Jaha, så ska man ta ställning till Vänsterpartiets ledarkandidater.
Ulla Andersson skulle vara min favorit om det inte vore för hennes l. L-ljudet alltså. Hon kommer från ett dialektområde där l-et i vissa positioner uttalas ”tjockt”, med tungspetsen i gomseglet i stället för mot framtänderna. Jag har inga som helst fördomar mot hennes hemtrakter men jag kan lätt föreställa mej vad satirprogrammet ”På håret” ska göra av den konsonanten. Den kommer naturligtvis att överdrivas och förgrovas. Därmed kommer Ulla Andersson att för alla P1-lyssnare (och bland dem finns många V-sympatisörer) att hela tiden förknippas med sitt l, och sålunda blockeras hennes och därmed partiets budskap. Synd.
Rossana Dinamarca är gammal nytraditionalist, och det ska hon inte behöva äta upp under hela sin återstående karriär. Så jag var nollställd och öppen för henne. Men så hörde jag en radiointervju där hon avslöjade att hon inte kände till Mary Wollstonecraft. Okej, man behöver inte känna till en av feminismens stora pionjärer för att vara feminist, men att vara ledare för ett feministiskt parti går bara inte. Synd, synd.
Återstår så Linde och Sjöstedt. Men jag förmår inte välja så jag hoppas på delat ledarskap. Åtminstone Jonas Sjöstedt är öppen för ett sådant, påstår han.
Gr, medlem sen 1970
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar