Kalhygge i S:t Lars parken? Nej, trädinventering av Gunnar Stensson

Den senaste veckan har flera upprörda personer kontaktat mig och uttryckt farhågor för att Hemsö planerar att göra ett kalhygge av bokskogen längs Malmövägen från Höje å och ända upp till det gamla vattentornet.
   Härom dagen gick jag sträckan själv. Man kan aldrig vara säker. Det finns ju förslag från Trafikverket om breddning av Malmövägen.
   De hundraåriga bokarnas höga grå stammar var alla markerade med en blodröd fläck, men det är inte ett tecken på förestående förintelse utan bevis på kommunens omsorg. Kanske där finns fler tusenårsträd.
   Under dem vandrade Carl Fredrik Hill och Eric Hermelin för hundra år sedan och fortfarande springer och promenerar hundratals lundabor med barnvagnar, barn och hundar där, avskärmade från Malmövägens larm av vårens skira grönska, sommarens glänsande lövverk och den praktfulla höstens fest i gult och rött.
   Jag räknade till 97 markerade träd, men de är säkert fler. Uppe i de höga kronorna hade duvor, skator och råkor börjat reda sina bon. Ett par fasaner kilade snabbt undan. En uppmärksam harpalt satt orörlig, beredd till omedelbar flykt. I en ensam björk prövade en koltrast sin vårmelodi.
   I natt föll snön och i morse gick jag samma väg igen, fast åt andra hållet. Allt var tyst. Bara några spår visade att där fanns liv. Jag råkade träffa en kommunal tjänsteman vid Vattenverket. Vi talade om trädinventeringen och han försäkrade att kommunen vill bevara och förbättra St Larsparken.
   Jag påpekade att befolkningen är vaksam och har tusen ögon.