Svanes förnyelse av Gunnar Stensson

Svaneskolan ska byggas ut till en kombinerad högstadie- och gymnasieskola. Kombinationen ger möjlighet till en viktig förnyelse av det svenska utbildningssystemet, även om integration mellan skolnivåer har prövats tidigare, under delvis andra förutsättningar. Redan de gamla läroverken hade en liknande uppbyggnad med indelningen i realskola och gymnasium och ämneslärare som undervisade i båda skolformerna

Under tretton år arbetade jag som lärare i en kombinerad högstadie- och gymnasieskola, Heleneholmsskolan i Malmö. Vi tog emot eleverna i årskurs 7 och följde deras utveckling under de sex åren fram till studentexamen. Före 1985 var lärare nämligen behöriga både på högstadiet och gymnasiet. Att den förutsättningen för integration försvann är olyckligt.
   Fördelarna var stora. För eleverna innebar skolformen fördjupad ämneskunskap och social utveckling under sex avgörande ungdomsår. Lärarna hade den kännedom om eleverna som är nödvändig för att anpassa pedagogiken efter deras individuella förutsättningar. Betygssättningen kunde ske utifrån omfattande kunskap om varje elevs kvalifikationer. Skolan var dessutom integrerad i närsamhället. Därifrån kom flertalet elever.
   Att vi måste upphöra berodde på regeringsbeslutet att skilja mellan lärarnas högstadie- och gymnasiebehörighet. Beslutet utarmade Heleneholmsskolan. När högstadiedelen försvann måste grundskoleeleverna hänvisas till andra högstadieskolor. 22 lärare tvingades lämna kollegiet och ersattes av nya lärare.

En stor skola ger valfrihet. Det visar den närbelägna Polhemsskolan som har en bredd i sitt utbud som överträffar alla andra gymnasieskolor i Skåne.
   Vår tids utarmning av utbildningssystemet med mängder av små specialiserade friskolor innebär inte bara social segregation utan också en inskränkning av valfriheten. När man gjort sitt i många fall felaktiga val, baserat på missvisande reklam och sociala fördomar, förblir man inspärrad i sin begränsade och begränsande skolmiljö. Den stora gymnasieskolan ger mycket större möjligheter att korrigera det felaktiga valet och ändå stanna kvar i samma skola.
   För lärarkollegiet är den stora skolan intellektuellt och socialt stimulerande, inte minst genom mångfalden av ämnesexperter med skiftande kunskaper och intressen. Det är något helt annat än t.ex. ett it-gymnasiums anhopning av likasinnade nördar inriktade på att tolka samma bruksanvisning.
   Möjligheten att hitta likasinnade kamrater naturligtvis större i en stor gymnasieskola. Gemensamma intressen ger upphov till grupperingar av elever från alla delar av skolan. Det uppstår föreningar inriktade på teater eller astronomi eller någon specialsport eller film eller miljö eller litteratur. Bland 2000 kamrater är det lättare att hitta sina vänner än bland 100. Det stora samhället är alltid sammansatt av många små samhällen.

En viktig invändning mot den tänkta högstadie- och gymnasieskolan är att den ytterligare utarmar utbildningen i grannkommuner som Eslöv och Landskrona. De behöver naturligtvis också stora skolor med många valmöjligheter. Det hade de en gång, men utvecklingen under de senaste åren av ”valfrihet” har inneburit att de förlorat mångfalden. Redan nu tvingas många elever resa till Lund eller Malmö för att få den gymnasieutbildning de behöver. Utarmningen av skolorna innebär också en intellektuell och kulturell utarmning av kommunerna. Den utvecklingen har kanske redan gått så långt att den är utan återvändo.

Kostnaden då? Svaneskolans kombinerade högstadium och gymnasium beräknas kosta 750-850 miljoner att bygga. Det innebär att kostnaden är dubbelt så hög som Lunds kommun trodde den skulle vara. Men ekonomin får inte hindra skolans förnyelse! Nu gäller det att satsa efter ett par decennier av nyliberal utarmning!