Den kris som nu pågår är inte bara en ekonomisk kris, det är också en tillväxtkris. Då menar jag inte detsamma som analytiker, ekonomer och de flesta politiker gör. Jag menar att det är ett problem med den tillväxt vi har och den fanatism som säger att vi alltid måste ha tillväxt.
Jag menar så här! För något år sedan sprang en oljerigg läck i Mexikanska Golfen, katastrofen innebar att näringar försvinner för lång tid eller för alltid. Saneringen kostar enorma summor. I år sprang flera atomkraftverk läck i Japan. Samma här, här försvinner näringar inom en stor areal och saneringen kostar, Japan kan mycket väl på grund av detta bli nästa krisland. Våra hav smutsas ner alltmer och den ekologiska balansen förändras med arter som försvinner. Hur länge kan detta pågå utan att det få ekonomiska konsekvenser? Vi ser hur världens matpriser ökar, till stor del beroende på att vi använder stora resurser och åkermark för animalieproduktion. Samtidigt med detta ökar, allt annat lika, priset på olja och uran. Vi ser nu en svår torka i Somalia, vi ser bränder i Australien, vi ser översvämningar bland annat på grund av glaciärernas avsmältning, på många ställen.
Tillväxten
Allt detta beror på vår märkliga strävan efter allt mer och mer, mer olja mer uran och mycket annat. Den rika världen behöver ingen tillväxt, vi har redan tillräckligt för att leva ett bra liv i ekonomisk mening. I många utvecklingsländer finns en rimlig önskan om tillväxt, de som bor där har all moralisk rätt till samma levnadsstandard som vi. Men för att de skall kunna växa borde vi åtminstone nöja oss med 0-tillväxt. 0-tillväxt är inte mer dramatiskt än att vi nöjer oss med samma produktion i år som i fjor, som inte var dålig för vår standard.
Den som påstår att tillväxt och de problem jag ovan beskriver inte hör ihop bör titta på två kurvor, tillväxten sen 100-200 år tillbaka och andelen växthusgaser i atmosfären under samma tid. De stiger bägge brant och har definitivt ett samband.
Vänsterns agenda
Behöver då inte vi, som står till vänster i politiken tillväxt? Svaret är nej! Vår agenda behöver ingen tillväxt. Jämlikheten kan vi ordna genom att beskatta de rikaste hårdare och kanalisera dessa pengar till de fattigaste. Vi har aldrig tidigare haft en större och rikare över/medel klass.
Därmed ger vi utrymme för att höja kommunalskatten, utan att de fattigaste ”drabbas”, kraftigt så att vi kan få bättre välfärd och skapa jobb.
Jag menar så här! För något år sedan sprang en oljerigg läck i Mexikanska Golfen, katastrofen innebar att näringar försvinner för lång tid eller för alltid. Saneringen kostar enorma summor. I år sprang flera atomkraftverk läck i Japan. Samma här, här försvinner näringar inom en stor areal och saneringen kostar, Japan kan mycket väl på grund av detta bli nästa krisland. Våra hav smutsas ner alltmer och den ekologiska balansen förändras med arter som försvinner. Hur länge kan detta pågå utan att det få ekonomiska konsekvenser? Vi ser hur världens matpriser ökar, till stor del beroende på att vi använder stora resurser och åkermark för animalieproduktion. Samtidigt med detta ökar, allt annat lika, priset på olja och uran. Vi ser nu en svår torka i Somalia, vi ser bränder i Australien, vi ser översvämningar bland annat på grund av glaciärernas avsmältning, på många ställen.
Tillväxten
Allt detta beror på vår märkliga strävan efter allt mer och mer, mer olja mer uran och mycket annat. Den rika världen behöver ingen tillväxt, vi har redan tillräckligt för att leva ett bra liv i ekonomisk mening. I många utvecklingsländer finns en rimlig önskan om tillväxt, de som bor där har all moralisk rätt till samma levnadsstandard som vi. Men för att de skall kunna växa borde vi åtminstone nöja oss med 0-tillväxt. 0-tillväxt är inte mer dramatiskt än att vi nöjer oss med samma produktion i år som i fjor, som inte var dålig för vår standard.
Den som påstår att tillväxt och de problem jag ovan beskriver inte hör ihop bör titta på två kurvor, tillväxten sen 100-200 år tillbaka och andelen växthusgaser i atmosfären under samma tid. De stiger bägge brant och har definitivt ett samband.
Vänsterns agenda
Behöver då inte vi, som står till vänster i politiken tillväxt? Svaret är nej! Vår agenda behöver ingen tillväxt. Jämlikheten kan vi ordna genom att beskatta de rikaste hårdare och kanalisera dessa pengar till de fattigaste. Vi har aldrig tidigare haft en större och rikare över/medel klass.
Därmed ger vi utrymme för att höja kommunalskatten, utan att de fattigaste ”drabbas”, kraftigt så att vi kan få bättre välfärd och skapa jobb.
Ur vänstersynpunkt är det fullt rimligt att höja skatter på allt som är farligt på vår planet, detta för att satsa på förnybar energi betydligt mer än nu. Höjda skatter på energi byggd på olja och uran drabbar främst de rika.
Är det då möjligt att hindra tillväxten? Nej! Som jag skriver så är det rimligt att u-länderna har tillväxt för att komma ifatt. Den förhärskande ekonomin är kapitalismen. Det är också kapitalismen som har den avgörande makten och den överlever inte utan tillväxt. Det är alltså inte mycket vi kan göra åt det, men någon måste ju våga vara tillräckligt nördig för att tala om de problem som ju trots allt är uppenbara. Ett annat exempel: om vi har en tillväxt på ”låga” 1.5 %, det betecknas som lågkonjunktur i ekonomikretsar, dubblar vi vår produktion på 50 år, fyrfaldigar den på 100 år. Vad tusan skall vi med allt detta? Hur skall vi klara detta med de begränsade resurser vi vet att vi har?
Ekonomisk kris
Just nu har vi en akut ekonomisk kris, i en framtid kommer tillväxtkrisen att bli allt mer påtaglig. Men den ekonomiska krisen beror också på tillväxtkrisen, som noterat ovan.
Den ekonomiska kris vi har nu är lätt att lösa, åtminstone på papperet. Samtliga de länder som nu orsakar den globala krisen har en sak gemensamt, de har för låga skatter. Politiskt är det inte lätt att lösa, därför utesluter jag inte att krisen blir långvarig och att vi mer eller mindre ständigt kommer att se kriser. På sikt kommer tillväxtfanatismen göra kriserna svåra att lösa.
Sverige
Det är de länder som har högt skatteuttag som klarar krisen bäst. Eller som Per Strandell, flitig debattör i sydliga medier uttrycker det på sin blogg: ”Länder med höga skatter har högsta kreditvärdigheten”. Det är rätt självklart, de länder som har högt skatteuttag och därmed som regel låg statsskuld, kan på ett helt annat sätt bemöta kriserna. I Sverige har vi högt skatteuttag efter många år med socialdemokratiska regeringar, stöttade av vänstern. Om högerns regeringsinnehav blir långt kan detta snabbt förändras. De skattesänkningar Alliansen har gjort visar sig nu, i all sin nakenhet, felaktiga med tanke på de kriser som är och som kommer att bli återkommande. Det hade varit bättre att använda pengarna för att amortera på statsskulden och/eller förstärkt den offentliga sektorn.
Är det då möjligt att hindra tillväxten? Nej! Som jag skriver så är det rimligt att u-länderna har tillväxt för att komma ifatt. Den förhärskande ekonomin är kapitalismen. Det är också kapitalismen som har den avgörande makten och den överlever inte utan tillväxt. Det är alltså inte mycket vi kan göra åt det, men någon måste ju våga vara tillräckligt nördig för att tala om de problem som ju trots allt är uppenbara. Ett annat exempel: om vi har en tillväxt på ”låga” 1.5 %, det betecknas som lågkonjunktur i ekonomikretsar, dubblar vi vår produktion på 50 år, fyrfaldigar den på 100 år. Vad tusan skall vi med allt detta? Hur skall vi klara detta med de begränsade resurser vi vet att vi har?
Ekonomisk kris
Just nu har vi en akut ekonomisk kris, i en framtid kommer tillväxtkrisen att bli allt mer påtaglig. Men den ekonomiska krisen beror också på tillväxtkrisen, som noterat ovan.
Den ekonomiska kris vi har nu är lätt att lösa, åtminstone på papperet. Samtliga de länder som nu orsakar den globala krisen har en sak gemensamt, de har för låga skatter. Politiskt är det inte lätt att lösa, därför utesluter jag inte att krisen blir långvarig och att vi mer eller mindre ständigt kommer att se kriser. På sikt kommer tillväxtfanatismen göra kriserna svåra att lösa.
Sverige
Det är de länder som har högt skatteuttag som klarar krisen bäst. Eller som Per Strandell, flitig debattör i sydliga medier uttrycker det på sin blogg: ”Länder med höga skatter har högsta kreditvärdigheten”. Det är rätt självklart, de länder som har högt skatteuttag och därmed som regel låg statsskuld, kan på ett helt annat sätt bemöta kriserna. I Sverige har vi högt skatteuttag efter många år med socialdemokratiska regeringar, stöttade av vänstern. Om högerns regeringsinnehav blir långt kan detta snabbt förändras. De skattesänkningar Alliansen har gjort visar sig nu, i all sin nakenhet, felaktiga med tanke på de kriser som är och som kommer att bli återkommande. Det hade varit bättre att använda pengarna för att amortera på statsskulden och/eller förstärkt den offentliga sektorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar