Det finns tre frågor som inte får
komma borta i alla detaljernas tyranni i valkampen: miljöfrågorna,
ojämlikheten och flyktingfrågan.
Saknar våra politiker insikt om vad de kan och måste förändra? De tycks vara mer upptagna av det som de tror inte kan förändras. De är alltså vi, de som ska rösta, som måste mana fram insikterna.
Flyktingfrågan är konstigt nog dem minst komplicerade av dessa. Vårt invandringsstopp får inte bli permanent. Så fort vi kan visa att vi klarar att integrera de flyktingar som nu kommit kan vi låta den internationella asylrätten gälla igen. Det handlar om våra resurser och vilja till barmhärtighet.
Under tiden kan vi satsa mera på humanitära insatser i flyktingarnas närområde. Det är inte kontroversiellt alls.
På sikt behöver vi alla invandrare vi kan få i ett ordnat mottagande. Snart är vi alla äldre och utan friskt nytt blod sitter vi snart i äldrehus vaktade av robotar. Man behöver inte vara synsk för att förstå att Sverige och Tyskland kommer att bli det bäst utvecklade samhällena i Europa, bara vi klarar opinionen och håller främlingsrädslan stången.
Vi kan bidra till en bättre lösning för de andra länderna i EU. Arbetarrörelsen måste återta den solidariska mittfåran i svensk politik. Vi ska värna om landvinningarna för välfärdssystemen, bygga ut dem. Det är ingen brist på pengar i statskassan.
Ojämlikheten: Den har ökat starkt under de senaste 40 åren. Främst är det toppen, eliten, miljardärerna, som har kapat åt sig en allt större del av de samlade inkomsterna. Mekanismen för detta består av lika delar finanskapital och datakraft: Lätt att låna och lätt att räkna ut köp/säljlägen. En tumregel: när vanligt folk börjar köpa vissa aktier är det dags att sälja. Det hela är så gott som riskfritt. Om bankerna går omkull i en bubbla så får vanliga löntagare lösa problemet.
På detta sätt har Gini-index ökat från som lägst 0.23 på 1970-talet till ca 0.35 i nuläget (där 0.0 innebär total jämlikhet och 1.0 är total ojämlikhet, dvs. en person har alla inkomsterna). Kampen måste handla om att beskatta dessa övervinster och jämna ut inkomsterna. Det är så nära vi kan komma klasskampen i dagens värld. Det verkar självaste Bill Gates hålla med om.
I andra ändan har vi dagens verkliga underklass: arbetslösa, svart anställda, felutbildade invandrare, lågavlönade ensamma mammor med barn, missbrukare och andra som kan kallas ”utslagna” ur vårt samhälle och lever på smulorna. Här hjälper inga vanliga klasskampsparoller. Vår barmhärtighet måste lysa igenom i vardagen. Politiskt måste skola, fritids, sjukvård osv genomsyras av en inkluderande politik. Den gode herdens hand.
Saknar våra politiker insikt om vad de kan och måste förändra? De tycks vara mer upptagna av det som de tror inte kan förändras. De är alltså vi, de som ska rösta, som måste mana fram insikterna.
Flyktingfrågan är konstigt nog dem minst komplicerade av dessa. Vårt invandringsstopp får inte bli permanent. Så fort vi kan visa att vi klarar att integrera de flyktingar som nu kommit kan vi låta den internationella asylrätten gälla igen. Det handlar om våra resurser och vilja till barmhärtighet.
Under tiden kan vi satsa mera på humanitära insatser i flyktingarnas närområde. Det är inte kontroversiellt alls.
På sikt behöver vi alla invandrare vi kan få i ett ordnat mottagande. Snart är vi alla äldre och utan friskt nytt blod sitter vi snart i äldrehus vaktade av robotar. Man behöver inte vara synsk för att förstå att Sverige och Tyskland kommer att bli det bäst utvecklade samhällena i Europa, bara vi klarar opinionen och håller främlingsrädslan stången.
Vi kan bidra till en bättre lösning för de andra länderna i EU. Arbetarrörelsen måste återta den solidariska mittfåran i svensk politik. Vi ska värna om landvinningarna för välfärdssystemen, bygga ut dem. Det är ingen brist på pengar i statskassan.
Ojämlikheten: Den har ökat starkt under de senaste 40 åren. Främst är det toppen, eliten, miljardärerna, som har kapat åt sig en allt större del av de samlade inkomsterna. Mekanismen för detta består av lika delar finanskapital och datakraft: Lätt att låna och lätt att räkna ut köp/säljlägen. En tumregel: när vanligt folk börjar köpa vissa aktier är det dags att sälja. Det hela är så gott som riskfritt. Om bankerna går omkull i en bubbla så får vanliga löntagare lösa problemet.
På detta sätt har Gini-index ökat från som lägst 0.23 på 1970-talet till ca 0.35 i nuläget (där 0.0 innebär total jämlikhet och 1.0 är total ojämlikhet, dvs. en person har alla inkomsterna). Kampen måste handla om att beskatta dessa övervinster och jämna ut inkomsterna. Det är så nära vi kan komma klasskampen i dagens värld. Det verkar självaste Bill Gates hålla med om.
I andra ändan har vi dagens verkliga underklass: arbetslösa, svart anställda, felutbildade invandrare, lågavlönade ensamma mammor med barn, missbrukare och andra som kan kallas ”utslagna” ur vårt samhälle och lever på smulorna. Här hjälper inga vanliga klasskampsparoller. Vår barmhärtighet måste lysa igenom i vardagen. Politiskt måste skola, fritids, sjukvård osv genomsyras av en inkluderande politik. Den gode herdens hand.
Men hur förmår vi varandra till dessa livsviktiga
insatser. Jag tror att grunden är insikten om att de flesta av oss har
det materiellt ganska väl ställt. Även hantverkare som små
egenföretagare, som identifierar sig med arbetarklassen, kan tjäna lika
mycket pengar som läkare och ingenjörer! Frivilliga gåvor ökar år från
år. Det handlar om sammanhållning och solidaritet, medborgarskapet
helt enkelt och vilket slag samhälle vi vill leva i.
Miljöfrågorna: industrikapitalism och slit-och-slängkultur baserat på fossila energikällor är nu de mekanismer vi alla lyder under. Lägg därtill en kemisk nedsmutsning och förgiftning av hav, luft och jord.
Hur kommer vi ur denna situation, som alla utom klimatförnekarna håller med. Hur bryter vi ”annanismens” grepp om oss? Att det är någon annans fel, att det inte spela någon roll att jag slutar köra bil eller kör med el-bil eller med etanol (gjord på trä), om inte de andra gör det (det offentligas tragedi!).
Våra liv är genomdränkta av konsumtionens, livsstilens och estetikens kommersiella meningssammanhang. Säg det på TV eller i tidningarna som inte innehåller reklam. Även nyhetsreportagen bär ofta reklamen i sig.
Det behövs att ett slags modernt uppvaknande går över landet. Miljörörelsen måste befrias från den praktiska politiken i detta läge, förkunna ren naturkunskap och livstils-filosofi. Organisera oss för handling. Lärare, ledare, präster och terapeuter måste väva in det i sina fest- och vardagsbudskap.
Det handlar inte om pragmatism utan om ”omvändelse”. Det måste bli inne att leva enklare, inte asketiskt men frugalt, sparsamt med det materiella. Våra barn måste lära sig det genom en påhittig och glad samvaro i familjen, i skolan, på fritids …
Det är inte alls så svårt som man kan tro: Mindre köttmängder färre dagar i veckan. 100 gram per person av rent kött eller fiskfilé åt gången. Grönt och frukt. Låta bilen stå för vardagsärenden med buss eller cykel. Sluta flyga inom landet och regionen (eftersom inte SJ säljer utladsbiljetter så får man t ex köpa dem via Kalmar Resebyrå med dess utmärkta service.) Sluta flyga till solen, den kommer ju till oss ändå i april.
Vi står på tröskeln till en fossilfri energianvändning. Handlingen är budskapet som när som helst kan utlösa en brytpunkt! Nya utsläpsregler – inga dieselbilar nästa år. Inga bensinbilar om några år. Folk kommer att acceptera det. Bara de vet att det är rätt och att det gäller för alla.
Miljöfrågorna: industrikapitalism och slit-och-slängkultur baserat på fossila energikällor är nu de mekanismer vi alla lyder under. Lägg därtill en kemisk nedsmutsning och förgiftning av hav, luft och jord.
Hur kommer vi ur denna situation, som alla utom klimatförnekarna håller med. Hur bryter vi ”annanismens” grepp om oss? Att det är någon annans fel, att det inte spela någon roll att jag slutar köra bil eller kör med el-bil eller med etanol (gjord på trä), om inte de andra gör det (det offentligas tragedi!).
Våra liv är genomdränkta av konsumtionens, livsstilens och estetikens kommersiella meningssammanhang. Säg det på TV eller i tidningarna som inte innehåller reklam. Även nyhetsreportagen bär ofta reklamen i sig.
Det behövs att ett slags modernt uppvaknande går över landet. Miljörörelsen måste befrias från den praktiska politiken i detta läge, förkunna ren naturkunskap och livstils-filosofi. Organisera oss för handling. Lärare, ledare, präster och terapeuter måste väva in det i sina fest- och vardagsbudskap.
Det handlar inte om pragmatism utan om ”omvändelse”. Det måste bli inne att leva enklare, inte asketiskt men frugalt, sparsamt med det materiella. Våra barn måste lära sig det genom en påhittig och glad samvaro i familjen, i skolan, på fritids …
Det är inte alls så svårt som man kan tro: Mindre köttmängder färre dagar i veckan. 100 gram per person av rent kött eller fiskfilé åt gången. Grönt och frukt. Låta bilen stå för vardagsärenden med buss eller cykel. Sluta flyga inom landet och regionen (eftersom inte SJ säljer utladsbiljetter så får man t ex köpa dem via Kalmar Resebyrå med dess utmärkta service.) Sluta flyga till solen, den kommer ju till oss ändå i april.
Vi står på tröskeln till en fossilfri energianvändning. Handlingen är budskapet som när som helst kan utlösa en brytpunkt! Nya utsläpsregler – inga dieselbilar nästa år. Inga bensinbilar om några år. Folk kommer att acceptera det. Bara de vet att det är rätt och att det gäller för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar