En båt av tio…
En enda båt, den sjutton meter långa fransk-kanadensiska motoryachten Dignité var det enda fartyget i sommarens stora Ship to Gaza-flottilj som kom ens i närheten av Gaza. Ombord fanns tonsättaren och konstnären Dror Feiler, talesperson i Freedom Flotilla II.
Båten bordades av den israeliska marinen och de ombordvarande fördes till hamnstaden Ashdod innan de utländska medborgarna utvisades.
Insatsen från israelerna var minst sagt överdriven med tanke på att övriga nio båtar aldrig tilläts lämna hamn. Lilla Dignité omringades av två stora örlogsfartyg, två ganska stora kommunikationsfartyg, ytterligare två fartyg med vattenkanoner och fyra zodiakbåtar med kommandosoldater. Det var som om den israeliska militärledningen inte kunde förmå sig att avstå från att använda alla attiraljer, när de hade plockat fram rubbet.
— Alla säger att det gick fredligt till. Men jag menar när man omringar en sjutton meters motorbåt med bara sexton personer ombord med så mycket som tio örlogsfartyg, besprutar oss med vatten för att försöka stoppa oss, sedan bordar oss med maskerade kommandosoldater som siktar på oss med vapen på ett avstånd av 30—40 centimeter, det går mycket våldsamt till, det kallar jag inte fredligt alls, säger Dror Feiler.
Båten bordades av den israeliska marinen och de ombordvarande fördes till hamnstaden Ashdod innan de utländska medborgarna utvisades.
Insatsen från israelerna var minst sagt överdriven med tanke på att övriga nio båtar aldrig tilläts lämna hamn. Lilla Dignité omringades av två stora örlogsfartyg, två ganska stora kommunikationsfartyg, ytterligare två fartyg med vattenkanoner och fyra zodiakbåtar med kommandosoldater. Det var som om den israeliska militärledningen inte kunde förmå sig att avstå från att använda alla attiraljer, när de hade plockat fram rubbet.
— Alla säger att det gick fredligt till. Men jag menar när man omringar en sjutton meters motorbåt med bara sexton personer ombord med så mycket som tio örlogsfartyg, besprutar oss med vatten för att försöka stoppa oss, sedan bordar oss med maskerade kommandosoldater som siktar på oss med vapen på ett avstånd av 30—40 centimeter, det går mycket våldsamt till, det kallar jag inte fredligt alls, säger Dror Feiler.
— Saxofon?!
— Ja, medan de höll på att förfölja oss. För att få dem att förstå att det inte fanns någon anledning för dem att sikta på oss med sina vapen.
— Sedan bordade de oss, och det var snabbt gjort. De letade igenom båten efter våra datorer, men vi hade kastat allt över bord, så de hittade ingenting. Vi blev bryskt överförda till zodiakbåtarna och transporterade till de stora fregatterna, där vi placerades fem och fem i var sin cell. Tre beväpnade soldater vaktade oss på vägen till Ashdod. I Ashdod blev det olika förhör och sedan förflyttades vi till något slags förhörscenter i Holon. Där träffade vi den svenske konsuln, och den franske och kanadensiske konsuln var också där, eftersom Dignité var en fransk-kanadensisk båt. Vid varje förflyttning blev vi kroppsvisiterade.
— Blev du bättre behandlad den här gången?
— Jag fick inte stryk som för ett år sedan. Jag försökte förklara för soldaterna att de inte kunde föra mig till Israel eftersom jag inte är välkommen där. I mitt pass har de israeliska myndigheterna stämplat "Entry denied". De svarade mig att jag skulle hålla käften annars skulle de slå in tänderna på mig. Efter ytterligare ett dygn fick de utländska passagerarna på Dignité lämna landet med flyg.
— Fick du behålla saxofonen?
— Ja, svarar han, lite förundrad i tonen.
— Men den saxofon som de israeliska myndigheterna beslagtog för ett år sedan?
— Den är fortfarande i fängsligt förvar ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar