Jag satt på La Piazzas uteservering och tog en öl härom kvällen. La Piazza? Ja, ni vet väl att gamla Café Finn har utsatts för en radikal makeover. Ny regim, nytt namn men inte minst ny inredning och dekor. Sture Johannessons haschflicka finns inte mer på den väggen. Fast det är nog inte så mycket nymoralism som kulturell likgiltighet som ligger bakom det försvinnandet.
Jag var skeptisk på förhand men man ska vara öppen för det nya så där satt jag alltså med min bärs. Men det var inte särskilt roligt. Det var bara jag på uteserveringen vilket delvis kan ha berott på att det regnade. Jag har läst att krogarna både i Lund och annorstädes gått uselt på grund av den nyckfulla sommaren. Egentligen bör man stötta den krisande näringen, särskilt nu sen regeringen hotat med att svika löftet om sänkt krogmoms. Men jag frös lite där jag satt och så blev ju ölet utspätt genom regnet.
Så jag gick hem och läste tidningar.
Framtiden är här
”Häftiga skyfall allt vanligare” var DN:s huvudrubrik på ettan. ”Verkligheten har kommit i kapp datormodellerna” skriver den kloka vetenskapsredaktören Karin Bojs inne i tidningen. Torka i Somalia, skyfall i Skåne – det är just ökad labilitet som väntas genom växhuseffekten.
En effekt som man annars inte har sett så mycket av i nyhetsmedierna. Klimatutvecklingen har inte förändrats men väl klimatrapporteringen och klimatdebatten. Det var ett tag sen man såg bilden med isbjörnen på det krympande isflaket, och ändå har Nordostpassagen öppnats rekordtidigt denna sommar.
Då gäller det att strypa utsläppen av växhusgater. Denna strävan låg bakom besluten häromåret att skärpa utsläppskraven på Arlanda flygplats när det nuvarande tillståndet går ut. Flygets expansion är ju ett stort miljöhot. Den fiffiga regeringen funderade ett slag på en indirekt lösning: att minska bil- och busstrafiken till Arlanda genom att göra tåget dit så mycket billigare. Men det blir mycket dyrt att göra upp med det i princip skattebefriade australiska riskkapitalbolag som äger banan dit (ett arrangemang från regeringen Bildt), så då måste man väl ge sej på flyget ändå?
Jag var skeptisk på förhand men man ska vara öppen för det nya så där satt jag alltså med min bärs. Men det var inte särskilt roligt. Det var bara jag på uteserveringen vilket delvis kan ha berott på att det regnade. Jag har läst att krogarna både i Lund och annorstädes gått uselt på grund av den nyckfulla sommaren. Egentligen bör man stötta den krisande näringen, särskilt nu sen regeringen hotat med att svika löftet om sänkt krogmoms. Men jag frös lite där jag satt och så blev ju ölet utspätt genom regnet.
Så jag gick hem och läste tidningar.
Framtiden är här
”Häftiga skyfall allt vanligare” var DN:s huvudrubrik på ettan. ”Verkligheten har kommit i kapp datormodellerna” skriver den kloka vetenskapsredaktören Karin Bojs inne i tidningen. Torka i Somalia, skyfall i Skåne – det är just ökad labilitet som väntas genom växhuseffekten.
En effekt som man annars inte har sett så mycket av i nyhetsmedierna. Klimatutvecklingen har inte förändrats men väl klimatrapporteringen och klimatdebatten. Det var ett tag sen man såg bilden med isbjörnen på det krympande isflaket, och ändå har Nordostpassagen öppnats rekordtidigt denna sommar.
Då gäller det att strypa utsläppen av växhusgater. Denna strävan låg bakom besluten häromåret att skärpa utsläppskraven på Arlanda flygplats när det nuvarande tillståndet går ut. Flygets expansion är ju ett stort miljöhot. Den fiffiga regeringen funderade ett slag på en indirekt lösning: att minska bil- och busstrafiken till Arlanda genom att göra tåget dit så mycket billigare. Men det blir mycket dyrt att göra upp med det i princip skattebefriade australiska riskkapitalbolag som äger banan dit (ett arrangemang från regeringen Bildt), så då måste man väl ge sej på flyget ändå?
Nej, nej, nej! ropar elva landshövdingar (varav för övrigt nio kvinnliga) i ett inlägg i samma DN-nummer. Bromsar ni flyget så bromsar ni besöksnäringen, skriver de, användande ett av mina favoritord. ”Det handlar inte om att vi bör bortse från negativa miljökonsekvenser” men …
Bland undertecknarna märks landshövdingen i Jönköping Minoo Akhtarzand, som nyss var chef för Banverket. Hon basar för ett län där det går minst lika fort att ta tåg som flyg till Stockholm.
Jag är ingen stor beundrare av Skånehövdingen Göran Tunhammar, den gamle SAF-bossen. Det hedrar honom dock att han inte var med bland undertecknarna. Fast han är kanske helt fokuserad på Sturup och Kastrup.
Ljusnande skyar
Men det finns revor i molnen. Just idag sjönk Stockholmsbörsen med fem procent och bankaktierna med tio. Kenneth Rogoff talar i tidningen om den ”andra stora kontraktionen”, där trettitalsdepressionen var den första. Och han vet vad han talar om. Tillsammans med kollegan Carmen Reinhart skrev han boken ”Annorlunda nu”, där de med statistik ända från 1200-talet visar vad som sannolikt väntar. Greklandskrisen var exempelvis ingen överraskning för dem. Det landet har gjort bankrutt fyra gånger sen sin tillkomst på 1820-talet.
Nu väntar double dip, akt II. Arbetslösheten kommer att öka dramatiskt, villa- och bostadsrättsägare får gå från hus och hem, hela landsändar kommer att avfolkas, tidningarna kommer att innehålla om inte recept på barkbröd så dock tips om hur man återanvänder gamla mjölkkartonger. Färre kommer att flyga, färre köper bil och de som redan har en kommer att köra mindre.
Trots allt snack och alla åtgärder har utsläppen av växthusgaser fortsatt att öka år från år. Utom 2009, när krisen var som djupast och den ekonomiska aktiviteten som lägst. Nu blir krisen värre.
Och klimathotet bromsas. Det är viktigast.
Bland undertecknarna märks landshövdingen i Jönköping Minoo Akhtarzand, som nyss var chef för Banverket. Hon basar för ett län där det går minst lika fort att ta tåg som flyg till Stockholm.
Jag är ingen stor beundrare av Skånehövdingen Göran Tunhammar, den gamle SAF-bossen. Det hedrar honom dock att han inte var med bland undertecknarna. Fast han är kanske helt fokuserad på Sturup och Kastrup.
Ljusnande skyar
Men det finns revor i molnen. Just idag sjönk Stockholmsbörsen med fem procent och bankaktierna med tio. Kenneth Rogoff talar i tidningen om den ”andra stora kontraktionen”, där trettitalsdepressionen var den första. Och han vet vad han talar om. Tillsammans med kollegan Carmen Reinhart skrev han boken ”Annorlunda nu”, där de med statistik ända från 1200-talet visar vad som sannolikt väntar. Greklandskrisen var exempelvis ingen överraskning för dem. Det landet har gjort bankrutt fyra gånger sen sin tillkomst på 1820-talet.
Nu väntar double dip, akt II. Arbetslösheten kommer att öka dramatiskt, villa- och bostadsrättsägare får gå från hus och hem, hela landsändar kommer att avfolkas, tidningarna kommer att innehålla om inte recept på barkbröd så dock tips om hur man återanvänder gamla mjölkkartonger. Färre kommer att flyga, färre köper bil och de som redan har en kommer att köra mindre.
Trots allt snack och alla åtgärder har utsläppen av växthusgaser fortsatt att öka år från år. Utom 2009, när krisen var som djupast och den ekonomiska aktiviteten som lägst. Nu blir krisen värre.
Och klimathotet bromsas. Det är viktigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar