlig klädsel visat sin roll på platsen, har skjutits av de israeliska prickskyttarna, liksom personer med kryckor och rullstolar. Rapportens slutsats blir att dessa riktade mord utförts med mycket tydlig avsikt och helt emot internationell lag – och därför sannolikt utgör krigsbrott.
• Mohammad Ayoub (14) från Jabaliya sköts i huvudet 200 meter från det israeliska stängslet. Han dog samma dag.
• Wisal Sheikh-Khalil (14) från Maghazi sköts i huvudet 100 meter från stänslet efter att hon tidigare försökt hänga en palestinsk flagga på detta. Hon dog omedelbart.
• Yasser Abu Naja (11) från Khan Younis sköts i huvudet när han gömde sig bakom en tunna 200 meter från gränsen, efter att ha skrikit slagord mot de israeliska soldaterna.
• Muath Souri (15) från Nuseirat sköts i magen 160 meter från gränsen och dog nästa dag.
• Bilal Khafaya (16) från Rafah sköts i bröstet 300 meter från stängslet och dog samma dag.
• Mohammad Hoom (14) från Bureij sköts i bröstet när han sprang bort från gränsen och dog samma dag.
• Nasser Mosabeh (11) från Khan Younis sköts i bakhuvudet 250 meter bort och dog samma dag.
• Musa Abu Hassainen (35) sköts i bröstet 300 meter från gränsen när han som sjukvårdare med tydlig väst hjälpte skadade. Han dog på väg till sjukhus.
• Razan Najar (20) med tydlig sjukvårdsväst sköts i bröstet 110 meter från gränsen. Hon dog på sjukhus.
• Abed Abdullah Qotati (22) i vit sjukvårdsväst sköts i bröstet när han hjälpte en sårad demonstrant nära stängslet. Han dog samma dag.
• Yasser Murtaja (30), journalist från Gaza City, sköts i buken när han filmade demonstrationerna för en dokumentär. Han hade blå hjälm och en blå skyddsväst tydligt märkt med "Press". Han dog nästa dag.
• Ahmed Abu Hussein (24), journalist från Jabaliya, sköts i buken när han fotograferade demonstrationerna 300 meter från gränsen. Han hade blå hjälm och blå väst märkt "Press". Han dog av sina skador 12 dagar senare.
• Fadi Abu Salmi (29) från Khan Younis, dubbelamputerad efter ett israeliskt flyganfall 2008, sköts i bröstet av en prickskytt när han satt i sin rullstol 300 meter från gränsen. Han dog genast.
• Ahmad Abu Aqel (24) från Jabaliya sköts i bakhuvudet när han gick med kryckor 150 meter från stängslet. Han dog samma dag.
I korthet har människor i Gaza sedan den 30 mars förra året varje vecka demonstrerat mot Israels avspärrning och utarmning av området, och för rätten att lämna sin flyktingtillvaro. Demonstrationerna har redan från första stund mötts med skarp eldgivning av den israeliska armén och redan ett par dagar efter att den israeliska sångerskan Netta Barzilai vunnit Eurovisionsschlagern för Israels räkning mördade armén på detta sätt 62 obeväpnade demonstranter. Antalet dödade är vid det här laget uppe i runt 250, varav minst 50 barn, medan över 26 000 (!) människor skadats av våldet. Och våldet fortsätter.
FN-rapporten konstaterar att en påfallande stor del av de drabbade skjutits på långt avstånd, ofta flera hundra meter från gränsen mot Israel och då de inte utgjort något hot mot vare sig de israeliska soldaternas liv eller mot staten Israels säkerhet. I många fall har offren varit på väg bort från området eller sysselsatta med saker som att dela ut vatten eller hjälpa skadade. Såväl barn som medicinsk personal och journalister, som med tydlig klädsel visat sin roll på platsen, har skjutits av de israeliska prickskyttarna, liksom personer med kryckor och rullstolar. Rapportens slutsats blir att dessa riktade mord utförts med mycket tydlig avsikt och helt emot internationell lag – och därför sannolikt utgör krigsbrott.
• Mohammad Ayoub (14) från Jabaliya sköts i huvudet 200 meter från det israeliska stängslet. Han dog samma dag.
• Wisal Sheikh-Khalil (14) från Maghazi sköts i huvudet 100 meter från stänslet efter att hon tidigare försökt hänga en palestinsk flagga på detta. Hon dog omedelbart.
• Yasser Abu Naja (11) från Khan Younis sköts i huvudet när han gömde sig bakom en tunna 200 meter från gränsen, efter att ha skrikit slagord mot de israeliska soldaterna.
• Muath Souri (15) från Nuseirat sköts i magen 160 meter från gränsen och dog nästa dag.
• Bilal Khafaya (16) från Rafah sköts i bröstet 300 meter från stängslet och dog samma dag.
• Mohammad Hoom (14) från Bureij sköts i bröstet när han sprang bort från gränsen och dog samma dag.
• Nasser Mosabeh (11) från Khan Younis sköts i bakhuvudet 250 meter bort och dog samma dag.
• Musa Abu Hassainen (35) sköts i bröstet 300 meter från gränsen när han som sjukvårdare med tydlig väst hjälpte skadade. Han dog på väg till sjukhus.
• Razan Najar (20) med tydlig sjukvårdsväst sköts i bröstet 110 meter från gränsen. Hon dog på sjukhus.
• Abed Abdullah Qotati (22) i vit sjukvårdsväst sköts i bröstet när han hjälpte en sårad demonstrant nära stängslet. Han dog samma dag.
• Yasser Murtaja (30), journalist från Gaza City, sköts i buken när han filmade demonstrationerna för en dokumentär. Han hade blå hjälm och en blå skyddsväst tydligt märkt med "Press". Han dog nästa dag.
• Ahmed Abu Hussein (24), journalist från Jabaliya, sköts i buken när han fotograferade demonstrationerna 300 meter från gränsen. Han hade blå hjälm och blå väst märkt "Press". Han dog av sina skador 12 dagar senare.
• Fadi Abu Salmi (29) från Khan Younis, dubbelamputerad efter ett israeliskt flyganfall 2008, sköts i bröstet av en prickskytt när han satt i sin rullstol 300 meter från gränsen. Han dog genast.
• Ahmad Abu Aqel (24) från Jabaliya sköts i bakhuvudet när han gick med kryckor 150 meter från stängslet. Han dog samma dag.
• Mohammad Abdulnaby (27) från Jabaliya sköts i huvudet och dog när han gick med kryckor 200 meter från stängslet.
Internationell rätt medger bara skarp eldgivning för att skingra folkmassor om dessa utgör ett omedelbart och dödligt hot mot soldaterna. Rapporten påpekar förvisso att myndigheterna i Gaza misslyckats att hindra demonstranter från att kasta sten på soldater och skicka in brinnande drakar som satt eld på israelisk egendom – men inget av detta har utgjort något sådant hot. Totalt har fyra israeliska soldater skadats, men inga israeliska civila. Det israeliska våldet har varit omotiverat, oproportionerligt och riktat även mot skyddade civila objekt.
Även blockaden av Gaza som helhet utgör, enligt FN-rapporten, ett brott mot internationell rätt. Blockaden underminerar människors hälsa och hindrar den palestinska sjukvården att få de resurser man behöver för att kunna hantera, inte bara alla de skadade av eldgivningen – till exempel behöver många av de runt 940 skjutna barnen avancerad vård! – utan också operationer, cancerbehandling och den civila vården som helhet. Vårdbehövande hindras aktivt av de israeliska myndigheterna att söka hjälp utanför Gaza, viktiga cellgiftbehandlingar får ske med nedkortade kurer eller inte alls, och många nödvändiga mediciner för allehanda tillstånd håller på att ta, eller har redan tagit, slut. Slutligen har de drabbade i Gaza små eller inga möjligheter att söka juridisk upprättelse och kompensation i israeliska domstolar – bland annat genom att de helt enkelt hindras från att komma dit.
FN-rapporten ger några tydliga rekommendationer:
– Israels armé måste omedelbart sluta skjuta demonstranter om dessa inte utgör något omedelbart eller dödligt hot – vilket hittills inte varit fallet. Dödandet av demonstranter måste underställas en opartisk och oberoende granskning av myndigheterna i Israel.
– Gaza måste få importera de mediciner och den sjukvårdsmateriel som är nödvändig för att hantera den alarmerande situationen på sjukhusen.
– FN och dess medlemsländer måste aktivt stödja sjukvården i Gaza.
- FN:s Kommissionär för Mänskliga Rättigheter måste sammanställa information om misstänkt ansvariga personer för våldet och tillställa den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) i Haag underlag för eventuellt inledande av en rättsprocess.
– Personer som identifierats som ansvariga för brott bör åläggas sanktioner, som inreseförbud, i FN:s medlemsländer - vilka bör använda sin juridiska auktoritet för att få dem lagförda.
Kommer den svenska regeringen att lyssna på och följa dessa rekommendationer? Tystnaden från såväl regeringen, som opposition och media, är tyvärr i nuläget mycket oroande.
Anna Wester, Ordförande i Palestinagrupperna i Sverige
Gunnar Olofsson, Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse
Internationell rätt medger bara skarp eldgivning för att skingra folkmassor om dessa utgör ett omedelbart och dödligt hot mot soldaterna. Rapporten påpekar förvisso att myndigheterna i Gaza misslyckats att hindra demonstranter från att kasta sten på soldater och skicka in brinnande drakar som satt eld på israelisk egendom – men inget av detta har utgjort något sådant hot. Totalt har fyra israeliska soldater skadats, men inga israeliska civila. Det israeliska våldet har varit omotiverat, oproportionerligt och riktat även mot skyddade civila objekt.
Även blockaden av Gaza som helhet utgör, enligt FN-rapporten, ett brott mot internationell rätt. Blockaden underminerar människors hälsa och hindrar den palestinska sjukvården att få de resurser man behöver för att kunna hantera, inte bara alla de skadade av eldgivningen – till exempel behöver många av de runt 940 skjutna barnen avancerad vård! – utan också operationer, cancerbehandling och den civila vården som helhet. Vårdbehövande hindras aktivt av de israeliska myndigheterna att söka hjälp utanför Gaza, viktiga cellgiftbehandlingar får ske med nedkortade kurer eller inte alls, och många nödvändiga mediciner för allehanda tillstånd håller på att ta, eller har redan tagit, slut. Slutligen har de drabbade i Gaza små eller inga möjligheter att söka juridisk upprättelse och kompensation i israeliska domstolar – bland annat genom att de helt enkelt hindras från att komma dit.
FN-rapporten ger några tydliga rekommendationer:
– Israels armé måste omedelbart sluta skjuta demonstranter om dessa inte utgör något omedelbart eller dödligt hot – vilket hittills inte varit fallet. Dödandet av demonstranter måste underställas en opartisk och oberoende granskning av myndigheterna i Israel.
– Gaza måste få importera de mediciner och den sjukvårdsmateriel som är nödvändig för att hantera den alarmerande situationen på sjukhusen.
– FN och dess medlemsländer måste aktivt stödja sjukvården i Gaza.
- FN:s Kommissionär för Mänskliga Rättigheter måste sammanställa information om misstänkt ansvariga personer för våldet och tillställa den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) i Haag underlag för eventuellt inledande av en rättsprocess.
– Personer som identifierats som ansvariga för brott bör åläggas sanktioner, som inreseförbud, i FN:s medlemsländer - vilka bör använda sin juridiska auktoritet för att få dem lagförda.
Kommer den svenska regeringen att lyssna på och följa dessa rekommendationer? Tystnaden från såväl regeringen, som opposition och media, är tyvärr i nuläget mycket oroande.
Anna Wester, Ordförande i Palestinagrupperna i Sverige
Gunnar Olofsson, Ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse
Yasser Murtaja
Witnesses said Murtaja was over 100 meters (yards) from the border, wearing a flak jacket marked "press" and holding his camera when he was shot in an
exposed area just below the armpit.
Witnesses said Murtaja was over 100 meters (yards) from the border, wearing a flak jacket marked "press" and holding his camera when he was shot in an
exposed area just below the armpit.
2019-03-21
Symbolpolitik enligt Muralgranskaren
Wi i Staffanstorps Commun-Styrelse Hafwa Beslutat att Förbiuda Namnet Isaskar Mendelbaum.
Inte för att Någhon i Communen heter så, men Besluthet Hafwer ett Stort Symbole-Wärdhe.
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Välkommen till öppet hus - varje lördag!
Vänskapens hus, Bredgatan 19 i Lund
Vi börjar med servering kl 18.30.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
Lördag 16/3 Christina Sjöblad: Victoria Benedictsson som prosaförfattare och dagboksskribent eller Ernst och Victoria - ett dubbelporträtt.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
Lördag 16/3 Christina Sjöblad: Victoria Benedictsson som prosaförfattare och dagboksskribent eller Ernst och Victoria - ett dubbelporträtt.
Hållbar stadsutveckling - från teori till praktik
Våra städer står för en ökad andel negativ miljöpåverkan. Globalt står
städerna för 70 procent av växthusutsläppen. Hållbara städer utgör ett
viktigt mål i Agenda 2030.Inom hållbar stadsutveckling ingår arbetet
med samhälls-planering,ekosystemtjänster, luftfrågor, trafik- och
transportfrågor, avfallsfrågor med mera. Åtgärdsområden omfattar allt
från insatser kring cirkulär ekonomi till grön infrastruktur.
På seminariet får du en initierad bild av de olika aktiviteter som bedrivs för att motverka städernas miljöpåverkan. Från teorin görs en direkt koppling till hur man på kommunal nivå praktiskt kan arbeta och agera för att skapa hållbara och smarta städer. Detta kommer vi också att ha som utgångspunkt i den uppföljande
diskussionen.
Föredragshållare är Magnus Johansson, universitetslektor vid Malmö universitet. Magnus har lång erfarenhet från forskning och utbildning inom hållbar stadsutveckling. På deltid jobbar han på RISE (Reserach Institute of Sweden) som forskare knuten till deras stadsutvecklingsgrupp. Han jobbar också med tillämpningen av ämnesområdet på kommunnivå.
Sopplunchen kommer att serveras i samband med avslutande diskussion.
Antalet platser är begränsat så kom i god tid, först till kvarn får plats.
Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund. Seminariet är det första i en serie miljöseminarier under våren
Tid: Lördag 30 mars 2019 kl. 14:00–16:00
På seminariet får du en initierad bild av de olika aktiviteter som bedrivs för att motverka städernas miljöpåverkan. Från teorin görs en direkt koppling till hur man på kommunal nivå praktiskt kan arbeta och agera för att skapa hållbara och smarta städer. Detta kommer vi också att ha som utgångspunkt i den uppföljande
diskussionen.
Föredragshållare är Magnus Johansson, universitetslektor vid Malmö universitet. Magnus har lång erfarenhet från forskning och utbildning inom hållbar stadsutveckling. På deltid jobbar han på RISE (Reserach Institute of Sweden) som forskare knuten till deras stadsutvecklingsgrupp. Han jobbar också med tillämpningen av ämnesområdet på kommunnivå.
Sopplunchen kommer att serveras i samband med avslutande diskussion.
Antalet platser är begränsat så kom i god tid, först till kvarn får plats.
Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund. Seminariet är det första i en serie miljöseminarier under våren
Tid: Lördag 30 mars 2019 kl. 14:00–16:00
Plats: ABF MittSkåne, Kiliansgatan 9, 22350 Lund
Framtiden i sank av Amalia
Foto: Ulrika Jakobsson
I drygt hundra länder 
strejkade
skolelever för klimatet fredagen den 15 mars. Skolan ska förbereda för
framtiden, men om de vuxna fortsätter att fallera när det gäller att
förvalta samhället, så återstår bara för barn och ungdomar att ge sig
ut på gatorna. Regering, näringsliv och medborgare gör visserligen en
del för miljön redan idag, men det räcker inte. Klockan tickar. Vi får
inte skjuta framtiden i sank!
strejkade
skolelever för klimatet fredagen den 15 mars. Skolan ska förbereda för
framtiden, men om de vuxna fortsätter att fallera när det gäller att
förvalta samhället, så återstår bara för barn och ungdomar att ge sig
ut på gatorna. Regering, näringsliv och medborgare gör visserligen en
del för miljön redan idag, men det räcker inte. Klockan tickar. Vi får
inte skjuta framtiden i sank!
Mer än 1 500 deltog i manifestationen.
Återfunnen tid av Gunnar Stensson
När jag besökte Gleerups 
efter bokrealisationen var det första jag fick syn på en ny bok av Lotte Möller som hette Om bin och människor. Båda
ämnena intresserar mig. När jag bläddrade i den fick jag upp ett
färgfoto av Sveriges enda museum om biodling, som enligt texten ligger i
ett torp i Uppvidinge. Plötsligt fördes jag till en annan tid, en annan
plats. 1940-tal, östra Småland. En känsla av svindel fick mig nästan
att tappa balansen.
I torpet som nu är biodlarmuseum bodde en lantarbetare som hette Ruben. I stugan bredvid – den syns inte på fotot - bodde Karins morföräldrar som var bönder. Jag hjälpte ofta till med höbärgning och vedkapning. Någon gång var Ruben med.
Sveriges enda biodlingsmuseum ligger visserligen i Uppvidinge kommun, men egentligen i Älghults samhälle i en by med tre, fyra hemman som heter Gamla Älghult.
efter bokrealisationen var det första jag fick syn på en ny bok av Lotte Möller som hette Om bin och människor. Båda
ämnena intresserar mig. När jag bläddrade i den fick jag upp ett
färgfoto av Sveriges enda museum om biodling, som enligt texten ligger i
ett torp i Uppvidinge. Plötsligt fördes jag till en annan tid, en annan
plats. 1940-tal, östra Småland. En känsla av svindel fick mig nästan
att tappa balansen. I torpet som nu är biodlarmuseum bodde en lantarbetare som hette Ruben. I stugan bredvid – den syns inte på fotot - bodde Karins morföräldrar som var bönder. Jag hjälpte ofta till med höbärgning och vedkapning. Någon gång var Ruben med.
Sveriges enda biodlingsmuseum ligger visserligen i Uppvidinge kommun, men egentligen i Älghults samhälle i en by med tre, fyra hemman som heter Gamla Älghult.
Köttkonsumtionen minskar av Sven-Hugo Mattsson
Jag noterar, som vegaterian, med
tillfredställelse, att den svenska köttkonsumtionen minskar. För andra
året i rad! Minskningen är inte stor, 2,2 kg, från 85,5 kg till 83,3
kg. Men det är dock en minskning och det är viktigt. Köttet är en av de
källor som ger upphov till växthusgaser, metan. Minskningen är dock
bara en vattenpuss i de stora oceanerna.
Köttproduktion, särskilt nöt, kräver enorma resurser. Den kräver 50 gånger mer vatten än sojabönor, 100 gånger mer än vete och 200 gånger mer än potatis. Köttproduktionen kräver också betydligt mer areal än vegetabilier. En sak att tänka på med tanke på den goda jorden som omger Lund.
Jag känner också igen siffrorna med tanke på att de människor jag känner, i allt högre grad är vegatarianer, numera känner jag också en som är vegan. Det är annat det än när jag själv blev vegatarian för drygt 40 år sedan, då var jag rätt ensam.
Så jag hoppas att trenden mot allt mindre kött håller i sig. För övrigt frågar jag mig: vilken rätt har vi att döda djur för att äta? Just veganerna visar att vi överlever på vegetabilisk kost.
Köttproduktion, särskilt nöt, kräver enorma resurser. Den kräver 50 gånger mer vatten än sojabönor, 100 gånger mer än vete och 200 gånger mer än potatis. Köttproduktionen kräver också betydligt mer areal än vegetabilier. En sak att tänka på med tanke på den goda jorden som omger Lund.
Jag känner också igen siffrorna med tanke på att de människor jag känner, i allt högre grad är vegatarianer, numera känner jag också en som är vegan. Det är annat det än när jag själv blev vegatarian för drygt 40 år sedan, då var jag rätt ensam.
Så jag hoppas att trenden mot allt mindre kött håller i sig. För övrigt frågar jag mig: vilken rätt har vi att döda djur för att äta? Just veganerna visar att vi överlever på vegetabilisk kost.
Anonym skrivelse styr inriktningen på utredning av nya järnvägsspår genom Lund av Ulf N
Den borgerliga kvintettens styre tar sig
märkliga former. Den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen beslutade
att rakt av ställa sig bakom en odaterad, helt anonym skrivelse om hur
en utredning om ”järnväg i tunnel genom Lund” ska bedrivas.
Unikt att en anonym skrivelse blir kommunalt beslut
Skrivelser är detaljerad och omfattar hela fyra sidor med direktiv, men det går alltså inte att utläsa vem som har upprättat skrivelsen. Kommer den från den kommunala förvaltningen? Från det borgerliga kvintettstyret, från någon enskild lundabo? Eller jultomten? Det går inte att utläsa av protokollet från styrelsesammanträdet. Det torde vara helt unikt i kommunens historia att en majoritet fullt ut sluter upp och ställer sig bakom en anonym skrivelse!
Bättre förutsättningar för järnvägstrafik
Beslutet innebär att enbart ett tunnelalternativ för järnvägen genom Lund ska utredas. Miljöpartiets oppositionsråd Karin Svensson Smith yrkade mot de borgerligas förslag att utredningen skulle omfatta de tre möjliga höjdlägesalternativen tunnel, markförlagd lösning och järnväg på bropelare.
Utredningen skulle också enligt MP-yrkandet belysa konsekvenserna av de olika alternativens möjligheter att ge bättre förutsättningar för person- och godstågstrafik, något som inte ingick i de anonyma direktiven.
Spårfobi
S och V hade ett förslag som liknade MP:s men där ingick också att utreda ett yttre godsspår i markplan. Båda dess förslag röstades alltså ner av den borgerliga majoriteten. Så en omfattande och dyr utredning ska nu bedrivas på grundval av en anonym skrivelse som majoriteten nu gjort till sin. Kvintetten präglas alltså numera helt av tunnelseende och FNL:s spårfobi har smittat av sej på hela det borgerliga blocket.
Samtal om järnväg
Kommunstyrelsebeslutet följdes i veckan som gick upp av ett samtal mellan MP:s Karin Svensson Smith och kommunalrådet Börje Heed från FNL. Det var MP som tagit initiativ till samtalet, som leddes av Johan Wester. Syftet med samtalet var enligt Karin att på ett så tidigt stadium som möjligt engagera lundaborna i planeringen av den framtida järnvägen genom Lund. Stadsbibliotekets atriumgård var överfylld vilket tyder på att frågan om järnvägen är en het fråga.
Unikt att en anonym skrivelse blir kommunalt beslut
Skrivelser är detaljerad och omfattar hela fyra sidor med direktiv, men det går alltså inte att utläsa vem som har upprättat skrivelsen. Kommer den från den kommunala förvaltningen? Från det borgerliga kvintettstyret, från någon enskild lundabo? Eller jultomten? Det går inte att utläsa av protokollet från styrelsesammanträdet. Det torde vara helt unikt i kommunens historia att en majoritet fullt ut sluter upp och ställer sig bakom en anonym skrivelse!
Bättre förutsättningar för järnvägstrafik
Beslutet innebär att enbart ett tunnelalternativ för järnvägen genom Lund ska utredas. Miljöpartiets oppositionsråd Karin Svensson Smith yrkade mot de borgerligas förslag att utredningen skulle omfatta de tre möjliga höjdlägesalternativen tunnel, markförlagd lösning och järnväg på bropelare.
Utredningen skulle också enligt MP-yrkandet belysa konsekvenserna av de olika alternativens möjligheter att ge bättre förutsättningar för person- och godstågstrafik, något som inte ingick i de anonyma direktiven.
Spårfobi
S och V hade ett förslag som liknade MP:s men där ingick också att utreda ett yttre godsspår i markplan. Båda dess förslag röstades alltså ner av den borgerliga majoriteten. Så en omfattande och dyr utredning ska nu bedrivas på grundval av en anonym skrivelse som majoriteten nu gjort till sin. Kvintetten präglas alltså numera helt av tunnelseende och FNL:s spårfobi har smittat av sej på hela det borgerliga blocket.
Samtal om järnväg
Kommunstyrelsebeslutet följdes i veckan som gick upp av ett samtal mellan MP:s Karin Svensson Smith och kommunalrådet Börje Heed från FNL. Det var MP som tagit initiativ till samtalet, som leddes av Johan Wester. Syftet med samtalet var enligt Karin att på ett så tidigt stadium som möjligt engagera lundaborna i planeringen av den framtida järnvägen genom Lund. Stadsbibliotekets atriumgård var överfylld vilket tyder på att frågan om järnvägen är en het fråga.
Vad som blev tydligt i samtalet var just det som framkom i kommunstyrelsens hantering av frågan: FNL är låst till ett enda alternativ och vill inte ha en allsidig prövning av olika möjligheter. Likaså struntar FNL i såväl kostnader som konsekvenser för järnvägstrafiken i sin helhet. Som Karin konstaterade: om alla städer längs stambanan skulle kräva och få tunnellösningar blir det inga pengar över till spår mellan stationerna.
Från tolerans till avvisning – asylpolitiken undergräver demokratin av Bertil Egerö
”Migrationsfrågan är det politiska sakområde
som har påverkat det politiska landskapet under mandatperioden mer än
någon annan. /…/ Migrationsfrågan har haft en fundamental påverkan på
väljaropinionen under mandatperioden. Sverigedemokraternas, och till
viss del Socialdemokraternas, väljarstöd har samvarierat med hur
migrationsfrågan rört sig på dagordningen. /…/ Den latenta interna
konflikten om migrationspolitiken som partiet bar med sig in i
valrörelsens inledning bidrog inte till att minska osäkerheten hos
väljarna…”
Socialdemokraterna har nu publicerat
sin valanalys (citat ovan) med grundfrågan: varför gick det så dåligt i
valet? Migrationspolitiken pekas ut som ett viktigt sakområde: så
snart S vågar sig på en svängning i solidarisk/mänsklig riktning vinner
SD; stramas politiken upp förlorar SD. Sverigedemokraternas påverkan
går långt förbi den traditionella blockgränsen, rätt in i
regeringsarbetet.
Vi behöver vänja oss, eller - ? Akut betyder den förda politiken ett kaos i asylsystemet, tusentals asylsökande som landat i ett "skuggsverige", självmord. De som kan försöker dra vidare till andra länder i Europa. De som inte orkar fastnar i droger och kriminalitet. Polisen blir mer brutal, Migrationsverkets så kallade förvar – sista stationen före deportering – blir alltmer fängelseliknande.
Ivan Krastev visar i sin bok Efter Europa
hur europeiska samhällen inte längre vägleds av tolerans och mänskliga
rättigheter. I hans analys har flyktingkrisen (2015 -) i grunden
förändrat Europa: ”Den visade sig vara Europas 11 september”. Tydligast
framgår det i hur politiken utvecklats i östra Europa, där demokratin
som målsättning nu börjar ersättas av en starkare statsmakt som helt
avvisar samarbete kring flyktingintegration. Framväxten av
främlingsfientliga partier hotar nu demokratin även i västra Europa.
För den som vill se är Sverige på väg i samma riktning. Det fina samarbetet mellan myndigheter och civilsamhälle i mottagandet av tusentals asylsökande 2015 ersattes snart av en politik med en enda målsättning: tvinga så många som möjligt att lämna Sverige. Migrationsverkets uppdrag visade sig tydligt i att det med alla medel (röntgen av knän och tänder det tydligaste) skulle göra asylsökande barn till "vuxna" och därmed lättare att utvisa. Utredningarna blev helt schablonmässiga; samma formuleringar, samma nedvärderingar av lämnade uppgifter, ofta i samma språkgestalt.
Vi behöver vänja oss, eller - ? Akut betyder den förda politiken ett kaos i asylsystemet, tusentals asylsökande som landat i ett "skuggsverige", självmord. De som kan försöker dra vidare till andra länder i Europa. De som inte orkar fastnar i droger och kriminalitet. Polisen blir mer brutal, Migrationsverkets så kallade förvar – sista stationen före deportering – blir alltmer fängelseliknande.
Ivan Krastev visar i sin bok Efter Europa
hur europeiska samhällen inte längre vägleds av tolerans och mänskliga
rättigheter. I hans analys har flyktingkrisen (2015 -) i grunden
förändrat Europa: ”Den visade sig vara Europas 11 september”. Tydligast
framgår det i hur politiken utvecklats i östra Europa, där demokratin
som målsättning nu börjar ersättas av en starkare statsmakt som helt
avvisar samarbete kring flyktingintegration. Framväxten av
främlingsfientliga partier hotar nu demokratin även i västra Europa.För den som vill se är Sverige på väg i samma riktning. Det fina samarbetet mellan myndigheter och civilsamhälle i mottagandet av tusentals asylsökande 2015 ersattes snart av en politik med en enda målsättning: tvinga så många som möjligt att lämna Sverige. Migrationsverkets uppdrag visade sig tydligt i att det med alla medel (röntgen av knän och tänder det tydligaste) skulle göra asylsökande barn till "vuxna" och därmed lättare att utvisa. Utredningarna blev helt schablonmässiga; samma formuleringar, samma nedvärderingar av lämnade uppgifter, ofta i samma språkgestalt.
Trots växande kritik av rättsosäkerheten i dess arbete, där inte
minst jurister och läkare deltagit, har verksamheten fortsatt
obehindrad. Jag har förstått att lekmän som sitter med i
migrationsdomstolar har fått erfara att materialet blir tillgängligt
först när domstolen tar upp ett ärende; snabb behandling snarare än
noggrannhet måste ha utmärkt arbetet.
Regelverket förblir oförändrat, motarbetar integration
Som god man har jag kämpat för att barn och unga ska kunna jobba på skolloven. Det gör svenska ungdomar, utan att be om tillstånd. Men för de asylsökande krävs uppehållstillstånd. Efter över tre års väntan på uppehållstillstånd förvägras unga asylsökande fortfarande den elementära rätten att arbeta, försörja sig, skicka medel till sin fattiga familj.
En av mina två ”god man-ungdomar” – båda kom till Sverige försent för att kunna använda den s.k. gymnasielagen – har sedan 2016 ständigt upprepat att han vill arbeta. Duktig skräddare med dokumenterad skicklighet orkar han nu inte längre, har landat i drogberoende för att döva sin ångest när Migrationsverket och domstolarna avvisat alla hans asylskäl. Han är inte ensam: tusentals drar sig idag fram i det svenska "skuggsamhället", hemlösa som lätt utnyttjas av kriminella gäng.
Vår regering har, med riksdagens goda minne, drivit en politik som inte andas solidaritet, som saknar respekt för mänskliga rättigheter och humanism. Till idag saknas tecken på att vår nya regering vill återupprätta rättssamhället och ta hand om konsekvenserna av den politik som förts. Inflytandet från Sverigedemokraterna är starkt. Kommer S-kongressen att tvinga fram en förändring? Kommer Reformisterna att nå inflytande även i dessa frågor? Jag vågar inte tro det.
På sikt är vår demokrati i fara, såsom den nu undergrävs i många länder i Europa.
Regelverket förblir oförändrat, motarbetar integration
Som god man har jag kämpat för att barn och unga ska kunna jobba på skolloven. Det gör svenska ungdomar, utan att be om tillstånd. Men för de asylsökande krävs uppehållstillstånd. Efter över tre års väntan på uppehållstillstånd förvägras unga asylsökande fortfarande den elementära rätten att arbeta, försörja sig, skicka medel till sin fattiga familj.
En av mina två ”god man-ungdomar” – båda kom till Sverige försent för att kunna använda den s.k. gymnasielagen – har sedan 2016 ständigt upprepat att han vill arbeta. Duktig skräddare med dokumenterad skicklighet orkar han nu inte längre, har landat i drogberoende för att döva sin ångest när Migrationsverket och domstolarna avvisat alla hans asylskäl. Han är inte ensam: tusentals drar sig idag fram i det svenska "skuggsamhället", hemlösa som lätt utnyttjas av kriminella gäng.
Vår regering har, med riksdagens goda minne, drivit en politik som inte andas solidaritet, som saknar respekt för mänskliga rättigheter och humanism. Till idag saknas tecken på att vår nya regering vill återupprätta rättssamhället och ta hand om konsekvenserna av den politik som förts. Inflytandet från Sverigedemokraterna är starkt. Kommer S-kongressen att tvinga fram en förändring? Kommer Reformisterna att nå inflytande även i dessa frågor? Jag vågar inte tro det.
På sikt är vår demokrati i fara, såsom den nu undergrävs i många länder i Europa.
Därför är klimataktivism motsatsen till vit makt av Gunnar Stensson
Students march through the streets during a strike to raise climate change awareness
on 15 March in Wellington, New Zealand. Photograph: Hagen Hopkins/Getty Images
När nyheten om massakern i moskén i
Christchurch kom och jag sökte bland nyhetsmedia råkade jag få syn på
en karta som visade att fredagsmorgonens klimatstrejk i Christchurch
genomfördes nära blodbadet. Jag greps av en fruktansvärd oro för
ungdomarna som ställde upp med hopp och idealism och undrade om
mördaren eller mördarna valt denna speciella dag för att undergräva
verkan av den globala klimataktionen. Det var en chockerande, men
samtidigt helt logisk tanke. Bakom engagemanget för klimatet finns
medvetandet om att allt hänger samman, medan vit maktideologin bygger på
åtskillnad.
Åtskillnad, som föreställningen att människor är uppdelade i raser och att de som tillhör den ena rasen inte har någonting gemensamt med de som tillhör den andra. Åtskillnad, som idén att trots att de vita har översvämmat globen ska de icke-vita hålla sig borta från Europa, Nordamerika och nu till och med Nya Zeeland och Australien, två redan bebodda områden som de vita nybyggarna kom relativt nyligen till – som en fantasi om en återsegregering av världen. Som en mängd idéer och ideal om en maskulinitet, driven till det monstruöst extrema, om att ta saker i egna händer, om att utplåna inlevelse och medkänsla, om att hävda att du själv har rätten att förtrycka och döda andra. Och naturligtvis om skjutvapen som symboler och instrument för denna självdefinition. Rebecca Solnit
Texten är inledningen till en artikel i The Guardian 19/3, försedd med uppmaningen Reuse the article. Det gör vi genom att publicera hela originalartikeln, läs den här!
Skiftet till en hållbar värld
Förra fredagen strejkade eleverna för klimatet, men härom dagen träffade jag en ung management-konsulent, som skämtsamt avfärdade aktionen som ett utslag av det slags domedagshysteri som anfäktar mänskligheten vart femtionde år och menade, att eleverna hellre borde sitta i sina skolbänkar och lära sig hur det är i verkligheten.
Jag hade just läst Ekonomi för Antropocen. Skiftet till en hållbar värld, redigerad av Robert Österbergh och Mikael Malmaeus, Carlssons förlag 2018.
Boken är ett försök att på sammanfatta de komponenter som krävs för en hållbar ekonomi. Den är skriven av internationella och svenska specialister och tar upp teman som Finanskapitalet i Antropocen och Att reformera det monetära systemet för global hållbarhet.
Två professorer i Lund medverkar, Astrid Kander från Ekonomihög-skolan som skriver om Ekonomisk tillväxt, energi och koldioxidutsläpp och Oksana Mont, Sveriges första professor i hållbar konsumtion, som behandlar frågan Kan Homo shoppiens bli hållbar?
Boken borde ingå i gymnasieundervisningen, men är också nödvändig läsning för politiker på alla nivåer. De får inte vara okunnigare än gymnasisterna. Där finns kritik av populistiska skenlösningar och förslag till nödvändiga reformer. Törs någon genomföra dem?
Så här beskrivs det planetära nödläget:
Efter 2030 kan vi inte släppa ut mer koldioxid om vi ska hålla temperaturökningen under 2 grader. Vi måste utrota fattigdomen samtidigt som världens befolkning ökar med två miljarder till 2050.
Kapitalismen måste omvandlas. Den är inte bara ett produktionssätt utan också ett sätt att organisera naturen som kännetecknas av systematisk miljöförstöring, orsakad av kravet på ständigt ökande produktion och högre vinst, exploatering av billiga råvaror och fossila bränslen.
Genomsnittssvensken släpper ut 11 ton växthusgaser. Förbrukningen måste minska till 1-1,5 ton om vi ska hålla temperaturökningen under 2 grader.
Nästan alla länder tar ut mer resurser än jorden kan erbjuda och de rika länderna tar mest.
Vår ekonomiska politik stimulerar konsumtion för att skapa jobb och vinst för kapitalägarna. Därför håller bilar bara tio år, telefoner måste bytas vartannat år och det är billigare att köpa nytt än att reparera.
Vi borde införa basinkomst och avskaffa jobb som skadar jordsystemet. Gröna jobb är ofta mer arbetskrävande och kan bidra till sysselsättningen. För att hushålla med resurser måste vi införa cirkulär ekonomi. Miljöförstöringens framtida ekonomiska kostnader måste beaktas i planeringen.
Nödvändiga människovårdande och utvecklande jobb inom vård och skola går i praktiken dåligt ihop med ekonomisk tillväxt.
Den finansiella världen styr utvecklingen. Finansaktörer maximerar avkastningen på kapital men är ointresserade av miljöhänsyn. Banker skapar pengar genom att ge lån till konsumtion. Ekonomin är skulddriven. Det leder till att koldioxidutsläppen växer. Vi åker mer bil, flyger mer och köper fler saker. Omsorg och solidaritet missgynnas. Större offentlig styrning och genomgripande förändringar av ekonomin är nödvändiga.
De senaste 50 åren har jordens befolkning mer än fördubblats, den globala ekonomin femdubblats, världshandeln ökat så att den nu omsätter 400 procent mer resurser, matproduktion och vattenförbrukning fördubblats och utvinningen av viktiga metaller ökat med 75 procent.
Samtidigt har en biologisk massutplåning av liv på jorden skett. När 27 000 djurarter inventerades fann man att tusentals arter har dött ut. Däggdjuren har förlorat 80 procent av sin ursprungliga utbredning.
Om den destruktiva utvecklingen inte stoppas kommer vattenförbrukningen fyrdubblas till 2050, grundvattnet sjunka och förorenas, två miljarder människor lida brist på dricksvatten och fiskebestånden kollapsa i hav som försurats av övergödning.
Detta är en ny planetär tid, Antropocen, människans tid, som efterträtt Holocen, den geologiska tidsålder som varit så gynnsam för oss de senaste 12 000 åren. Bokens förslag till åtgärder är minimikrav för en hållbar värld.
PS. Samtidigt i tidningen. På initiativ av Tomas Eneroth S, byggs Arlanda ut för 15 miljarder kronor. Målet är att 2040 ta emot 40 miljoner passagerare. Det är 50 % fler än idag. Ulf Kristersson M, vill dessutom ha slopad flygskatt.
Åtskillnad, som föreställningen att människor är uppdelade i raser och att de som tillhör den ena rasen inte har någonting gemensamt med de som tillhör den andra. Åtskillnad, som idén att trots att de vita har översvämmat globen ska de icke-vita hålla sig borta från Europa, Nordamerika och nu till och med Nya Zeeland och Australien, två redan bebodda områden som de vita nybyggarna kom relativt nyligen till – som en fantasi om en återsegregering av världen. Som en mängd idéer och ideal om en maskulinitet, driven till det monstruöst extrema, om att ta saker i egna händer, om att utplåna inlevelse och medkänsla, om att hävda att du själv har rätten att förtrycka och döda andra. Och naturligtvis om skjutvapen som symboler och instrument för denna självdefinition. Rebecca Solnit
Texten är inledningen till en artikel i The Guardian 19/3, försedd med uppmaningen Reuse the article. Det gör vi genom att publicera hela originalartikeln, läs den här!
Skiftet till en hållbar värld
Förra fredagen strejkade eleverna för klimatet, men härom dagen träffade jag en ung management-konsulent, som skämtsamt avfärdade aktionen som ett utslag av det slags domedagshysteri som anfäktar mänskligheten vart femtionde år och menade, att eleverna hellre borde sitta i sina skolbänkar och lära sig hur det är i verkligheten.
Jag hade just läst Ekonomi för Antropocen. Skiftet till en hållbar värld, redigerad av Robert Österbergh och Mikael Malmaeus, Carlssons förlag 2018.
Boken är ett försök att på sammanfatta de komponenter som krävs för en hållbar ekonomi. Den är skriven av internationella och svenska specialister och tar upp teman som Finanskapitalet i Antropocen och Att reformera det monetära systemet för global hållbarhet.
Två professorer i Lund medverkar, Astrid Kander från Ekonomihög-skolan som skriver om Ekonomisk tillväxt, energi och koldioxidutsläpp och Oksana Mont, Sveriges första professor i hållbar konsumtion, som behandlar frågan Kan Homo shoppiens bli hållbar?
Boken borde ingå i gymnasieundervisningen, men är också nödvändig läsning för politiker på alla nivåer. De får inte vara okunnigare än gymnasisterna. Där finns kritik av populistiska skenlösningar och förslag till nödvändiga reformer. Törs någon genomföra dem?
Så här beskrivs det planetära nödläget:
Efter 2030 kan vi inte släppa ut mer koldioxid om vi ska hålla temperaturökningen under 2 grader. Vi måste utrota fattigdomen samtidigt som världens befolkning ökar med två miljarder till 2050.
Kapitalismen måste omvandlas. Den är inte bara ett produktionssätt utan också ett sätt att organisera naturen som kännetecknas av systematisk miljöförstöring, orsakad av kravet på ständigt ökande produktion och högre vinst, exploatering av billiga råvaror och fossila bränslen.
Genomsnittssvensken släpper ut 11 ton växthusgaser. Förbrukningen måste minska till 1-1,5 ton om vi ska hålla temperaturökningen under 2 grader.
Nästan alla länder tar ut mer resurser än jorden kan erbjuda och de rika länderna tar mest.
Vår ekonomiska politik stimulerar konsumtion för att skapa jobb och vinst för kapitalägarna. Därför håller bilar bara tio år, telefoner måste bytas vartannat år och det är billigare att köpa nytt än att reparera.
Vi borde införa basinkomst och avskaffa jobb som skadar jordsystemet. Gröna jobb är ofta mer arbetskrävande och kan bidra till sysselsättningen. För att hushålla med resurser måste vi införa cirkulär ekonomi. Miljöförstöringens framtida ekonomiska kostnader måste beaktas i planeringen.
Nödvändiga människovårdande och utvecklande jobb inom vård och skola går i praktiken dåligt ihop med ekonomisk tillväxt.
Den finansiella världen styr utvecklingen. Finansaktörer maximerar avkastningen på kapital men är ointresserade av miljöhänsyn. Banker skapar pengar genom att ge lån till konsumtion. Ekonomin är skulddriven. Det leder till att koldioxidutsläppen växer. Vi åker mer bil, flyger mer och köper fler saker. Omsorg och solidaritet missgynnas. Större offentlig styrning och genomgripande förändringar av ekonomin är nödvändiga.
De senaste 50 åren har jordens befolkning mer än fördubblats, den globala ekonomin femdubblats, världshandeln ökat så att den nu omsätter 400 procent mer resurser, matproduktion och vattenförbrukning fördubblats och utvinningen av viktiga metaller ökat med 75 procent.
Samtidigt har en biologisk massutplåning av liv på jorden skett. När 27 000 djurarter inventerades fann man att tusentals arter har dött ut. Däggdjuren har förlorat 80 procent av sin ursprungliga utbredning.
Om den destruktiva utvecklingen inte stoppas kommer vattenförbrukningen fyrdubblas till 2050, grundvattnet sjunka och förorenas, två miljarder människor lida brist på dricksvatten och fiskebestånden kollapsa i hav som försurats av övergödning.
Detta är en ny planetär tid, Antropocen, människans tid, som efterträtt Holocen, den geologiska tidsålder som varit så gynnsam för oss de senaste 12 000 åren. Bokens förslag till åtgärder är minimikrav för en hållbar värld.
PS. Samtidigt i tidningen. På initiativ av Tomas Eneroth S, byggs Arlanda ut för 15 miljarder kronor. Målet är att 2040 ta emot 40 miljoner passagerare. Det är 50 % fler än idag. Ulf Kristersson M, vill dessutom ha slopad flygskatt.
Why climate action is the antithesis of white supremacy by Rebecca Solnit
Behind the urgency of climate action is the understanding that everything is connected; behind white supremacy is an ideology of separation
As the news of the Christchurch mosque massacre broke and I scoured the news, I came across a map showing that the Friday morning climate strike in
Christchurch was close to the bloodbath. I felt terrible for the young
people who showed up with hope and idealism, wondered whether the
killer or killers chose this particular day to undermine the impact of
this global climate action. It was a shocking pairing and also a
perfectly coherent one, a clash of opposing ideologies. Behind the
urgency of climate action is the understanding that everything is
connected; behind white supremacy is an ideology of separation.
Of separation as the idea that human beings are divided into races, and those in one race have nothing in common with those in others. Of separation as the idea that though white people have overrun the globe, nonwhite people should stay out of Europe, North America, and now even New Zealand and Australia, two places where white settlers came relatively recently to already inhabited places – as a fantasy of resegregating the world. Of a lot of ideas and ideals of masculinity taken to a monstrous extreme – as ideas of disconnection, of taking matters into your own hands, of feeling no empathy and exhibiting no kindness, of asserting yourself as having the right to dominate others even unto death. And of course, of guns as the symbols and instruments of this self-definition.
Climate change is based on science. But if you delve into it deeply enough it is a kind of mysticism without mystification, a recognition of the beautiful interconnection of all life and the systems – weather, water, soil, seasons, ocean pH – on which that life depends. It acknowledges that everything is connected, that to dig up the carbon that plants so helpfully sequestered in the ground over eons and burn it so that returns to the sky as carbon dioxide changes the climate, and that this changed climate isn’t just warmer, it’s more chaotic, in ways that break these elegant patterns and relationships. That chaos is a kind of violence – the violence of hurricanes, wildfires, new temperature extremes, broken weather patterns, droughts, extinctions, famines. Which is why climate action has been and must be nonviolent. It is a movement to protect life.
That includes human life whether it’s the people of
Central America impacted by failed harvests or of the Gulf Coast by
hurricanes or the Arctic and their traditional relation-ships to seals,
caribou and other species in crisis from climate change or the people
of California, like the 82 killed in the inferno that in one day
destroyed the town of Paradise last year. And it includes all life,
because human beings are not separate from the fate of insects, of
birds, of the life in the sea, of the forests that sequester carbon, of
the diseases that will thrive on a warmer planet. I know a lot of
climate activists, and I know what motivates them: it’s love. For the
whole planet, for the most vulnerable people on it, for the idea of a
livable future.It’s no accident that climate denial is integral to rightwing thinking, that Republicans in the US have been freaking out about the Green New Deal, that maximizing fossil fuel development and profit seems to be a cornerstone of their libertarian-capitalist ideology. To acknowledge that everything is connected is to acknowledge that our actions have consequences and therefore responsibilities they are unwilling to shoulder. Also that the solutions to climate change require cooperative work at all levels from local energy transition to national policies that stop subsidizing fossil fuels to international agreements to set emissions goals.
In contrast, so much of rightwing ideology now is about a libertarian machismo in the “I can do anything I want” vein. It’s the pro-gun myth that we can each protect ourselves with a weapon when in reality we’re all safer with them out of our societies. It’s the idea that we can deregulate the hell out of everything and everyone can just look out for themselves whether it’s food safety or infrastructure safety or air and water quality. To kill someone you have to feel separate from them, and some violence – lynching, rape – ritualizes this separateness. Violence too comes out of a sort of entitlement: I have the right to hurt you, to determine your fate, to end your life. I am more important than you. It seems like, among other things a miserable mindset, one that aggrandizes your ego but withers your soul.
To
oppose it means in part standing up for those under attack – black
churchgoers in Charleston, Jews in Pittsburgh, Muslims in Christchurch,
among them. But it also means being the opposite of their ideals and
their actions. It means generosity, respect, inclusion, nonviolence.I asked Hoda Baraka, who is both Muslim and 350.org’s global communications director, how it all looked to her in the wake of the climate strike and the massacre, and she said “In a world being driven by fear, we are constantly being pitted against the very things that make this world livable. Whether it’s people being pitted against each other, even though there is no life without human connection, love and empathy. Or fear pitting us against the very planet that sustains us, even though there is no life on a dead planet. This is why fighting against climate change is the equivalent of fighting against hatred. A world that thrives is one where both people and planet are seen for their inextricable value and connectedness.”
Our work as climate activists arises from the recognition that acts have consequences, and consequences come with responsibilities, and we are responsible for the fate of this earth, for all living things now and in the future we are choosing with our actions– or inactions – in the present. But also from the recognition that ecological connectedness contains a deep beauty tantamount to love. Our goal as climate activists is to protect life. Those children and youth standing up for the future in Christchurch and in more than 1,700 other cities around the world were already the answer we needed.
Rebecca Solnit is a board member of Oil Change International as well as a Guardian columnist. Her latest book is Call them by their true names
2019-03-14
Friday for Future alla fredagar
Manifestation för klimatet på Stortorget
kl.10.00 den 15 mars
Den 15 mars kommer ungdomar strejka
över hela världen från USA till Europa och Australien. Därför uppmanar
vi alla lundastuderande ungdomar att lämna sin skola och bege sig mot
Stortorget kl. 10.00 den 15 mars där vi ansluter oss till
FridaysForFuture-demonstrationen som pågått sedan förra året och visar
vårt stöd.
Välkommen till öppet hus - varje lördag!
Vänskapens hus, Bredgatan 19 i Lund
Vi börjar med servering kl 18.30.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
Lördag 16/3 Språkvetare doc. Tove Skutnabb - Kangas: Språkliga mänskliga rättigheter i undervisningen - nationella minoriteternas barn undanhålls sitt modersmål i skolan.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
Lördag 16/3 Språkvetare doc. Tove Skutnabb - Kangas: Språkliga mänskliga rättigheter i undervisningen - nationella minoriteternas barn undanhålls sitt modersmål i skolan.
Polskor och Protester
Röda Kapellet spelar folkets musik med gästande spelmän.
Ludvig Nordgren dirigerar och Bengt Olle Bengtsson presenterar.
Martas café vid Lunds stadsbibliotek
Lördag den 16 mars 2019 kl. 17:00
Kassan och café öppet från klockan 16:30
Entré: 50 :- (endast kontant betalning)
Affisch »
Ska järnvägen gå i en tunnel eller i markplan?
Karin Svensson Smith (MP) möter Börje Hed (FörNyaLund) i ett samtal om järnvägen.
Ska järnvägen gå i en tunnel eller i markplan? Kom och lyssna på olika perspektiv på en viktig fråga för alla lundabor.
Stadsbibliotekets atriumgård klockan 17:45 måndagen 18 mars.
Ska järnvägen gå i en tunnel eller i markplan? Kom och lyssna på olika perspektiv på en viktig fråga för alla lundabor.
Stadsbibliotekets atriumgård klockan 17:45 måndagen 18 mars.
Manifestation den 15 mars på Stortorget
Onsdag 13/3 planeras strax över 1 000 protester världen över i 90 olika länder. Det är en siffra som kommer att stiga tills på fredag.
SKOGSBRUK!
• BORT MED BEKÄMPNINGSMEDEL!
• SKYDDA BIN OCH HUMLOR!
• HÖJ FLYGSKATTEN!
• MINSKA INTERNETHANDELN!
• MINSKA ANTALET LASTBILAR!
• STOPPA UTBYGGNADEN AV E6 OCH E22!
• INGA BORRNINGAR EFTER VANADIUM PÅ
ÖSTERLEN!
• BORT MED OLJA, KOL OCH GAS!
• RÄDDA REGNSKOGARNA!
• STOPPA HAVSFÖRSURNINGEN – RÄDDA STORA
BARRIÄRREVET!
• KAPITALISMEN KONTRA KLIMATET!
Så kunde de konkreta parollerna lyda
vid den stora klimatmanifestation som Lunds gymnasieelever planerar att
genomföra fredagen den 15 mars tillsammans med Fridays for
future-demonstranterna och skolelever i hela världen.
För det är sådana krav klimatkampen handlar om, och det är kontroversiella krav. I Norge handlar det om att stoppa oljeprospekteringen på Grönland, i USA och Kanada om att stoppa exploateringen av oljesand, i Polen om att stänga kolgruvorna, i Brasilien att om att stoppa avverkningarna av regnskogarna. Och att göra det snabbt!
Rektorerna i Lunds kommunala gymnasieskolor kommer att hantera frånvaron enligt samma regler som alla andra skoldagar, vilket bland annat kan innebära indraget studiebidrag. Det innebär att somliga demonstranter får erfarenhet av att civilt motstånd kan kosta.
Allt annat än en stor manifestation vore ett fiasko! Alla kan delta!
På fredag får vi se hur det går.
För det är sådana krav klimatkampen handlar om, och det är kontroversiella krav. I Norge handlar det om att stoppa oljeprospekteringen på Grönland, i USA och Kanada om att stoppa exploateringen av oljesand, i Polen om att stänga kolgruvorna, i Brasilien att om att stoppa avverkningarna av regnskogarna. Och att göra det snabbt!
Rektorerna i Lunds kommunala gymnasieskolor kommer att hantera frånvaron enligt samma regler som alla andra skoldagar, vilket bland annat kan innebära indraget studiebidrag. Det innebär att somliga demonstranter får erfarenhet av att civilt motstånd kan kosta.
Allt annat än en stor manifestation vore ett fiasko! Alla kan delta!
På fredag får vi se hur det går.
Apropå diskussionen om elsparkcyklar av Ulf N
Apropå den pågående diskussionen i
tidningar och bland folk i allmänhet elspark”cyklar” och andra
hyrcyklar. I Kina har för några år sedan ett flertal stora
hyrcykelföretag etablerat sej, ofta av den typen där det gått att låsa
upp cyklarna med mobiltelefonen och parkera dem var som helst efter
avslutad färd.
Men flera av dessa företag har gått i konkurs. Dels på grund av överetablering på marknaden och dels av otillräcklig efterfrågan. Cyklarna har övergetts lite varstans och så småningom hamnat på stora cykelkyrkogårdar. (Se bild!). Kanske får vi se cykelkyrkogårdar – fast i mindre format – även här i Sverige så småningom?
NOT: Jag skriver cyklar i samband med dessa tingestar inom citationstecken: dessa fåniga små brädor med sina små löjliga hjul knappast göra sig förtjänta av beteckningen cykel.
Men flera av dessa företag har gått i konkurs. Dels på grund av överetablering på marknaden och dels av otillräcklig efterfrågan. Cyklarna har övergetts lite varstans och så småningom hamnat på stora cykelkyrkogårdar. (Se bild!). Kanske får vi se cykelkyrkogårdar – fast i mindre format – även här i Sverige så småningom?
NOT: Jag skriver cyklar i samband med dessa tingestar inom citationstecken: dessa fåniga små brädor med sina små löjliga hjul knappast göra sig förtjänta av beteckningen cykel.
Nu har Reformisterna besökt Lund av Bertil Egerö
I lördags besöktes S-lokalen i Lund
av ett par Reformister. För mig oväntat många ungdomar (nåja, 20 – 30
år) deltog. Lokalen var i stort sett full när Reformisternas program
rullades ut.
"Reformisterna" heter formellt Socialdemokratiska föreningen för ekonomisk-politisk reform- och idé-utveckling. Den är en S-förening inom Stockholms arbetarkommun. Vill man gå med måste man därför bli sosse. Men stötta med pengar och reklam går alltid att göra.
Programmet var helt klart intressant. Grunden, enligt de två, är en ny ekonomisk politik. Därtill ett nytt skattesystem, ett nytt pensionssystem, en annorlunda bostadspolitik, ett "demokratiskt arbetsliv", ny regional och välfärdspolitik, allt under devisen "grön reformism".
Tyvärr inget om migrationsfrågorna, kampen mot SD och – ytterst – vikten att försvara vår demokrati. Asylpolitiken har ju hittills lett till rättsvidriga processer, långt från vad mänskliga rättigheter och barnkonventionen säger. Vi befinner oss på ett sluttande plan i det avseendet, i skuggan av SD:s faktiska existens och inflytande.
Jag gissar att Reformisterna med sitt program ligger mycket nära V, och kan bara hoppas att en god direkt dialog mellan partierna kan utvecklas. Det behövs nog om denna rörelse ska få luft under vingarna, stärka idédebatten, verka som folkrörelse.
På sin hemsida https://www.reformisterna.se/ utlovar föreningen ett nyhetsbrev till alla intresserade. Det känns klart värdefullt att följa Reformisterna i deras arbete.
"Reformisterna" heter formellt Socialdemokratiska föreningen för ekonomisk-politisk reform- och idé-utveckling. Den är en S-förening inom Stockholms arbetarkommun. Vill man gå med måste man därför bli sosse. Men stötta med pengar och reklam går alltid att göra.
Programmet var helt klart intressant. Grunden, enligt de två, är en ny ekonomisk politik. Därtill ett nytt skattesystem, ett nytt pensionssystem, en annorlunda bostadspolitik, ett "demokratiskt arbetsliv", ny regional och välfärdspolitik, allt under devisen "grön reformism".
Tyvärr inget om migrationsfrågorna, kampen mot SD och – ytterst – vikten att försvara vår demokrati. Asylpolitiken har ju hittills lett till rättsvidriga processer, långt från vad mänskliga rättigheter och barnkonventionen säger. Vi befinner oss på ett sluttande plan i det avseendet, i skuggan av SD:s faktiska existens och inflytande.
Jag gissar att Reformisterna med sitt program ligger mycket nära V, och kan bara hoppas att en god direkt dialog mellan partierna kan utvecklas. Det behövs nog om denna rörelse ska få luft under vingarna, stärka idédebatten, verka som folkrörelse.
På sin hemsida https://www.reformisterna.se/ utlovar föreningen ett nyhetsbrev till alla intresserade. Det känns klart värdefullt att följa Reformisterna i deras arbete.
IRAN: Kvinnorättsförsvararen Nasrin dömd till 38 års fängelse - och spöstraff
Enligt uppgift från Nasrin Sotoudehs
man har hon nu dömts till 33 års fängelse och 148 piskrapp. Med de fem
år som hon tidigare dömts till blir den totala längden på
fängelsestraffet chockerande 38 år.
Detta är det hårdaste straff som Amnesty dokumenterat mot en människorättsförsvarare i Iran under de senaste åren vilket kan tyda på att myndigheterna nu trappar upp förtrycket. Vi måste agera nu! Skriv under!
Antisemitisk sionism och demokratisk anti-sionism
av Gunnar Stensson
Peter Beinart oroas av den växande antisemitismen i världen, som till exempel de antisemitiska slagord som riktades mot den judiske filosofen Alain Finkelkraut vid de gula västarnas demonstration den 16 februari.
Men Peter Beinhart är liksom Kenneth Hermele (se VB nummer 7) kritisk mot den nya definition av antisemitism som IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance, formulerat där det heter: ”Det är antisemitism att förvägra det judiska folket rätten till självbestämmande”
Macrons uttalande med anledning av det antisemitiska utbrottet den 16 februari: ”Anti-sionism är en modern form av antisemitism” är enligt Beinart ett tragiskt misstag. Ett trettiotal tal länder, bland dem USA, Tyskland och Storbritannien, har anslutit sig till det och därigenom begått samma misstag.
Anti-sionism är inte en form av antisemitism. Att påstå det är att utnyttja det judiska lidandet för att utplåna den palestinska erfarenheten.
Antisemitismen växer. Världens ledare måste bekämpa den. Men ”detta är inte rätta sättet”, säger Alain Finkelkraut som just utsatts för den.
Påståendet att anti-sionism är antisemitism vilar på tre pelare, skriver Peter Beinart.
1. Den första pelaren är att anti-sionism är antisemitisk eftersom anti-sionismen förvägrar Israel den rätt som alla andra folk har: rätten till en egen stat.
”Idén att alla folk utom det judiska får eftersträva och försvara rätten till självbestämmande är antisemitisk”, deklarerade USA-senatens minoritetsledare Chuck Schumer 2007.
Och David Harris, ordförande i American Jewish Committee uttryckte det förra året så här: ”Att av alla jordens folk förvägra det judiska rätten till självbestämmande är antisemitiskt”.
Alla jordens folk? Kurderna har ingen egen stat. Inte heller baskerna, katalanerna, skottarna, kashmirerna eller dussintals av andra folk. Ibland är det bättre att arbeta för en medborgarstat, att göra spansk identitet mer inkluderande gentemot katalansk, eller irakisk identitet mer inkluderande gentemot kurdisk, än att dela upp de multietniska staterna.
Man skulle tro att de judiska ledarna skulle förstå det. Man tycker att de borde förstå det, eftersom samma judiska ledare som kallar rätten till nationellt självbestämmande universell samtidigt utan problem förvägrar palestinierna rätten till självbestämmande.
2. Pelare nummer två är en variation på samma tema. Det är kanske inte alltid orätt att motsätta sig ett folks krav på självständighet. Men det är orätt att frånta ett folk dess nationella självständighet, när det en gång erövrat den.
”Det är en sak att argumentera för att staten Israel inte borde ha upprättats”, skrev New York Times kolumnisten Bret Stephens tidigare denna månad. Emellertid ”är Israel nu hemmet för nästan 9 miljoner medborgare, med en identitet som är lika distinkt och stolt israelisk som att holländare är holländare och danskar är danskar. Anti-sionismen vill ingenting mindre än att utplåna den identiteten och beröva dem som tillhör den deras politiska självständighet.”
Men det är inte orätt att omvandla en stat som bygger på etnisk nationalism till en stat som bygger på jämlikt medborgarskap i vilken inga grupper åtnjuter speciella privilegier.
Under artonhundratalet skapade boerna flera stater för att uppnå nationellt självbestämmande som Transvaal, Oranjefristaten och Sydafrika. Problemet var förstås att de versionerna av självbestämmande exkluderade miljoner svarta som levde innanför deras gränser.
Detta upphörde 1994. Genom att avskaffa apartheid ersatte Sydafrika den etniska nationalismen med en stat som omfattade människor från alla nationer och raser. De införde en konstitution som garanterade självständighet för det sydafrikanska folket i sin helhet.
Förra året föreslog tre palestinska medlemmar i Knesset att Israel borde förändras till att ”bli en stat för alla sina medborgare.” En av dem, Jamal Zahalka, förklarade: ”Vi förnekar inte Israels rätt att existera som ett hem för judarna. Vi säger helt enkelt att vi inte vill grunda staten på försteg för judarna utan på jämlikhet... Staten borde bygga på ett regelverk av jämlikhet och inte på privilegier och överhöghet.”
Peter Beinart anser inte att Israel är en apartheidstat. Men dess etniska nationalism utesluter många folk under dess kontroll.
Stephens konstaterar att Israel omfattar nästan 9 miljoner medborgare, men nämner inte att Israel också omfattar nästan 5 miljoner icke-medborgare: palestinier som lever under israelisk kontroll på Västbanken och i Gaza (ja, Israel kontrollerar fortfarande Gaza) utan grundläggande rättigheter i den stat som kontrollerar deras liv.
Är Zahalka och hans kollegor – som utsätts för strukturell diskriminering i en judisk stat – antisemiter därför att de vill ersätta sionismen med en medborgarstat som erbjuder alla etniska och religiösa grupper jämlikhet? Naturligtvis inte.
3. Det finns, slutligen, ett tredje pelare för påståendet att anti-sionism är antisemitism: ”Det är naturligtvis teoretiskt möjligt att skilja segregationism från rasism”, skriver Stephens. Men på samma sätt som nästan alla segregationister är rasister, är nästan alla anti-sionister antisemiter.
Det argumentet stämmer inte med verkligheten. I den verkliga världen går anti-sionism och antisemitism ofta helt skilda vägar. Det är lätt att finna antisemitism bland folk som inte bekämpar sionismen utan tvärtom entusiastiskt stöder den.
Många av de världsledare som var de mest glödande förespråkarna för en judisk stat gjorde det för att de ville slippa judar i sina egna länder. David Balfour stödde 1905 års lag som begränsade judisk invandring till Storbritannien. Två år efter den berömda Balfour-deklarationen framhöll han: ”sionismen kommer att lindra de mångåriga skador som drabbat den västerländska civilisationen på grund av närvaron i dess mitt av en folkgrupp (den judiska), som den alltför länge betraktade som främmande, ja rentav fientlig, och som den var oförmögen att vare sig förvisa eller integrera.”
På 1930-talet tränade Polen judiska sionistsoldater på polska
militärbaser. Varför? För att man ville att de polska judarna skulle
emigrera och den judiska staten skulle ge dem något att emigrera till.
Samma sorts antisemitiska sionism finns i den amerikanska högern. Menachem Begins nära allierade Jerry Falwell kläckte ur sig att ”Judar tjänar mer pengar av en slump än andra kan göra genom att anstränga sig.”
Benyamine Netanyahu sa 1905: ”Vi har ingen bättre vän i hela världen än Pat Robertson” - om samme Pat Robertsson som kallade domare Mikey Weinstein ”en liten judisk radikal” för att han kämpade för religionsfrihet i den amerikanska armén.
Glen Beck reste till Israel efter att ha blivit kritiserad för att ha kallat George Soros en manipulatör som ”vill tvinga USA på knä” och ”plundra landet genom obscen profit”.
Donald Trump deklarerade inför den Republikanska judiska koalitionen: ”Ni ska inte stödja mig för jag vill inte ha era pengar.” Han inbjöd Dallas-pastorn Robert Jeffress, som har sagt att ”judarna ska komma till helvetet för att de förnekar Jesus”, till att leda en bön vid invigningen av den amerikanska ambassaden i Jerusalem.
Richard Spencer som leder nazister kallar sig ”vit sionist” och ser Israel som en modell för det vita hemland han vill ha i USA.
En rad av Europas antisemitiska ledare – Ungerns Viktor Orban, Heinz Christian Strache i Österrikes Frihetsparti och Beatrix von Storch i Alternativ för Tyskland hyllar sionismen offentligt.
Kent Ekeroth, SD, har varit med i styrelsen för World Zionist Organization och fått Theodor Herzlpriset 2007.
Anti-Zionist Hasidic Jews Shake the Room at
Brooklyn’s Barclays Center
Många sionister är alltså antisemiter, men det finns också många anti-sionister som inte är det.
Satmar, världens största chassidiska sekt, fyllde Barclays Center i Brooklyn med 20 000 anhängare under parollen: ”Vi anser att det inte borde finnas och inte kan finnas en israelisk stat förrän Messias kommer.”
Förra året förkunnade Aaron Teitelbaum inför tusentals anhängare: ”Vi kommer att fortsätta kampen mot sionismen i alla dess aspekter.”
Knessets tidigare talman Avrum Burg deklarerade 2018 att ”bosättningarna på Västbanken har gjort tvåstatslösningen omöjlig och därför måste israelerna överge det sionistiska tankemönstret och i stället röra sig mot ett mer inkluderande tankemönster. Israel måste tillhöra alla dess invånare, inklusive araberna, och inte bara judarna.”
Progressiva israeler som den tidigare borgmästaren i Jerusalem Meron Benvenisti och Haaretz-kolumnisten Gideon Levy har liknande åsikter. Är de antisemiter?
Den sionistiska antisemitismen växer. Och åtminstone i USA är det inte säkert att det finns fler antisemiter bland anti-sionisterna än bland sionisterna.
2016 mätte ADL antisemitismen genom att fråga amerikanerna om de instämde i påståenden som ”Judar har för mycket makt” och ”Judar bryr sig inte om vad som händer andra än de själva”.
Undersökningen visade att ”de mest välutbildade amerikanerna är anmärkningsvärt fria från fördomar, medan de mindre välutbildade oftare hyser antisemitiska fördomar.”
Ålder är också en faktor då det gäller sannolikhet för antisemitism. ”Yngre amerikaner – under 39 – är också anmärkningsvärt fria från antisemitiska värderingar.”
Eftersom antisemitism och anti-sionism är ståndpunkter som i praktiken stöds av olika människor, varför svarar då politiker som Macron på den växande antisemitismen genom att kalla den anti-sionism?
Därför att det är vad lokala judiska ledare i många länder vill att de ska göra. Det gäller också i Sverige. Problemet är att de judiska ledarna ofta fungerar både som försvarare av lokala judiska intressen och som försvarare av staten Israel. Och den israeliska regeringen vill definiera anti-sionism som antisemitism för att göra det lättare för Israel att undanröja tvåstatslösningen.
I åratal varnade Barack Obama och John Kerry den israeliska regeringen för att den genom att göra tvåstatslösningen omöjlig tvingar palestinierna att kräva en judisk-palestinsk stat mellan Jordanien och Medelhavet i stället för Israel.
Genom att jämställa antisionism med antisemitism uppnår den israeliska regeringen att några av världens mäktigaste regeringar betraktar palestinier som kräver en jämlik stat för judar och palestinier som antisemiter.
Att bekämpa antisemitism genom att nedvärdera eller avhumanisera palestinier är alls ingen kamp mot antisemitismen.
Kommentar. Peter Beinarts artikel ingår i The Guardianskategori The Long Read. Den omfattar 7 sidor och innehåller ett omfattande historiskt och politiskt material som har krävt lång tids intensiv forskning. Det innebär att artikeln kostar. The Guardian betalar. Vi har tillgång till den gratis. Läs den gärna i original! Skänk också ett belopp, som Lotte Möller uppmanade oss till i VB nummer 8.
Samma sorts antisemitiska sionism finns i den amerikanska högern. Menachem Begins nära allierade Jerry Falwell kläckte ur sig att ”Judar tjänar mer pengar av en slump än andra kan göra genom att anstränga sig.”
Benyamine Netanyahu sa 1905: ”Vi har ingen bättre vän i hela världen än Pat Robertson” - om samme Pat Robertsson som kallade domare Mikey Weinstein ”en liten judisk radikal” för att han kämpade för religionsfrihet i den amerikanska armén.
Glen Beck reste till Israel efter att ha blivit kritiserad för att ha kallat George Soros en manipulatör som ”vill tvinga USA på knä” och ”plundra landet genom obscen profit”.
Donald Trump deklarerade inför den Republikanska judiska koalitionen: ”Ni ska inte stödja mig för jag vill inte ha era pengar.” Han inbjöd Dallas-pastorn Robert Jeffress, som har sagt att ”judarna ska komma till helvetet för att de förnekar Jesus”, till att leda en bön vid invigningen av den amerikanska ambassaden i Jerusalem.
Richard Spencer som leder nazister kallar sig ”vit sionist” och ser Israel som en modell för det vita hemland han vill ha i USA.
En rad av Europas antisemitiska ledare – Ungerns Viktor Orban, Heinz Christian Strache i Österrikes Frihetsparti och Beatrix von Storch i Alternativ för Tyskland hyllar sionismen offentligt.
Kent Ekeroth, SD, har varit med i styrelsen för World Zionist Organization och fått Theodor Herzlpriset 2007.
Anti-Zionist Hasidic Jews Shake the Room at
Brooklyn’s Barclays Center
Satmar, världens största chassidiska sekt, fyllde Barclays Center i Brooklyn med 20 000 anhängare under parollen: ”Vi anser att det inte borde finnas och inte kan finnas en israelisk stat förrän Messias kommer.”
Förra året förkunnade Aaron Teitelbaum inför tusentals anhängare: ”Vi kommer att fortsätta kampen mot sionismen i alla dess aspekter.”
Knessets tidigare talman Avrum Burg deklarerade 2018 att ”bosättningarna på Västbanken har gjort tvåstatslösningen omöjlig och därför måste israelerna överge det sionistiska tankemönstret och i stället röra sig mot ett mer inkluderande tankemönster. Israel måste tillhöra alla dess invånare, inklusive araberna, och inte bara judarna.”
Progressiva israeler som den tidigare borgmästaren i Jerusalem Meron Benvenisti och Haaretz-kolumnisten Gideon Levy har liknande åsikter. Är de antisemiter?
Den sionistiska antisemitismen växer. Och åtminstone i USA är det inte säkert att det finns fler antisemiter bland anti-sionisterna än bland sionisterna.
2016 mätte ADL antisemitismen genom att fråga amerikanerna om de instämde i påståenden som ”Judar har för mycket makt” och ”Judar bryr sig inte om vad som händer andra än de själva”.
Undersökningen visade att ”de mest välutbildade amerikanerna är anmärkningsvärt fria från fördomar, medan de mindre välutbildade oftare hyser antisemitiska fördomar.”
Ålder är också en faktor då det gäller sannolikhet för antisemitism. ”Yngre amerikaner – under 39 – är också anmärkningsvärt fria från antisemitiska värderingar.”
Eftersom antisemitism och anti-sionism är ståndpunkter som i praktiken stöds av olika människor, varför svarar då politiker som Macron på den växande antisemitismen genom att kalla den anti-sionism?
Därför att det är vad lokala judiska ledare i många länder vill att de ska göra. Det gäller också i Sverige. Problemet är att de judiska ledarna ofta fungerar både som försvarare av lokala judiska intressen och som försvarare av staten Israel. Och den israeliska regeringen vill definiera anti-sionism som antisemitism för att göra det lättare för Israel att undanröja tvåstatslösningen.
I åratal varnade Barack Obama och John Kerry den israeliska regeringen för att den genom att göra tvåstatslösningen omöjlig tvingar palestinierna att kräva en judisk-palestinsk stat mellan Jordanien och Medelhavet i stället för Israel.
Genom att jämställa antisionism med antisemitism uppnår den israeliska regeringen att några av världens mäktigaste regeringar betraktar palestinier som kräver en jämlik stat för judar och palestinier som antisemiter.
Att bekämpa antisemitism genom att nedvärdera eller avhumanisera palestinier är alls ingen kamp mot antisemitismen.
Kommentar. Peter Beinarts artikel ingår i The Guardianskategori The Long Read. Den omfattar 7 sidor och innehåller ett omfattande historiskt och politiskt material som har krävt lång tids intensiv forskning. Det innebär att artikeln kostar. The Guardian betalar. Vi har tillgång till den gratis. Läs den gärna i original! Skänk också ett belopp, som Lotte Möller uppmanade oss till i VB nummer 8.
Sex timmar av Amalia
Åttonde mars på Stortorget i Lund år 2019
Ståndaktigt spelade Röda kapellet
med stelfrusna fingrar på Stortorget i fredags. Bland de många talarna i
Lund denna åttonde mars märktes Hanna Gunnarsson från Vänsterpartiet,
den organisation som tillsammans med Miljöpartiet, Feministiskt
initiativ, SSU och V stod bakom mötet. Efteråt trotsade något hundratal
personer kylan och tågade centrum runt via stadsbiblioteket,
järnvägsstationen och Grand hotell, skanderande bland annat: Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!
Krav med historia
Kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön har snart femtio år på nacken. Redan på sjuttiotalet framfördes det såväl i riksdag som på gator och torg av socialdemokrater, vpk:are och övrig vänster. Så här såg en inledning och motivering till förslaget om sex timmars arbetsdag ut i en riksdagsmotion från socialdemokratiska kvinnor:
Motion 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. om sextimmarsdagens genomförande.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet väckte år 1972 som första organisation kravet på 6 timmars arbetsdag. Detta gav upphov till en debatt som fick ett ovanligt starkt genomslag. Sedan dess har såväl de stora löntagarorganisationerna som det socialdemokratiska partiet skrivit in 6-timmarsdagen som ett långsiktigt samhällsmål.
Vi har alltid sett 6-timmarsdagen som en förutsättning för vad vi kallat ett mjukare samhälle. Ett samhälle där vi orkar räcka till för människor även utanför den närmaste familjekretsen, där vi tar ansvar för vår gemensamma miljö, både den närmaste och för hela samhället. Ett liv i solidaritet, men utan direkt ekonomiskt beroende av varandra, för både män och kvinnor.
Långsiktigt samhällsmål
Ja, det må man säga. Om inte annat har långsiktigheten besannats. Är kravet på sex timmars arbetsdag mer omstörtande än kravet på allmän rösträtt? De som pläderade för rösträtt åt alla medborgare stred också under decennier såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt, men nådde målet. Majoritet för allmän rösträtt i riksdagen blev det till slut när hungersnöd drabbade delar av Sverige följt av kravaller och upprorsungar, när kriget rasade ute i Europa, en revolution genomfördes i Ryssland och Berlin radikaliserades. Hellre reform än revolution tänkte högern och de motsträviga då.
Morot och piska
Men ska det verkligen behövas både morot och piska för att genomdriva stora reformer som gynnar hela folket? Eller handlar det mera om att rösträttskampen drevs intensivare? Eller om skillnaden mellan samhällets sociala struktur nu och då, olika typer av klassamhälle? Den som lever får se. Ett förändrat politiskt landskap lär hur som helst ligga om hörnet.
Krav med historia
Kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön har snart femtio år på nacken. Redan på sjuttiotalet framfördes det såväl i riksdag som på gator och torg av socialdemokrater, vpk:are och övrig vänster. Så här såg en inledning och motivering till förslaget om sex timmars arbetsdag ut i en riksdagsmotion från socialdemokratiska kvinnor:
Motion 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. om sextimmarsdagens genomförande.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet väckte år 1972 som första organisation kravet på 6 timmars arbetsdag. Detta gav upphov till en debatt som fick ett ovanligt starkt genomslag. Sedan dess har såväl de stora löntagarorganisationerna som det socialdemokratiska partiet skrivit in 6-timmarsdagen som ett långsiktigt samhällsmål.
Vi har alltid sett 6-timmarsdagen som en förutsättning för vad vi kallat ett mjukare samhälle. Ett samhälle där vi orkar räcka till för människor även utanför den närmaste familjekretsen, där vi tar ansvar för vår gemensamma miljö, både den närmaste och för hela samhället. Ett liv i solidaritet, men utan direkt ekonomiskt beroende av varandra, för både män och kvinnor.
Långsiktigt samhällsmål
Ja, det må man säga. Om inte annat har långsiktigheten besannats. Är kravet på sex timmars arbetsdag mer omstörtande än kravet på allmän rösträtt? De som pläderade för rösträtt åt alla medborgare stred också under decennier såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt, men nådde målet. Majoritet för allmän rösträtt i riksdagen blev det till slut när hungersnöd drabbade delar av Sverige följt av kravaller och upprorsungar, när kriget rasade ute i Europa, en revolution genomfördes i Ryssland och Berlin radikaliserades. Hellre reform än revolution tänkte högern och de motsträviga då.
Morot och piska
Men ska det verkligen behövas både morot och piska för att genomdriva stora reformer som gynnar hela folket? Eller handlar det mera om att rösträttskampen drevs intensivare? Eller om skillnaden mellan samhällets sociala struktur nu och då, olika typer av klassamhälle? Den som lever får se. Ett förändrat politiskt landskap lär hur som helst ligga om hörnet.
Foto samtliga bilder: Ulrika Jakobsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)