Helgeandskyrkan
Lördag 2 november kl 17
Johan Kullenbok, sång
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2013-10-31
Doc Lounge Lund: 5 November
We Cause Scenes :The Rise of Improve Everywhere (ENG)
MATT ADAMS / USA, 2013 / 86 min
Efter en blygsam start i New York 2001 har Improv Everywhere växt från att vara ett mindre gäng med rastlösa upptågsmakare till att bli en internationellt välkänd Prank-rörelse med ett maskinistiskt producerande av videoframställningar. Från produktioner som ”No Pants Subway Ride to Frozen Grand Central” till ”the MP3 Experiment” har deras hänryckta framträdanden älskats av hundratals vittnen, tusentals medverkande och av de millioner som sett videoresultatet online.
NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
MATT ADAMS / USA, 2013 / 86 min
Efter en blygsam start i New York 2001 har Improv Everywhere växt från att vara ett mindre gäng med rastlösa upptågsmakare till att bli en internationellt välkänd Prank-rörelse med ett maskinistiskt producerande av videoframställningar. Från produktioner som ”No Pants Subway Ride to Frozen Grand Central” till ”the MP3 Experiment” har deras hänryckta framträdanden älskats av hundratals vittnen, tusentals medverkande och av de millioner som sett videoresultatet online.
NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
Monarki eller republik
• Är monarki ett tidsenligt statsskick?
• Är kungen den mest kompetente för landets högsta ämbete?
• Är kungen en samlande symbol för landet?
• Hur svarar monarkin mot våra krav på demokrati?
• Vad är alternativet till monarki?
• Är det en ickefråga?
Debattörer:
Republikförespråkare:
Per Svensson, Journalist SDS
Hillevi Larsson, Riksdagsledamot (s) och f.d. ordförande I Republikanska Föreningen
Monarkiförespråkare:
Patrik Åkesson, Ordförande i Rojalistiska Föreningen.
Henrik S Järrel, F.d. riksdagsledamot (m) och medlem i Rojalistiska Föreningen
Moderator:
Sofie Ericsson, Sveriges Radio
DAG: Onsdagen den 6 november 2013
TID: Klockan 18.30 – 20.30
PLATS: Kockum Fritid
• Är kungen den mest kompetente för landets högsta ämbete?
• Är kungen en samlande symbol för landet?
• Hur svarar monarkin mot våra krav på demokrati?
• Vad är alternativet till monarki?
• Är det en ickefråga?
Debattörer:
Republikförespråkare:
Per Svensson, Journalist SDS
Hillevi Larsson, Riksdagsledamot (s) och f.d. ordförande I Republikanska Föreningen
Monarkiförespråkare:
Patrik Åkesson, Ordförande i Rojalistiska Föreningen.
Henrik S Järrel, F.d. riksdagsledamot (m) och medlem i Rojalistiska Föreningen
Moderator:
Sofie Ericsson, Sveriges Radio
DAG: Onsdagen den 6 november 2013
TID: Klockan 18.30 – 20.30
PLATS: Kockum Fritid
Veckobladet ber om ursäkt
Ibland leder VB:s begränsade resurser och torsdagshets till mer än acceptabelt slarv.
I veckan så inkom nedanstående mail till red.
I veckan så inkom nedanstående mail till red.
Hej!
2013-10-15 publicerade SvD en debattartikel ”Risk att flumskolan ersätts av dumskola”. Jag har uppmärksammats på att ni på http://veckobladet-lund.blogspot.se/2013/10/dumskolan-av-gunnar-stensson.html (publicerad 2013-10-17) publicerat en artikel som heter ”Dumskolan av Gunnar Stensson” där halva texten är ordagranna meningar från min artikel i SvD utan hänvisningar. Jag antar att det handlar om okunskap kring hur man behandlar källor men skulle vara tacksam om detta rättades till med citattecken och vederbörliga hänvisningar.
Med vänlig hälsning
Per Gyberg
Associate professor, Linköpings universitet
Visst borde där ha varit en hänvisning till professor Per Gybergs text!
En sådan ökar ju auktoriteten i texten, vilket var avsikten med citaten.
När jag skriver om skolfrågor som engagerar mig mycket brukar jag alltid hänvisa till författare och artikel med datum, av anständighet men också för att läsaren ska kunna gå till källan och läsa mer än vi har plats för i vårt begränsade format.
Det är mycket beklagligt att så inte skedde, i synnerhet som jag i högsta grad uppskattade tankarna i Per Gybergs artikel.
Jag är gymnasielärare som tjänstgjort på Heleneholms gymnasium i Malmö ett par decennier men nu är pensionerad. Fram till 2006 var jag också ordförande i Utbildningsnämnden i Lund.
Jag hoppas på fler inlägg, utredningar och kanske böcker om den svenska skolan att studera och citera.
Gunnar Stensson
Ordning och reda i skolfinanserna av Gunnar Stensson
Eftersom han betraktar företagens vinst som det fundamentala
samhällsvärdet har Anders Borg i åratal stött skolbolagens svindlerier
och skatteflykt. Senast gjorde han det mycket högröstat i riksdagen i
höstas. Men nu går det inte länge. Efter John Bauer-skandalen sa han
stopp. Stopp för riskkapitalet på skolmarknaden (om än med förbehåll).
Besvikelsen är stor bland nyliberalerna.
Så bytte Anders Borg sida. Socialdemokra-terna har kommit på efterkälken. Har de fått Moderaterna till vänster om sig? Handlar det om ännu en triangulering?
Så bytte Anders Borg sida. Socialdemokra-terna har kommit på efterkälken. Har de fått Moderaterna till vänster om sig? Handlar det om ännu en triangulering?
Samtal om kommunalskatten av Sven-Hugo Mattsson
Är kommunalskatten progressiv eller platt? Jag känner till två ekonomer
som hävdar att k-skatten är platt, med platt menar vi att alla betalar
samma procent på inkomsten. För ett par år sedan påstod de fem ledande
råden i Regionen att skatten är platt. Jag märker också att det finns
fler politiker som har uppfattningen att skatten är platt. För ett par
år sedan fick jag en rejäl åthutning av en alliansföreträdare i Lunds
fullmäktige, när jag påstod att skatten är progressiv Jag hävdar
alltså, med emfas att k-skaten är progressiv. Det intressanta är vi
alla har rätt, det beror på hur man räknar. De som påstår att skatten
är platt räknar från den taxerade förvärvsinkomsten, jag räknar från
inkomsten. Men det är bara det att mellan inkomsten och den taxerade
inkomsten ligger att grundavdrag och eftersom grundavdraget alltid är
störst, i procent, för de med lägst inkomster och vice versa, så blir
kommunskatten progressiv.
Om detta blir det samtal hos Demokratisk vänster, Magle lilla Kyrkogata 2, kl. 18. 30,
onsdagen 5 november.
Inbjudna är de rödgröna partierna i kommunen och Regionen. Lunds ekonomidirektör Magdalena Titze kommer också.
Vem betalar kommunalskatten?
Oavsett om k-skatten är progressiv eller platt är det självfallet de med högst inkomster som betalar mest till kommunen. Är skatten däremot progressiv betalar höginkomtagarna rejält mycket mer, det blir en hävstångseffekt. K-skatten, hävdar jag, är nästan så progressiv den kan vara utan att få för stora marginaleffekter. Jag skulle tro, mellan tummen och pekfingret, att de 25 som har högst inkomster betalar ca hälften, 50 %, av all k-skatt som lundaborna betalar. De 25 % med lägst inkomster betalar en väldigt liten del av alla pengar kommunen får in. ”Lundaborna betalar” skriver jag. Det gör därför att det inte är lundaborna som betalar all k-skatt. I stort sett är det bara grundavdraget och jobbskatteavdraget, som påverkar hur mycket k-skatt vi betalar. Övriga avdrag, rut- och rotbedraget påverkar inte k-skatten. Det är riksdagen som bestämmer om grundavdraget och jobbskatteavdraget och dess storlek. Därför kompenserar riksdagen, läs, Anders Borg, kommunerna. Om detta skall vi också samtala.
Och?
En sak som är bra med att veta detta är, framförallt, att de med låga inkomster kommer lindrigt undan vid en skattehöjning eftersom progressiviteten också följer med in i en höjning. Eftersom de rödgröna kommer att behöva höja skatten de närmaste åren för att finansiera sina ambitioner att ge en god kommunal service, är det bra att veta detta.
En annan sak som de rödgröna borde diskutera är en sänkning av avgifter, som ju verkligen är platta. Har du en inkomst på 10 000 i månaden betalar du ändå 160 kr i patientavgift liksom den gör som har 50 000 i inkomst. Likadant med hemtjänsttaxan och kollektivtrafiktaxan. Man kan så klart också lova, om ekonomin tillåter, att hålla taxorna på samma nivå mandaperioden ut.
Om allt detta och kanske lite till skall vi samtala om 5 november.
Om detta blir det samtal hos Demokratisk vänster, Magle lilla Kyrkogata 2, kl. 18. 30,
onsdagen 5 november.
Inbjudna är de rödgröna partierna i kommunen och Regionen. Lunds ekonomidirektör Magdalena Titze kommer också.
Vem betalar kommunalskatten?
Oavsett om k-skatten är progressiv eller platt är det självfallet de med högst inkomster som betalar mest till kommunen. Är skatten däremot progressiv betalar höginkomtagarna rejält mycket mer, det blir en hävstångseffekt. K-skatten, hävdar jag, är nästan så progressiv den kan vara utan att få för stora marginaleffekter. Jag skulle tro, mellan tummen och pekfingret, att de 25 som har högst inkomster betalar ca hälften, 50 %, av all k-skatt som lundaborna betalar. De 25 % med lägst inkomster betalar en väldigt liten del av alla pengar kommunen får in. ”Lundaborna betalar” skriver jag. Det gör därför att det inte är lundaborna som betalar all k-skatt. I stort sett är det bara grundavdraget och jobbskatteavdraget, som påverkar hur mycket k-skatt vi betalar. Övriga avdrag, rut- och rotbedraget påverkar inte k-skatten. Det är riksdagen som bestämmer om grundavdraget och jobbskatteavdraget och dess storlek. Därför kompenserar riksdagen, läs, Anders Borg, kommunerna. Om detta skall vi också samtala.
Och?
En sak som är bra med att veta detta är, framförallt, att de med låga inkomster kommer lindrigt undan vid en skattehöjning eftersom progressiviteten också följer med in i en höjning. Eftersom de rödgröna kommer att behöva höja skatten de närmaste åren för att finansiera sina ambitioner att ge en god kommunal service, är det bra att veta detta.
En annan sak som de rödgröna borde diskutera är en sänkning av avgifter, som ju verkligen är platta. Har du en inkomst på 10 000 i månaden betalar du ändå 160 kr i patientavgift liksom den gör som har 50 000 i inkomst. Likadant med hemtjänsttaxan och kollektivtrafiktaxan. Man kan så klart också lova, om ekonomin tillåter, att hålla taxorna på samma nivå mandaperioden ut.
Om allt detta och kanske lite till skall vi samtala om 5 november.
Karin Svensson Smith till EU! av Gunnar Stensson
Karin Svensson Smith står på valberedningens
kandidatlista i Miljöpartiet inför EU-valet. Så bra! Vi måste se till
att hon kommer på valbar plats och driva en personvalskampanj för
henne! Det blir roligt och lätt. Argumenten för Karin är många och
starka.
I förra EU-valet agiterade jag i Veckobladet för Isabella Lövin. Hennes bok ”Tyst hav” om utfiskningen av världshaven och hennes engagemang mot det illegala rovfiske som bedrivs utanför Afrikas kuster gjorde henne till den bästa kandidaten i det förra EU-valet.
Hon blev vald, och har med råge uppfyllt förväntningarna genom att omsätta sina kunskaper i praktisk politik. Ett särskilt viktigt inslag är hennes kamp för Västsahara som är beroende av fisket för sin livsmedelsförsörjning. Hon ska självfallet återväljas.
Karin Svensson Smith är den kandidat som bäst kan uppfylla tomrummet efter den stridbare Carl Schlyter, som inte ställer upp till omval.
Så får Miljöpartiet två starka kvinnor i EU-parlamentet, miljöpolitikens viktigaste forum.
För oss gamlingar är det uppmuntrande att också Bertil Torekull, 82, kandiderar. Det skulle Gunnar Sandin ha gillat.
I väntans tider av SH
Det här är dagar då dokumenttuggarna går på högvarv när det rensas i
skrivbordslådor och kassaskåp, dagar då det raderas hårddiskar och
magnetband innan de överlämnas till brännugnarna. På
utrikesdepartementet kämpar man säkert med formuleringar i kommande
dementier och bortförklaringar medan Bildt och Reinfeldt tränar in de
rätta förtroendeingivande tonfallen.
Vad man väntar på är att Snowden och hans medarbetare ska släppa de dokument som visar hur djupt inblandat Sverige är i USA:s spionerande på allt och alla. Vi har redan fått lite förberedande argumentation: det är ju så viktigt att vi får veta vilka hot det finns mot de svenska styrkorna i Afghanistan och vad arvfienden i öst kan ha för planer. På sitt sätt är det inga nyheter: Sverige har samarbetat med USA och Storbritannien kring militära underrättelser sedan 1950-talet. Den berömda DC 3-an som ryssarna sköt ner över Östersjön 1952 när den var på ”navigationsflygning” jobbade i själva verket för USA och Storbritannien och var fullproppad med amerikansk elektronik.
På senare år har det kommit fram en mängd material om Sveriges delvis häpnadsväckande militära samarbete med USA. Men det mest djupgående gäller sannolikt underrättelsearbetet. Den som tidigast och tydligast har diskuterat detta är den till synes outtröttlige Wilhelm Agrell, som från sin utsiktspunkt i Genarpstrakten har kallat detta en ”underrättelseallians”. Sverige har fått eller får köpa amerikansk utrustning. Men priset har varit att Sverige förlorat sitt oberoende på detta område. Svensk underrättelseinhämtning har efter hand kommit att styras inte så mycket av svenska behov som av amerikanska. Underrättelser är förvisso nästan alltid en handelsvara och det brukar talas om hur man byter äpplen mot päron. Det intryck man får är att man får betala oerhört mycket äpplen för de päron man får. Inte minst den nya FRA-lagen har så vitt man kan förstå inneburit en väldig ökning av leveranserna. Kan det vara så att Sverige levererar all den internationella trafik som passerar landet obearbetad till NSA? Det är besked om det vi väntar på.
Det är självklart att också små länder som Sverige behöver en aktiv underrättelse-verksamhet och kalla den gärna spioneri. Men det viktiga är att den tjänar Sveriges intressen och inte en främmande makt. Det är nästan alltid så att det är miltära och tekniska intressen som styr sådan verksamhet medan de politiska kostnaderna negligeras. Frågar de svenska politikerna tillräckligt mycket om vad som försiggår? Jag ser att Miljöpartiet ställt en fråga i riksdagen till Carl Bildt i ärendet. Det är lovvärt, men kan man förvänta sig att man kan få uppriktiga och klargörande svar från den ledande bocken om verksamheten i trädgårdsmästeriet?
Vad man väntar på är att Snowden och hans medarbetare ska släppa de dokument som visar hur djupt inblandat Sverige är i USA:s spionerande på allt och alla. Vi har redan fått lite förberedande argumentation: det är ju så viktigt att vi får veta vilka hot det finns mot de svenska styrkorna i Afghanistan och vad arvfienden i öst kan ha för planer. På sitt sätt är det inga nyheter: Sverige har samarbetat med USA och Storbritannien kring militära underrättelser sedan 1950-talet. Den berömda DC 3-an som ryssarna sköt ner över Östersjön 1952 när den var på ”navigationsflygning” jobbade i själva verket för USA och Storbritannien och var fullproppad med amerikansk elektronik.
På senare år har det kommit fram en mängd material om Sveriges delvis häpnadsväckande militära samarbete med USA. Men det mest djupgående gäller sannolikt underrättelsearbetet. Den som tidigast och tydligast har diskuterat detta är den till synes outtröttlige Wilhelm Agrell, som från sin utsiktspunkt i Genarpstrakten har kallat detta en ”underrättelseallians”. Sverige har fått eller får köpa amerikansk utrustning. Men priset har varit att Sverige förlorat sitt oberoende på detta område. Svensk underrättelseinhämtning har efter hand kommit att styras inte så mycket av svenska behov som av amerikanska. Underrättelser är förvisso nästan alltid en handelsvara och det brukar talas om hur man byter äpplen mot päron. Det intryck man får är att man får betala oerhört mycket äpplen för de päron man får. Inte minst den nya FRA-lagen har så vitt man kan förstå inneburit en väldig ökning av leveranserna. Kan det vara så att Sverige levererar all den internationella trafik som passerar landet obearbetad till NSA? Det är besked om det vi väntar på.
Det är självklart att också små länder som Sverige behöver en aktiv underrättelse-verksamhet och kalla den gärna spioneri. Men det viktiga är att den tjänar Sveriges intressen och inte en främmande makt. Det är nästan alltid så att det är miltära och tekniska intressen som styr sådan verksamhet medan de politiska kostnaderna negligeras. Frågar de svenska politikerna tillräckligt mycket om vad som försiggår? Jag ser att Miljöpartiet ställt en fråga i riksdagen till Carl Bildt i ärendet. Det är lovvärt, men kan man förvänta sig att man kan få uppriktiga och klargörande svar från den ledande bocken om verksamheten i trädgårdsmästeriet?
A Streetcar Named Desire av Gunnar Stensson
Socialdemokraterna gör ett tydligt ställningstagande för spårvagnar i
söndagens Sydsvenska. Undertecknarna Anders Almgren, Anna-Lena Hogerud
och Björn Abelsson ger goda skäl för ställningstagandet, skäl som varit
kända länge och inte rubbats av det senaste årets intensiva debatt.
Samma dag konstaterar Thomas Johansson, redaktör för Modern
stadstrafik, att spårvägssatsningar oftast leder till ökat
kollektivresande.
Jag har inget av vikt att anföra utan ansluter mig till gubbarna som gaggar om spårvagnar och inte ger sig, trots att alla argument har repeterats minst tre gånger i ordrika insändare. Jag gillar det.
Det är alltid lika roligt att läsa till exempel om spårvagnsproblemen i Granada. Min egen attityd till spårvagnar är emellertid en annan och har formats av rika erfarenheter under tre kvarts sekel.
Uppsala 1938. Jag hämtas på kindergarten av moster Babban. I en påse har jag lerkycklingar som jag målat gula och som sedan bränts i en ugn för att bli glaserade. Det är nära påsk och jag skall snart fylla fem. Efter moster Babbans saft och bullar går vi ut på gatan till hållplatsen och moster sätter mig på spårvagnen. Utanför huset där vi bor står min mamma och tar emot mig.
Jönköping 1938. Jag sover hos min farmor och hör flera gånger hur spårvagnen gnisslande far runt hörnet av Klostergatan 32. På söndagsmorgonen när jag vaknar kryper jag ner hos farbror Rune som läser Burrebusse för mig.
Stockholm 1939. Jag har haft scharlakans- feber och legat på epidemisjukhuset i sex veckor. Nu bor jag hos faster Mildrid i Stockholm några dagar i april. Vi åker en blå spårvagn till Skansen, där jag imponeras av den första rulltrappa jag upplevt.
Göteborg 1960. Jag bor i Järnbrott på Bildradiogatan. Varje dag åker jag spårvagn till högskolan med linje 5 förbi Slottsskogen, Linnéplatsen, Järntorget och Dicksonska biblioteket.
Malmö hösten 1971. Jag har fått ett lärarvik på Bergaskolan i Limhamn. Varje dag går jag från Ulrikedal till Botulfsplatsen, där jag tar buss 130. På Värnhemstorget byter jag till spårvagnslinje 4 och susar i väg längs Öresund till gamla Limhamn, som då var identiskt med Skånska cement och skulle så förbli, innan Ön anlades.
Städer som till exempel Växjö, Piteå och Lund kan visst vara trevliga att bo i, men saknar något: spårvagnar.
Lund 2018. Där kommer den. Jag stiger på och pinglar iväg uppför Stora Södergatan och Kyrkogatan förbi domkyrkan och Lundagård till Allhelgonakyrkan i en blå spårvagn en solig vårförmiddag.
Jag har inget av vikt att anföra utan ansluter mig till gubbarna som gaggar om spårvagnar och inte ger sig, trots att alla argument har repeterats minst tre gånger i ordrika insändare. Jag gillar det.
Det är alltid lika roligt att läsa till exempel om spårvagnsproblemen i Granada. Min egen attityd till spårvagnar är emellertid en annan och har formats av rika erfarenheter under tre kvarts sekel.
Uppsala 1938. Jag hämtas på kindergarten av moster Babban. I en påse har jag lerkycklingar som jag målat gula och som sedan bränts i en ugn för att bli glaserade. Det är nära påsk och jag skall snart fylla fem. Efter moster Babbans saft och bullar går vi ut på gatan till hållplatsen och moster sätter mig på spårvagnen. Utanför huset där vi bor står min mamma och tar emot mig.
Jönköping 1938. Jag sover hos min farmor och hör flera gånger hur spårvagnen gnisslande far runt hörnet av Klostergatan 32. På söndagsmorgonen när jag vaknar kryper jag ner hos farbror Rune som läser Burrebusse för mig.
Stockholm 1939. Jag har haft scharlakans- feber och legat på epidemisjukhuset i sex veckor. Nu bor jag hos faster Mildrid i Stockholm några dagar i april. Vi åker en blå spårvagn till Skansen, där jag imponeras av den första rulltrappa jag upplevt.
Göteborg 1960. Jag bor i Järnbrott på Bildradiogatan. Varje dag åker jag spårvagn till högskolan med linje 5 förbi Slottsskogen, Linnéplatsen, Järntorget och Dicksonska biblioteket.
Malmö hösten 1971. Jag har fått ett lärarvik på Bergaskolan i Limhamn. Varje dag går jag från Ulrikedal till Botulfsplatsen, där jag tar buss 130. På Värnhemstorget byter jag till spårvagnslinje 4 och susar i väg längs Öresund till gamla Limhamn, som då var identiskt med Skånska cement och skulle så förbli, innan Ön anlades.
Städer som till exempel Växjö, Piteå och Lund kan visst vara trevliga att bo i, men saknar något: spårvagnar.
Lund 2018. Där kommer den. Jag stiger på och pinglar iväg uppför Stora Södergatan och Kyrkogatan förbi domkyrkan och Lundagård till Allhelgonakyrkan i en blå spårvagn en solig vårförmiddag.
Länge leve TUFF! av Bertil Egerö
Tyresö ulands- och fredsförening är den verkliga överlevaren. Utan ett
öre av (ofta villkorat) stöd från Sida mfl har denna förening under
decennier hållit en hög profil, verkat för stöd till trädplantering i
Indien och skolor på andra håll, och inte minst informerat om bra
insatser till stöd för fred och utveckling. Den i min uppfattning smått
legendariske Åke Sandin skickar varje vecka ut sina samlade nyheter och
kommentarer, med bl.a. historien nedan. Den finner jag värd att
erbjudas Veckobladets läsare:
Myran Emil som försökte strypa elefanten Bofors
”Lille Emil bodde med tusentals kompisar i en stor myrstack. Deras problem var att förbi stacken gick en stig och på den tog en elefant sin morgonpromenad. Och det var en skämtsam eller rentav elak gynnare, för varje gång stack han ner snabeln i stacken och blåste sönder den, så myrorna mödosamt måste bygga upp den igen.
Till slut lessnade myrorna på den stora fridstöraren och beslöt att slå tillbaka. Så en dag, när han kom lufsande och trumpetande var de beredda. De kastade sig alla upp på den stora inkräktaren, som dock lätt skakade av sig dem. Men så såg de nerifrån marken att myran Emil hade lyckats klamra sig fast vid kolossens hals. Och då skrek de optimistiskt och i korus: "Vackert Emil, stryp han!"
Att jag [Åke Sandin] påmindes om den här historien var Alexander Palmérs förtjänst. Denne gymnasist är den yngste bland de 17 i Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) styrelse. Nu håller han på att i sin skola göra ett arbete om "visselblåsarna". Det ska inte bara handla om Snowden med flera nutida utan han tänker också redogöra för Boforsaffären och dess avslöjare.
Ja leve dissidenterna och visselblåsarna!”
Det känns mycket bra att stödja denna helt lokala och mycket aktiva förening i Tyresö utanför Stockholm. Medlemskap är en metod, att ge bort träd en annan. Det är lätt att hitta på dess hemsida http://www.tuff.nu/
Myran Emil som försökte strypa elefanten Bofors
”Lille Emil bodde med tusentals kompisar i en stor myrstack. Deras problem var att förbi stacken gick en stig och på den tog en elefant sin morgonpromenad. Och det var en skämtsam eller rentav elak gynnare, för varje gång stack han ner snabeln i stacken och blåste sönder den, så myrorna mödosamt måste bygga upp den igen.
Till slut lessnade myrorna på den stora fridstöraren och beslöt att slå tillbaka. Så en dag, när han kom lufsande och trumpetande var de beredda. De kastade sig alla upp på den stora inkräktaren, som dock lätt skakade av sig dem. Men så såg de nerifrån marken att myran Emil hade lyckats klamra sig fast vid kolossens hals. Och då skrek de optimistiskt och i korus: "Vackert Emil, stryp han!"
Att jag [Åke Sandin] påmindes om den här historien var Alexander Palmérs förtjänst. Denne gymnasist är den yngste bland de 17 i Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) styrelse. Nu håller han på att i sin skola göra ett arbete om "visselblåsarna". Det ska inte bara handla om Snowden med flera nutida utan han tänker också redogöra för Boforsaffären och dess avslöjare.
Ja leve dissidenterna och visselblåsarna!”
Det känns mycket bra att stödja denna helt lokala och mycket aktiva förening i Tyresö utanför Stockholm. Medlemskap är en metod, att ge bort träd en annan. Det är lätt att hitta på dess hemsida http://www.tuff.nu/
Skoldebatten idag, 31/10: Skolmarknaden ” där barn indirekt prissätts” av Gunnar Stensson
Expressens huvudledare är mest pregnant. Vi har
skapat ett skolsystem där våra barn förses med prislappar. Slutsatsen
blir: ”Att lappa och laga på dagens skolmodell kommer inte att hjälpa.
Sverige behöver en skolkommission som förutsättningslöst omprövar allt,
från det fria skolvalet och friskolornas vinstuttag till betyg och
lärarlöner. Och denna kommission bör bestå av toppkrafter och
respekterade skolforskare. Men inte en enda svensk politiker.”
I Svenska Dagbladet finns en klarsynt artikel av Maria Sundén Jelmini. Under rubriken ”Vinstdrivande skolor väljer billiga elever” skriver hon: ”Men det mesta handlar förstås om ekonomi. Med varje elev följer en skolpeng. För en vinstdrivande skola blir den enkla matematiken: ju fler elever som lockas och behålls, desto större intäkter. Ju lägre kostnader, desto mer i vinst.
Friskolekoncerner kan förstås ge sig in på marknaden av ren godhet. Flera skolkoncerner, som Academedia, ägs dock av riskkapitalbolag, inte kända just för sitt filantropiska arbete.”
Men ledarskribenten Sanna Rayman invaggar cyniskt sina läsare i trygghet: ”Det vore både dumt och politiskt självmord att börja stänga de många friskolor som hundratusentals svenska barn går i varje dag och trivs i.”
Vem har talat om att stänga skolorna? Det som ska bort är den handel med skolbarn de bedriver.
Dagens Nyheters ledarskribent inser också den råa sanningen: ”Gott rykte och höga betygsnivåer är en konkurrensfördel på en marknad där skolorna tävlar om eleverna och den skolpeng som följer med varje barn.”
I en annan artikel bekräftar riksförbundet Attendo att ”många friskolor vägrar att ta emot barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.” Attendo har 13500 medlemmar.
Sydsvenska Dagbladets floskulöse ledarskribent har valt rubriken ”En frihetsreform värd att ta värna”. Slutsatsen blir: ”Men att enstaka skolor tar sig friheten att välja elever ska inte begränsa elevers och föräldrars frihet att välja skola.”
Skolbarnen ska alltså även i fortsättningen bjudas ut på en vinstdriven skolmarknad. Vi andra - kommuner och skattebetalare - måste rädda så många vi kan när slavskeppet förliser.
Många av tidningens utmärkta skribenter måste än en gång skämmas över vad som skrivs på ledarsidan. Tyvärr begränsar den allt hårdare arbetsmarknaden för journalister deras frihet på samma sätt som skolmarknaden begränsar barnens.
I Svenska Dagbladet finns en klarsynt artikel av Maria Sundén Jelmini. Under rubriken ”Vinstdrivande skolor väljer billiga elever” skriver hon: ”Men det mesta handlar förstås om ekonomi. Med varje elev följer en skolpeng. För en vinstdrivande skola blir den enkla matematiken: ju fler elever som lockas och behålls, desto större intäkter. Ju lägre kostnader, desto mer i vinst.
Friskolekoncerner kan förstås ge sig in på marknaden av ren godhet. Flera skolkoncerner, som Academedia, ägs dock av riskkapitalbolag, inte kända just för sitt filantropiska arbete.”
Men ledarskribenten Sanna Rayman invaggar cyniskt sina läsare i trygghet: ”Det vore både dumt och politiskt självmord att börja stänga de många friskolor som hundratusentals svenska barn går i varje dag och trivs i.”
Vem har talat om att stänga skolorna? Det som ska bort är den handel med skolbarn de bedriver.
Dagens Nyheters ledarskribent inser också den råa sanningen: ”Gott rykte och höga betygsnivåer är en konkurrensfördel på en marknad där skolorna tävlar om eleverna och den skolpeng som följer med varje barn.”
I en annan artikel bekräftar riksförbundet Attendo att ”många friskolor vägrar att ta emot barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.” Attendo har 13500 medlemmar.
Sydsvenska Dagbladets floskulöse ledarskribent har valt rubriken ”En frihetsreform värd att ta värna”. Slutsatsen blir: ”Men att enstaka skolor tar sig friheten att välja elever ska inte begränsa elevers och föräldrars frihet att välja skola.”
Skolbarnen ska alltså även i fortsättningen bjudas ut på en vinstdriven skolmarknad. Vi andra - kommuner och skattebetalare - måste rädda så många vi kan när slavskeppet förliser.
Många av tidningens utmärkta skribenter måste än en gång skämmas över vad som skrivs på ledarsidan. Tyvärr begränsar den allt hårdare arbetsmarknaden för journalister deras frihet på samma sätt som skolmarknaden begränsar barnens.
Gaza – fruktansvärd mänsklig tragedi i skuggan av Syrienkriget av Bertil Egerö
Vi får inte glömma Gaza! Dess 1,7
miljoner invånare har nu drabbats av Egyptens ”bestraffning” av Hamas,
som anses ha stöttat oppositionella grupper i Sinaiöknen, med att
förstöra nästan alla de tunnlar som är befolkningens livlina till
omvärlden. Vattnet i Gaza är otjänligt, och nu är införseln av rent
vatten stoppat.
Viktigt material har nu i sju år smugglats i tunnlar från Egypten till Gaza förbi den israeliska blockaden. Stängningen av tunnlarna beräknas kosta Gaza 230 miljoner dollar i månaden. Hur stor måste den humanitära katastrofen bli innan omvärlden reagerar? Den som nu verkar vara fullt upptagen med kriget i Syrien. Israels totala blockad av området fortsätter obehindrat.
Minns ni Ship to Gaza?
Organisationen Ship to Gaza informerar: ”Det har nu gått ett år sedan Ship to Gazas segelfartyg S/V Estelle kapades på internationellt vatten, 38 sjömil utanför Gazaremsans kust. Ombord fanns trettio människor från åtta länder, fast beslutna att med ickevåld trotsa den illegala blockaden av Gazaremsan. Kursen var ställd på Gaza, Palestinas hamn, och områdets 1,7 miljoner människor som då levt under blockad i mer än sex år. Estelle symboliserade hoppet om ett slut på isolering och separationspolitik, och ett slut på blockadens förödande konsekvenser för levnadsförhållanden och rörelsefrihet.
”På morgonen den 20 oktober 2012 bordade israelisk militär detta civila fartyg, lastat med humanitär last och symboliska gåvor från människor som mött och stött Estelles resa från Skandinavien genom Europa. Bordningen var en militär aktion. 30 människor frihetsberövades och fördes mot sin vilja till fängsligt förvar i Israel. Aktivisterna deporterades och de som inte var israeliska medborgare belades med inreseförbud till Israel. Estelle hålls ännu kvar och står under konfiskationshot. Lastens vidare öden är okända.
”Estelle var det senaste i raden av Freedom Flotilla Coalitions aktioner för att trotsa blockaden. Blockaden fortsätter nu på sitt sjunde år, och genom den egyptiska regimens aktioner under senare tid har den humanitära situationen förvärrats ytterligare. Vi fortsätter att kämpa för respekt för mänskliga rättigheter och frihet för det palestinska folket.”
Viktigt material har nu i sju år smugglats i tunnlar från Egypten till Gaza förbi den israeliska blockaden. Stängningen av tunnlarna beräknas kosta Gaza 230 miljoner dollar i månaden. Hur stor måste den humanitära katastrofen bli innan omvärlden reagerar? Den som nu verkar vara fullt upptagen med kriget i Syrien. Israels totala blockad av området fortsätter obehindrat.
Minns ni Ship to Gaza?
Organisationen Ship to Gaza informerar: ”Det har nu gått ett år sedan Ship to Gazas segelfartyg S/V Estelle kapades på internationellt vatten, 38 sjömil utanför Gazaremsans kust. Ombord fanns trettio människor från åtta länder, fast beslutna att med ickevåld trotsa den illegala blockaden av Gazaremsan. Kursen var ställd på Gaza, Palestinas hamn, och områdets 1,7 miljoner människor som då levt under blockad i mer än sex år. Estelle symboliserade hoppet om ett slut på isolering och separationspolitik, och ett slut på blockadens förödande konsekvenser för levnadsförhållanden och rörelsefrihet.
”På morgonen den 20 oktober 2012 bordade israelisk militär detta civila fartyg, lastat med humanitär last och symboliska gåvor från människor som mött och stött Estelles resa från Skandinavien genom Europa. Bordningen var en militär aktion. 30 människor frihetsberövades och fördes mot sin vilja till fängsligt förvar i Israel. Aktivisterna deporterades och de som inte var israeliska medborgare belades med inreseförbud till Israel. Estelle hålls ännu kvar och står under konfiskationshot. Lastens vidare öden är okända.
”Estelle var det senaste i raden av Freedom Flotilla Coalitions aktioner för att trotsa blockaden. Blockaden fortsätter nu på sitt sjunde år, och genom den egyptiska regimens aktioner under senare tid har den humanitära situationen förvärrats ytterligare. Vi fortsätter att kämpa för respekt för mänskliga rättigheter och frihet för det palestinska folket.”
Den f.d. israeliske marinofficeren Eliezer "Chiney" Marom
har hållits kvar av brittiska myndigheter när han landade på Heathrows
flygplats i London. Marom var ansvarigt befäl under bordningen av
fartyget Mavi Marmara, som hösten 2011 seglade till Gaza för att bryta
blockaden och förse den palestinska civilbefolkningen i Gaza med
humanitära förnödenheter. Under bordningen sköts nio
människorättsaktivister till döds av israelisk militär. I Turkiet hålls
en rättegång i de åtalade israeliska officerarnas frånvaro, men utan
större förhoppningar om att de ansvariga för attacken ska kunna ställas
till svars.
EU-parlamentet hindras besöka Gaza
En delegation från EU parlamentet har i dagarna förhindrats att resa till Gazaremsan via Israel. Delegationen som planerade ett officellt besök i samarbete med FNs speciella organisation för Mellanöstern UNWRA skulle besöka skolor, vårdcentraler och centraler för livsmedelsdistribution. Man skulle även inspektera EU-finansierade sysselsättningsprogram och träffa representanter för den kristna minoriteten. Israels argument för att stoppa besöket, att det skulle stärka Hamas, avfärdas av delegationens ordförande, irländska Emer Costell som grundlöst. Med tanke på att EU för 2014 avsatt 300 miljoner euro till stöd för UNWRA och fredsprocessen i området är det nödvändigt att representanter för parlamentet skaffar sig kunskaper på plats.
Den danska parlamentarikern Margarete Auken (SV) menar att beslutet har sin grund i israeliskt missnöje med EU:s kursändring i bosättarpolitiken – att inte längre acceptera att produkter från de illegala bosättningarna uppges komma från Israel. Hon kallar det en ”grotesk hämndpolitik” av Israel.
Nu gäller det att hålla pressen på EU uppe, och om möjligt få organisationen att gå vidare i sitt avståndstagande från den israeliska politiken.
EU-parlamentet hindras besöka Gaza
En delegation från EU parlamentet har i dagarna förhindrats att resa till Gazaremsan via Israel. Delegationen som planerade ett officellt besök i samarbete med FNs speciella organisation för Mellanöstern UNWRA skulle besöka skolor, vårdcentraler och centraler för livsmedelsdistribution. Man skulle även inspektera EU-finansierade sysselsättningsprogram och träffa representanter för den kristna minoriteten. Israels argument för att stoppa besöket, att det skulle stärka Hamas, avfärdas av delegationens ordförande, irländska Emer Costell som grundlöst. Med tanke på att EU för 2014 avsatt 300 miljoner euro till stöd för UNWRA och fredsprocessen i området är det nödvändigt att representanter för parlamentet skaffar sig kunskaper på plats.
Den danska parlamentarikern Margarete Auken (SV) menar att beslutet har sin grund i israeliskt missnöje med EU:s kursändring i bosättarpolitiken – att inte längre acceptera att produkter från de illegala bosättningarna uppges komma från Israel. Hon kallar det en ”grotesk hämndpolitik” av Israel.
Nu gäller det att hålla pressen på EU uppe, och om möjligt få organisationen att gå vidare i sitt avståndstagande från den israeliska politiken.
”Det fria skolvalet” - frihet för exploatörerna
av Gunnar Stensson
”I dagens Sverige gör det fria skolvalet att elever skiktas som aldrig förr. Vi borde tala om det.”
Katrine Kielos, Aftonbladet 27/10.
Katrine Kielos, Aftonbladet 27/10.
Finns fria val? Sker inte alla val inom
vissa ramar, som avgränsar dem – samtidigt som gränserna gör dem
möjliga att överblicka? Måste inte alternativen vara klara för att ett
val över huvud taget ska äga rum?
Fritt är valet om det är fritt från tvång och påtryckningar. Fritt är valet om man inte diskrimineras som sker i många friskolor (Uppdrag granskning 30/10).
Är valet mellan hundratals pensionsfonder fritt? Är det inte snarare utformat till en profitmaskin för bankerna?
Är valet mellan hundratals hygienartiklar fritt? Ofta döljs förekomsten av giftiga ämnen bakom tal om hälsa och skönhet. Har den som råkat välja en produkt med cancerframkallande ämnen gjort ett fritt val? Har hen ens valt?
Är valet av skola fritt för 16-åringen som tvingas välja mellan skolföretag beskrivna med reklamfraser, lögner och falska förespeglingar
De som drabbades av John Bauer-konkursen, hade gjort de ett fritt val, när de föll för bolagets reklamklyschor?
Har de ens valt? Har de inte bara blivit bedragna?
Skoleleverna har gjorts till marknadsvaror. Privata entreprenörer handlar med dem. De lurar kunderna tills de hunnit lägga beslag på vinsten och placera den i skatteparadis. Riskkapitalet lägger miljoner på att hyra sådana som utbildats att bedra kunder med psykologiska knep och ytlig estetik.
Vi har länge haft skolval med många klara alternativ, beskrivna av syokonsulenter med tillgång till läroplaner och sakliga beskrivningar. Den tidens skolval var mycket friare än dagens ”fria skolval”.
Men marknadens jesuiter är listiga. Ändamålet – den heliga profiten - helgar medlen. När de hittade på frasen ”det fria skolvalet” gjorde de motståndarna till skolans exploatering svarslösa.
Visserligen kunde skolforskarna samfällt peka ut det ”fria skolvalet” som huvudorsaken till vinst, segregation och sjunkande skolresultat. Men för politikerna har det visat sig omöjligt att ta ställning mot det. När Jan Josefsson frågade Jan Björklund och Ibrahim Baylan om de ville slopa det ”fria skolvalet” var de svarslösa och såg ut som skolpojkar som avslöjats för fusk. Finns det alternativ för ett fritt riksdagsval?
Ja, Vänsterpartiet finns.
Men som vi ser vågar inte ens en fri skribent Katrine Kielos gå hela vägen. Hon säger bara ”vi borde tala om det”.
Fritt är valet om det är fritt från tvång och påtryckningar. Fritt är valet om man inte diskrimineras som sker i många friskolor (Uppdrag granskning 30/10).
Är valet mellan hundratals pensionsfonder fritt? Är det inte snarare utformat till en profitmaskin för bankerna?
Är valet mellan hundratals hygienartiklar fritt? Ofta döljs förekomsten av giftiga ämnen bakom tal om hälsa och skönhet. Har den som råkat välja en produkt med cancerframkallande ämnen gjort ett fritt val? Har hen ens valt?
Är valet av skola fritt för 16-åringen som tvingas välja mellan skolföretag beskrivna med reklamfraser, lögner och falska förespeglingar
De som drabbades av John Bauer-konkursen, hade gjort de ett fritt val, när de föll för bolagets reklamklyschor?
Har de ens valt? Har de inte bara blivit bedragna?
Skoleleverna har gjorts till marknadsvaror. Privata entreprenörer handlar med dem. De lurar kunderna tills de hunnit lägga beslag på vinsten och placera den i skatteparadis. Riskkapitalet lägger miljoner på att hyra sådana som utbildats att bedra kunder med psykologiska knep och ytlig estetik.
Vi har länge haft skolval med många klara alternativ, beskrivna av syokonsulenter med tillgång till läroplaner och sakliga beskrivningar. Den tidens skolval var mycket friare än dagens ”fria skolval”.
Men marknadens jesuiter är listiga. Ändamålet – den heliga profiten - helgar medlen. När de hittade på frasen ”det fria skolvalet” gjorde de motståndarna till skolans exploatering svarslösa.
Visserligen kunde skolforskarna samfällt peka ut det ”fria skolvalet” som huvudorsaken till vinst, segregation och sjunkande skolresultat. Men för politikerna har det visat sig omöjligt att ta ställning mot det. När Jan Josefsson frågade Jan Björklund och Ibrahim Baylan om de ville slopa det ”fria skolvalet” var de svarslösa och såg ut som skolpojkar som avslöjats för fusk. Finns det alternativ för ett fritt riksdagsval?
Ja, Vänsterpartiet finns.
Men som vi ser vågar inte ens en fri skribent Katrine Kielos gå hela vägen. Hon säger bara ”vi borde tala om det”.
”Vi måste prata om det fria skolvalet” skriver Karin Pettersson i Aftonbladets huvudledare följande dag (29/10). ”Måste” är skarpare än ”borde”. ”Prata” vardagligare än ”tala”. Så Karin Pettersson går ett kycklingfjät längre än Katrine Kielos.
”Vi lever nu med konsekvenserna av de naiva och ofärdiga reformer som genomfördes i skolan på 1990-talet. Kommunaliseringen, friskolereformen och det fria skolvalet skapade tillsammans en oreglerad skolmarknad där konkurrensen skulle garantera kvalitet. Så blev det inte. I stället fick vi sjunkande resultat, bristande styrning och skolföretag med vinstintresse som ledstjärna.”
Hon nämner inte skolkatastrofens drivmedel: skolpengssystemet. Men den finns med i Robert Nybergs skämtteckning som illustrerar artikeln: Eleven säger: Om fröken inte är snäll så tar jag min skolpeng och går.
Skolpengssystemet innebär att resurserna följer eleverna. Så skulle de dåliga skolorna konkurreras ut och de bra få större resurser. Men nu talar i stort sett alla skolpolitiker om att skolor som har elever med lågutbildade föräldrar eller invandrarelever ska få ökade resurser.
Det innebär att man först utarmar invandrartäta skolor via skolpengen och därefter ger dem medel som ska göra det möjligt för dem att fortsätta.
Man skulle vinna mycket på att helt enkelt slopa skolpengssystemet med dess inbyggda utslagningseffekt (och möjlighet för riskkapitalister att plundra skolor genom använda skolpengarna till räntebetalning) och istället styra skolan enbart med ekonomi, lärartilldelning, klasstorlek osv.
Karin Pettersson är också feg. ”Rätten att välja har ett oavvisligt värde” skriver hon. ”Och att gå tillbaka till det system vi hade före 1992 är inte aktuellt.” Varför det? Då stod svensk skola på topp.
Begreppet ”rätten att välja” kan analyseras som jag skissartat prövat att göra med floskeln ”fritt skolval”. Mycket tyder på att flera skolkoncerner skulle slås ut om man helt enkelt tvingade dem att följa regler som redan finns (krav på skolgårdar, lämpliga lärosalar, skolbibliotek, matsalar osv).
Nu definieras både ”rätten att välja” och ”det fria skolvalet” enligt skolföretagens och riskkapitalisternas intressen utan hänsyn till elevernas rättigheter.
Till slut. Det är skillnad på grundskola och gymnasium. Det går kanske att få rätsida på gymnasievalet, som alltid varit fritt, genom lämplig lagstiftning.
Grundskolans problem är mycket djupare. I själva verket är den svenska skolkatastrofen i första hand en grundskolekatastrof.
Att lyssna på och lära av Göteborg - Staden Vi Vill Ha
av BEgrip
Håll koll på www.stadenvivillha.se.
Göteborg har något att lära Lund.
Göteborg har något att lära Lund.
Staden Vi Vill Ha är en nystartad
gräsrotsprocess för att gemensamt ta tag i att forma vardag och framtid i
Göteborg. ”Det är vi som bor i staden som ska skapa staden”. Den 22-23
mars ordnas en Medborgaragenda med invånarnas förslag inför valet 2014.
Fokus kommer preliminärt att ligga på följande teman : Utbildning –
Bostäder – Hälsa & Vård – Trafik – Demokrati – Kultur – Jobb –
Göteborg Glokalt.
I lördags, 26 0ktober, var det BOSTADSDAGEN. Staden vi vill ha hade fått kontakt med flera intressanta och samhällsengagerade organisationer, personer och nätverk som tillsammans arrangerade en dag med bostadsfrågor inom tre teman Bygga Billigt, Bo Annorlunda samt Demokrati i byggprocessen. Varje tema hade sina föredragshållare och gruppsamtal med ”framtidsverkstad”, en metod att gå från idé till handlingsplan.
Jag följde Bygga Billigt-gruppen som bl.a. hade arkitekten Erik Berg som talare. Erik företräder Byggemenskaper, en sammanslutning som vänder på den traditionella rollfördelningen i byggprocessen och gör demokratiska sammanslutningar till byggherrar. Erik sa bl.a.:
”Under de senaste 15 åren har bostadspriserna nästan tredubblats. Sverige har högst bostadspriser i Norden. Vi har aldrig haft så lågt bostadsbyggande som idag.
Det går att bygga både billigare och med bättre kvalitet!
Kostnaderna för nybyggda bostäder beror på övervinster. JM säger t ex att de tar ut vad de kan få, och det är nog den allmänna hållningen. Bostadsbristen gör att bostadsföretagen kan ta ut orimliga hyror.
Byggherre/beställare, utförare/byggare har huvudroller för att påverka priset. Dessutom finns myndigheterna, underentreprenörerna, materialtillverkarna. Slutkunden är den som betalar.
I lördags, 26 0ktober, var det BOSTADSDAGEN. Staden vi vill ha hade fått kontakt med flera intressanta och samhällsengagerade organisationer, personer och nätverk som tillsammans arrangerade en dag med bostadsfrågor inom tre teman Bygga Billigt, Bo Annorlunda samt Demokrati i byggprocessen. Varje tema hade sina föredragshållare och gruppsamtal med ”framtidsverkstad”, en metod att gå från idé till handlingsplan.
Jag följde Bygga Billigt-gruppen som bl.a. hade arkitekten Erik Berg som talare. Erik företräder Byggemenskaper, en sammanslutning som vänder på den traditionella rollfördelningen i byggprocessen och gör demokratiska sammanslutningar till byggherrar. Erik sa bl.a.:
”Under de senaste 15 åren har bostadspriserna nästan tredubblats. Sverige har högst bostadspriser i Norden. Vi har aldrig haft så lågt bostadsbyggande som idag.
Det går att bygga både billigare och med bättre kvalitet!
Kostnaderna för nybyggda bostäder beror på övervinster. JM säger t ex att de tar ut vad de kan få, och det är nog den allmänna hållningen. Bostadsbristen gör att bostadsföretagen kan ta ut orimliga hyror.
Byggherre/beställare, utförare/byggare har huvudroller för att påverka priset. Dessutom finns myndigheterna, underentreprenörerna, materialtillverkarna. Slutkunden är den som betalar.
Vilka drivkrafter har byggherrarna att pressa priserna eller
förbättra kvalitén i byggnaden? Idag dominerar privata vinstdrivande
företag som byggherrar och de har inga incitament att ställa krav
eftersom bostadsbristen gör att de får avsättning för allt till höga
priser.
Allmännyttan som byggherre skulle kunna ställa krav, men kommunerna utnyttjar inte detta. I direktiven till de allmännyttiga bolagen finns idag inskrivet att de ska arbeta affärsmässigt. Enligt ett EU-direktiv, som en del länder men inte Sverige begärt undantag från, får samhället inte längre subventionera bostäder.
I de stora privata bostads- och byggföretag råder ofta en ”vertikal integration”, vilket betyder att byggherre, utförare och materialtillverkare är delar av samma koncern - konkurrensen är satt ur spel. Alla led i produktionen ska ha 15 - 20 procent vinst, vilket allt bidrar till de höga kostnaderna för slutkunden.
Det behövs en annan rollfördelning. Om slutkunden också är beställare/byggherre, så finns en stark drivkraft att ställa krav på utföraren när det gäller både på pris och på kvalitet. En byggemenskap kan fungera som både slutkund och beställare. Erfarenheter från Tyskland visar att bygget då kan bli 10-40% billigare.
Varför blir det billigare med slutkunden som byggherre?
• Inga mellanhänder ska plocka ut sina 15-20 procent.
• Man behöver inte köpa material från den vertikalt integrerade koncernens egna materialtillverkare
• Inget overheadpåslag för att finansiera försäljningsorganisation och företagsbyråkrati
• Slutkunden har full insyn i alla led och kan själv göra kostnadsbesparande val
• Slutkunden kan själv göra en del arbete, om försäkringsbolaget medger det.
Flera sådana projekt kommer att gynna hela bostadsmarknaden ur kundens synpunkt genom att priserna pressas – och detta är en viktig poäng. Det kommer också att gynna lokala och småskaliga företag. Trots de allmännyttiga bolagens ointresse av att pressa ner hyrorna prioriterar t ex Göteborgs kommun ”sina” kommunala bolag vid markanvisning. Det ”lilla” privata Botrygg AB har därför inte kunnat få markanvisning på Älvstranden trots att de visat att de kan erbjuda lägre hyror.”
Gruppsamtalen mynnade ut i ett antal förslag att gå vidare med, som alltså inför valet 2014 ska utvecklas till tydliga medborgarförslag om billigare byggande, annorlunda bostäder och mer demokratisk renoveringsprocess.
Allmännyttan som byggherre skulle kunna ställa krav, men kommunerna utnyttjar inte detta. I direktiven till de allmännyttiga bolagen finns idag inskrivet att de ska arbeta affärsmässigt. Enligt ett EU-direktiv, som en del länder men inte Sverige begärt undantag från, får samhället inte längre subventionera bostäder.
I de stora privata bostads- och byggföretag råder ofta en ”vertikal integration”, vilket betyder att byggherre, utförare och materialtillverkare är delar av samma koncern - konkurrensen är satt ur spel. Alla led i produktionen ska ha 15 - 20 procent vinst, vilket allt bidrar till de höga kostnaderna för slutkunden.
Det behövs en annan rollfördelning. Om slutkunden också är beställare/byggherre, så finns en stark drivkraft att ställa krav på utföraren när det gäller både på pris och på kvalitet. En byggemenskap kan fungera som både slutkund och beställare. Erfarenheter från Tyskland visar att bygget då kan bli 10-40% billigare.
Varför blir det billigare med slutkunden som byggherre?
• Inga mellanhänder ska plocka ut sina 15-20 procent.
• Man behöver inte köpa material från den vertikalt integrerade koncernens egna materialtillverkare
• Inget overheadpåslag för att finansiera försäljningsorganisation och företagsbyråkrati
• Slutkunden har full insyn i alla led och kan själv göra kostnadsbesparande val
• Slutkunden kan själv göra en del arbete, om försäkringsbolaget medger det.
Flera sådana projekt kommer att gynna hela bostadsmarknaden ur kundens synpunkt genom att priserna pressas – och detta är en viktig poäng. Det kommer också att gynna lokala och småskaliga företag. Trots de allmännyttiga bolagens ointresse av att pressa ner hyrorna prioriterar t ex Göteborgs kommun ”sina” kommunala bolag vid markanvisning. Det ”lilla” privata Botrygg AB har därför inte kunnat få markanvisning på Älvstranden trots att de visat att de kan erbjuda lägre hyror.”
Gruppsamtalen mynnade ut i ett antal förslag att gå vidare med, som alltså inför valet 2014 ska utvecklas till tydliga medborgarförslag om billigare byggande, annorlunda bostäder och mer demokratisk renoveringsprocess.
Slutpixlat av Göran Persson
Hittade en intressant bild på nätet som ledde vidare till webbsidan slutpixlat.
Där verkar vara ett intressant innehåll med en ironisk sida som
tilltalar mig som VB-redaktör och därmed läsekretsen hoppas jag.
Besök gärna deras sida och titta på deras material. Nedan finns deras egen programförklaring:
"Slutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.
Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning."
Till sist ännu en bild från Slutpixlat. Budskapet är lätt att hålla med om, om metoden är rätt sätt att genomdriva det önskade resultatet kanske förjänar att diskuteras. Jag tycker i alla fall att det är roligt.
Besök gärna deras sida och titta på deras material. Nedan finns deras egen programförklaring:
"Slutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.
Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning."
Till sist ännu en bild från Slutpixlat. Budskapet är lätt att hålla med om, om metoden är rätt sätt att genomdriva det önskade resultatet kanske förjänar att diskuteras. Jag tycker i alla fall att det är roligt.
2013-10-24
Höstkonsert
Helgeandskyrkan
Lördagen den 26 okt kl 16
Lunds Domkyrkas Gosskör
Körledare: Stina Wennberg, Olof Elvstam och Cecilia Martin-Löf
Lördagen den 26 okt kl 16
Lunds Domkyrkas Gosskör
Körledare: Stina Wennberg, Olof Elvstam och Cecilia Martin-Löf
Doc Lounge Lund: 29 Oktober
GUT RENOVATION
av Su Friedrich / USA, 2012 / 81 min
Vad som börjar i ett uppmärksammande av små, små förändringar utvecklas snart till en essäistisk, melankolisk avskedssång för både en stadsdel och en hel livsstil. Gut Renovation är en historisk betraktelse över New York och en lysande fallstudie av den snabba gentrifieringen som sker i städer världen över.
Året är 1989 när regissören Su Friedrich tillsammans med ett gäng konstnärsvänner hyr och renoverar en gammal vindsvåning i Williamsburg, en anspråkslös och intet ont anande arbetarklassområde i Brooklyn, New York. 16 år senare omformas kvarteren när stadsdelen görs om till bostadsområde och fabrikerna och konstnärslokalerna börjar prissättas av spekulanter lockade av skattelättnader. Under fem år dokumenterar Friedrick de hisnande förändringarna i området mellan East River och Brooklyn- Queens Expressway. Hon skildrar rivningen av industribyggnader parallellt med uppförandet av nya, lyxiga lägenheter skapade för att locka de mer välbärgade delarna av befolkningen. Hon ser gamla hyresgäster tvingas bort och nya invånare anlända. Hennes noggranna betraktelse över området tvingar henne att inse inte bara hastigheten av utvecklingen utan också konsekvenserna av den. När slutligen även Friedrichs eget hyreskontrakt löper ut blir dokumentationen också på ett personligt plan redskapet för en bitande samhällskommentar.
NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
av Su Friedrich / USA, 2012 / 81 min
Vad som börjar i ett uppmärksammande av små, små förändringar utvecklas snart till en essäistisk, melankolisk avskedssång för både en stadsdel och en hel livsstil. Gut Renovation är en historisk betraktelse över New York och en lysande fallstudie av den snabba gentrifieringen som sker i städer världen över.
Året är 1989 när regissören Su Friedrich tillsammans med ett gäng konstnärsvänner hyr och renoverar en gammal vindsvåning i Williamsburg, en anspråkslös och intet ont anande arbetarklassområde i Brooklyn, New York. 16 år senare omformas kvarteren när stadsdelen görs om till bostadsområde och fabrikerna och konstnärslokalerna börjar prissättas av spekulanter lockade av skattelättnader. Under fem år dokumenterar Friedrick de hisnande förändringarna i området mellan East River och Brooklyn- Queens Expressway. Hon skildrar rivningen av industribyggnader parallellt med uppförandet av nya, lyxiga lägenheter skapade för att locka de mer välbärgade delarna av befolkningen. Hon ser gamla hyresgäster tvingas bort och nya invånare anlända. Hennes noggranna betraktelse över området tvingar henne att inse inte bara hastigheten av utvecklingen utan också konsekvenserna av den. När slutligen även Friedrichs eget hyreskontrakt löper ut blir dokumentationen också på ett personligt plan redskapet för en bitande samhällskommentar.
NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
LundaEko II: Borgarna vill hemlighålla oppositionens förslag av Ulf Nymark
Miljöpartiets och oppositionens synpunkter på
de borgerligas förslag till kommunens program för ekologiskt hållbar
utveckling, LundaEko II, redogjorde jag för i VB nr 25.
Det är kommunstyrelsens Miljö- och hälsoutskott som tar fram programmet. Oppositionen hade en rad tungt vägande invändningar mot att förslaget i sin nuvarande form gick ut på bred remiss. I samband med utskottsbehandlingen, där oppositionens förslag inte vann borgerlighetens gillande, yrkade jag på att Miljöpartiets förslag (som stöddes av S och DV) tillsammans med MP:s reservation i enlighet med praxis skulle följa med majoritetens utskick av remissförslaget. Att jag överhuvudtaget yrkade på denna självklarhet berodde på att utskottets ordförande Lars Bergwall (C) i förväg antytt att vi inte skulle få med våra synpunkter i utskicket.
Sekreta utskottet
Ordföranden avvisade detta yrkande men en och annan borgare var tveksam till att säja nej. Efter ajournering och interna borgerliga överläggningar kom man fram till att man skulle överlämna beslut om vad som skulle ingå i remissutskicket till Kommunstyrelsens Arbetsutskott! Varför ett annat utskott till styrelsen skulle besluta vilka handlingar Miljö- och hälsoutskottet skulle skicka ut framgick inte. Det ingår inte i Arbetsutskottets uppgifter att styra över Miljö- och hälsoutskottet.
Som väntat beslutade de borgerliga i Arbetsutskottet att våra yrkanden och reservationen inte skulle få gå med remissutskicket. Oppositionens ställningstagande ska alltså hemlighållas för remissinstanserna. Detta hemlighållande har fortsatt på kommunens hemsida. Där finns inte ett ord om att det råder politisk oenighet om programförslaget. Alternativet till de borgerligas urvattnade förslag ska förhindras att komma till allmänhetens kännedom. Kanske borde Miljö- och hälsoutskottet döpas om till Sekreta utskottet?
Det är kommunstyrelsens Miljö- och hälsoutskott som tar fram programmet. Oppositionen hade en rad tungt vägande invändningar mot att förslaget i sin nuvarande form gick ut på bred remiss. I samband med utskottsbehandlingen, där oppositionens förslag inte vann borgerlighetens gillande, yrkade jag på att Miljöpartiets förslag (som stöddes av S och DV) tillsammans med MP:s reservation i enlighet med praxis skulle följa med majoritetens utskick av remissförslaget. Att jag överhuvudtaget yrkade på denna självklarhet berodde på att utskottets ordförande Lars Bergwall (C) i förväg antytt att vi inte skulle få med våra synpunkter i utskicket.
Sekreta utskottet
Ordföranden avvisade detta yrkande men en och annan borgare var tveksam till att säja nej. Efter ajournering och interna borgerliga överläggningar kom man fram till att man skulle överlämna beslut om vad som skulle ingå i remissutskicket till Kommunstyrelsens Arbetsutskott! Varför ett annat utskott till styrelsen skulle besluta vilka handlingar Miljö- och hälsoutskottet skulle skicka ut framgick inte. Det ingår inte i Arbetsutskottets uppgifter att styra över Miljö- och hälsoutskottet.
Som väntat beslutade de borgerliga i Arbetsutskottet att våra yrkanden och reservationen inte skulle få gå med remissutskicket. Oppositionens ställningstagande ska alltså hemlighållas för remissinstanserna. Detta hemlighållande har fortsatt på kommunens hemsida. Där finns inte ett ord om att det råder politisk oenighet om programförslaget. Alternativet till de borgerligas urvattnade förslag ska förhindras att komma till allmänhetens kännedom. Kanske borde Miljö- och hälsoutskottet döpas om till Sekreta utskottet?
På ett annat och fredligare möte
I tisdags hade kommunkontoret inbjudit allmänheten till information och samtal om LundaEko II. Vi från Miljöpartiet delade före mötets början ut papper med våra yrkanden och vår reservation till mötesdeltagarna. Lars Bergwall tillhöll mej då högljutt att sluta upp med att dela ut informationen, vilket jag förstås vägrade att göra. Då gick Bergwall ännu längre och hotade med att kasta ut mej från lokalen! Något som han inte försökte verkställa, vilket kanske var synd.
Åsanisse-leninism
Man skulle i och för sej kunna rycka på axlarna åt denna åsanisse-leninism. Men det är faktisk allvarligt när de borgerliga använder sig av administrativa metoder för att förhindra information om oppositionens ställningstaganden. Tillgång till fullständig information om de politiska alternativen och en öppen debatt är några av hörnpelarna i den demokratiska processen. Och man kan ju undra vilken tilltro borgarna har till sitt eget förslag till program när man är så rädd för att alternativen ska bli kända!
Medvind för Jonas Sjöstedt av Gunnar Stensson
I kväll (24/10) debatterar Jonas Sjöstedt med utbildningsminister Jan
Björklund om vinst, skolpeng och friskolor. Han har verkligheten,
folkopinionen och Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet på sin
sida.
”Det extrema svenska skolsystemet med fria vinstuttag, skolpeng, fri etablering och fritt skolval år fridlyst i debatten” skriver Anna Dahlberg i Expressen. Hon fortsätter: ”Det som i större delen av världen är självklarheter - som att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma i skolans värld – är i Sverige en extrem synpunkt längst ut på vänsterkanten.” (20/10)
Olof Åsard konstaterar i DN att ”Folkpartiet och de borgerliga förlorat tolkningsföreträdet i skolfrågan.” Det beror på att ”utvecklingen går i alldeles galen riktning, som internationella utvärderingar och Skolinspektionens fortgående granskningar visar.”(21/10)
Utbildningsföretaget Praktiska Sverige AB med 5000 elever i 38 skolor kritiseras av Skolverket på en rad punkter. Gymnasiet i Tumba hade så allvarliga brister att det stängts. Praktiska Sverige ägs av riskkapitalbolaget FSN Capital. ”Riskkapitalbolag ska inte få driva skolor”, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet.(22/10)
Svt2 visar Skolfesten, ett program om friskolemarknaden, samtidigt som debatten äger rum. Där får man se hur friskolans feta profitörer – det handlar om Bauer-koncernen - tjänar miljoner på att slösa bort elevernas skolpengar medan skolorna förfaller, resultaten sjunker och koncernen till slut går i konkurs, efter det att profitörerna kratsat sina kastanjer ur elden under hejarop från Filippa Reinfeldt. Kommunerna tvingas för andra gången betala för elevernas skolgång.
Men en tidning går mot strömmen – Sydsvenskan - som i sin huvudledare 24/1 ”Åt var och en efter behov” agiterar för Alliansens skolsystem genom att logiskt bevisa två teser.
Tes 1: Mer pengar ger inte bättre skolor. Bevis: eleverna i Rosengård får större skolpeng än eleverna i Limhamn-Bunkeflo. Ändå lyckas de sämre. Slutsats: Alltså ger högre anslag inte bättre skolor. Vilket skulle bevisas.
Tes 2: Friskolor orsakar varken försämring eller segregation. Bevis: Stockholm och Göteborg har fler friskolor än Malmö. Ändå har de bättre skolresultat. Slutsats: Alltså är förekomsten av friskolor inte orsak till försämring och segregation. Vilket skulle bevisas.
Det finns en skribent på Sydsvenskans ledarredaktion som briljerar med sådana sofismer. Gissa vem!
”Det extrema svenska skolsystemet med fria vinstuttag, skolpeng, fri etablering och fritt skolval år fridlyst i debatten” skriver Anna Dahlberg i Expressen. Hon fortsätter: ”Det som i större delen av världen är självklarheter - som att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma i skolans värld – är i Sverige en extrem synpunkt längst ut på vänsterkanten.” (20/10)
Olof Åsard konstaterar i DN att ”Folkpartiet och de borgerliga förlorat tolkningsföreträdet i skolfrågan.” Det beror på att ”utvecklingen går i alldeles galen riktning, som internationella utvärderingar och Skolinspektionens fortgående granskningar visar.”(21/10)
Utbildningsföretaget Praktiska Sverige AB med 5000 elever i 38 skolor kritiseras av Skolverket på en rad punkter. Gymnasiet i Tumba hade så allvarliga brister att det stängts. Praktiska Sverige ägs av riskkapitalbolaget FSN Capital. ”Riskkapitalbolag ska inte få driva skolor”, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet.(22/10)
Svt2 visar Skolfesten, ett program om friskolemarknaden, samtidigt som debatten äger rum. Där får man se hur friskolans feta profitörer – det handlar om Bauer-koncernen - tjänar miljoner på att slösa bort elevernas skolpengar medan skolorna förfaller, resultaten sjunker och koncernen till slut går i konkurs, efter det att profitörerna kratsat sina kastanjer ur elden under hejarop från Filippa Reinfeldt. Kommunerna tvingas för andra gången betala för elevernas skolgång.
Men en tidning går mot strömmen – Sydsvenskan - som i sin huvudledare 24/1 ”Åt var och en efter behov” agiterar för Alliansens skolsystem genom att logiskt bevisa två teser.
Tes 1: Mer pengar ger inte bättre skolor. Bevis: eleverna i Rosengård får större skolpeng än eleverna i Limhamn-Bunkeflo. Ändå lyckas de sämre. Slutsats: Alltså ger högre anslag inte bättre skolor. Vilket skulle bevisas.
Tes 2: Friskolor orsakar varken försämring eller segregation. Bevis: Stockholm och Göteborg har fler friskolor än Malmö. Ändå har de bättre skolresultat. Slutsats: Alltså är förekomsten av friskolor inte orsak till försämring och segregation. Vilket skulle bevisas.
Det finns en skribent på Sydsvenskans ledarredaktion som briljerar med sådana sofismer. Gissa vem!
Slaget om den likvärdiga skolan av Gunnar Stensson
är titeln
på en antologi utgiven av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys.
Den tidigare utbildningsministern Carl Tham skriver om skolan: ”Det är
den största katastrofen i svensk efterkrigshistoria och den har skett
med Socialdemokraternas medverkan.”
Daniel Suhonen skriveri förordet: ”Krisen för den svenska skolan är inte naturbunden. Den är resultatet av en snart 25 års medveten omläggning av utbildningspolitiken där idén om skolan som en kompensatorisk kraft mot klassamhälle och sociala klyftor ersatts av en marknad
Den tidigare chefredaktören för Lärarnas tidning konstaterar att skolan blivit segregationens motor och fastslår att kommunernas ansvar för alla barns skolgång undergrävs. Att göra en kommunal skolbudget idag är en mardröm när pengarna rinner som ur en läckande hink till skatteparadisen.
Likvärdiga skolor ger goda resultat. Den svenska skolans likvärdighet finns inte mer och följaktligen rasar elevernas resultat.
De fyra oppositionspartierna i Lund skulle kanske kunna ordna ett möte om skolpolitiken med Daniel Suhonen som föreläsare.
på en antologi utgiven av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys.
Den tidigare utbildningsministern Carl Tham skriver om skolan: ”Det är
den största katastrofen i svensk efterkrigshistoria och den har skett
med Socialdemokraternas medverkan.” Daniel Suhonen skriveri förordet: ”Krisen för den svenska skolan är inte naturbunden. Den är resultatet av en snart 25 års medveten omläggning av utbildningspolitiken där idén om skolan som en kompensatorisk kraft mot klassamhälle och sociala klyftor ersatts av en marknad
Den tidigare chefredaktören för Lärarnas tidning konstaterar att skolan blivit segregationens motor och fastslår att kommunernas ansvar för alla barns skolgång undergrävs. Att göra en kommunal skolbudget idag är en mardröm när pengarna rinner som ur en läckande hink till skatteparadisen.
Likvärdiga skolor ger goda resultat. Den svenska skolans likvärdighet finns inte mer och följaktligen rasar elevernas resultat.
De fyra oppositionspartierna i Lund skulle kanske kunna ordna ett möte om skolpolitiken med Daniel Suhonen som föreläsare.
Information inför skolvalet
Skolvalet står för dörren. Skolkoncernerna lägger ut miljoner på
reklam. Det lönar sig säkert – för koncernerna. Hör vad de lovar! Curt
Nicolin Gymnasiet: ”Vi satsar på dig och du satsar på framtiden”.
Affärsgymnasiet: ”Förverkliga dina drömmar och idéer. Hitta kraften i
dig själv”. Cultus gymnasium: ”Den lilla skolan med det STORA hjärtat”.
Öknaskolan: ”Ditt val – din framtid”. Mimers gymnasium:” Så här borde
alla elever få det”. Liljaskolan: ”Vi bjuder utbildning och idrott på
hög nivå”.
Men hur gör man då ”det smarta skolvalet”? Det finns bara en tumregel: undvik friskolor!
Men hur gör man då ”det smarta skolvalet”? Det finns bara en tumregel: undvik friskolor!
Gaza törstar efter vatten och frihet av Gunnar Olofsson
Gazaremsan rusar nu in i en vattenkris som, enligt FN, kommer att göra
området obeboeligt inom några få år. Orsaken är att 90-95% av Gazas
vattenreserv, till följd av Israels blockad och upprepade attacker, är
förorenad av avlopp, kemikalier och havsvatten. "Det är en kris"
konstaterar Rebhi El Sheikh på den palestinska vattenmyndigheten. "Det
är svår brist på vattenresurser i Gaza och en allvarlig försämring av
vattenkvalitén".
Endast 5-10% av Gazas vatten är idag tjänligt att dricka. Småskalig avsaltning av havsvatten ger acceptabelt vatten till som mest 20% av befolkningen. Men 80% av Gazaborna tvingas köpa sitt dricksvatten på flaska - något som enligt FN:s barnfond, UNICEF, kan kosta hushållen upp till en tredjedel av deras inkomster.
Israels olagliga blockad av Gaza - som inte bara omfattar införsel utan också utförsel av varor! - har försatt området i en permanent kris som skurit av palestinierna i Gaza från deras familjer på Västbanken, och från omvärlden, berövat människor deras rätt till utbildning och sjukvård och som omöjliggör varje försök att genom domstolar få brotten mot mänskliga rättigheter prövade.
Bristen på mediciner, byggnadsmaterial, bränsle och reservdelar har resulterat i ökad sjuklighet bland svaga grupper som barn och gamla, och att nästan ingenting kan repareras och återuppbyggas. Elektricitet saknas en stor del av tiden. Och sedan den egyptiska militärregimen har börjat förstöra de smuggeltunnlar som hållit Gaza vid liv har situationen förvärrats ytterligare. Läget blir alltmer explosivt.
Sveriges regering, och EU, bär ett tungt ansvar för att blockaden av Gaza kan fortsätta. I stället för att kraftfullt protestera, och sätta in sanktioner mot Israel, har man valt att fortsätta att utveckla ett allt närmare samarbete med denna regim som - genom sin ockupation och förtryck av palestinierna - står för allt det som man i andra fall säger sig ta avstånd från. Frågan är vad man tror skall hända? Hur den nuvarande politiken skall leda till någon lösning av konflikten? Regeringen, och för den delen våra oppositionspartier, är skyldiga oss som frågar ett svar! Hur och när tänker man agera för att blockaden av Gaza stoppas och den israeliska ockupationen upphör?
Endast 5-10% av Gazas vatten är idag tjänligt att dricka. Småskalig avsaltning av havsvatten ger acceptabelt vatten till som mest 20% av befolkningen. Men 80% av Gazaborna tvingas köpa sitt dricksvatten på flaska - något som enligt FN:s barnfond, UNICEF, kan kosta hushållen upp till en tredjedel av deras inkomster.
Israels olagliga blockad av Gaza - som inte bara omfattar införsel utan också utförsel av varor! - har försatt området i en permanent kris som skurit av palestinierna i Gaza från deras familjer på Västbanken, och från omvärlden, berövat människor deras rätt till utbildning och sjukvård och som omöjliggör varje försök att genom domstolar få brotten mot mänskliga rättigheter prövade.
Bristen på mediciner, byggnadsmaterial, bränsle och reservdelar har resulterat i ökad sjuklighet bland svaga grupper som barn och gamla, och att nästan ingenting kan repareras och återuppbyggas. Elektricitet saknas en stor del av tiden. Och sedan den egyptiska militärregimen har börjat förstöra de smuggeltunnlar som hållit Gaza vid liv har situationen förvärrats ytterligare. Läget blir alltmer explosivt.
Sveriges regering, och EU, bär ett tungt ansvar för att blockaden av Gaza kan fortsätta. I stället för att kraftfullt protestera, och sätta in sanktioner mot Israel, har man valt att fortsätta att utveckla ett allt närmare samarbete med denna regim som - genom sin ockupation och förtryck av palestinierna - står för allt det som man i andra fall säger sig ta avstånd från. Frågan är vad man tror skall hända? Hur den nuvarande politiken skall leda till någon lösning av konflikten? Regeringen, och för den delen våra oppositionspartier, är skyldiga oss som frågar ett svar! Hur och när tänker man agera för att blockaden av Gaza stoppas och den israeliska ockupationen upphör?
Problem med cykelparkering vid Centralstationen
av Sven-Hugo Mattsson
Det finns drygt 2300 cykelställ i närheten av Lunds Centralstation. Jag
räknar de som är gratis, vid Västra stationstorget, de inne i
godsmagasinet, de vid Bangatan och Clemenstorget. När trycket på dessa
är som störst, på dagen måndag till fredag, finns här nära 3000 cyklar,
det vill säga 600-700 fler än cykelställen. När man kommer vid den här
tiden möts man av ett hav av cyklar och det är svårt att se var det
finns lediga ställ. Faktum är att det, vid högtryck, bara finns drygt
100 lediga ställ vid alla dessa punkter. Vid Västra stationstorget finns
praktiskt taget inga alla, inte heller vid Bangatan söder om
stationshuset eller vid Clemenstroget.
Detta är ett problem. Man har svårt att hitta ett ställ att sätta sin cykel i och det är förbjudet att ställa utanför. Cyklar står överallt och hindrar cyklister att komma in till ställen. Det finns en cykelpump vid ställen vid restaurangen på Västra stationstorget, den blockeras, nästan alltid, av cyklar.
Tre sätt att lösa detta
Ett sätt att lösa detta är att helt enkelt ta bort de cyklar som står utanför ett ställ, det är alltså förbjudet att stå utanför. Det här vore att skjuta mygg med kanon. Så här, de 600-700 som kommer sist på dagen har liten chans att hitta ett ställ. ”Det finns alltid lediga platser” påstod en tjänsteperson i Sydsvenskan för en tid sedan. Visst, men det är inte rimligt att man skall behöva leta i flera minuter och kanske ändå inte hitta något. Det är inte rimligt att börja leta vid ett avsnitt, inte hitta ett ställ och sedan ta sig till ett annat avsnitt, vid Västra stationstorget finns, som skrivet få ställ. Att straffa detta med att föra bort är inte rimligt. Om detta återkommer jag.
Ett annat sätt att lösa problemet är att sätta upp fler cykelställ. Ett utmärkt ställe är den yta som nu är bilparkeringsplats vid Klosterkyrkan. Den är utmärkt därför att det skulle få plats runt 1000 fler ställ här och det är ungefär vad som behövs med tanke på att det redan nu saknas 600-700 ställ. Det är utmärkt därför att det finns ett p-garage bara några meter härifrån. Visst, kommunen skulle förlora intäkter i miljonklassen, men det är trots allt ett utmärkt förslag med tanke på att kommunen prioriterar cyklandet. Förslaget är också bra med tanke på att ett cykelgarage är tänkt att byggas i en ny byggnad över stationen, när detta är klart kan ytan vid Klosterkyrkan förslagsvid bebyggas. Det finns också lediga ytor vid den parkering som finns söder om stationsbyggnaden på Bangatan, bakom den så kallade Vattenkiosken, här skulle man nog kunna få in ett par hundra ställ.
Ett tredje sätt att lösa problemet är att ta bort de cyklar som är övergivna, de som stått mer än en månad. Detta görs dock redan nu och är definitivt inte lösningen. Man kan kanske göra detta oftare men det kommer inte att ge särskilt mycket. Det är dessutom ett riktigt sisyfosarbete eftersom det ständigt kommer överblivna cyklar. Det är dessutom arbetskrävande men man måste fortsätta detta.
Medborgarförslag
Det vettigaste är därför, tror jag, att Jag sätta upp fler cykelställ. Det är ju logiskt, står det 600-700 cyklar för mycket bör man ställa upp fler ställ. Problemet kommer att förvärras eftersom vi blir fler som cyklar. Jag har följt problematiken i fyra år och ser själv att det blir fler och fler cyklar. Hur det blir allt svårare att hitta lediga ställ. Trots att mitt förslag är logiskt kommer det inte gå igenom. Att byta bilar mot cyklar har aldrig hänt i Lunds kommun. Jag skämtade lite här ovan att kommunen prioriterar cyklar, det är alltid, jag betonar alltid och enligt min mening, bilen som prioriteras.
Det finns signaler om att kommunen kommer att ta bort de cyklar som står utanför ställ, som helt klart är felparkerade. Problemet är dock att de 600-700 som kommer senast på dagen inte har några ställ för sin cykel. Jag tror inte man kommer att lyckas med den taktiken. Även detta är ett jättejobb. Jag tror dessutom att man kommer att få en stark opinion mot sig.
Det kommer att bli spännande att följa hur kommunen löser det hela.
Detta är ett problem. Man har svårt att hitta ett ställ att sätta sin cykel i och det är förbjudet att ställa utanför. Cyklar står överallt och hindrar cyklister att komma in till ställen. Det finns en cykelpump vid ställen vid restaurangen på Västra stationstorget, den blockeras, nästan alltid, av cyklar.
Tre sätt att lösa detta
Ett sätt att lösa detta är att helt enkelt ta bort de cyklar som står utanför ett ställ, det är alltså förbjudet att stå utanför. Det här vore att skjuta mygg med kanon. Så här, de 600-700 som kommer sist på dagen har liten chans att hitta ett ställ. ”Det finns alltid lediga platser” påstod en tjänsteperson i Sydsvenskan för en tid sedan. Visst, men det är inte rimligt att man skall behöva leta i flera minuter och kanske ändå inte hitta något. Det är inte rimligt att börja leta vid ett avsnitt, inte hitta ett ställ och sedan ta sig till ett annat avsnitt, vid Västra stationstorget finns, som skrivet få ställ. Att straffa detta med att föra bort är inte rimligt. Om detta återkommer jag.
Ett annat sätt att lösa problemet är att sätta upp fler cykelställ. Ett utmärkt ställe är den yta som nu är bilparkeringsplats vid Klosterkyrkan. Den är utmärkt därför att det skulle få plats runt 1000 fler ställ här och det är ungefär vad som behövs med tanke på att det redan nu saknas 600-700 ställ. Det är utmärkt därför att det finns ett p-garage bara några meter härifrån. Visst, kommunen skulle förlora intäkter i miljonklassen, men det är trots allt ett utmärkt förslag med tanke på att kommunen prioriterar cyklandet. Förslaget är också bra med tanke på att ett cykelgarage är tänkt att byggas i en ny byggnad över stationen, när detta är klart kan ytan vid Klosterkyrkan förslagsvid bebyggas. Det finns också lediga ytor vid den parkering som finns söder om stationsbyggnaden på Bangatan, bakom den så kallade Vattenkiosken, här skulle man nog kunna få in ett par hundra ställ.
Ett tredje sätt att lösa problemet är att ta bort de cyklar som är övergivna, de som stått mer än en månad. Detta görs dock redan nu och är definitivt inte lösningen. Man kan kanske göra detta oftare men det kommer inte att ge särskilt mycket. Det är dessutom ett riktigt sisyfosarbete eftersom det ständigt kommer överblivna cyklar. Det är dessutom arbetskrävande men man måste fortsätta detta.
Medborgarförslag
Det vettigaste är därför, tror jag, att Jag sätta upp fler cykelställ. Det är ju logiskt, står det 600-700 cyklar för mycket bör man ställa upp fler ställ. Problemet kommer att förvärras eftersom vi blir fler som cyklar. Jag har följt problematiken i fyra år och ser själv att det blir fler och fler cyklar. Hur det blir allt svårare att hitta lediga ställ. Trots att mitt förslag är logiskt kommer det inte gå igenom. Att byta bilar mot cyklar har aldrig hänt i Lunds kommun. Jag skämtade lite här ovan att kommunen prioriterar cyklar, det är alltid, jag betonar alltid och enligt min mening, bilen som prioriteras.
Det finns signaler om att kommunen kommer att ta bort de cyklar som står utanför ställ, som helt klart är felparkerade. Problemet är dock att de 600-700 som kommer senast på dagen inte har några ställ för sin cykel. Jag tror inte man kommer att lyckas med den taktiken. Även detta är ett jättejobb. Jag tror dessutom att man kommer att få en stark opinion mot sig.
Det kommer att bli spännande att följa hur kommunen löser det hela.
Miljöpartiet säjer nej till vinster i välfärden av Ulf Nymark
I den vackra månaden maj antog Miljöpartiets kongress ett nytt
partiprogram. På i varje fall en punkt innebär det nya partiprogrammet
en radikalisering. Det handlar om välfärdens utformning och om hur
vård, skola och omsorg ska bedrivas. I det antagna programmet heter det
bland annat att MP ”ser att kommersialiseringen av välfärden motverkar
den mångfald som var avsikten med reformerna. Vi tar allvarligt på
problemen i skolor och vårdinrättningar där vinstintresset leder till
besparingar som drabbat elever och patienter.” Men partiet nöjer sig
inte med att se kritisk på kommersialiseringen. Kongressen slog entydigt
fast att partiet vill ”få bort de kommersiellt inriktade aktörerna och
i stället främja idéburna verksamheter inom välfärdssektorn. ”
MP slår fast att för utförare inom välfärdssektorn gäller att syftet med verksamhet inte ska vara vinst. Detta ska tydligt framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten. Fiffel med ränteutbetalningar och andra skatteparadisiska transaktioner ska stoppas.
Karin Svensson Smith
För denna tydliga utmejsling av MP:s politik spelade partistyrelseledamot Karin Svensson Smith, Lund, en framträdande roll. I den avgående partistyrelsens behandling av denna fråga var hon den enda ledamoten som stödde dessa skrivningar. Men kongressen gav alltså partistyrelsen bakläxa och antog skrivningarna och Karin belönades med det högsta röstetalet till den nyvalda styrelsen.
Vi är inte välfärdskonsumenter
Nu har MP i riksdagen följt upp programmets skrivningar på denna punkt. I en partimotion med rubriken ”Vinst i välfärden” återges i stora drag partiprogrammets skrivningar och man slår fast att vi inte är ”konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare”. Motionen slår fast att partiets utgångspunkt är att det ”inte finns utrymme för vinstutdelning av skattemedel”. Konkret utmynnar motionen ut i yrkandet att ”tillstånd att bedriva vård, omsorg och skolverksamhet för offentliga medel endast ska ges till de som i sin bolagsordning eller stadga angivit att bolagets syfte är annat än att dela ut vinst till ägarna” och att eventuella vinster ska gå tillbaka in i verksamheten.
I Lund och i Skåne
I Lund väntar nu partiets medlemmar på ett förslag till lokalt program som bland andra programpunkter anpassar riksprogrammets skrivningar till de lokala förhållandena. För Region Skånes del skickade MP Skåne för några veckor sedan ut ett programförslag som inte alls berörde hur man i regionen ska arbeta för att få bort vinstdrivande företag från sjukvården Där finns ju verkligen mycket att göra. Förhoppningsvis kommer Miljöpartiets medlemmar i Skåne att se till att det i vinter tas ett program som beskriver vägen till en avkommersialiserad vård och omsorg i Region Skåne.
MP slår fast att för utförare inom välfärdssektorn gäller att syftet med verksamhet inte ska vara vinst. Detta ska tydligt framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten. Fiffel med ränteutbetalningar och andra skatteparadisiska transaktioner ska stoppas.
Karin Svensson Smith
För denna tydliga utmejsling av MP:s politik spelade partistyrelseledamot Karin Svensson Smith, Lund, en framträdande roll. I den avgående partistyrelsens behandling av denna fråga var hon den enda ledamoten som stödde dessa skrivningar. Men kongressen gav alltså partistyrelsen bakläxa och antog skrivningarna och Karin belönades med det högsta röstetalet till den nyvalda styrelsen.
Vi är inte välfärdskonsumenter
Nu har MP i riksdagen följt upp programmets skrivningar på denna punkt. I en partimotion med rubriken ”Vinst i välfärden” återges i stora drag partiprogrammets skrivningar och man slår fast att vi inte är ”konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare”. Motionen slår fast att partiets utgångspunkt är att det ”inte finns utrymme för vinstutdelning av skattemedel”. Konkret utmynnar motionen ut i yrkandet att ”tillstånd att bedriva vård, omsorg och skolverksamhet för offentliga medel endast ska ges till de som i sin bolagsordning eller stadga angivit att bolagets syfte är annat än att dela ut vinst till ägarna” och att eventuella vinster ska gå tillbaka in i verksamheten.
I Lund och i Skåne
I Lund väntar nu partiets medlemmar på ett förslag till lokalt program som bland andra programpunkter anpassar riksprogrammets skrivningar till de lokala förhållandena. För Region Skånes del skickade MP Skåne för några veckor sedan ut ett programförslag som inte alls berörde hur man i regionen ska arbeta för att få bort vinstdrivande företag från sjukvården Där finns ju verkligen mycket att göra. Förhoppningsvis kommer Miljöpartiets medlemmar i Skåne att se till att det i vinter tas ett program som beskriver vägen till en avkommersialiserad vård och omsorg i Region Skåne.
Politikerna sviker Klostergårdens pensionärer
av Gunnar Stensson
Träffpunkterna för seniorer uppskattas
högt. Många äldre blir ensamma när deras livskamrater går bort.
Träffpunkten ger möjlighet till samvaro med vänner och bekanta, kanske
en kopp kaffe, hobbyverksamhet, sittgymnastik, fotvård, dans,
julfirande och mycket annat.
Lund har tio träffpunktslokaler. Klostergården hade också en. Men för snart två år sedan blev den nedlagd. Porten låstes. Pensionärerna protesterade men kommunen lovade, att Träffpunkten skulle återuppstå i Mötesplats Klostergården. Tills vidare hänvisades de gamla till Gernandtska lyckan och andra träffpunkter. Många rörelsehindrade saknade möjlighet att ta sig dit.
För sju veckor sedan anordnades ett informationsmöte om träffpunkts- verksamheten på Mötesplats Klostergården. Det visade sig då att tjänstemännen på Kultur-Fritid inte varit medvetna om att de skulle förbereda lokaler för en Träffpunkt för de äldre. De hade förberett bibliotek och fritidsverksamhet. Där blir det musik, teater, dans, föreläsningar, film och mycket annat. Nu ställdes de inför frågor som de inte kunde besvara.
En månad senare ordnade kommunen ett nytt informationsmöte. Där fanns sju tjänstemän från Kultur- och fritidsförvaltningen och en observatör från Vård- och omsorgsförvaltningen. Ingen nämndspolitiker.
Tjänstemännen föreslog nu, att de lokaler, som var avsedda för skolungdomarnas fritidsverksamhet, kunde upplåtas för de gamla två förmiddagar i veckan, på villkor att de lämnade dem före klockan 13. Någon personal kunde de inte garantera. Förslaget var oacceptabelt.
Ingen politiker har lagt två strån i kors. Vård- och Omsorgsnämnden har ingenting gjort. Kultur- och fritidsnämnden har ingenting vetat. De gamlas behov nonchaleras. Ansvaret vilar tungt på kommunstyrelsen.
Mötesplats Klostergården har varken personal eller utrymme för träffpunkts- verksamheten. Låt Mötesplats Klostergården, som är en unik satsning, utvecklas i fred!
Lund har tio träffpunktslokaler. Klostergården hade också en. Men för snart två år sedan blev den nedlagd. Porten låstes. Pensionärerna protesterade men kommunen lovade, att Träffpunkten skulle återuppstå i Mötesplats Klostergården. Tills vidare hänvisades de gamla till Gernandtska lyckan och andra träffpunkter. Många rörelsehindrade saknade möjlighet att ta sig dit.
För sju veckor sedan anordnades ett informationsmöte om träffpunkts- verksamheten på Mötesplats Klostergården. Det visade sig då att tjänstemännen på Kultur-Fritid inte varit medvetna om att de skulle förbereda lokaler för en Träffpunkt för de äldre. De hade förberett bibliotek och fritidsverksamhet. Där blir det musik, teater, dans, föreläsningar, film och mycket annat. Nu ställdes de inför frågor som de inte kunde besvara.
En månad senare ordnade kommunen ett nytt informationsmöte. Där fanns sju tjänstemän från Kultur- och fritidsförvaltningen och en observatör från Vård- och omsorgsförvaltningen. Ingen nämndspolitiker.
Tjänstemännen föreslog nu, att de lokaler, som var avsedda för skolungdomarnas fritidsverksamhet, kunde upplåtas för de gamla två förmiddagar i veckan, på villkor att de lämnade dem före klockan 13. Någon personal kunde de inte garantera. Förslaget var oacceptabelt.
Ingen politiker har lagt två strån i kors. Vård- och Omsorgsnämnden har ingenting gjort. Kultur- och fritidsnämnden har ingenting vetat. De gamlas behov nonchaleras. Ansvaret vilar tungt på kommunstyrelsen.
Mötesplats Klostergården har varken personal eller utrymme för träffpunkts- verksamheten. Låt Mötesplats Klostergården, som är en unik satsning, utvecklas i fred!
Löftet till de äldre, som snabbt ökar i antal, måste
hållas. Personal måste anställas. Den tidigare lokalen finns att
tillgå.
Integrationen mellan generationerna kan ske på Mötesplats Klostergården. I det nya biblioteket, som också är skolbibliotek, möts de äldre och skolans elever dagligen.
PS.
60 missnöjda pensionärer var församlade till ett protestmöte i PRO-lokalen på Sunnanväg den 24 oktober. De kände sig förbisedda och såg förslaget att de skulle träffas bara två förmiddagar i veckan i källaren på Mötesplats Klostergården som ett rent hån, i synnerhet som Vård och Omsorg inte tilldelat dem någon som helst personal.
De kräver att få Träffpunkten tillbaka som en fast lokal som hela veckan står öppen för Klostergårdens pensionärer. Många hårda ord mumlades och yttrades om politikernas inkompetens och förakt mot vanligt folk.
Samtidigt var fokusgruppen för biblioteket samlad. Den skulle göra en första inventering av bibliotekets utbud på Mötesplats Klostergården. Där fanns två bibliotekarier, representanter från Klok, Klostergårdskultur, Klostergårdens byalag, en av läsecirklarna och andra intresserade.
Många förslag utgick från nuvarande verksamhet. En mycket intressant idé om att utnyttja nätet för att få tillgång till litteratur från hela världen framlades. Den kommer nog att bli ämne för en föreläsning och kanske en kurs.
Skolan var intresserad av att ibland kunna utnyttja den stora salen i Mötesplats Klostergården. Men för att göra det var de tvungna att betala hyra. Mötet var överens om att sådan internhyra mellan kommunens olika verksamheter var en byråkratisk ohyra och ett grus i maskineriet.
Skolan konstaterade också att den skulle vara trångbodd även efter det att Mötesplatsen byggts.
Mötesdeltagarna kunde inte se att det fanns utrymme för någon Träffpunkts- verksamhet utan att alla lokaler utnyttjades till bristningsgränsen av skolan, fritiden och biblioteket.
DS
Integrationen mellan generationerna kan ske på Mötesplats Klostergården. I det nya biblioteket, som också är skolbibliotek, möts de äldre och skolans elever dagligen.
PS.
60 missnöjda pensionärer var församlade till ett protestmöte i PRO-lokalen på Sunnanväg den 24 oktober. De kände sig förbisedda och såg förslaget att de skulle träffas bara två förmiddagar i veckan i källaren på Mötesplats Klostergården som ett rent hån, i synnerhet som Vård och Omsorg inte tilldelat dem någon som helst personal.
De kräver att få Träffpunkten tillbaka som en fast lokal som hela veckan står öppen för Klostergårdens pensionärer. Många hårda ord mumlades och yttrades om politikernas inkompetens och förakt mot vanligt folk.
Samtidigt var fokusgruppen för biblioteket samlad. Den skulle göra en första inventering av bibliotekets utbud på Mötesplats Klostergården. Där fanns två bibliotekarier, representanter från Klok, Klostergårdskultur, Klostergårdens byalag, en av läsecirklarna och andra intresserade.
Många förslag utgick från nuvarande verksamhet. En mycket intressant idé om att utnyttja nätet för att få tillgång till litteratur från hela världen framlades. Den kommer nog att bli ämne för en föreläsning och kanske en kurs.
Skolan var intresserad av att ibland kunna utnyttja den stora salen i Mötesplats Klostergården. Men för att göra det var de tvungna att betala hyra. Mötet var överens om att sådan internhyra mellan kommunens olika verksamheter var en byråkratisk ohyra och ett grus i maskineriet.
Skolan konstaterade också att den skulle vara trångbodd även efter det att Mötesplatsen byggts.
Mötesdeltagarna kunde inte se att det fanns utrymme för någon Träffpunkts- verksamhet utan att alla lokaler utnyttjades till bristningsgränsen av skolan, fritiden och biblioteket.
DS
Från vårdinrättning till fängelse av Gunnar Stensson
1879 öppnades Lunds hospital, det som
senare kom att kallas Sankt Lars. Läkarvetenskapen hade gjort stora
framsteg i behandlingen av kroppens sjukdomar. Man var övertygad om att
det också var möjligt att bota själens, sinnets. Efter en tids vård
skulle man bli frisk och lämna hospitalet.
En av de första som togs in var konstnären Carl Fredrik Hill. Efter att några månader fick han återvända hem till Skomakargatan i Lund, där han sköttes av sin mor och sina systrar – och fortsatte sitt skapande arbete.
Lunds Hospital var en praktfull anläggning som redan genom sin symmetriska utformning skulle verka läkande på de sjukas sinnen. Staten stod för kostnaderna – en sådan institution hade varken Lund eller Malmöhus län resurser till.
Några månader efter det att Carl Fredrik Hill, konstnären och professorssonen, lämnat hospitalet blev hemmafrun och före detta pigan Emma Maria Lidén intagen.
Hon beskrivs före sjukdomsutbrottet som en glad och nöjd kvinna, duktig och stark. Vid 23 års ålder gifte hon sig och snart födde hon två friska barn. Äktenskapet varade i femton år. Men hennes man hemföll som många andra åt en tilltagande alkoholism. Slutligen hängde han sig i kakelugnsspjället.
Emma Maria var den som fann honom. Hon bröt samman och drabbades månaderna efteråt av flera psykoser. Till slut valde hennes anhöriga och församlingsprästen att skicka henne till Lunds hospital i februari 1881.
Efter tio månader ansågs hon botad. Vid jul samma år blev hon utskriven. Men efter ett och ett halvt år återfördes hon till hospitalet. Denna gång fick hon stanna tre månader innan hon åter blev utskriven. Hon försökte begå självmord och togs åter in 1984.
Hon fick stanna på hospitalet ett år, men avvek under ett besök i Lund och återvände till hemorten Kristiansstad. Nu hamnade hon i fattighuset. Där beskrivs hon som fattighjon, änka och sinnessjuk. Den sista anteckningen är från 1890.
Hospitalet ägnade knappt fyra år åt att vårda henne. Man kan jämföra med Eric Hermelin som vårdades i nästan 40 år. Men då stod släkten för kostnaden.
Om 
Lunds hospital och
Emma Maria Lidéns liv har Cecilia Riving skrivit en text i ”Usla,
elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år” av Sofia Holmlund och
Annika Sandén (RED.), Natur och Kultur 2013.
Cecilia Rivings berättelse visar att anhöriga och samhälle engagerade sig i Emma Marias liv. Det är därför det finns dokumenterat. Hon fick behandling i hospitalet och skrevs två gånger ut som frisk. Men vårdinsatserna var otillräckliga. Vistelsen på hospitalet blev kostsam för fattigvården i Kristianstad, och när hon till slut avvek försökte ingen återföra henne till hospitalet. Man gav upp försöken att bota henne. Fattighuset, där hon satt som fattighjon, änka och sinnessjuk, blev hennes slutstation. Det var ett sämre och billigare alternativ än vården på hospitalet, som på den tiden var en sorts privilegium för ett fåtal.
Den optimistiska synen på möjligheten att bota psykiska sjukdomar slocknade, samtidigt som antalet sjuka bara ökade.
Drygt ett årtionde efter invigningen av hospitalet började man bygga asylen, på andra sidan Höje å. Det är fortfarande staten som står för kostnaderna. Men nu är förebilden inte längre ett slott och en park. Asylen byggs som en kasern med en exercisplats. Nu gäller det inte bot utan förvaring av många människor – oftast på livstid.
Industrialiseringen och urbaniseringen hade slagit ut de små bondesamhällena med deras täta relationer. En folkvandring pågick till storstäder med hyreskaserner och fabriker. Många av de som inte klarade omvandlingen blev intagna på asylen. Som mest fanns där 1600 personer.
Deras anhöriga – om de hade några – förnekade dem. Deras identitet togs ifrån dem. När de avlidit markerades deras grav med ett nummer på en järnstav. På Sankt Lars kyrkogård ligger mer än 2000 människor begravda.
I nazi-Tyskland gick man längre: man började systematiskt avliva de intagna i rullande gaskamrar.
En skildring av dessa människors historia saknas ännu. Den kunde ha funnit sin plats i ”Usla, elända och arma”. Men ämnet är stort och dokumentationen sparsam. Kanske kräver det en egen studie och en egen berättelse.
Boken innehåller 15 texter om usla, elända och arma människor under 700 år. Berättelsen om hospitalet är en av dem. Dessa öden representerar tusenden. Läs om dem!
Lunds hospital och
Emma Maria Lidéns liv har Cecilia Riving skrivit en text i ”Usla,
elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år” av Sofia Holmlund och
Annika Sandén (RED.), Natur och Kultur 2013.Cecilia Rivings berättelse visar att anhöriga och samhälle engagerade sig i Emma Marias liv. Det är därför det finns dokumenterat. Hon fick behandling i hospitalet och skrevs två gånger ut som frisk. Men vårdinsatserna var otillräckliga. Vistelsen på hospitalet blev kostsam för fattigvården i Kristianstad, och när hon till slut avvek försökte ingen återföra henne till hospitalet. Man gav upp försöken att bota henne. Fattighuset, där hon satt som fattighjon, änka och sinnessjuk, blev hennes slutstation. Det var ett sämre och billigare alternativ än vården på hospitalet, som på den tiden var en sorts privilegium för ett fåtal.
Den optimistiska synen på möjligheten att bota psykiska sjukdomar slocknade, samtidigt som antalet sjuka bara ökade.
Drygt ett årtionde efter invigningen av hospitalet började man bygga asylen, på andra sidan Höje å. Det är fortfarande staten som står för kostnaderna. Men nu är förebilden inte längre ett slott och en park. Asylen byggs som en kasern med en exercisplats. Nu gäller det inte bot utan förvaring av många människor – oftast på livstid.
Industrialiseringen och urbaniseringen hade slagit ut de små bondesamhällena med deras täta relationer. En folkvandring pågick till storstäder med hyreskaserner och fabriker. Många av de som inte klarade omvandlingen blev intagna på asylen. Som mest fanns där 1600 personer.
Deras anhöriga – om de hade några – förnekade dem. Deras identitet togs ifrån dem. När de avlidit markerades deras grav med ett nummer på en järnstav. På Sankt Lars kyrkogård ligger mer än 2000 människor begravda.
I nazi-Tyskland gick man längre: man började systematiskt avliva de intagna i rullande gaskamrar.
En skildring av dessa människors historia saknas ännu. Den kunde ha funnit sin plats i ”Usla, elända och arma”. Men ämnet är stort och dokumentationen sparsam. Kanske kräver det en egen studie och en egen berättelse.
Boken innehåller 15 texter om usla, elända och arma människor under 700 år. Berättelsen om hospitalet är en av dem. Dessa öden representerar tusenden. Läs om dem!
2013-10-17
Doc Lounge Lund: 22 Oktober
CHARLES BRADLEY: SOUL OF AMERICA
av Poull Brien/ USA, 2012/ 75 min
Engelskt tal, Svensk text
Filmen berättar en häpnadsväckande historia om en man som levt under hårda förhållanden hela sitt liv och som vid åldern av 62 år släpper sitt debutalbum “No Time For Dreaming” som går direkt upp på Rolling Stones lista för TOP 50 bästa albumen 2011.
Under många år var Charles Bradley endast känd som Black Velvet, artistnamnet då han uppträdde som James Brown. Den verklige James Brown mötte han endast en gång, då han jobbade som kock i San Francisco…
Charles Bradley: Soul of America är ett vackert porträtt som lämnar få orörda. Med ett djup och evig entusiasm bjuder Bradley in oss i hans hjärta och vi får uppleva både lycka och smärta.
CHARLES BRADLEY PÅ SPOTIFY
NÄR: 22 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
av Poull Brien/ USA, 2012/ 75 min
Engelskt tal, Svensk text
Filmen berättar en häpnadsväckande historia om en man som levt under hårda förhållanden hela sitt liv och som vid åldern av 62 år släpper sitt debutalbum “No Time For Dreaming” som går direkt upp på Rolling Stones lista för TOP 50 bästa albumen 2011.
Under många år var Charles Bradley endast känd som Black Velvet, artistnamnet då han uppträdde som James Brown. Den verklige James Brown mötte han endast en gång, då han jobbade som kock i San Francisco…
Charles Bradley: Soul of America är ett vackert porträtt som lämnar få orörda. Med ett djup och evig entusiasm bjuder Bradley in oss i hans hjärta och vi får uppleva både lycka och smärta.
CHARLES BRADLEY PÅ SPOTIFY
NÄR: 22 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
Skulden – eurokrisen sedd från Aten
Ett seminarium med Kajsa Ekis Ekman
Kulturjournalisten Kajsa Ekis Ekman djupdyker i Grekland – eurokrisens centrum – för att vederlägga myter och högerpropaganda om de lata grekerna. Kom, lyssna och lär dig om kapitalismens kris!
Söndag den 27 oktober kl 15-17
Nya Tröls (Karlskronaplan 1, Malmö)
Arrangörer: Vänsterpartiet, Vänsterns Studentförbund, ABF
Kulturjournalisten Kajsa Ekis Ekman djupdyker i Grekland – eurokrisens centrum – för att vederlägga myter och högerpropaganda om de lata grekerna. Kom, lyssna och lär dig om kapitalismens kris!
Söndag den 27 oktober kl 15-17
Nya Tröls (Karlskronaplan 1, Malmö)
Arrangörer: Vänsterpartiet, Vänsterns Studentförbund, ABF
Debatt om kungen av Bengt Hall
Är frågan om monarki eller republik en icke-fråga? Är det en oväsentlig
fråga? Ja, så säger många bland våra politiska företrädare. Det finns
bara ett parti i riksdagen som konsekvent tar upp frågan och kräver
övergång till republik. Trots att socialdemokraterna sedan över hundra
år har republikkravet i sitt partiprogram vill de inte driva frågan.
Man sätter upp fingret i luften och känner efter vart det blåser och
fortfarande blåser det lite mer åt monarkihållet. Däremot verkar ett
flertal idag vara negativa till kungahuset.
Republikanska föreningen har kraftigt ökat sitt medlemsantal de sista åren.
För att lyfta frågan ordnar Republikanska Föreningen en offentlig debatt i frågan den 6 november (Gustav Adolfsdagen) i Malmö. Kl 18.30 på Kockum Fritid. Stadsbuss 2 och 3 stannar precis utanför. Företrädare för monarki är Rojalistiska Föreningens ordförande Patrik Åkesson och Henrik Järrel, fd riksdagsledamot (m) och tidigare TV-profil. Republiksidan företräds av Per Svensson, journalist på Sydsvenskan (han har också skrivit en bok i ämnet ”Monarkin har aldrig varit farligare än nu”) och Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s) och f d ordförande i Republikanska Föreningen. Sofi Eriksson, journalist på Sveriges radio (Ring P1) är moderator och samtalsledare.
Medlem i Republikanska föreningen blir du genom att sätta in 200 kronor på pg 114 96 91-6.
Republikanska föreningen har kraftigt ökat sitt medlemsantal de sista åren.
För att lyfta frågan ordnar Republikanska Föreningen en offentlig debatt i frågan den 6 november (Gustav Adolfsdagen) i Malmö. Kl 18.30 på Kockum Fritid. Stadsbuss 2 och 3 stannar precis utanför. Företrädare för monarki är Rojalistiska Föreningens ordförande Patrik Åkesson och Henrik Järrel, fd riksdagsledamot (m) och tidigare TV-profil. Republiksidan företräds av Per Svensson, journalist på Sydsvenskan (han har också skrivit en bok i ämnet ”Monarkin har aldrig varit farligare än nu”) och Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s) och f d ordförande i Republikanska Föreningen. Sofi Eriksson, journalist på Sveriges radio (Ring P1) är moderator och samtalsledare.
Medlem i Republikanska föreningen blir du genom att sätta in 200 kronor på pg 114 96 91-6.
Skriv under för barn på flykt
Varje år flyr 14 000 barn till Sverige från
förföljelse, förtryck, krig, fattigdom, våld eller övergrepp. Väl här
får många av barnen sina rättigheter fortsatt kränkta. De får inte det
stöd och skydd de har rätt till.
Enligt barnkonventionen har alla barn i Sverige samma rättigheter. Oavsett medborgarskap eller om de har uppehållstillstånd eller inte. Barnkonventionen är ännu inte svensk lag, vilket innebär att barnets rättigheter alltför ofta prioriteras bort när beslut fattas. Vi kräver att barnkonventionen ska bli lag.
Under två veckor kraftsamlar vi för att ge de här barnen en röst. Var med du också. Skriv under för att göra barnkonventionen till svensk lag
”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?”
av Gunnar Stensson
Biskop Antje Jackelén från Lund valdes till ärkebiskop i onsdags. Mot
sig hade hon ett antal så kallade bokstavstrogna kristna. De ställde
rubrikens fråga till biskop Jackelén, och fann svaret ”luddigt”.
Det fascinerande med Bibeln är att den är en antologi som består av ett 60-tal skrifter, tillkomna under långt mer än tusen år. Bakom berättelserna ligger äldre skrifter och årtusenden av muntlig tradition. Bland författarna förekommer politiker, statstjänstemän, kungar, jurister, poeter, historiker, profeter osv. Naturligtvis är den fylld av motsägelser. Många avsnitt är skrivna för att främja viss politik. Större delen av Gamla Testamentet beskriver en primitiv stamgud vars syfte är att främja ett utvalt folk. Profeterna utvecklar denna enkla religion i riktning mot ett alltmer universellt tänkande om människans villkor.
”Satansverserna” heter en bok av Salman Rushdie som kom stora delar av den muslimska världen att rasa därför att den beskrev hur Koranen, Guds ord till Muhammed, också innehöll verser som Satan smugglat in i texten.
Satansverser finns gott om i Bibeln. Moseböckerna uppmanar upprepade gånger till folkmord. Det finns israeler idag som uppfattar dessa uppmaningar som Guds ord.
Muhammed ser sig själv som en i raden av profeter. Som tidigare profeter beskriver han hur en god människa ska leva och hur ett gott samhälle ser ut. Han har tillgång till bibelberättelserna och återberättar dem ur sitt perspektiv, 600-talets arabiska perspektiv.
Man borde helt enkelt föra in profeten Muhammeds bok Koranen i Bibeln, som därmed i ett verk skulle omfatta de tre bokreligionerna judendom, kristendom och islam. Bibelns sista texter är tusen år yngre än de första. Ett språng på 400 år fram till Koranen vore ingen orimlighet. En sådan bibel skulle ha historisk, social och filosofisk relevans. Hur skulle Wallerstein ha klarat sig utan en Simson? Men det blev förstås en ganska tjock bok.
Det bokstavstrogna perspektivet är däremot en orimlighet – inom alla tre trosriktningarna.
Det fascinerande med Bibeln är att den är en antologi som består av ett 60-tal skrifter, tillkomna under långt mer än tusen år. Bakom berättelserna ligger äldre skrifter och årtusenden av muntlig tradition. Bland författarna förekommer politiker, statstjänstemän, kungar, jurister, poeter, historiker, profeter osv. Naturligtvis är den fylld av motsägelser. Många avsnitt är skrivna för att främja viss politik. Större delen av Gamla Testamentet beskriver en primitiv stamgud vars syfte är att främja ett utvalt folk. Profeterna utvecklar denna enkla religion i riktning mot ett alltmer universellt tänkande om människans villkor.
”Satansverserna” heter en bok av Salman Rushdie som kom stora delar av den muslimska världen att rasa därför att den beskrev hur Koranen, Guds ord till Muhammed, också innehöll verser som Satan smugglat in i texten.
Satansverser finns gott om i Bibeln. Moseböckerna uppmanar upprepade gånger till folkmord. Det finns israeler idag som uppfattar dessa uppmaningar som Guds ord.
Muhammed ser sig själv som en i raden av profeter. Som tidigare profeter beskriver han hur en god människa ska leva och hur ett gott samhälle ser ut. Han har tillgång till bibelberättelserna och återberättar dem ur sitt perspektiv, 600-talets arabiska perspektiv.
Man borde helt enkelt föra in profeten Muhammeds bok Koranen i Bibeln, som därmed i ett verk skulle omfatta de tre bokreligionerna judendom, kristendom och islam. Bibelns sista texter är tusen år yngre än de första. Ett språng på 400 år fram till Koranen vore ingen orimlighet. En sådan bibel skulle ha historisk, social och filosofisk relevans. Hur skulle Wallerstein ha klarat sig utan en Simson? Men det blev förstås en ganska tjock bok.
Det bokstavstrogna perspektivet är däremot en orimlighet – inom alla tre trosriktningarna.
Privatisera inte Lunds universitet! av Gunnar Stensson
Lund förlorade några positioner i QS World
University ranking, kunde vi läsa på Metros löpsedlar härom veckan. Det
hamnade på plats 67. Det var tråkigt. Men Lunds och Uppsala
universitet toppade i Sverige.
Kanske skulle det gå bättre om Lunds universitet togs över av en stiftelse, spekulerade man i de kretsar, som också uppfattar det som att skolan blev bättre när marknaden tog över.
Kanske skulle det gå bättre om Lunds universitet togs över av en stiftelse, spekulerade man i de kretsar, som också uppfattar det som att skolan blev bättre när marknaden tog över.
Inte bara Lund
Vad säger historien om stiftelseformen? 1994 gjordes två högskolor till stiftelser, Chalmers och Jönköpings högskola. I den aktuella internationella rankingen hamnade Chalmers på plats 202, långt efter Lund. Högskolan i Jönköping finns inte ens med bland de 800 rankade universiteten.
Alliansregeringen föreslår nya stiftelser. Stiftelsehögskolor är toppstyrda och fattar snabba beslut.
Stiftelser ökar möjligheten till internationellt samarbete, sägs det.
Men Lunds universitet har ett brett internationellt samarbete. Och Lunds universitet har ett kollektivt beslutsfattande. Det funkar kanske inte alltid perfekt. Men det är – som demokratin – det minst dåliga sättet att styra ett universitet.
Läs gärna docent Vincent Hedbergs artikel om dessa frågor i Svenska Dagbladets Opinion 12/10.
Lokala skandaler av Lucifer
Jag hoppas ni inte missade söndagens krönika av Per T Ohlsson i Sydsvenskan – han var 
verkligen
i högform. På senare år har hans framtoning varit lite blek, det är
som om han har tappat mycket av det som gör honom unik i svensk press.
Han har framträtt som en författare på utflykt i dagspressen, med en
aura av publicist där hans historiska och statsvetenskapliga
författarskap bara tillfälligt har avbrutits. För all del, han har
gjort en del bra grejer, framför allt boken om Herbert Felix i Eslöv.
Men det är som vulgärt råskinn han gör sig bäst. I söndags visade han
att han är still going strong på den punkten.
Rörande
Inte oväntat handlade det om Vänster-partiet. Dvs. det tog som vanligt formen av omtanke om Socialdemokraterna. De bör skyddas från varje kontakt med de väsensskilda vänsterpartisterna. Han inledde med en rörande historia om hur en av hans socialdemokratiska vänner endast med hjälp av kamratstöd klarat av att rösta borgerligt förra valet, allt för att undvika att det skulle komma kommunister i regeringen. Jo, det gick bra men det var tydligen nödvändigt att staga den socialdemokratiske vännen med några snapsar efteråt. Och några kommunister i regeringen blev det ju inte, och ingen Mona Sahlin heller.
Men nu är det andra tider och då gäller det att verkligen se upp. Vänsterpartiet ”är en tummelplats för murkramare och nackskottsromantiker” och där fick vi två av Ohlssons favoritinvektiv på ett bräde. Ibland anklagas ju Vänstern för ett hårt språkbruk, med mycket ”kamp” och ”strid” och sådant. Jo, men det är alltså helt OK att kalla oss i Vänstern för ”nackskottsromantiker”, ingen borgerlig skribent kommer att be om ursäkt på Per T:s vägnar.
Till minnet av IB:s rapportörer
Som en slutkläm tar Ohlsson upp att Löfven varit ordförande i Metall, ett fackförbund där kampen mellan Vänstern och S tidvis varit hård. S vann ju, inte minst genom en systematisk utstämpling av V-anhängare. Det var ju rent av så att det skapades en särskild organisation som förtecknade och registrerade V-anhängare för att sedan lämna namnen vidare till SÅPO för särskilda trakasserier. Det finns socialdemokrater som har bett om ursäkt för detta och beklagat vad S faktiskt gjorde i samarbete med militär och polis. För Ohlsson framstår det som en heroisk insats. Nu kan han i stället göra en av sina skarpa analyser. I andra länder gick det inte så väl: ”Konsekvenserna förskräcker och förklarar den ekonomisk-politiska förlamningen i till exempel Italien och Frankrike.” Jaha, är det så det är? Är ekomom-historikerna underrättade om detta nya rön?
Att skjuta på sittande fågel.
Nej jag tror inte att moderater super mer än andra – möjligen ägnar de sig åt dyrare sorter. Det stora problemet med Michael Sandin är ju inte hans alkoholvanor utan hans politik. Nu är han ju inte ensam om den, han är bara en i det Staffanstorpsgång där de flesta heter Sonesson som har kört Skånes sjukvård och haft det som egen lekstuga. De har kunnat fördela poster och makt emellan sig. Med hjälp av Miljöpartiet har de en oslagbar majoritet i regionfullmäktige.
Michael Sandin är ordförande i något som heter vårdproduktionsberedningen. I presidiet för denna beredning satt Michael Sandin/m), Yngve Petersson (mp) och Ingrid Lennerwald (s) och bestämde att nu skulle ett antal operationer flyttas från sjukhuset i Landskrona där det i stället skulle bli ett ögonsjukhus. Samtidigt skulle ögonkliniken i Lund läggas ner. Med rösterna 2-1 beslöts det så, oberoende av vad de tyckte i Landskrona och Lund. – ja det är ett o demokratisk ordning fattat beslut, sa Sandin.
Att Sandin och moderaterna fått härja fritt måste anses vara den stora skandalen. Sen vad gäller Staffanstorp så var ju Sandin mannen bakom försäljningen av de kommunala hyresbostäderna. Jag säg länge med beundran på Staffanstorps ledande s-politiker Torbjörn Lövendahl som förde en ensam kamp mot moderaterna, men han verkar ha tappat stinget och gav med sig i fråga om de kommunala bostäderna. Och i Michael Sandin-härvan gjorde han en rät slät figur i ”Uppdrag granskning” – han verkade lojal till döds med borgarna. Ingen skugga har fallit över honom, han har inte supit eller varit med på allt, men han har inte stått upp och sagt nej till det uppenbara missbruket av allmänna medel. Det är lärorikt: också en oppositionspolitiker som inte tagit del av festligheterna kan få skit på sig i en sån här affär. Jag hoppas att s, v och mp i Lund alla inser vilka risker det finns.
Den närmaste parallellen till Sandinaffären är när kommunfullmäktiges ordförande i Lund, Lennart Ryde (m) på 1980-talet hade skänkt ut starka drycker lite väl generöst till både sig själv och andra. Det kanske ändå är så att sådant drabbar oftare skånska moderatpolitiker än andra. Nåväl, han fick förstås avgå och har inte synts till mycket sen dess och det är rimligen så Michael Sandin också får glida ut. Jag tror inte det är många som kommer att sakna honom.
verkligen
i högform. På senare år har hans framtoning varit lite blek, det är
som om han har tappat mycket av det som gör honom unik i svensk press.
Han har framträtt som en författare på utflykt i dagspressen, med en
aura av publicist där hans historiska och statsvetenskapliga
författarskap bara tillfälligt har avbrutits. För all del, han har
gjort en del bra grejer, framför allt boken om Herbert Felix i Eslöv.
Men det är som vulgärt råskinn han gör sig bäst. I söndags visade han
att han är still going strong på den punkten.Rörande
Inte oväntat handlade det om Vänster-partiet. Dvs. det tog som vanligt formen av omtanke om Socialdemokraterna. De bör skyddas från varje kontakt med de väsensskilda vänsterpartisterna. Han inledde med en rörande historia om hur en av hans socialdemokratiska vänner endast med hjälp av kamratstöd klarat av att rösta borgerligt förra valet, allt för att undvika att det skulle komma kommunister i regeringen. Jo, det gick bra men det var tydligen nödvändigt att staga den socialdemokratiske vännen med några snapsar efteråt. Och några kommunister i regeringen blev det ju inte, och ingen Mona Sahlin heller.
Men nu är det andra tider och då gäller det att verkligen se upp. Vänsterpartiet ”är en tummelplats för murkramare och nackskottsromantiker” och där fick vi två av Ohlssons favoritinvektiv på ett bräde. Ibland anklagas ju Vänstern för ett hårt språkbruk, med mycket ”kamp” och ”strid” och sådant. Jo, men det är alltså helt OK att kalla oss i Vänstern för ”nackskottsromantiker”, ingen borgerlig skribent kommer att be om ursäkt på Per T:s vägnar.
Till minnet av IB:s rapportörer
Som en slutkläm tar Ohlsson upp att Löfven varit ordförande i Metall, ett fackförbund där kampen mellan Vänstern och S tidvis varit hård. S vann ju, inte minst genom en systematisk utstämpling av V-anhängare. Det var ju rent av så att det skapades en särskild organisation som förtecknade och registrerade V-anhängare för att sedan lämna namnen vidare till SÅPO för särskilda trakasserier. Det finns socialdemokrater som har bett om ursäkt för detta och beklagat vad S faktiskt gjorde i samarbete med militär och polis. För Ohlsson framstår det som en heroisk insats. Nu kan han i stället göra en av sina skarpa analyser. I andra länder gick det inte så väl: ”Konsekvenserna förskräcker och förklarar den ekonomisk-politiska förlamningen i till exempel Italien och Frankrike.” Jaha, är det så det är? Är ekomom-historikerna underrättade om detta nya rön?
Att skjuta på sittande fågel.
Nej jag tror inte att moderater super mer än andra – möjligen ägnar de sig åt dyrare sorter. Det stora problemet med Michael Sandin är ju inte hans alkoholvanor utan hans politik. Nu är han ju inte ensam om den, han är bara en i det Staffanstorpsgång där de flesta heter Sonesson som har kört Skånes sjukvård och haft det som egen lekstuga. De har kunnat fördela poster och makt emellan sig. Med hjälp av Miljöpartiet har de en oslagbar majoritet i regionfullmäktige.
Michael Sandin är ordförande i något som heter vårdproduktionsberedningen. I presidiet för denna beredning satt Michael Sandin/m), Yngve Petersson (mp) och Ingrid Lennerwald (s) och bestämde att nu skulle ett antal operationer flyttas från sjukhuset i Landskrona där det i stället skulle bli ett ögonsjukhus. Samtidigt skulle ögonkliniken i Lund läggas ner. Med rösterna 2-1 beslöts det så, oberoende av vad de tyckte i Landskrona och Lund. – ja det är ett o demokratisk ordning fattat beslut, sa Sandin.
Att Sandin och moderaterna fått härja fritt måste anses vara den stora skandalen. Sen vad gäller Staffanstorp så var ju Sandin mannen bakom försäljningen av de kommunala hyresbostäderna. Jag säg länge med beundran på Staffanstorps ledande s-politiker Torbjörn Lövendahl som förde en ensam kamp mot moderaterna, men han verkar ha tappat stinget och gav med sig i fråga om de kommunala bostäderna. Och i Michael Sandin-härvan gjorde han en rät slät figur i ”Uppdrag granskning” – han verkade lojal till döds med borgarna. Ingen skugga har fallit över honom, han har inte supit eller varit med på allt, men han har inte stått upp och sagt nej till det uppenbara missbruket av allmänna medel. Det är lärorikt: också en oppositionspolitiker som inte tagit del av festligheterna kan få skit på sig i en sån här affär. Jag hoppas att s, v och mp i Lund alla inser vilka risker det finns.
Den närmaste parallellen till Sandinaffären är när kommunfullmäktiges ordförande i Lund, Lennart Ryde (m) på 1980-talet hade skänkt ut starka drycker lite väl generöst till både sig själv och andra. Det kanske ändå är så att sådant drabbar oftare skånska moderatpolitiker än andra. Nåväl, han fick förstås avgå och har inte synts till mycket sen dess och det är rimligen så Michael Sandin också får glida ut. Jag tror inte det är många som kommer att sakna honom.
Simson störtar filistéernas tempel av Gunnar Stensson
Han ropade: ”Herre, Herre, tänk på mig och styrk mig denna enda gång, o
Gud, så jag får ta hämnd på filistéerna för ett av mina båda ögon.”
Han blev förstås bönhörd och tusentals filistéer krossades i rasmassorna. Simson offrade sitt eget liv. En sorts forntida nine-eleven. (Domarboken, kap. 16)
Immanuel Wallerstein konstaterar i sin Commentary 15/10 att vi har många Simson i dessa yttersta dagar. Benyamin Netanyahu, Israels premiärminister är en av dem. Han kan rasera Mellanöstern.
Men framför allt använder Wallerstein berättelsen om Simson i sin kommentar om budgetstriden i USA. Tea Partyrörelsen är kongressens - nej hela det amerikanska imperiets - Simson, som kan slå sönder det USA-ledda världssystemet i ett slag.
Det bleknar visserligen bort i alla fall, men de flesta hoppas att det ska ske sakta, utan våldsamma katastrofer.
Så långt Wallerstein. Idag, 17/10, står det klart att Simson (Tea Partyrörelsen) har besegrats. Dagens lättade kommentatorer uttrycker osäkra förhoppningar om världsekonomin. Jag ser ingen som nämner den på lång sikt kanske viktigaste segern: Obama-care har räddats. Det är en seger för Obama och de 99 procenten.
Han blev förstås bönhörd och tusentals filistéer krossades i rasmassorna. Simson offrade sitt eget liv. En sorts forntida nine-eleven. (Domarboken, kap. 16)
Immanuel Wallerstein konstaterar i sin Commentary 15/10 att vi har många Simson i dessa yttersta dagar. Benyamin Netanyahu, Israels premiärminister är en av dem. Han kan rasera Mellanöstern.
Men framför allt använder Wallerstein berättelsen om Simson i sin kommentar om budgetstriden i USA. Tea Partyrörelsen är kongressens - nej hela det amerikanska imperiets - Simson, som kan slå sönder det USA-ledda världssystemet i ett slag.
Det bleknar visserligen bort i alla fall, men de flesta hoppas att det ska ske sakta, utan våldsamma katastrofer.
Så långt Wallerstein. Idag, 17/10, står det klart att Simson (Tea Partyrörelsen) har besegrats. Dagens lättade kommentatorer uttrycker osäkra förhoppningar om världsekonomin. Jag ser ingen som nämner den på lång sikt kanske viktigaste segern: Obama-care har räddats. Det är en seger för Obama och de 99 procenten.
Drömmen om Palestina är en dröm om Israel
av Gunnar Stensson
Drömmen om en tvåstatslösning, med ett
demokratiskt Palestina som lever fredligt sida med Israel lever inom
den europeiska unionen, skriver Mats Skogkär, SDS 15/10.
Han nämner inte att drömmen lever också inom Obama-administrationen och FN, som i den ser den enda möjligheten att rädda Israel.
”Och att hålla drömmar vid liv är inte alltid billigt”, skriver han också. En marknadsliberal tänker främst på pengar. Det gäller att hålla i plånboken
Kanske är drömmen om en tvåstatslösning omöjlig. Netanyahu gör allt vad han kan för att krossa den. När han lyckats med det – påhejad av bl.a. Mats Skogkär och den amerikanska tepartyrörelsen – kommer de demografiska realiteterna att avgöra.
Han nämner inte att drömmen lever också inom Obama-administrationen och FN, som i den ser den enda möjligheten att rädda Israel.
”Och att hålla drömmar vid liv är inte alltid billigt”, skriver han också. En marknadsliberal tänker främst på pengar. Det gäller att hålla i plånboken
Kanske är drömmen om en tvåstatslösning omöjlig. Netanyahu gör allt vad han kan för att krossa den. När han lyckats med det – påhejad av bl.a. Mats Skogkär och den amerikanska tepartyrörelsen – kommer de demografiska realiteterna att avgöra.
Allt fler israeler lämnar Israel, av fruktan och avsky för dess konfrontatoriska och rasistiska politik, förkastad av hela världen, samtidigt som Israels arabiska befolkning inom några få decennier blir en majoritet i Israel.
Staten Israel i dess nuvarande form kommer då att utplånas. Kanske den under en övergångstid efterföljs av en rasistisk diktatur, som i längden visar sig ohållbar.
Ansvaret vilar tungt på Netanyahu och hans megafon Mats Skogkär. Och förvåningen över Sydsvenskans stöd till Skogkärs extremism växer.
Vi andra – FN, EU, USA, Sveriges riksdag – fortsätter att hålla drömmen om Palestina – och Israel – vid liv, även om den blir dyr.
Breivik-partiet regerar i Norge: Varning för ”norska kärnvärden”! av Gunnar Stensson
Siv Jensen, Fremskrittspartiets ledare och sedan
den 16/10 Norges finansminister kräver tvångsdeportation av romerna.
De är kriminella som inte kan försörja sig själva, tycker hon. Bussar
ska köras in till Oslo, romerna packas ombord och tippas av någonstans
utanför Norges gräns.
I detta krav instämmer Höyre, Moderaternas systerparti.
Muslimerna är farligare än romerna. De utgör enligt Siv Jensen ett akut hot. Malmö, som styrs enligt sharialagar, är ett tydligt exempel på detta. Islam är ”en mörk och skum ideologi, och bekämpandet av den är vår tids viktigaste kamp” (Dagbladet 2/3 2009). Islamiseringen är i full gång. Siv Jensen anklagar Arbeiderpartiet för att landsförrädiskt låta detta ske. Breivik slog för två år sedan till mot landsförrädarna.
Ideologin om smygislamiseringen är en kopia av föreställningen om den judiska världskonspirationen. Judens kippa ersätts med turban. Kroknäst lurar österlänningen i gränderna. Utplåna honom!
Anders Behring Breivik var medlem i FrP mellan 1999 och 2007. Han var ordförande för en lokalavdelning i Oslo 2002-2004. Han varnade för ”smygislamiseringen” och menade att partiets framgångar berodde på den islamofobiska framtoningen.
Islamofobin har spritts till Socialistisk Venstreparti som föreslagit att polisen ska få rätt att tvinga sig in i minoriteters hem för att säkerställa att de boende inte ”bryter mot norska kärnvärden”.
Rasismen är också spridd i den respekterade liberala tankesmedjan Civita. I en av dess rapporter, författad av Pål Veiden, föreslås att romerna ska berövas sina barn. ”De blir aldrig integrerade. Jag tror att det vore en stor fördel om romerna fråntogs sina barn.”
Ovanstående uppgifter är hämtade från en artikel av Henrik Arnstad i DN 14/10 med titeln ”Därför förstår inte Norge faran med regeringens rasism”. Henrik Arnstad menar att risken på längre sikt är överhängande att ”ett radikaliserat Norge med statligt organiserat rasistiskt förtryck av många utomstående – även i Sverige – kommer att ses som ett ideal.” Den risken gäller hela Europa. Extremistiska och neofascistiska partier är mäktigare idag än 1933, frånsett Tyskland.
I detta krav instämmer Höyre, Moderaternas systerparti.
Muslimerna är farligare än romerna. De utgör enligt Siv Jensen ett akut hot. Malmö, som styrs enligt sharialagar, är ett tydligt exempel på detta. Islam är ”en mörk och skum ideologi, och bekämpandet av den är vår tids viktigaste kamp” (Dagbladet 2/3 2009). Islamiseringen är i full gång. Siv Jensen anklagar Arbeiderpartiet för att landsförrädiskt låta detta ske. Breivik slog för två år sedan till mot landsförrädarna.
Ideologin om smygislamiseringen är en kopia av föreställningen om den judiska världskonspirationen. Judens kippa ersätts med turban. Kroknäst lurar österlänningen i gränderna. Utplåna honom!
Anders Behring Breivik var medlem i FrP mellan 1999 och 2007. Han var ordförande för en lokalavdelning i Oslo 2002-2004. Han varnade för ”smygislamiseringen” och menade att partiets framgångar berodde på den islamofobiska framtoningen.
Islamofobin har spritts till Socialistisk Venstreparti som föreslagit att polisen ska få rätt att tvinga sig in i minoriteters hem för att säkerställa att de boende inte ”bryter mot norska kärnvärden”.
Rasismen är också spridd i den respekterade liberala tankesmedjan Civita. I en av dess rapporter, författad av Pål Veiden, föreslås att romerna ska berövas sina barn. ”De blir aldrig integrerade. Jag tror att det vore en stor fördel om romerna fråntogs sina barn.”
Ovanstående uppgifter är hämtade från en artikel av Henrik Arnstad i DN 14/10 med titeln ”Därför förstår inte Norge faran med regeringens rasism”. Henrik Arnstad menar att risken på längre sikt är överhängande att ”ett radikaliserat Norge med statligt organiserat rasistiskt förtryck av många utomstående – även i Sverige – kommer att ses som ett ideal.” Den risken gäller hela Europa. Extremistiska och neofascistiska partier är mäktigare idag än 1933, frånsett Tyskland.
Dumskolan av Gunnar Stensson
Jan Björklunds dumskola bygger på kontroll, inte på kunskap. Kravet på mät- och kontrollerbarhet urholkar själva kunskapen.
Det gynnar repetitiva och lexikala kunskaper på bekostnad av sammanhangsorienterad, förklarande och värderande kunskap.
Komplexa kunskapsformer tvingas hela tiden gå mot förenklade kunskapsformer. Lärarna förvandlas till administratörer. Administrationsarbetet växer, trots att det redan idag är övermäktigt.
Den svenska skolan håller på att förvandlas till en dumskola med allt maktlösare elever och lärare.
I frustrationen över skolans misslyckanden försöker Alliansens skolpolitiker flytta över inlärningen från skolan till hemmen. Det som inte går i klassrummet ska väl gå med hemläxor i stället!
Men försöket att stimulera läxläsandet bland höginkomsttagarnas barn med RUT-bidrag var så uppenbart orimligt att det fick ges upp. Nästan alla skolpolitiker är nu eniga om att det ska vara läxhjälp för alla. Alliansen sätter av 24 miljoner nästa år. Men socialdemokraterna ger 116 miljoner.
Skolpolitikerna är också eniga om att läxorna fungerar bättre i Norge och Finland än i Sverige. Lärarna där ger bättre läxor och gör bättre genomgångar och uppföljning. Nu ser det ut att bli lagstiftning om läxhjälp. Det nya universalmedlet.
Men i Norge som haft obligatorisk läxhjälp sedan 2010 blev konsekvensen ökade klyftor. Alliansens dumskola blir ännu dummare.
PS.
59 procent av gymnasieeleverna i Lund kommer från kommuner utanför Lund. 154 behöriga elever står i kö. Gymnasister från Lund är en minoritet i Lunds gymnasier. Samtidigt har elevantalet vid t ex det respekterade gymnasiet i Trelleborg halverats. Fritt val Skåne skadar utbildningen.
Det gynnar repetitiva och lexikala kunskaper på bekostnad av sammanhangsorienterad, förklarande och värderande kunskap.
Komplexa kunskapsformer tvingas hela tiden gå mot förenklade kunskapsformer. Lärarna förvandlas till administratörer. Administrationsarbetet växer, trots att det redan idag är övermäktigt.
Den svenska skolan håller på att förvandlas till en dumskola med allt maktlösare elever och lärare.
I frustrationen över skolans misslyckanden försöker Alliansens skolpolitiker flytta över inlärningen från skolan till hemmen. Det som inte går i klassrummet ska väl gå med hemläxor i stället!
Men försöket att stimulera läxläsandet bland höginkomsttagarnas barn med RUT-bidrag var så uppenbart orimligt att det fick ges upp. Nästan alla skolpolitiker är nu eniga om att det ska vara läxhjälp för alla. Alliansen sätter av 24 miljoner nästa år. Men socialdemokraterna ger 116 miljoner.
Skolpolitikerna är också eniga om att läxorna fungerar bättre i Norge och Finland än i Sverige. Lärarna där ger bättre läxor och gör bättre genomgångar och uppföljning. Nu ser det ut att bli lagstiftning om läxhjälp. Det nya universalmedlet.
Men i Norge som haft obligatorisk läxhjälp sedan 2010 blev konsekvensen ökade klyftor. Alliansens dumskola blir ännu dummare.
PS.
59 procent av gymnasieeleverna i Lund kommer från kommuner utanför Lund. 154 behöriga elever står i kö. Gymnasister från Lund är en minoritet i Lunds gymnasier. Samtidigt har elevantalet vid t ex det respekterade gymnasiet i Trelleborg halverats. Fritt val Skåne skadar utbildningen.
2013-10-10
Alice Munro skriver om Lund, British Columbia
Nobelpriset i litteratur gick till Alice
Munro, en kanadensisk novellförfattare i min ålder (hon är 82). Ett bra
val, tycker jag, inte minst av personliga geografiska skäl. Kanada
intresserar mig nämligen så mycket, på många sätt, att jag, på
initiativ av Sten Bertil Olsson, släpade med mig hela
utbildningsnämnden tvärs över kontinenten till Vancouver under min tid
som ordförande.
Och Kanadas geografi och natur är alltid närvarande i hennes noveller. Den inledande novellen i "Brinnande livet" som heter Att nå Japan är en skilsmässo- och kärleksnovell som till stor del utspelar sig under en tågresa från Vancouver (fantastisk stad!) via Saskatoon (präriestad där lundadelegationen tillbringade några dygn) till Toronto. Den övergivne mannen och fadern arbetar en tid i Lund, ett litet hamnsamhälle norr om Vancouver.
Om Lund kan jag berätta att staden grundades och namngavs 1899 av bröderna Frederick och Charles Thulin - invandrare från Lund, Skåne.
Gunnar Stensson
Ja, det står inte särskilt mycket om Lund i novellen, men sammanträffandet är ju lustigt. Nån här kanske vet vilka bröderna Thulin var.
Och Kanadas geografi och natur är alltid närvarande i hennes noveller. Den inledande novellen i "Brinnande livet" som heter Att nå Japan är en skilsmässo- och kärleksnovell som till stor del utspelar sig under en tågresa från Vancouver (fantastisk stad!) via Saskatoon (präriestad där lundadelegationen tillbringade några dygn) till Toronto. Den övergivne mannen och fadern arbetar en tid i Lund, ett litet hamnsamhälle norr om Vancouver.
Om Lund kan jag berätta att staden grundades och namngavs 1899 av bröderna Frederick och Charles Thulin - invandrare från Lund, Skåne.
Gunnar Stensson
Ja, det står inte särskilt mycket om Lund i novellen, men sammanträffandet är ju lustigt. Nån här kanske vet vilka bröderna Thulin var.
Doc Lounge Lund: 15 Oktober
THE ACT OF KILLING
Joshua Oppenheimer / Danmark, Storbritannien, Norge / 2012/ 159min
In this chilling and inventive documentary, executive produced by Errol Morris (The Fog Of War) and Werner Herzog (Grizzly Man), the filmmakers examine a country where death squad leaders are celebrated as heroes, challenging them to reenact their real-life mass-killings in the style of the American movies they love. The hallucinatory result is a cinematic fever dream, an unsettling journey deep into the imaginations of mass-murderers and the shockingly banal regime of corruption and impunity they inhabit.
Shaking audiences at the 2012 Toronto and Telluride Film Festivals and winning an Audience Award at the 2013 Berlin International Film Festival, The Act of Killing is an unprecedented film that, according to The Los Angeles Times, “could well change how you view the documentary form.”
NÄR: 15 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
Joshua Oppenheimer / Danmark, Storbritannien, Norge / 2012/ 159min
In this chilling and inventive documentary, executive produced by Errol Morris (The Fog Of War) and Werner Herzog (Grizzly Man), the filmmakers examine a country where death squad leaders are celebrated as heroes, challenging them to reenact their real-life mass-killings in the style of the American movies they love. The hallucinatory result is a cinematic fever dream, an unsettling journey deep into the imaginations of mass-murderers and the shockingly banal regime of corruption and impunity they inhabit.
Shaking audiences at the 2012 Toronto and Telluride Film Festivals and winning an Audience Award at the 2013 Berlin International Film Festival, The Act of Killing is an unprecedented film that, according to The Los Angeles Times, “could well change how you view the documentary form.”
NÄR: 15 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
Lidforss - hundra år sedan
Den 23 september i år var det 100 år sedan Bengt Lidforss dog.
VB-skribenten Sten Henriksson har skrivit en läsvärd kortessay, som finns publicerad på Kulturportal Lund.
VB-skribenten Sten Henriksson har skrivit en läsvärd kortessay, som finns publicerad på Kulturportal Lund.
Sverige bäst av Gunnar Stensson
Sverige toppar OECD:s internationella undersökning av vuxnas förmåga
att lösa problem genom att läsa och räkna som offentliggjordes 8
oktober. Vi ligger klart över OECD:s övriga nationer. Men resultatet
gäller förstås dem som gått i skolan före friskolereformen, det fria
skolvaleta, skolpengen och vinstuttagningen.
Den yngsta åldersgruppen i mätningen, 16 till 19 åringar, är sämst. De började skolan mellan 2001 och 2004 och drabbades alltså av Alliansens skolpolitik.
En annan svag grupp är de äldsta, 60 till 65. De fick sin utbildning innan grundskolan var fullt genomförd.
Det tar 50 år innan skolsystemets verkningar omfattar hela folket. Om inte en förändring sker ligger Sverige alltså illa till ungefär 2060.
Den yngsta åldersgruppen i mätningen, 16 till 19 åringar, är sämst. De började skolan mellan 2001 och 2004 och drabbades alltså av Alliansens skolpolitik.
En annan svag grupp är de äldsta, 60 till 65. De fick sin utbildning innan grundskolan var fullt genomförd.
Det tar 50 år innan skolsystemets verkningar omfattar hela folket. Om inte en förändring sker ligger Sverige alltså illa till ungefär 2060.
Lunds skolor är inte sämst av Gunnar Stensson
Idag, 9/10, presenterades det med spänning väntade resultatet i Lärarförbundets skolranking ”Bästa skolkommun”.
Och Lunds kommun ligger fortfarande bland de tio bästa. Men nätt och jämnt.
För sju, åtta år sedan låg Lund i topp. Åren av Alliansstyre har sänkt placeringen. Förra året fick Lund en niondeplats, i år har vi sjunkit ytterligare, till nummer 10. Vellinge och Staffanstorp har gått om oss.
Men man kan trösta sig med att Lunds gymnasieskola är bäst i landet. Vi är nummer 1 beträffande andel elever som når högskolebehörighet och nummer 2 när det gäller studenter som inom ett år efter avslutat gymnasium inleder högskolestudier.
Bakgrunden till dessa topplaceringar är förstås, utöver de kommunala gymnasiernas höga kvalitet, föräldrarnas utbildningsnivå och närheten till universitetet.
Men en annan slutsats av gymnasiernas toppresultat är att Lund skulle hamna betydligt lägre i rankingen, om grundskolan inte lyftes av gymnasieskolan. Detsamma gäller Staffanstorp, vars gymnasister oftast går i Lund.
Lunds grundskolor hör till landets sämsta
Det framgår av Lunds SALSA-resultat. När det gäller elevernas meritvärde år 9 hamnar Lund enligt SALSA på placering 177 och när det gäller godkända elever år 9 på 200. Bottennoteringar!
Vad är då SALSA? Vi citerar Skolverkets definition:
”För att få en mer nyanserad bild av skolors betygsresultat än enbart genom att publicera de faktiska betygsresultat som skolor uppnår, har Skolverket utvecklat SALSA (Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala SambandsAnalyser). Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
De viktigaste bakgrundsfaktorerna är föräldrarnas utbildningsnivå, andel elever födda i Sverige med utländsk bakgrund, andelen elever födda utomlands och fördelningen pojkar/flickor. Störst betydelse för resultaten i modellen har föräldrars utbildningsnivå.
Bottennoteringar, alltså. 177 och 200. De usla resultaten är inte förvånande. Orsaken är Alliansens under de senaste 7 åren konsekventa nedskärningspolitik som särskilt har drabbat elever med funktionshinder och nyckelområden som hemspråksundervisningen.
En annan grundorsak är skolpengssystemet, som konsekvent verkar segregerande. Mer om det nedan.
Och Lunds kommun ligger fortfarande bland de tio bästa. Men nätt och jämnt.
För sju, åtta år sedan låg Lund i topp. Åren av Alliansstyre har sänkt placeringen. Förra året fick Lund en niondeplats, i år har vi sjunkit ytterligare, till nummer 10. Vellinge och Staffanstorp har gått om oss.
Men man kan trösta sig med att Lunds gymnasieskola är bäst i landet. Vi är nummer 1 beträffande andel elever som når högskolebehörighet och nummer 2 när det gäller studenter som inom ett år efter avslutat gymnasium inleder högskolestudier.
Bakgrunden till dessa topplaceringar är förstås, utöver de kommunala gymnasiernas höga kvalitet, föräldrarnas utbildningsnivå och närheten till universitetet.
Men en annan slutsats av gymnasiernas toppresultat är att Lund skulle hamna betydligt lägre i rankingen, om grundskolan inte lyftes av gymnasieskolan. Detsamma gäller Staffanstorp, vars gymnasister oftast går i Lund.
Lunds grundskolor hör till landets sämsta
Det framgår av Lunds SALSA-resultat. När det gäller elevernas meritvärde år 9 hamnar Lund enligt SALSA på placering 177 och när det gäller godkända elever år 9 på 200. Bottennoteringar!
Vad är då SALSA? Vi citerar Skolverkets definition:
”För att få en mer nyanserad bild av skolors betygsresultat än enbart genom att publicera de faktiska betygsresultat som skolor uppnår, har Skolverket utvecklat SALSA (Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala SambandsAnalyser). Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
De viktigaste bakgrundsfaktorerna är föräldrarnas utbildningsnivå, andel elever födda i Sverige med utländsk bakgrund, andelen elever födda utomlands och fördelningen pojkar/flickor. Störst betydelse för resultaten i modellen har föräldrars utbildningsnivå.
Bottennoteringar, alltså. 177 och 200. De usla resultaten är inte förvånande. Orsaken är Alliansens under de senaste 7 åren konsekventa nedskärningspolitik som särskilt har drabbat elever med funktionshinder och nyckelområden som hemspråksundervisningen.
En annan grundorsak är skolpengssystemet, som konsekvent verkar segregerande. Mer om det nedan.
Hela staden av Asch
Argument för en grönblå stadsbyggnad. Så heter
en skrift som en grupp på Alnarp just publicerat som resultat av ett
projekt som initierats av Lunds kommun.
Där finns många starka argument för parker och grönområden sorterade under rubrikerna ekonomi, hälsa, livskvalitet, attraktivitet och klimat. Fyra exempel från Lund analyseras Kvarteret Galten, Magretedal (norr om Södra vägen), Parternas gränd på Norra fäladen, och industriområdet längs Öresundsvägen.
När föreningen Rädda Folkparken i går ordnade en debatt på Stadsbiblioteket under rubriken "Lunds trängda parker" var Agneta Persson, en av författarna till skriften där och förde fram argumenten. I panelen satt två politiker representerande den borgliga majoriteten i byggnadsnämnd och teknisk nämnd, stadsbyggnadsdirektören samt en professor från Alnarp.
Alla var rörande ense om att värna parkerna. Det blev mycket tal om ytor. Beroende på vad som räknas som parkmark låg buden mellan 45 och över 60 kvadratmeter per invånare i tätorten. Men hur var kvaliteten och skötseln? Kanske vore det bättre att tala om hur mycket pengar varje kommuninnevånare satsar på parker. Det lär vara mycket mer i Malmö, men jag har inte fått fram säkra siffror. Ett "försvar" från folkpartisten i Tekniska nämnden var att det inte bara var parkerna som var vanskötta utan även gator, cykelvägar, vatten och avlopp, ja, underhållet av i stort sett all infrastruktur har fått stå tillbaka. Och det har han ju rätt i. Han skyllde på prioritering av satsningar på vård skola omsorg, men han nämnde inte skattesänkningar. Jag uppmanade publiken att pressa på sina politiker om resurser så att man kan få en stad med kvalitet i sina parker och andra offentliga rum.
Skolbolagens försämrade rykte leder till massflykt
av Gunnar Stensson
De senaste två åren har vi sett hur de vinstmaximerande skolbolagens
utarmning av de egna skolornas resurser (färre och sämre lärare,
avsaknad av skolbibliotek, avsaknad av gymnastik och idrottslokaler osv)
lett till en allt snabbare elevflykt.
När friskoleföretagen satte igång drev de massiva reklamkampanjer som vädjade till de mest ambitiösa eleverna och föräldrarna. Kampanjerna hade framgång. Studiebegåvade och ambitiösa elever med högt utbildade föräldrar lockades till de nya friskolorna. Elever med rörelsehinder och andra problem uteslöts. Många friskolor kunde till en början nå goda resultat samtidigt som skolpengarna genererade vinster.
Men det höll inte i längden. Skickar man pengar som avsetts för skolfinansiering till skatteparadis utarmar man den egna verksamheten. Just de ambitiösa elever som man avsåg att locka var de första att inse detta. Flykten från friskolan inleddes, först som en liten rännil, sedan som en allt häftigare fors.
Detta ledde i sin tur till uppseende- väckande konkurser (JB-gymnasiernas sammanbrott är mest iögonfallande) som ytterligare försämrade friskolornas rykte. Det fria valet hade blivit friskolans värsta fiende.
När friskoleföretagen satte igång drev de massiva reklamkampanjer som vädjade till de mest ambitiösa eleverna och föräldrarna. Kampanjerna hade framgång. Studiebegåvade och ambitiösa elever med högt utbildade föräldrar lockades till de nya friskolorna. Elever med rörelsehinder och andra problem uteslöts. Många friskolor kunde till en början nå goda resultat samtidigt som skolpengarna genererade vinster.
Men det höll inte i längden. Skickar man pengar som avsetts för skolfinansiering till skatteparadis utarmar man den egna verksamheten. Just de ambitiösa elever som man avsåg att locka var de första att inse detta. Flykten från friskolan inleddes, först som en liten rännil, sedan som en allt häftigare fors.
Detta ledde i sin tur till uppseende- väckande konkurser (JB-gymnasiernas sammanbrott är mest iögonfallande) som ytterligare försämrade friskolornas rykte. Det fria valet hade blivit friskolans värsta fiende.
Arbetsmiljöverket griper in!: Trettio procent av landets skolor ska inspekteras av Gunnar Stensson
Skolan betraktas oftast ur pedagogiska och sociala perspektiv, men den
kan också ses ur ett arbetsmiljöperspektiv. Sjunkande resultat för
svenska elever i internationella mätningar, ökad administrativ börda på
lärarna, hot och våld i skolan och stora brister i skolans
inomhusmiljö är arbetsmiljöproblem.
Skolan är landets största arbetsplats om man ser till antalet personer som omfattas av arbetsmiljölagen.
Från och med i höst fram till 2016 kommer arbetsmiljöverket att inspektera 30 procent av landets skolor och alla skolhuvudmän med fler än fem skolor.
Faktorer som skadlig stress, mycket arbete och otydliga krav dominerar bland anmälningarna. Både lärare och elever utsätts för hot och våld. 2011 uppgav 33 procent av dem att de utsattes för buller. Klassrum och andra utrymmen används ofta till bristningsgränsen vilket ger problem med buller och luftkvalitet.
I Lund har ett stort antal skolor och daghem angripits av mögel.
Arbetsmiljöproblemen orsakas av friskolornas strävan efter vinst och kommunernas snålhet när de för att hålla nere höginkomsttagarnas skatt skär ner på skolans kvalitet.
Skolan är landets största arbetsplats om man ser till antalet personer som omfattas av arbetsmiljölagen.
Från och med i höst fram till 2016 kommer arbetsmiljöverket att inspektera 30 procent av landets skolor och alla skolhuvudmän med fler än fem skolor.
Faktorer som skadlig stress, mycket arbete och otydliga krav dominerar bland anmälningarna. Både lärare och elever utsätts för hot och våld. 2011 uppgav 33 procent av dem att de utsattes för buller. Klassrum och andra utrymmen används ofta till bristningsgränsen vilket ger problem med buller och luftkvalitet.
I Lund har ett stort antal skolor och daghem angripits av mögel.
Arbetsmiljöproblemen orsakas av friskolornas strävan efter vinst och kommunernas snålhet när de för att hålla nere höginkomsttagarnas skatt skär ner på skolans kvalitet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)