med 40-tums teveapparater och eleganta kläder. Nej, det är inte så trevligt. Men en alternativ röst hörs som så ofta från Alexander Cockburn i Counterpunch som aldrig tvekar att distansera sig från de mera välartade delarna av vänstern.En revolution är ingen tebjudning citerar han Lenin, men vill tillägga att den ofta börjar som ett party för underklassen. Under blitzen i London gick ungdomsgång in i de utbombade husen och stal vad de kom över. När en bomb träffade Café de Paris på Piccadilly fanns det folk som skar av fingrarna på de av de döda som hade fina ringar. Plundring är helt enkelt en brittisk tradition. Och vad gäller Lenin kan man erinra sig att efter stormningen av Vinterpalatset i oktober 1917 var alla fulla i tre dagar. Det är mycket man inte känner till i historien.
Partiledarbyten
Vad gäller Lars Ohly kan man väl bara utstöta ett pressat: Äntligen. Men man ska inte underskatta partiets masochistiska drag. Vi har en kandidat som har stort folkligt förtroende och som genom sitt allvar och sin kunnighet vinner varje politisk debatt i TV. Då stiger det fram kamrater och säger att han står för långt till höger.
Viljan att köra sitt parti i botten saknas inte heller i Centerpartiet. Under Maud Olofsson har partiet framträtt som det mest högervridna i fyrpartialliansen och partiet tror sig om att hitta sina nya väljare i storstadsområdena, gärna inte alltför långt från Stureplan. Detta samtidigt som Sverige glesas ut – butiker och bensinstationer försvinner, postkontoren är borta sen länge och bankkontoren läggs ner. Alla de tre kandidater som nämns som efterträdare verkar ointresserade av den värld som finns utanför de stora städerna. Ingen av dem skulle kunna tänkas uttala den gamla parollen ”Hela Sverige ska leva”, minst av allt den nyliberala kvinna som tros ha största chansen.
Det är min övertygelse att det parti som inför valet 2014 lägger fram ett trovärdigt program för att gynna och stärka landsbygd och mindre orter kommer att ha 5-10 procent av rösterna som i en liten ask. Blir det Juholt som ser möjligheterna?
Det är i språket det sker
Det ingår i kåsörers rättigheter och skyldigheter att diskutera förändringar i språkbruket. Jag vill ta upp två ganska nya uttryck, försvenskningar av amerikanska fraser:
Om man ska antyda att något, en tankegång eller en slutsats är enkel och självklar sägs det nu ”det är inte raketforskning”. Raketforskning bedrivs väl av försvarsindustrin och av pyroteknikföretag, men knappast av någon annan. Jag tror att uttrycket är populärt i USA därför att man där hade en väldig våg av popularitet för NASA och deras uppskjutningar och då betraktades raketer som väldigt häftiga och då är det klart att forskning om dem var särskilt svår och kvalificerad med Werner von Braun och allt det där. Det är ett uttryck för trettonåringar. Säg hellre t.ex. mikrobiologi eller partikelfysik. Eller om man känner för det - litteraturvetenskap
Om man ska tala om att någon ny grej eller produkt är särskilt praktisk eller nyttig eller listig säjs det numera ”det är det bästa som hänt sen vi fick färdigskivat bröd”. På Google får man 3100 träffar på orden, där kanske hälften faktiskt handlar om bröd.
Uttrycket har en viss konkretion som är tilltalande, och meningen är väl att antyda något som är praktiskt men kanske inte livsviktigt. Problemet är att vi är många som inte är så förtjusta i färdigskivat bröd. Men vad ska man säga i stället? Tja, frimärken är ju en snygg uppfinning men brevskrivandet är ju på nergång. Cyklar är kanske det bästa, det var ju om dem man sa att nu behövs det inte fler uppfinningar, nu kan man sitta och gå. Alltså: ”Det är det bästa som hänt sen cykeln uppfanns”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar