Blockaden av Gaza skärps, ingen reagerar av Bertil Egerö

Projektet Ship to Gaza har misslyckats. Fyra försök har gjorts att med båt nå Gaza. Israelisk militär har lärt sig att rutinmässigt kapa båtarna på internationellt vatten, och livet går vidare. Varken FN eller enskilda stater har reagerat med krav på blockad av Israel. Från Obama till Trumpen envisas diplomatin att tala om en tvåstatslösning, något som i praktiken aldrig accepterats av Israel och sedan länge är helt omöjligt att realisera på marken.
   Nu återstår för aktivisterna bakom Ship to Gaza att försöka nå fram till oss svenskar för att öka pressen på en regering som tre år efter erkännandet av Palestina inte tagit något enda steg för att motverka ockupationsmaktens fortsatta annektering av palestinskt land eller kräva att blockaden av Gaza upphör. En buss kommer att resa land och rike runt, med budskap och möten som medel att nå oss i Semestersverige.
   Utställningstexten (se nedan) som ska användas under bussturen ger en konkret bild av situationen idag. Läget är nu helt akut. Texten frågar ”Vad väntar man på ska hända?” – en alltmer berättigad fråga. Den israeliska regeringens politik leder mot en växande mänsklig katastrof. Har den något svar?

---

Ur utställningstexten:
”Den israeliska blockaden av Gaza är nu inne på sitt tionde år. Med en ekonomi i fritt fall har de ständiga militära konfrontationerna gjort läget än värre. Enligt Världsbanken hade det senaste storskaliga angreppet mot Gaza sommaren 2014 en förödande effekt.
   Uppskattningsvis 460 miljoner dollar (nära 4 miljarder kronor) har helt enkelt försvunnit ur ekonomin, och inkomsten per person har minskat med 15%. Den öppna arbetslösheten ligger på 43% (ungdomar 60%), den sannolikt högsta i världen. Exporten har i stort sett upphört och tillverkningssektorn minskat med 60%. Omkring 80% av familjerna är beroende av någon slags ekonomiskt stöd, och 39% klassas som fattiga. Av det utlovade internationella stödet till Gaza har hittills bara en fjärdedel utbetalats.
   Mänskligt är katastrofen enorm. Människor lever fortfarande i ruiner av raserade hus som inte kan byggas upp, barnen går i skift i skadade skolor, elektricitet och vattenförsörjning fungerar bara delvis och människor lider av bristtillstånd och sjukdomar till följd av ohälsosam och förgiftad miljö, brist på varor och nödvändiga mediciner. Enligt FN kan Gaza i stort sett komma att bli obeboeligt omkring år 2020. Till detta kommer de psykologiska effekterna av att leva inspärrad, ökat våld och motsättningar inom familjerna, flykt till religiös fanatism, ständig oro för nya militära angrepp.
   Två sektorer som drabbats hårt i Gaza är fiske och jordbruk. Israel har de senaste åren godtyckligt flyttat gränsen för palestiniernas fiskezon till mellan 3 och 6 sjömil (mot tidigare avtalade 20 sjömil), anfaller fiskebåtar, skadar och ibland dödar fiskare och konfiskerar och förstör båtar och redskap. Fisket, en av Gazas viktigaste inkomstkällor, har minskat dramatiskt och palestinierna är idag avstängda från 85% av sina tidigare fiskeområden.
   Likaså har Israel ensidigt deklarerat en 1,5 kilometer bred zon utefter gränsen som ”buffertzon” där ingen kan vistas utan att riskera att bli skjuten. Området omfattar totalt 17% av Gazas yta och 35% av den odlingsbara jorden. Tillsammans med förstörda jordar på grund av inträngande saltvatten, sönderbombade växthus och ödelagd förädlingsindustri bidrar detta till att Gaza idag är beroende av omfattande livsmedelshjälp.
   På den israeliska sidan leder raketbeskjutningar från militanta palestinska grupper till en ständig osäkerhet i samhällena nära gränsen mot Gaza. Därtill kommer omfattande miljöproblem. Den ständiga elektricitetskrisen i Gaza – orsakad av att Israel bombat och delvis förstört områdets enda kraftverk – leder till att vatten inte kan produceras och avloppsvatten inte renas. Nästan allt vatten i Gaza är otjänligt att dricka, och förorenat vatten tränger också in i de närliggande israeliska vattenreservoarerna. Någon handel eller utbyte av tjänster över gränsen är inte möjlig. Situationen är således en där alla sidor i konflikten i slutändan är förlorare.
   I december 2016 genomförde cancersjuka kvinnor i Gaza en protest mot den nuvarande situationen som hindrar svårt sjuka människor i Gaza att få den vård de behöver för att överleva. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har andelen beviljade tillstånd att lämna Gaza för vård i Israel eller på det palestinska Västbanken sjunkit från 92,5% år 2012 till 44% i oktober 2016.
   Minskningen av beviljade utresetillstånd för medicinsk behandling är ett led i en allmän skärpning av blockaden från de israeliska myndigheternas sida. Allt färre tillåts således lämna Gaza, också för att resa till andra palestinska områden. Importen av inte minst läkemedel stryps, och enligt läkare på sjukhusen har medicinbristen inte varit så här svår på många år. Förlorarna är främst svårt sjuka människor, inte minst cancersjuka barn, som nu inte får den behandling de behöver. Från Sveriges feministiska regering hörs dock ingenting när de svagaste i det instängda Gaza drabbas av denna medvetna ondska.
 

 

Den israeliska blockaden av Gaza innebär att närmare 2 miljoner människor lever i vad som bäst kan liknas vid ett gigantiskt utomhusfängelse, utan möjlighet att resa fritt, utbilda sig, idrotta eller erhålla den vård de behöver. Olika FN-organ, internationella hjälporganisationer, människorättsgrupper och regeringar i en rad länder har upprepade gånger krävt att blockaden avbryts. Ändå tillåts den fortsätta. Vad väntar man på skall hända?
   Blockaden av Gaza är en form av kollektiv bestraffning av civila, och utgör ett brott mot mänskligheten och gällande internationell rätt. Miljön i Gaza är kraftigt förorenad, ohälsosam och nästan allt vatten odrickbart. Människor, inte minst barn, drabbas av onödiga och enkla sjukdomar som här kan bli dödliga. Enligt FN kan Gaza, om ingenting görs, i praktiken vara obeboeligt inom några få år. Situationen hotar att bli alltmer explosiv vilket kommer att drabba alla som bor i området – även israeler. Sveriges regering, i nuläget medlem av FN:s säkerhetsråd, måste ta initiativ till att blockaden snarast upphör. Det finns absolut ingen tid att förlora.”