Framgafflat – om cykel och trafik: Lilla Fiskaregatan – igen av Ulf Nymark

I ett medborgarförslag till fullmäktige aktualiseras återigen konflikterna mellan fotgängare och cyklister i Lilla Fiskaregatan. För övrigt var det ju så sent som i Veckobladet nr 32 i början av denna månad som jag i dessa spalter tog upp problemet. Medborgarförslaget går ut på att omvandla gatan till en gågata med tilläggsbestämmelsen att också förbjuda cykeltrafik. (Som jag då och då i dessa spalter påpekat är cykeltrafik i normalfallet tillåten på en gågata).
   Jag tror inte på lösningen att förbjuda cykeltrafik i L Fiskaregatan. Den behövs som cykelförbindelse västerut från stadens västra delar. Detta även om Klostergatan kan göras dubbelriktad för cykeltrafik.

Riskfyllt
Men visst tar medborgarförslaget upp ett reellt problem. Det är problem med konflikter mellan gående och cyklister. Det är risk för olyckor. En fullvuxen cyklist som kommer enbart i måttlig fart på 18-20 km i timmen besitter en avsevärd styrka i sitt krockvåld. En cyklistkrock med en vuxen fotgängare kan vara allvarlig nog, men en cyklist som kör på ett litet barn kan få helt förödande konsekvenser. Att detta är en akut risk varje dag och varje stund är uppenbar med alla dessa fotgängare i cykelzonen.

Regler och utformning inte i samklang
Det finns såvitt jag kan se bara två möjliga sätt att undanröja konflikterna, eller i varje fall för att göra tydligt vad som gäller. För tydlighet behövs. En gatas utformning ska stå i samklang med de regler som gäller. Det är inte fallet på Fiskaregatan. Utformningen av gatan signalerar: ”Här har vi en gågata!”. Men reglerna säjer något annat. Gatan är i princip en vanlig gata med fordonstrafik, men med vissa restriktioner för motortrafik. Gående ska hålla sig där trottoarerna normalt sett finns, dvs efter gatans sidor. Detta är svårt att förstå för den som trafikerar gatan.

Två möjliga lösningar
Vad som kan göras är alltså att faktiskt anpassa regelverket till hur gatan ser ut: dvs göra den till en gågata enligt ”normalfallet”. Alltså med fortsatt tillåten cykeltrafik. Alternativet är – och det kanske är mera realistiskt - att göra ett tydligt avskilt fält för cykeltrafik, t ex genom att sänka ner en brett tilltagen cykelbana i förhållande till nuvarande gatunivå. En sådan markering signalerar tydligt för gående att de inte har något där att göra. Fördelen med denna lösning är också att ställer det också till problem för alla dessa bilister som helt olagligt (och ostraffat!) kör och parkerar på gatan.

Fotgängarna det största problemet
Det är ett välkommet medborgarförslag för att det påkallar att någonting måste göras. Men jag kan inte hålla med det som i medborgarförslagets problembeskrivning full ut: det är inte cyklisterna som är problemet. Visst cyklar en del på fotgängarnas område längs gatusidorna, men det är ändå väldigt få i förhållande till alla fotgängare som går där cyklar ska färdas och som också korsar gatan på ett olagligt sätt, dvs utsätter cykeltrafiken för fara.

Unikt för Lund – ingen gågata!
Oavsett vilken lösning som väljs för Fiskaregatan så behöver Lund inte bara en, utan flera gågator. Det är en skandal att Lund som gör anspråk på att vara en miljövänlig stad framstår som unik bland alla svenska och europeiska städer genom att inte ha ens den minsta lilla gatustump som gågata i centrum Det tycks som om flera politiska partier har en stark motvilja mot gågator och gångfartsområden. Men det skulle inte förvåna om initiativ till en bilfriare miljö i stadskärnan snart kommer från det rödgröna styret.

Not: Vid tidpunkten för detta medborgarförslags behandling ska jag återkomma till den nu ganska långa historien om hur en politisk majoritet i Lund säjer nej till gågator.