Kapitalismen kontra klimatet av Gunnar Stensson

Vart vi än vänder blicken möts vi av kalvande glaciärer, jordar som blåser ut i oceanerna, regnskogar som skingras för våra ögon, arter som upphör att existera, en atmosfär som obevekligen fylls av växthusgaser och alstrar temperaturer som får biologiska processer att skena. Och nästan hela orsaken ligger i människornas egna handlingar. Så att den geografi, som vi ser rämna och vars prognostiserade framtida dramatik vi kan följa på våra grafiskt alltmer avancerade skärmar dessutom tycks vara, och faktiskt är, vårt eget verk utan att vi haft någon som helst avsikt att försätta jorden i detta hypertillstånd. (Sverker Sörlin. Antropocen.)
   Hur reagerar världens mäktiga och rika på denna utveckling?
   Naomi Klein ger svaret i sin klimatbok Detta förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet:

Överallt pågår en fullständigt laglig och av regeringar oftast välkomnad, rent av subventionerad uppforsling av fossila bränslen ur marken i USA:s frackingområden, i Sydamerikas högländer, i Arktis, i oljesandsfälten i Alberta, i Grekland, i Nigerias oljedelta, på Indiens nya kolfält.
   Trumps USA leder marschen mot undergången.
   Vi vet att mänskligheten måste minska sina koloxidutsläpp nästan till noll och vi ser samma mänsklighet låta full frihet råda för både produktion och konsumtion av koloxid-utsläppande ämnen.  
   Oljebolagen finansierar. De finansierar också de rena klimatförnekarna.
   Exxonchefen Rex Miller är USA:s utrikesminister.
   Vattenkraft fick fri lejd att jobba med kol i Tyskland.

I botten ligger den föråldrade ideologi som kallas ”nyliberalism”, trots att idéerna är 250 år och bygger på iakttagelser av medeltida torghandel. Adam Smith publicerade dem i Nationernas välstånd 1776. De kom att bli budord i kapitalismens bibel.
 – Handla i ditt eget intresse!
 – Maximera din egen vinning!
 – Tänk inte på ansvar!
   Allt ska ändå ordna sig, som om det styrdes av en osynlig hand.
   På den ideologin bygger den svenska lagstiftningen om aktiebolag. Vi ser effekterna av deras verksamhet på skolområdet.
   Milton Friedman proklamerade nyliberalismen på 1970-talet och Pinochet gav honom möjlighet att tillämpa den. Då drabbades Chile. Nu hotar nyliberalismen jorden och mänsklighetens framtid.
   I Antropocen skriver Sverker Sörlin: Den populistiska resursförödande politiken är inte bara en enskild nationell angelägenhet för världens skologiska skurkstater med USA och Ryssland i spetsen. Den angår oss alla, för den förstör det vi alla äger tillsammans.