Den 25 november inföll den
Internationella Dagen för Avskaffande av Våld mot Kvinnor. Denna dag,
instiftad av FN 1999, syftar till att uppmärksamma och motarbeta det
våld mot kvinnor som fortfarande är en realitet i vår värld.
#MeToo-kampanjen har satt fokus på sexuellt våld mot kvinnor i olika
västländer, inklusive Sverige. Intresset för kvinnovåld i andra delar
av världen är däremot mindre. Och vad gäller de palestinska kvinnor,
som lever i fattigdom under ockupation och patriarkalt förtryck, är
intresset i stort sett - obefintligt.
På det ockuperade Västbanken hindras kvinnor genom murar, stängsel och militärposteringar att odla jorden, komma till sina arbetsplatser och få den sjukvård man behöver. Kvinnor utsätts för stenkastning av israeliska olagliga så kallade bosättare, när de följer sina barn till skolan. En palestinsk kvinna under ockupation har ett ungefär tio år kortare liv än sin israeliska motsvarighet några mil bort, och osäkra förlossningar gör att mödradödligheten är tio gånger så hög som bland israeliska kvinnor. I Gaza har minst 187 kvinnor skadats av skarp eldgivning av israelisk militär när de demonstrerat mot avspärrning och fattigdom. Cancersjuka kvinnor har protesterat mot att genom utreseförbud berövas den behandling de behöver utanför Gaza – i praktiken en dödsdom utfärdad mot oskyldiga av den israeliska regimen.
Till detta kommer, inte minst i det utarmade Gaza, även ett patriarkalt förtryck som varken Hamas eller den Palestinska myndigheten lyckats komma till rätta med. Försämrade levnadsförhållanden, med usel ekonomi , extremt hög arbetslöshet och ett ständigt närvarande yttre hot, bidrar till våld och psykisk ohälsa inom familjerna. I en miljö med starka inslag av hopplöshet och bristande framtidstro är det lätt för alla sorters extremism och reaktionära värderingar att få fäste. Kvinnor mördas då av olika anledningar. Under innevarande år har hittills 12 kvinnomord dokumenterats – flera kopplade till så kallat hedersrelaterat våld. Sannolikt finns också ett inte obetydligt mörkertal.
Det måste betonas att situationen i Palestina inte beror på någon slags naturkatastrof eller allmän brist på utveckling, utan är en direkt följd av en politik med syftet att beröva det palestinska folket både land och identitet, sprida en undergångsstämning och på sikt eliminera palestinierna som folkgrupp med normala mänskliga rättigheter. En politik som har tyst godkännande av vårt lands så kallat feministiska politiker, som inte lyft ett finger för de palestinska kvinnorna, och som med handelsavtal och allsköns samarbeten med Israel inom idrott, kultur och forskning, fortsätter att belöna ockupationen och förtrycket.
På det ockuperade Västbanken hindras kvinnor genom murar, stängsel och militärposteringar att odla jorden, komma till sina arbetsplatser och få den sjukvård man behöver. Kvinnor utsätts för stenkastning av israeliska olagliga så kallade bosättare, när de följer sina barn till skolan. En palestinsk kvinna under ockupation har ett ungefär tio år kortare liv än sin israeliska motsvarighet några mil bort, och osäkra förlossningar gör att mödradödligheten är tio gånger så hög som bland israeliska kvinnor. I Gaza har minst 187 kvinnor skadats av skarp eldgivning av israelisk militär när de demonstrerat mot avspärrning och fattigdom. Cancersjuka kvinnor har protesterat mot att genom utreseförbud berövas den behandling de behöver utanför Gaza – i praktiken en dödsdom utfärdad mot oskyldiga av den israeliska regimen.
Till detta kommer, inte minst i det utarmade Gaza, även ett patriarkalt förtryck som varken Hamas eller den Palestinska myndigheten lyckats komma till rätta med. Försämrade levnadsförhållanden, med usel ekonomi , extremt hög arbetslöshet och ett ständigt närvarande yttre hot, bidrar till våld och psykisk ohälsa inom familjerna. I en miljö med starka inslag av hopplöshet och bristande framtidstro är det lätt för alla sorters extremism och reaktionära värderingar att få fäste. Kvinnor mördas då av olika anledningar. Under innevarande år har hittills 12 kvinnomord dokumenterats – flera kopplade till så kallat hedersrelaterat våld. Sannolikt finns också ett inte obetydligt mörkertal.
Det måste betonas att situationen i Palestina inte beror på någon slags naturkatastrof eller allmän brist på utveckling, utan är en direkt följd av en politik med syftet att beröva det palestinska folket både land och identitet, sprida en undergångsstämning och på sikt eliminera palestinierna som folkgrupp med normala mänskliga rättigheter. En politik som har tyst godkännande av vårt lands så kallat feministiska politiker, som inte lyft ett finger för de palestinska kvinnorna, och som med handelsavtal och allsköns samarbeten med Israel inom idrott, kultur och forskning, fortsätter att belöna ockupationen och förtrycket.
Det här måste få ett slut! Den 29 november är FN-dagen för solidaritet med det palestinska folket. Denna dag, tillsammans med den kampanj mot kvinnovåld som pågår fram till den 10 december, ger anledning för oss alla att skänka en tanke till Palestinas kvinnor. Att göra vad vi kan för att få stopp på blockaden av Gaza och ockupationen av Palestina som helhet, att förmå Israel att dra hem alla bosättare och militärer och erkänna Palestinas, och dess kvinnors, rätt att existera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar