Gyttja på stigen. Pilarna står med stammarna i vatten. Som mangrove. Höga kaveldun med svarta ax.
En stjärnhimmel av vita malvor lyser bland kardborrar, hundkex och nässlor. Uppslingrade i pilarnas grenar fångar de solglimtar mellan farande moln.
Klungor av rödlila balsaminer förökar sig genom att sprätta iväg sina frön i Höjeådjungeln vid Värpinge.
Här är det stilla men granarna på brinken gungar i blåsten och kottarna faller. En vit häger avtecknar sig mot en grönsvart gran.
På dammens betongbalkar sitter rader av fåglar. Just nu flera storskarvar. De är kusligt orörliga med utbredda vingar, framsträckta huvuden och vita näbbar, spetsiga som pilar.
En dyker, stannar uthålligt under ytan, kommer upp med en sprattlande fisk och stöter snart ner den genom sin smala strupe. Två flyger som svarta kors tätt över vattnet. Heraldiska fåglar.
En enda svanfamilj lyckades med sin kull. Men vilken kull! Sju stora gråbruna svanungar trycker sig mot varandra på balken.
Ladusvalor med vita bukar pilar snabbt och knyckigt om varandra. De påminner mig om hur jag uppfattade luftstrider när jag läste Biggles för 60 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar