2018-03-08

Tankar den 8 mars av Catarina Brown


Nöden i Lund, teckning av Axel Nelson.
 

I dag är mitt flöde fullt av kvinnor. Och då tänker jag på de kvinnor jag för några år sedan gjorde ett forskningsarbete om, kvinnor som arbetade i olika industrier i Lund kring förra sekelskiftet. På de ca 30 kvinnor vars liv jag spårade genom kyrkböckerna, hur ytterst sköra deras liv var, hur nära fattigdom och misär de levde, och hur flera av dem föll över den kanten. Alla barnen de födde, inom- och utomäktenskapliga, en del dog, en del måste lämnas bort, till fattiggården, barnhem eller utackorderas. Hur utan fast punkt de levde, flytt från ort till ort, adress till adress, arbete till arbete. Bristen på lantbruksarbete var akut, unga människor från landsbygden strömmade in till städerna och arbetstillfällen i fabrikerna där. Men en ung pojke kunde börja som lärling och arbeta sig upp till yrkesarbetare. Den möjligheten hade inte de unga flickorna. De var fast i lågt betalda rutinarbeten livet ut.

Dessa kvinnor syns inte i historien, de enda skriftliga spåren efter dem finns i kyrkböckerna. Deras liv var ofta hårt och svårt, att några av dem orkade att också kämpa för att skapa bättre villkor för sig själva, sina medsystrar och sina efterlevande är beundransvärt.
   En av de första svenska fackföreningarna bildades av handskarbeterskor i Lund, men det finns inga skriftliga dokument efter den. 1902 bildades Kvinnornas fackförbund i Stockholm. Män i fackföreningsrörelsen saboterade systematiskt kvinnors organisering, i stället för att se kvinnor som medkämpar valde man att se dem som konkurrenter. I stället för att kämpa för bättre villkor för alla arbetare, valde man att kämpa endast för männens villkor och för att utesluta kvinnor från arbetsplatsen. Ett val som varit helt avgörande för kvinnors arbete och villkor i arbetsliv och samhälle.

Inga kommentarer: