Betande kor under gungande lövmassor: ek, lönn, asp, oxel, björk, rönn, bok, alm, ask, kastanj.
Barn och barnbarn på Älghults lilla badstrand en dag i slutet av juli tillsammans med tyskar, danskar, somalier, bosnier, smålänningar, holländare, finnar och ett stort norskt sällskap, fem unga vuxna och två barn. Norrmännen läser tidningar. Svenska Dagbladet, Smålandsposten, Berlingske. Någon norsk tidning har de inte lyckats uppbringa, tydligen. De samtalar upprört.
Det inre hotet.
Islamofobi och ”kristen” fundamentalism mot ”smygislamisering” och ”massinvandring”, hat mot ”kulturmarxister” och ”folkförrädare”, hyllningar till apartheid och våld i Gaza och på Västbanken, kamp för ett etniskt ”rent folk” och en ”enad kultur”, fri från nedbrytande ”multikulti”-inslag, såväl muslimska som utländska i största allmänhet; allt detta är ingredienser i den högerextrema ideologi som ledde till massmordet på 69 unga socialdemokrater i Norge den 22 juli.
Få nämner ”tempelriddaren” Breiviks inspiratörer i israelisk extremhöger.
Baruch Goldstein, född i USA, mördade vapenlösa bedjande palestinier i en moské i Hebron 1994. Han sköt ihjäl 29 och sårade ett hundratal innan han själv dödades. Han hyllas som en hjälte av extremhögern i Israel.
Den 4 november 1995 mördade Yigal Amir Israels premiärminister Yitzak Rabin på ett stort fredsmöte just när en fredsuppgörelse föreföll möjlig. Den sionistiske mördaren dömdes till livstids fängelse, som han avtjänar på Ayalonfängelset. Han har aldrig uttryckt ånger för sitt dåd.
Däremot fördömer extremhögern Rabin som ”landsförrädare” för att han sökte fred med palestinierna. Motiv och ordval känns igen.
SD-politikern Kent Ekeroth besökte nyligen tillsammans med andra ledare för den europeiska extremhögern Israel, knesset och minnesplatsen över nazismens offer, som vi tidigare berättat i VB. Israelisk och europeisk högerextremism är förenade med starka band.
Fascismen är här. Fascismen växer i Norden, i Europa och i USA.
Vi möter dagligen det inre hotet på gator och torg, bland bekanta och i media. På Kent Ekeroths sight ”Politiskt inkorrekt” flödar hatet. Politiskt inkorrekt är ett uttryck som kommit att beteckna fascism.
I kupletten Den ökända hästen från Troja.sjöng Karl-Gerhard om den inre fienden. Han sjöng om femte kolonnen. Han sjöng om quislingarna.
Kampen mot fascismen måste fortsätta. Inte med våld, utan demokratiskt. Alla som stöder SD är inte fascister. Alla fascister är inte hatiska som Lasermannen och den rasistiske seriemördaren i Malmö. Många är bara rädda och okunniga.
Men en opinionsmätning denna vecka i Aftonbladet visar att Sverigedemokraterna faktiskt gått fram något efter massmordet.
Israel.
Under vårterminen följde VB upp två historier om Palestina och Israel: Ship to Gaza och det palestinska initiativet att söka FN-erkännande.
Ship to Gaza skulle ursprungligen ha avseglat i slutet av maj. Efter upprepade förseningar rann aktionen slutligen ut i sanden. Det innebär inte att den var oväsentlig. Den riktade under flera månader uppmärksamheten mot Israels illegala blockad. Den tvingade Israel att släppa in relativt större mängder byggmateriel till Gaza än tidigare.
Den här gången använde Israel inte vapen utan diplomati.
Turkiet, vars nio aktivister förra året föll offer för israeliska kulor, prioriterade krisen i Syrien och drog sig ur projektet.
Det av ekonomiskt sammanbrott försvagade Grekland gav efter för israeliska och amerikanska påtryckningar och förbjöd Frihetsflottan att segla ut. Ett enda fartyg gjorde det, men uppbringades utan våld av den israeliska flottan. Sedan blev det tyst i media.
De lättnader i Gaza-blockaden som Egypten genomförde i våras är också en besvikelse.
USA står för den egyptiska arméns löneutbetalningar. Fortfarande kontrollerar Israel handeln. Fortfarande är befolkningen i Gaza fånge i sitt eget land.
Historien om det palestinska initiativet att begära att FN erkänner Palestina som suverän stat har däremot ännu inte nått sitt slut.
Vi beskrev i våras hur Israel mobiliserade alla sina propagandaresurser, hur dess
Barn och barnbarn på Älghults lilla badstrand en dag i slutet av juli tillsammans med tyskar, danskar, somalier, bosnier, smålänningar, holländare, finnar och ett stort norskt sällskap, fem unga vuxna och två barn. Norrmännen läser tidningar. Svenska Dagbladet, Smålandsposten, Berlingske. Någon norsk tidning har de inte lyckats uppbringa, tydligen. De samtalar upprört.
Det inre hotet.
Islamofobi och ”kristen” fundamentalism mot ”smygislamisering” och ”massinvandring”, hat mot ”kulturmarxister” och ”folkförrädare”, hyllningar till apartheid och våld i Gaza och på Västbanken, kamp för ett etniskt ”rent folk” och en ”enad kultur”, fri från nedbrytande ”multikulti”-inslag, såväl muslimska som utländska i största allmänhet; allt detta är ingredienser i den högerextrema ideologi som ledde till massmordet på 69 unga socialdemokrater i Norge den 22 juli.
Få nämner ”tempelriddaren” Breiviks inspiratörer i israelisk extremhöger.
Baruch Goldstein, född i USA, mördade vapenlösa bedjande palestinier i en moské i Hebron 1994. Han sköt ihjäl 29 och sårade ett hundratal innan han själv dödades. Han hyllas som en hjälte av extremhögern i Israel.
Den 4 november 1995 mördade Yigal Amir Israels premiärminister Yitzak Rabin på ett stort fredsmöte just när en fredsuppgörelse föreföll möjlig. Den sionistiske mördaren dömdes till livstids fängelse, som han avtjänar på Ayalonfängelset. Han har aldrig uttryckt ånger för sitt dåd.
Däremot fördömer extremhögern Rabin som ”landsförrädare” för att han sökte fred med palestinierna. Motiv och ordval känns igen.
SD-politikern Kent Ekeroth besökte nyligen tillsammans med andra ledare för den europeiska extremhögern Israel, knesset och minnesplatsen över nazismens offer, som vi tidigare berättat i VB. Israelisk och europeisk högerextremism är förenade med starka band.
Fascismen är här. Fascismen växer i Norden, i Europa och i USA.
Vi möter dagligen det inre hotet på gator och torg, bland bekanta och i media. På Kent Ekeroths sight ”Politiskt inkorrekt” flödar hatet. Politiskt inkorrekt är ett uttryck som kommit att beteckna fascism.
I kupletten Den ökända hästen från Troja.sjöng Karl-Gerhard om den inre fienden. Han sjöng om femte kolonnen. Han sjöng om quislingarna.
Kampen mot fascismen måste fortsätta. Inte med våld, utan demokratiskt. Alla som stöder SD är inte fascister. Alla fascister är inte hatiska som Lasermannen och den rasistiske seriemördaren i Malmö. Många är bara rädda och okunniga.
Men en opinionsmätning denna vecka i Aftonbladet visar att Sverigedemokraterna faktiskt gått fram något efter massmordet.
Israel.
Under vårterminen följde VB upp två historier om Palestina och Israel: Ship to Gaza och det palestinska initiativet att söka FN-erkännande.
Ship to Gaza skulle ursprungligen ha avseglat i slutet av maj. Efter upprepade förseningar rann aktionen slutligen ut i sanden. Det innebär inte att den var oväsentlig. Den riktade under flera månader uppmärksamheten mot Israels illegala blockad. Den tvingade Israel att släppa in relativt större mängder byggmateriel till Gaza än tidigare.
Den här gången använde Israel inte vapen utan diplomati.
Turkiet, vars nio aktivister förra året föll offer för israeliska kulor, prioriterade krisen i Syrien och drog sig ur projektet.
Det av ekonomiskt sammanbrott försvagade Grekland gav efter för israeliska och amerikanska påtryckningar och förbjöd Frihetsflottan att segla ut. Ett enda fartyg gjorde det, men uppbringades utan våld av den israeliska flottan. Sedan blev det tyst i media.
De lättnader i Gaza-blockaden som Egypten genomförde i våras är också en besvikelse.
USA står för den egyptiska arméns löneutbetalningar. Fortfarande kontrollerar Israel handeln. Fortfarande är befolkningen i Gaza fånge i sitt eget land.
Historien om det palestinska initiativet att begära att FN erkänner Palestina som suverän stat har däremot ännu inte nått sitt slut.
Vi beskrev i våras hur Israel mobiliserade alla sina propagandaresurser, hur dess
regering utformade en diplomatisk kampanj mot erkännandet och hur sionistiska organisationer i USA utövade påtryckningar mot president Obama.
Trots dessa ansträngningar lyckades Israel (och USA) inte förhindra att FN:s generalförsamling den 20 september inleder debatten om erkännandet av en suverän palestinsk stat.
En ny israelisk linje kan skönjas. Man hävdar att ett FN-erkännande är betydelselöst.
Hur denna inställning kommer att påverka Israels relation till FN, som redan är ansträngd, och vad den betyder för den fortsatta kampen för en palestinsk stat återstår att se.
Den nya linjen kan tolkas som att Israel förutser ett nederlag i FN:s generalförsamling och därför förringar dess betydelse.
Israel fortsätter att trotsa internationell rätt. De senaste dagarna har nya illegala bosättningar beslutats i såväl östra Jerusalem som på Västbanken. De oroligheter som blivit följden har sänkt värdet på bostäder i Jerusalem med 15 %.
En intressant ny utveckling är den senaste tidens massdemonstrationer mot Israels gigantiska förmögenhetsgap och sociala klyftor. Härom dagen samlades 300 000 ungdomar i Tel Aviv för att protestera mot prioriteringen av militär upprustning på bekostnad av sociala reformer.
”Etisk egoism” Centerpartiets nya ideologi?
Favorit i Centerns kommande partiledarval är Annie Lööf. Hon har förklarat att hennes ideologiska inspiration kommer från den amerikanska Teapartyrörelsens främsta ikon, författaren och filosofen Ayn Rand, som formulerat principen ”Själviskhetens dygd”.
Ann Heberlein analyserar Ayn Rands tankar i sin bok Det var inte mitt fel. ”Enligt den etiska egoismen har vi endast en plikt, nämligen att bevara våra egna intressen och göra det som är bäst för oss själva.”
Ayn Rands romaner handlar om hur en privilegierad elit i frihetens namn besegrar det solidariska samhället i kampen för privata förmåner.
Teapartyrörelsens och republikanernas agerande i den amerikanska kongressen visar vart ideologin leder i verkligheten; hittills ytterligare social nedrustning för fattiga och bostadslösa i USA och en finanskris som slår mot hela jordens befolkning.
Centern har all anledning att se till att Annie Lööf inte vinner partiledarvalet och att hennes inflytande begränsas.
Hennes konkurrenter Anders W Jonsson och Anna Karin Hatt är dock inte mycket bättre. Henrik Bredberg hoppas att de ska ”baxa Centern i liberal riktning” och att Jonsson ska ”argumentera för platt skatt” (Sydsvenskan 16/8).
Men vi bör kanske instämma i Bredbergs förhoppning, eftersom effekten av deras ansträngningar i så fall sannolikt blir att de baxar ut Centern ur riksdagen.
Platt skatt var det som efter en febertopp ledde Irland till bankrutt.
Lars Ohly offrade sig för partiets sammanhållning
Åren kring millennieskiftet föreföll nya unga partimedlemmar, besvikna över nedskärningar och arbetslöshet i den ekonomiska krisens spår, vara på väg att tvinga Vänsterpartiet i ortodox riktning.
Partiets förnyare förberedde en utbrytning för att skapa ett vänsteralternativ.
Lars Ohly, som varit partisekreterare under de år då Schyman förde upp partiet till 12-procentnivån, föresatte sig att hålla samman partiet.
Fundamentalisterna dämpade han genom att kalla sig kommunist och svänga sig med kommunistiska fraser. Förnyarna blidkade han genom att i växande utsträckning fortsätta just den nödvändiga förnyarpolitik som han faktiskt hade drivit under alla sina år som partisekreterare. Det hela blev lite otydligt.
Partiet hölls samman, men ingen blev nöjd. Partiets opinionssiffror är idag är en tredjedel av vad de var 1998.
Kanske hade det varit bättre med en total brytning liknande de som skedde i Danmark och Norge.
Nu blir det intressant att se om Jonas Sjöstedt kan göra något av det tack vare Lars Ohly alltjämt sammanhållna partiet.
Och därmed är jag tillbaka i det heta drivhuset Lund. Det är bara att anpassa sig.
Trots dessa ansträngningar lyckades Israel (och USA) inte förhindra att FN:s generalförsamling den 20 september inleder debatten om erkännandet av en suverän palestinsk stat.
En ny israelisk linje kan skönjas. Man hävdar att ett FN-erkännande är betydelselöst.
Hur denna inställning kommer att påverka Israels relation till FN, som redan är ansträngd, och vad den betyder för den fortsatta kampen för en palestinsk stat återstår att se.
Den nya linjen kan tolkas som att Israel förutser ett nederlag i FN:s generalförsamling och därför förringar dess betydelse.
Israel fortsätter att trotsa internationell rätt. De senaste dagarna har nya illegala bosättningar beslutats i såväl östra Jerusalem som på Västbanken. De oroligheter som blivit följden har sänkt värdet på bostäder i Jerusalem med 15 %.
En intressant ny utveckling är den senaste tidens massdemonstrationer mot Israels gigantiska förmögenhetsgap och sociala klyftor. Härom dagen samlades 300 000 ungdomar i Tel Aviv för att protestera mot prioriteringen av militär upprustning på bekostnad av sociala reformer.
”Etisk egoism” Centerpartiets nya ideologi?
Favorit i Centerns kommande partiledarval är Annie Lööf. Hon har förklarat att hennes ideologiska inspiration kommer från den amerikanska Teapartyrörelsens främsta ikon, författaren och filosofen Ayn Rand, som formulerat principen ”Själviskhetens dygd”.
Ann Heberlein analyserar Ayn Rands tankar i sin bok Det var inte mitt fel. ”Enligt den etiska egoismen har vi endast en plikt, nämligen att bevara våra egna intressen och göra det som är bäst för oss själva.”
Ayn Rands romaner handlar om hur en privilegierad elit i frihetens namn besegrar det solidariska samhället i kampen för privata förmåner.
Teapartyrörelsens och republikanernas agerande i den amerikanska kongressen visar vart ideologin leder i verkligheten; hittills ytterligare social nedrustning för fattiga och bostadslösa i USA och en finanskris som slår mot hela jordens befolkning.
Centern har all anledning att se till att Annie Lööf inte vinner partiledarvalet och att hennes inflytande begränsas.
Hennes konkurrenter Anders W Jonsson och Anna Karin Hatt är dock inte mycket bättre. Henrik Bredberg hoppas att de ska ”baxa Centern i liberal riktning” och att Jonsson ska ”argumentera för platt skatt” (Sydsvenskan 16/8).
Men vi bör kanske instämma i Bredbergs förhoppning, eftersom effekten av deras ansträngningar i så fall sannolikt blir att de baxar ut Centern ur riksdagen.
Platt skatt var det som efter en febertopp ledde Irland till bankrutt.
Lars Ohly offrade sig för partiets sammanhållning
Åren kring millennieskiftet föreföll nya unga partimedlemmar, besvikna över nedskärningar och arbetslöshet i den ekonomiska krisens spår, vara på väg att tvinga Vänsterpartiet i ortodox riktning.
Partiets förnyare förberedde en utbrytning för att skapa ett vänsteralternativ.
Lars Ohly, som varit partisekreterare under de år då Schyman förde upp partiet till 12-procentnivån, föresatte sig att hålla samman partiet.
Fundamentalisterna dämpade han genom att kalla sig kommunist och svänga sig med kommunistiska fraser. Förnyarna blidkade han genom att i växande utsträckning fortsätta just den nödvändiga förnyarpolitik som han faktiskt hade drivit under alla sina år som partisekreterare. Det hela blev lite otydligt.
Partiet hölls samman, men ingen blev nöjd. Partiets opinionssiffror är idag är en tredjedel av vad de var 1998.
Kanske hade det varit bättre med en total brytning liknande de som skedde i Danmark och Norge.
Nu blir det intressant att se om Jonas Sjöstedt kan göra något av det tack vare Lars Ohly alltjämt sammanhållna partiet.
Och därmed är jag tillbaka i det heta drivhuset Lund. Det är bara att anpassa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar