Jag ser ett löv... av Karin S.

Jag ser ett löv
på en gren
Det ser så ensamt och
övergivet ut.
Snart faller det
och lägger sig på marken
blir tillplattat av fötter.
Ge inte upp, säger jag,
du kommer igen
som ett grönt strå.
Vi är många som blivit
tillplattade och som
kommit igen.

Friday for Future alla fredagar

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Tryggare villkor för kolonier och odlingslotter av Gunnar Stensson

När Klostergårdens byalag i sitt uttalande om den fördjupade översiktsplanen förordade alternativ 1 eftersom det garanterar skydd för naturen intill dammarna och Höje å samtidigt som det innebär en betydligt större grönyta än alternativ 2, så skedde det i förvissningen att koloniavtalen även i fortsättningen skall vara tio år långa, vilket Tekniska nämndens majoritet beslöt vid senaste nämndmöte.
   Nu vill kommunalrådet Börje Hed, FNL, ompröva beslutet. Han tycker att beslutet låser de kolonilotter som finns för väldigt lång tid framåt.
   Karin Svensson Smith, MP, svarar: ”Vi är mycket väl medvetna om att översiktsplanen medger bebyggelse. Det var ett av motiven till att vi tycker att de som har kolonier och odlingslotter ska ha tryggare villkor och inte behöva vara oroliga för att kommunen får för sig att flytta och bygga på kolonierna på dem.
   Nu gäller det för majoriteten att hålla fast vid solidariteten med odlarna och miljön!
   Tidsramarna för utbyggnaden av Källby kan komma att behöva utvidgas också när det gäller Källby reningsverk. Det planerade Sjölundaverket måste byggas färdigt innan den avloppsledning som ska byggas från Lund kan tas i bruk. Kommunfullmäktige i Malmö har ännu inte godkänt tunnelplanerna i Malmö.
   Under tiden kan Lunds kommun riva stängslen kring Södra Företagsområdet, som en gång skänktes illegalt till Åkerlund och Rausing, och börja bygga där. Det kan nog ta tio år eller mer innan det blir klart.

Reservation: Ärende 6. Remiss. Förutsättningar för upphandling av specialiserad palliativ vård

Frågan om privatisering av specialiserad palliativ vård inom Region Skåne har behandlats i regionens Primärvårdsnämnd där man beslutat att gå vidare med frågan och begära in anbud.
Vänsterpartiets reservation mot beslutet återges nedan. Den som vill fördjupa sig i ärendet kan läsa mer på Regionens sida om primärvårdsnämndens sammanträden.

---

Primärvårdsnämndens sammanträde 2019-10-24

Vänsterpartiet reserverar sig mot beslutet i ärende 6 med hänvisning till eget yrkande på yttrande och utifrån följande grunder:
 • En upphandling av den specialiserade vården är direkt oönskad av personalen inom verksamheten. Ett genomförande mot deras uttryckliga vilja skadar tilliten mellan anställda och Region då man varken visar på lyhördhet, tillit till deras kompetens att bedöma naturen av sitt eget arbete eller möjlighet att påverka detsamma;
 • Sönderslagen vårdkedja. Den specialiserade palliativa vården samverkar intimt med många olika delar av vården. Denna vårdkedja slås sönder om en upphandling genomförs. Konsultverksamhet, samverkan och samarbete försvåras betänkligt. Det vill inte vi riskera;
 • Kortsiktig driftsform. När upphandlingstiden löper ut behöver verksamheten genomgå förnyad upphandling och eventuella byten av ledning. Med verksamheten i egen regi kan Regionen fortsätta utveckla en långsiktigt stabil verksamhet för både personal och patienter;
 • Det finns andra lösningar för de fyra platserna i Trelleborg. Vid tidigare försök till öppning fanns exempelvis personal att anställa. Regional drift är möjlig om politiken tar ansvar;
 • Genomförd utredning pekar på att palliativ vård är direkt olämplig för upphandling. Den utredning alliansstyret själva har gjort lyfter fram flera avgörande skäl för att inte upphandla, det borde Alliansen lyssna till. Att så enkelt bortse från den tunga kritik som ryms i utredningens är direkt oansvarigt.

Ängelholm 2019-10-24
För Vänsterpartiet i Region Skåne
Saima Jönsson Fahoum

Nyliberalism orsakar störst nedsmutsning och är det största hindret för klimatpolitiken

Att helt enkelt skylla på kapitalismen räcker inte. Det är absolut sant att den globala jakten efter ständig tillväxt och profit står i absolut motsats till imperativet om en snabb övergång från fossila energikällor Det är absolut sant att eftergifterna för den tygellösa form av kapitalism som kallas nyliberalism är det som bidragit mest till de senaste decenniernas förödande globala utsläppsökning och samtidigt det som utgjort det enskilt största hindret för en vetenskapsbaserad klimatpolitik sedan regeringarna började mötas för att tala (och tala och tala) om att minska utsläppen.

Så låt oss summera. För att klara klimatförändringarna måste vi bryta varenda regel i den fria marknadens regelbok och vi måste göra det så snart som möjligt. Vi måste återuppbygga den offentliga sektorn, förstat-liga privatiseringarna, omlokalisera stora delar av ekonomierna, rulla tillbaka överkonsumtio-nen, återgå till långtids-planering, strängt reglera och beskatta företagen, kanske nationalisera några av dem, skära ner försvarskostnaderna och erkänna vår skuld till den globala södern. Naturligtvis finns det inte ett hopp i helvete att detta kommer att hända, om det inte åtföljs av en massiv, brett baserad ansträngning att radikalt minska storföretagens inflytande över den politiska processen. Kort sagt, den nödvändiga klimatförändringen stärker vartenda ett av de redan formulerade progressiva kraven och binder dem samman till en sammanhängande agenda, grundad på ett klart vetenskapligt imperativ.
   Klimatförändringen spränger hela det ideologiska underlag som vår tids konservatism vilar på.
   Det finns helt enkelt ingen möjlighet att anpassa ett trossystem som misstänkliggör kollektiv handling och dyrkar total marknadsfrihet till en klimatkris som kräver kollektivt agerande i aldrig tidigare skådad skala och ett dramatiskt tyglande av de marknadskrafter som har skapat och fördjupat den.
Naomi Klein, On Fire. The burning case for a Green New Deal.

Vill du veta mer om världen? av Göran Persson

VB har flera skribenter med djupa kunskaper om vad som händer på olika ställen i världen. Det är utmärkt men det finns så mycket mer att veta. En nästan oändlig mängd information står att finna på nätet men var hittar man ingångarna? Var kan man enkelt få inspiration om vad man kan läsa vidare om.
   Det finns många sådana ställen, ett av dom jag följer regelbundet är OmVärlden, ett nätmagasin som ägs av SIDA. Men som man skriver på sidan: ”För innehållet i artiklarna svarar ansvarig utgivare och respektive journalist och skribent. De åsikter som framförs ska inte ses som Sidas eller Sveriges officiella ståndpunkter”. Där får man ofta tips om intressanta frågor att gå vidare med. Man har en nyhetssida, man publicerat längre intervjuer, gör reportage och skriver om kultur mm.

Några exempel från sidan just nu:
Nyheter: WWF bekämpar tjuvjakt med artificiell intelligens
Intervju: #Metoo växer i Etiopien: ”Vi kunde rädda henne genom sociala medier”
Kultur: Tjejbanden som krossar stereotyper i Argentina
Opinion: Protesterna i Chile – början på något nytt? Av David Isaksson
Reportage: #Metoo i Sydafrika:”Det pågår ett krig mot kvinnorna”
Detta är de exempel som jag klickade vidare på först men det finns mycket mer. I morgon skall jag läsa och titta vidare på; ”Afghanistans första skidåkare visar ny bild av landet”
   Man gör dessutom ett podd-avsnitt varannan vecka som man kan lyssna på. För att inte glömma att titta in på sidan så kan man prenumerera på ett nyhetsbrev.

Morgonpusslet med nyhetsskärvorna av Gunnar Stensson

Sitter och ser ut över gården. Det är tänt i tre, fyra fönster. 25 oktober. Himlen är svart. Bläddrar i Sydsvenskan. Snart kommer kylan!! Shoes and drags. Arktiska bakterier frossar i värmen. Arktis släpper ut mer koldioxid under vintern än vad växtligheten tar upp under sommaren. Enligt IPPC:s mellanscenario förväntas de arktiska koldioxidutsläppen öka 17 procent till år 2100 – och med 41 procent om inget görs för att minska uppvärmningen. Nätläkare avlastar inte vården i Skåne. Löftet om likvärdig välfärd blir inte omodernt. I Salem ska lärarna bli färre och vissa barn får sin skolskjuts indragen. I Lund (jaha) fattades beslut om mindre städning och klädtvätt. Kaffet börjar svalna. Kraftigt ras för godkända betyg i sexan. Lärarnas riksförbund vill att staten ska ta större ansvar. Det är skillnad mellan skolor, mellan olika delar av landet, mellan elevgrupper. Sölvesborgs kulturchef slutar. Menskonst. Näsan rinner. Är jag förkyld? 39 kineser ihjälfrusna i lastbilskontainer. Dover-Calais. På 30-talet stängde alla länder gränsen för judar. Nu stängs gränser för att alla utom vita rika. Eko-fascism. Det börjar ljusna. Två figurer står på Socionomhusets tak. Vimpeln viftar. Det blåser.

Sitter och ser ut över gården. Det är tänt i tre, fyra fönster. 26 oktober. Himlen är svart. Tar upp Sydsvenskan på dörrmattan. Världens rikaste personer. 10 stycken. De tjänar tillsammans 7 eller 800 miljarder. Dollar. Forbes. Tidskriften som dömde ut Trump som affärsman för tre år sen. Heidi Avellan skriver om de 39 ihjälfrusna kineserna i kylcontainern. ”Så länge orättvisorna är himmelsskriande kommer människor söka lyckan på andra sidan Medelhavet, Engelska kanalen och Rio Grande, på andra sidan berget, staketet och muren.” Fryser. Tar en klunk kaffe. Det börjar svalna. IS-sektens virtuella kalifat växer snabbt. Nazistdemonstration var inte hets mot folkgrupp. Fredagskväll högtid för näthatet. Svårbedömt läge för asylprognos. Erdogan och kurderna. 2014 tog vi emot omkring 15 procent av alla asylsökande i Europa. Idag är det 3 procent. Pillersvinn granskas. Apotekstjänst kom med lägsta budet. Tusentals patienter drabbas. Så funkar den ansvarsbefriade marknaden. Pillren kan väl också säljas. Cecilia Versteeg, KD. Styrelseordförande. Slavhandeln nästan omöjlig att stoppa. Många av de varor vi konsumerar i väst är tillverkade av arbetare som inte kan resa fritt. Arbetare som betalas med låga löner. Jag känner ju en syrisk familj som var tvungen att resa från Damaskus till Khartoum och bo där ett halvår för att få visum till Sverige. Khartoum, Jag var i stan för 37 år sen. Nu är kaffet slut. Balkan vänder sig mot Ryssland. Eurasiatiska unionen. Ryskt projekt. Serbien skriver frihandelsavtal. Norsk oljefond har slagit nytt rekord. 10 000 miljarder norska kronor. Vad blir det i dollar? 1000 miljarder? Greta Thunberg ger namn åt blind minibagge. Det börjar ljusna ute. Jörgen Fogelqvists Singlande slant färglös i dimman. Krona eller klave. I morgon börjar vintertid.

Sitter och ser ut över gården. Det är tänt i tre, fyra fönster. Himlen är svart. 27 oktober... Jag ställer om klockan.

Finanskapitalet, bostäder och offentliga fastigheter av Ann Schlyter

Trailer

I fredags visade Kino filmen PUSH, följt av en diskussion med filmens skapare Fredrik Gertten. Filmen visade FN-rapportören Leilani Farhras arbete med att få världens länder att se bostäder som en mänsklig rättighet. Hon har lanserat ”The Shift” med syfte att skapa plattformar och nätverk med olika intressenter för ett perspektivskifte när det gäller bostäder.
 

The Shift is a new worldwide movement to reclaim and realize the fundamental human right to housing – to move away from housing as a place to park excess capital, to housing as a place to live in dignity, to raise families and participate in community.
 

Rätten till bostad har sedan fyrtiotalet funnits med i deklarationen för mänskliga rättigheter, och förbättring av världens bostadssituation har varit med i diverse internationella konventioner, i millenniummålen, och i de nu gällande FN:s globala mål. Min erfarenhet från de år av mitt arbetsliv som jag ägnade åt bostadsfrågan i fattiga länder var att rättighetsargumentet möjligen kunde resultera i någon fin deklaration, men att det var svårt att se steget till någon politisk handling.

Under de senaste tio åren har bostäder och andra sociala frågor, med undantag av migrationen, fått en mer undanskymd plats i den offentliga debatten. Bostaden ses mer som en ekonomisk än som en social fråga. Men den engagerade FN-rapportören har lyckats få flera länder och kommuner, bland annat Malmö att ansluta sig till ”The Shift”, och därmed stimulerat till att bostadsfrågan blir mer uppmärksammad.

Naturligtvis bör även Lund ansluta sig. Sen hänger det ju på aktivister och politiker och fastighetsbranschens aktörer att se till att rättighetsperspektivet är med i de beslut som tas. Men filmen visade också på hur stora och starka motståndarna är. Det internationella finanskapitalet har de senaste tio åren satsat stort på den globala bostadsmarknaden, som nu har ett värde tre gånger större än världens samlade BNP.

Ett av de stora investmentföretagen heter Blackstone. Filmen visar hur företaget köper upp nedgångna hyreshus för att efter vanskötsel tvinga ut fattiga hyresgäster, renovera och hyra ut till priser som endast rika har råd med. Andra företag köper upp hyreshus, tömmer dem och låter dem stå tomma. Centralt i världens storstäder är fastigheter även utan hyresinkomster lönsamma investeringar på sikt.

Blackstone har börjat köpa upp hyresfastigheter i Sverige. Hyresgästernas rättigheter är begränsade när det gäller att neka en reparation, som innebär att hyran höjs så de inte kan betala utan måste flytta. Så även den svenska bostadsmarknaden är attraktiv för finanskapitalet. Men det räcker inte: offentliga byggnader är en mjölkko att rikta in sig på.

Med förra veckans nummer av Dagens Samhälle följer en reklambilaga för Offentliga Hus, ett företag som redan finns i cirka hälften av landets kommuner, dock inte i Lund. Här kan man läsa att företagets strategi är att specialisera sig på offentliga fastigheter för tillsammans med det offentliga utveckla välfärden. Förutom naturligtvis att ge vinst till företaget. I styrelsen sitter Björn Rosengren och Carl Bildt. Investeringar i fastigheter kan idag kännas tryggare än i olja. Och vilka är då ägarna som delar på den vinsten?

Hälften av bolaget ägs av Cadogan, ett brittiskt företag med stort fastighetsbestånd i centrala London. Den andra halvan ägs av ett än så länge svenskt börsnoterat investmentbolag, Fastator. Det är en viss spridning på ägarna, bland kända namn märks Ulf Adelsohn och Mats Hult. Större post har Joachim Kuylenstierna (genom Skälsö Intressenter AB).

Utförsäljningen av verksamheterna i välfärdssektorn pumpar skattebetalarnas pengar ner i privata fickor. Om nu även fastigheterna privatiseras och får de offentliga verksamheterna finna sig i finanskapitalets beslut och snällt betala för att inte riskera att bli hemlösa. En del av Lunds kommunalt ägda fastigheter har sålts, och flera riskerar att stå på tur. Kortsiktiga inkomster för att rädda den kommunala budgeten lockar, och de borgliga politikerna tar inte ansvar för att de totala kostnaderna över framtida år kommer att öka väsentligt. Efter en försäljning är kommunens möjligheter att påverka små. Nästan all makt ligger i ägandet.

Finanskapitalet kan i sin reklam framställa sig som samhällsnyttiga, men det är vinsten som ska sättas i främsta rummet enligt aktiebolagslagen. Och de exempel från bostadssektorn filmen PUSH visade är avskräckande. Filmen var verkligen en ögonöppnare för den otroliga snabbhet finanskapitalet håller på att lägga under sig fastigheter och därmed tillskansa sig makten över våra städer och vår livsmiljö.     

Ja, då är det väl höst nu av Karin S.

Ja, då är det väl höst nu
Ja, det ser så ut
Gräsmattorna är gröna
Måste man klippa dem så ofta?
Som vanligt satt jag i min rullstol
insvept i min filt
Men jag hade gärna gått
Kan jag?
För inte så länge sedan
kunde jag gå
runt alla dammarna.

Friday for Future alla fredagar

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Filmvisning

 

Hans Dahlbäcks film Vänskapens hus- om  ett kulturminnesmärke och helande verksamhet har premiär i Vänskapens hus, Bredgatan 19, lördagen den 26 oktober klockan 1930. Kommunen hotar att lägga ner Vänskapens hus. Välkommen till ett besök!

Miljöseminarium: Lokalt miljöarbete - historiskt perspektiv och framtidsvision

Föredrag om lokalt miljöarbete av Högni Hansson fd miljöchef under 38 år i Landskrona och numera kursansvarig för miljö-inspektörsutbildning vid Lunds universitet.

Högni kommer att reflektera kring det lokala miljöarbetets utveckling i Landskrona. Detta utifrån en kommun som haft en betydande andel av tung och miljöfarlig industri. Historiskt med stora tidningsrubriker som staden med stora utsläpp av bly från återvinningsföretag, stora utsläpp lösningsmedel från stadens alla tryckerier och kemiföretag samt återvinnings-företag som åtalas för brott mot miljölagstiftningen.
Tisdagen 29 oktober kl. 19, ABF Lund
Läs mer »

Veckobladet gratulerar

 

Lotte Möllers bok Bin och människor. Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker har nominerats till Augustpriset.
   Veckobladet gratulerar en medarbetare som i decennier bidragit med honung och bisting.

Kvintettens snusk i hemvården

Inför onsdagens möte i Vård- och omsorgsförvaltningen har tjänstemännen lagt fram förslag som ska räcka till neddragningar på 10 miljoner.
   Städning ska utföras endast var tredje vecka i stället för varannan som nu.
   Tvätt av kläder blir det i fortsättningen varannan vecka i stället för var tredje. Kvintetten röstar unisont för förslaget.
   ”På tre veckor blir det väldigt snuskigt och det är ovärdigt att städning sker så sällan”, menar Martin Stensson, V.
   ”Självklart kommer vi feminister yrka avslag på ett så dåligt förslag”, twittrar Maja Grubelic, F!.

Kvintetten fick igenom snuskbeslutet på gårdagens möte med Vård- och omsorgsnämnden så från och med år 2000 får de hjälpbehövande städning var tredje vecka i stället för varannan och tvätt varannan vecka i stället för varje.
    Hela kvintetten röstade för, S, V och F! röstade emot. MP la ner sin röst.
   Vid tidigare möten har nämnden bland annat lagt ner Nibblegården och höjt priserna på kommunens restauranger från 42 till 55 kronor.
   Det blir en hård vinter för de vårdbehövande när de de vågar sig ut ur sina ostädade bostäder klädda i sina smutsiga paltor.
   Fler effektiviseringar, som det kallas, väntar. Bland annat kommer de att få abonnera på sina hjälpmedel.         

Helsingborgsdialekter av Lucifer

Vad tråkigt att Margot Wallström lämnade posten som utrikesminister Hon har ett idealistiskt drag i sin personlighet och sådant är man inre bortskämd med. Med henne försvann också motståndet mot försvarsminister Hultqvist som tycks vara sysselsatt med att knyta upp Sverige till USA när det gäller både kärnvapen och övningsverksamhet.
   Jag vet inget om vår nya utrikesminister Ann Linde, men jag har mina dubier. Till hennes förtjänster hör dock att hon är från Helsingborg och talar en intagande Helsingborgsdialekt med mycket fylliga diftonger. Med Helsingborg är det nämligen så att där talas två skilda dialekter.
   Ann Linde talar den variant som kan sägas peka åt mitt-Skåne, Säg t.ex. “Ekebybossen”, Jag talar i princip likadant.
   Den andra varianten kanske kan kallas Nordvästskånsk. Den drar åt Ängelholmshållet och utmärks av sitt speciella sätt att uttala bokstaven u. Man kan t.ex. använda ordet buss som testord. För att få det här uttalet ska man skjuta fram läpparna och truta. Säg t.ex. Ekebybyssen och du kommer att märka skillnad från det mera bondska uttalet boss.
   Ja, så enkelt är det att bli dialektkännare.

Missförstånd om falluckor och om nämndordförandens makt av Ulf N

I Sydsvenskan den 23 oktober berättar tekniska nämndens ordförande Jan Annerstedt (FNL) att han vid nämndsammanträdet dagen innan skulle ha varit beredd försöka bryta mot kommunallagen och vägra ta upp ett förslag till beslut.
 

 

Aktiv hastighetsbegränsning
Bakgrunden är följande: Nämnden beslutade efter yrkande från Karin Svenssons Smiths (MP:s) att ”prova möjligheten att installera aktiv hastighetsdämpning i Genarps tätort”.

   Med aktiv hastighetsdämpning avses i första hand s k falluckor. En sådan fallucka fungerar så att när ett motorfordon kör fortare än den högsta tillåtna hastigheten öppnas en lucka i vägen. Det blir helt enkelt ett hål på några få centimeters djup. Motorfordonet skadas inte, men det blir en rejäl omskakning av fordonet, som gör att föraren i framtiden nog tänker sig för flera gånger innan hen kör för fort igen över en aktiv hastighetsdämpning.

Missförstånd om förslagets innebörd
I efterhand visar det sig att nämndordföranden inte förstått att det rört sig om s k falluckor eller liknande. Och nu säjer Annerstedt till Sydsvenskan:
   – Det nämndes inte alls att det skulle vara falluckor… Hade det kommit upp så hade jag absolut inte ställt det under proposition, jag hade absolut inte tagit upp det.”
   Det är turligt för Annerstedt att han inte förstod innebörden av Karins yrkande. För en nämndsordförande kan inte vägra att ställa proposition på ett förslag, dvs ta upp det till omröstning. Undantaget är om förslaget strider mot lagen, eller om det är ett helt nytt ärende. Och Annerstedt tillägger:
   ”Att falluckor skulle vara aktuellt i Lunds kommun under min tid på tekniska nämnden, det kan jag dementera direkt.”

Missförstånd om befogenheter
Beslut om hastighetsdämpande åtgärder eller andra åtgärder i kommunens gatu- och vägnät tas inte enbart av tekniska nämndens ordförande. Det är givetvis nämnden i sin helhet som tar sådana beslut. Uppenbarligen misstolkar Annerstedt en nämndordförandes befogenheter och vill ge sig själv en makt som han inte har.

Apropå ¨Skönhetsrådet” av Skönhetstörstande

Skönhet är väl inte det man först förknippar Lund med, men Ann Schlyters utmärkta artikel i VB fick mig att skriva några rader.
1. Springvattnet på Mårtenstorget. Härom året lyckades vi undgå ett förfärligt bygge av ett monument av en dansk konstnär på Mårtenstorget. Vi ville se vatten i stället och fick ett springvatten som sipprar från mellan stenarna. Charmfullt, uppfriskande och uppskattat av lundaborna! Nu har det dessvärre byggts ut med hjälp av ett komplicerat system av rostfria räcken. Det ser hemskt ut.
 

 

Låt oss slippa dessa räcken. Ta i stället och rensa bort löv och avfall så att det inte svämmar över och rinner nerför cykelstigen!

2. I Veckobladet nämnde vi för några år sedan glipan i husraden på Södergatan vid Vårdcentralen till Lunds tristaste plats. Där har kommunen agerat genom att ställa upp tre bassänger i rostig stålplåt fyllda av jord och fula växter. De har inte gjort platsen trevligare.
   Vad som behövs är förmodligen några sittgrupper och ett antal meterstora krukor med träd och buskar. Då skulle man i varje fall bryta torget/platsens ödslighet.
   Eller varför inte en kiosk mitt på där man kunde köpa cigaretter, kaffe och wienerbröd, Kvällsposten eller något annat onyttigt?

Apropå Bertil Egerös artikel Kriget och klimatet i VB 30

I artikeln Battle Scars i New Scientist redovisar Jan och Mateusz Zalasiewics de spår som lämnas enbart av krig och vapen. Tusentals miljarder skott har avfyrats i mänsklighetens historia och de flesta ligger kvar i mark och vatten.
 

 

En triljon kulor har skjutits bara sedan andra världskriget. Man vet ganska väl hur kulorna sönderfaller. Blyet oxiderar och korroderar så att skotten lämnar fickor i blymineraler i jorden. Hela planetens yta har tusentals kulhål per kvadratkilometer. I oräkneliga generationer kommer de geologiska spåren att bestå. När namn som Somme, Verdun, Dien Bien Phu, Aleppo har glömts bort och de människors liv som offrades inte längre är kända av någon kommer massmördandets molekyler fortfarande att flöda stilla genom jordskorpans översta skikt som en signatur för det vi ännu kallar mänskligheten.
Sverker Sörlin, Antropocen, Weylers 2017.
 

 

The US military alone is, according to the union of Concerned Scientists, the largest consumer of oil in the world.
Naomi Klein, On Fire, Penguin books, 2019


VB hoppas kunna recensera boken nästa vecka.           

En söndagspromenad i Klostergården av Gunnar Stensson

Klockan slog två. Intresset för den lilla söndagspromenaden runt Klostergården verkade begränsat, men just som jag skulle ge mig iväg dök tre ungdomar upp. Studenter, visade det sig. Jag uppfattade inte deras namn. En av dem skulle flytta in i Arena-toppen om någon månad.
   De kunde vara mina barnbarn. De var insatta i översiktsplanen och intresserade av Klostergården. Typiskt 60-talsområde, sa killen med glasögon. Visst inte, invände tjejen (lång, svart hår). Det är en trädgårdsstad. Vad då? sa killen.  Ett samhälle med skola, centrum, butiker, post, bibliotek och kyrka. Och parkeringsplatser i utkanten. Ett område för hemmafruar då, hånade tjejens smale bror. Tjejen fnyste. Det är bra för alla. Fin park och bilfritt.
   Så där höll de på. Konstaterade att Arenan är något helt annat än en trädgårdsstad fast den hårda torgytan kallas Central Park. Pratade om förtätning, om skidbackehuset som styckades, om fotboll och gym. Om den nya Klostergårdsstationen. Fem minuter härifrån.
 

 

”Dom ska bygga på den där tomten också”, sa jag och pekade på den trekantiga gröna ö som benämns Stattenaparken (vilket ingen människa vet) och ligger mellan Södra ringen och Stattena-vägen. Vi går dit, sa tjejen. 

Vi gick nerför trappan och sprang över den hårt trafikerade Stattenavägen. Backen upp till det gamla järnvägsspåret var brant. Vi måste hjälpa varandra. Stattenaparken var helt igenvuxen. ”Jag minns när här fanns fina odlingslotter”, sa jag. Nyponbuskarnas törnen fastnade i kläderna. Snygg utsikt över Skidbackehuset, sa tjejen. Ett femvåningshus var snart klart och de hade redan börjat på nästa. Det går fort med monteringsfärdiga byggelement.
    ”Klostergården är redan förtätat”, sa jag när vi passerat Nordanväg och gick nedåt Östanväg. ”Det där var en parkeringsplats och husen längs Stattenavägen har kommit till trots trafikbullret. Extra isolerade. Och takvåningarna där borta byggdes för tio år sen”.
   Vi kom ner till Sunnanväg. ”Området mellan Stattenavägen och Sankt Larsvägen ska bebyggas”, sa jag. Får jag titta på kartan, sa tjejens långsmale bror. Men dom ska ju bygga på parkeringshuset vid Sunnanväg 1 också. ”Dom ska bygga på alla fem parkeringshusen”. ”2006 föreslog byalaget att dom skulle bygga där i stället för på Bup-tomten vid Höje å.”
 

 

Den smala remsan med parkeringsplatser mellan husen och Sunnanväg då, ska dom bygga där också? sa tjejen. Då får dom som bor där ju sikten skymd. Och Sunnanväg blir som en stadsgata. Det är den redan, sa killen med glasögonen.
   Vi kom till parkeringsplatsen vid Vårvädersvägen. ”Den ska också bebyggas”, sa jag. Där står många bilar, sa killen med glasögonen. Här är alldeles för många parkeringsplatser, sa tjejen.

”I förlängningen härifrån har dom ritat en väg som ska gå förbi järnvägen”, sa jag. ”Kom!” Vi gick genom buskagen och kom ut på Flackarpsvägen, strax söder om det vita gamla Källbyhuset. En grind ledde in till några gamla odlingslotter. ”Här ska vägen gå”, sa jag.  Sedan klättrade vi över ett staket och fortsatte till den öppna slänten norr om Källbymöllas odlingslotter. Jag pekade:” Vägen ska fortsätta på andra sidan järnvägen”. Då kommer den intill Källby pumpstation, sa tjejens bror. Vi går dit.
   När vi gått under järnvägen till andra sidan klättrade vi upp på den stora platån där pumpstationen ska ligga. ”Det där är grusmassorna från dammbygget på 1930-talet”, sa jag. På platån var det fullt med nyponbuskar med röda nypon.
   Vi återvände till Klostergårdssidan av spåren. Det ser ut som om här ska komma en snabbcykelbana, sa tjejen efter en titt på min karta. Rakt ner och över ån. Hur blir det?
   Innanför buskarna skymtade Klostertäppans koloniområde. ”Kolonin får bli kvar liksom odlingslotterna i Källbymölla”, sa jag. Men där är ju låst, sa killen med glasögonen och skakade grinden. Det var det inte i somras, sa tjejen.

Vi gick uppför Västanväg. Lindarna lyste gula. Solen glimtade fram mellan molnen. Till vänster bredde de gröna fotbollsplanerna ut sig. Monokultur, fräste killen med glasögonen. ”Dom vill vi behålla”, sa jag. Jag pekade på Vårvädersvägen 4. ”Där bor jag”. Jag har spelat fotboll här, sa tjejens bror. ”Dom vill bygga längs Västanväg men behålla ett par av planerna”, sa jag. Klockan är tre, sa tjejen. Vi måste sticka nu. Och du är ju nästan hemma. Det är jag som ska flytta in i Arenatoppen. 11:e våningen. Vi ses.

Klostergårdens byalag: Uttalande om Fördjupningsplan Källby vid möte onsdagen den 23 oktober 2019

Vi uppskattar självfallet tillkomsten av Klostergårdsstationen och de mycket förbättrade kommunikationsmöjligheter som den medför.
   Samtidigt vill vi minska de intrång i våra närbelägna naturliga grönområden som utbyggnaden av Källby kan medföra.
   Vi begränsar oss i detta uttalande huvudsakligen till Klostergårdens och Arenans närområde.

1. Vi föredrar förtätningsalternativ 1 eftersom vi är särskilt angelägna att bevara så mycket som möjligt kring Höje å och dammarna.
   Vi har i Klostergårdens byalag alltid förespråkat förtätning för att bevara naturliga grönområden, odlingslotter, koloniområden och åkermark nära bebyggelse.
   Vi har alltid betraktat vår stadsdel som ett exempel på god förtätning.

2. Vi vill bevara det gröna stråket längs järnvägen på Klostergårdssidan som promenad- och cykelstråk. Det föreslagna snabbcykelstråket får inte störa promenader med barnvagnar, hundar, rollatorer och rullstolar.
   Vi är emot buss- och bilkopplingar under järnvägen och till väg 108. Däremot är det viktigt att det finns goda cykel och gångförbindelser.

3. Vi uppskattar korpfotbollsplanerna som en viktig del av Klostergårdens friluftsstråk i anslutning till idrottsplatsen och önskar att sport- och idrottsverksamheten i området fortsätter och att utbyggnaden längs Västanväg begränsas.

4. Vi ser utbyggnaden av Arena-området med det i flera byggnader uppdelade Skidbackehuset längs Finalgatan och dess fortsättning söder om Nordanväg som en förtätning som ökar möjligheterna att bevara våra grönområden.

5. Vi menar att förtätningen söder om Sunnanväg mellan Stattenavägen och Sankt Larsvägen och liksom på parkeringsplatsen längst västerut måste ske med aktsamhet.
   Byalaget föreslog 2006 att bostäder skulle uppföras ovanpå Klostergårdens fem parkeringshus i stället för den planerade utbyggnaden vid Höje å. Det är fortfarande en rimlig förtätning.
   Däremot är förslaget att bygga på de smala parkeringsremsorna norr om Sunnanväg olämpligt eftersom det skulle skymma de boendes sikt söderut.

6. Vi vill att synpunkterna ovan tas i beaktande när beslutet om FÖP Källby antas och önskar att de också blir ihågkomna när planen förverkligas.
Onsdagen den 23 oktober 2019
Klostergårdens byalag

Gunnar Stensson, Colette Benjamine, Inga-Lena Sjöström, Elisabeth Kjellström, Marie Hegnelius, Ann-Britt Hansson och Jan Engvald

Friday for Future alla fredagar

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Liten promenad runt Arenan och Klostergården

Samling söndagen 20 okt klockan 14 på Kyrktorget

Vi ska undersöka vilka förändringar som den fördjupade översiktsplanen föreslår i vårt närområde.
   Tidigare i höst har vi vandrat genom hela Höjeådalen, hela det område som kommer att utgöra den nya stadsdelen Källby och den vidsträckta åkermark mellan Knästorp och Trolleberg som Staffanstorp vill bebygga.
   Synpunkter på Lunds översiktsplan kan alla skicka in före den 25 oktober

----------------------------------

Alla välkomna till Klostergårdens Byalags möte onsdagen den 23 okt klockan 19.30 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
   Mötet ska behandla förslag till uttalande om  Lunds fördjupade översiktsplan för Källby och Klostergårds-stationen som ska lämnas före fredagen 25 oktober.

Gunnar Stensson

Om ett Skönhetsråd av Ann Schlyter

Föreningen Gamla Lund hade bjudit in den tidigare ordföranden i Stockholms skönhetsråd, Anders Bodin, till ett offentligt möte i måndags. Det hade varit roligare för den rätt så stora publiken om han visat bilder till de exempel han drog, men inför frågan om Lund ska ha ett skönhetsråd var hans föredrag mycket informativt och intressant.

   Här i Lund avskaffade ju den regerande borgliga kvintetten Bevaringskommitten, som bestod av politiker från byggnadsnämnden tillsammans med stadsantikvarien och stadsarkitekten. Bevaringskommitten har genom åren lett ett stort arbete med att kartlägga vad som är bevaringsvärt. De stora inventeringarna av Lunds stad gjordes på åttiotalet, sedan har en rad rapporter publicerats om ytterområden, byarna, landsbygden samt om speciella, såsom i tekniska och industriella byggnader.
   Politiskt var dock Bevaringskommitten alltför svag. Den fungerade inte som en remissinstans till nämnden, och gjorde inga uttalanden, utan politikerna som fick glädjen att lära sig mer om frågorna förväntades påverka sitt eget parti.

Skönhetsrådet i Stockholm har tretton ledamöter, formellt valda av Stockholms kommunfullmäktige, men i praktiken utsedda av en rad organisationer, såsom Konstakademin, Vitterhetsakademin, Statens fastighetsverk, vetenskapsakademin, Sveriges arkitekter, Naturskyddsföreningen och Samfundet S:t Erik. Dessutom fyra personer utsedda av de politiska partierna i fullmäktige. Rådet har ett kansli med fyra heltidsanställda personer.
   Rådet får alla detaljplaner av intresse och de lämnar oftast mycket väl genomarbetade kommentarer till press och byggnadsnämnd. Ledamöterna sades använda en helg i månaden till detta arbete.

Hur skulle detta då fungera i Lund? Här har de styrande inte ens ansett sig ha råd med en byggnadsantikvarie på heltid. Hur få pengar till ett kansli, om så bara med en person? På detta hade vår gäst från Stockholm inget svar, utan föreslog insatser av föreningen Gamla Lund. Och visst har föreningen gjort många fina insatser i debatten om vår stad, och ibland även skrivit remissvar till byggnadsnämnden på planer, men det vore varken rimligt eller demokratiskt att den övertog rollen som skönhetsråd.
   Hur skulle då ledamöterna väljas här? I Stockholm var det många pensionärer från statliga verk, eller föreningars huvudkontor. Pensionärer finns det gott om även i Lund och jag skulle gärna se att deras erfarenhet och engagemang blev till en offentlig debatt om vår stadsmiljö. Men de bör väljas på ett sätt att man får en involvering av det civila samhället och en bredd på kompetensen i ett råd.
   Sedan kvintetten avskaffade Bevaringskommitten har det inte funnits någon särskild bevakning av dessa frågor. Det var väl tänkt att ett Skönhetsråd skulle sättas istället. Kvintetten bör snart komma med ett förslag.

Vänsterpartiets budget: En plan för jämlikhet och grön omställning av Hanna Gunnarsson

 

Starten på riksdagsåret på hösten är intensiv. Budgetarbetet och den allmänna motionstiden pågår parallellt, och precis som vid alla andra tillfällen när regeringen lägger fram en proposition har partierna två veckor på sig att svara med egna motioner. Vänsterpartiets budget lades fram vid ett par presskonferenser i början av oktober.

   Vänsterpartiets budget följer vår politik så som prioriteringarna är nu: Jämlik ekonomi och klimatfrågor. Det syns i rubriken, som är “En plan för jämlikhet och grön omställning”. Det är en rejäl text på uppemot 50 sidor som tar upp vår syn på samhället, den ekonomiska utvecklingen och såklart vilka förändringar vi menar måste göras. Många av satsningarna är långsiktiga, och pengar finns därför i budgeten under flera år.

Vänsterpartiets budget har självklart andra prioriteringar och inriktningar än vad regeringens har. S-Mp-regeringen har ett budgetsamarbete med C och L, och det syns att det är borgerliga partier som har fått påverka budgeten. Regeringens budget gynnar de rikaste (med till exempel sänkt skatt för de som tjänar mer än 60 000 kr i månaden - alltså alla riksdagsledamöter…), och det är oftast män. Vänsterpartiets budget har istället som mål att minska klyftorna i samhället, eftersom vi vet att mer jämlika samhällen är tryggare och starkare, där har befolkningen bättre hälsa och eleverna bättre skolresultat.
   I Vänsterpartiets budget återkommer sådana satsningar som vi också ser i våra budgetar i kommunerna och regionerna: Mer pengar till den generella välfärden (skolan, sjukvården, äldreomsorgen, genom pengar till kommuner och landsting/regioner, 20 miljarder till år 2022), utbildningsreformer för att utbilda fler till välfärdsyrkena (50 miljarder kronor över 10 år), satsningar på arbetsmiljö, speciella pengar till äldreomsorgen och psykiatrisk vård samt tandvård. När det gäller tandvården föreslår vi att ingen ska behöva betala mer än 2000 kronor per år för tandvård, ett steg mot att låta tandvården ingå i den vanliga sjukvården. En annan viktig satsning är gratis mediciner till alla över 80 år.

KIlimatsatsning
Den andra delen i Vänsterpartiets budget är en rejäl satsning på klimat och miljö, med totalt 40 miljarder kronor över tre år. Det handlar om att gå före i energiomställningen och se till att offentliga byggnader har sol- och vindkraft, bygga ut kollektivtrafiken och göra den billigare, och bygga ut laddningsinfrastruktur för elbilar. Järnvägen behöver upprustas och får 6,5 miljarder under tre år. Norrbotniabanan är viktigt och bör vara klar till år 2030 (tidigare än det som nu planeras) och vi vill också att höghastighetstågen ska byggas och finansieras genom lån.
   För att finansiera detta vill vi höja skatterna för de rikaste. Förmögenhetsskatt och arvsskatt är två bra skatter för att just se till att de rikaste bidrar mer till den gemensamma välfärden och därmed ett sätt att utjämna klyftorna i samhället.
Hela vår budget finns att läsa på hemsidan, där man även kan se Ulla Anderssons presskonferens.

Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot 

Skolmanifestation på Stortorget

Lund först ut i rikstäckande manifestation mot skolnedskärningar
För att klara budgetmålen skär många kommuner ner på skolverksamheten. Nu har lärare, skolpersonal och föräldrar fått nog och kräver stopp för nedskärningarna i en gemensam demonstration: Skolmarschen.
   Runt om i landet sker under lördagen och söndagen ett tiotal liknande demonstrationer – från Piteå i norr till Trelleborg i söder.

I lördags fylldes Stortorget av protesterande lundabor som krävde stopp för nedskärningarna i skolan.  Både föräldrar till skolbarn och skolpersonal står bakom manifestationen som är en del av en landsomfattande manifestation mot besparingarna i skolan. I Lund hade man samlats under paraplyorganisationen ”Tillsammans för Lund”. En mamma med tre barn i skolan och en skolkurator talade på mötet. Talarna vittnade om hur skolpersonalen går på knäna. Lundaskolornas resultat dalar i förhållande till andra skolor. Skolpersonal tvingas bryta mot skollagen eftersom resurserna inte räcker. Inga vikarier sätts in när lärare är sjuka. Det finns inte resurser till extra stöd för de elever som behöver det. Lärare tvingas axla allt fler roller, allt ifrån administratör till socialt omhändertagande. Allt detta går ut över undervisningen och elever får inte tillräckliga kunskaper för att möta de krav som väntar dem efter skolan.
 

De paroller som man samlades kring var:
   Stoppa nedskärningarna nu!
   Ge oss förutsättningar att kunna möta alla elevers behov!
   Förbättra arbetsmiljön för elever och anställda!
Trots det redan pressade läget i lundaskoloran aviserar nu den styrande borgerliga kvintetten omfattande ytterligare nedskärningar i skolan.
   I vimlet på torget syntes förutom allmänheten även representanter för V och MP.
Rapporterat av Marianne Sonnby Borgström
 

En av talarna var Gunilla Danielsson, mamma till besparingsdrabbade skolbarn.


Vänsterpartister som sågs bland demonstranterna: från vänster Gunilla Wahlberg, Olof Norborg och
Jesper Sahlén

Lärarupproret gäller mer än nedskärningar med 114 miljoner i Lund av Gunnar Stensson

Skolrankingen: Lund sjunker till plats 66 från plats 17,
Lunds lärarlöner ligger på plats 252 av 290.

I lördags genomförde lärare, föräldrar och elever en massiv manifestation mot nedskärningarna inom grundskola och förskola.
   Det är den mycket rika kommunen Lund med sin högutbildade och högavlönade befolkning som inte längre anser sig ha råd med en god grundskola för alla. Personalminskningar leder till att lärare blir sjuka och elever blir analfabeter.  Andra intressen anses viktigare än skolan.

Kampen för en god och jämlik skola har en lång historia. Under 1950- och 60-talen byggdes det moderna svenska skolväsendet upp trots motstånd från många kommuner och reaktionära lärare. Det krävde stark central styrning.
   Under 1980-talet började nedmonteringen av den jämlika svenska grundskolan. Lärarförbunden kämpade för bevarandet. Jag minns den mycket stora lärardemonstration som genomfördes i Lund en dimmig kväll i december 1989 då tusentals lärare protesterade mot den hotande kommunaliseringen. Slagorden ekade. Domkyrkan skymtade i mörkret och träden stod svarta i Lundagård. 
   
Den jämlika svenska skolan slogs sönder när Göran Persson 1989 övertalade VPK att rösta för kommunaliseringen med argumentet att det ökade jämlikheten mellan lärare och andra kommunala tjänstemän. Lärare skulle inte skryta med att de var statsanställda.
   VPK:s talesperson i skolfrågor var Ylva Johansson. Hon var då en ung stjärna som hade talat på VPK Lunds förstamajdemonstration samma år. Efter omkastningen i skolpolitiken lämnade hon snart partiet och övergick till socialdemokraterna som några år senare utnämnde henne till skolminister. Karriären har sedan fortsatt in i EU där hon för någon vecka sedan utnämndes till EU-kommissionär.

Sveriges kommuner har olika förutsättningar. Somliga är stora och rika, andra små och fattiga. Även i stora och rika kom skolans kvalitet att vägas mot andra intressen. Efter kommunaliseringen blev skolan alltmer ojämlik. Bara somliga barn fick även i fortsättningen en god skola. Tur för dem.
   Förfallet accelererade när marknaden tog över efter Bildts friskolebeslut 1992.
   Enskilda skolor profilerades och marknadsfördes. Lärares lönesättning blev osäker och ojämlik. Marknaden krävde att rektorer och lärare satte högre betyg än eleverna borde ha. Kunskaperna sjönk, betygen steg. Elever sorterades på olika skolor efter social och etnisk bakgrund. Samhällsfundamentets gemensamma bas av kunskaper och värden vittrade sönder. Och pengar avsedda för skolan hamnade i aktieägares fickor. Vilket var avsikten.
   Nu mobiliserar lärare i Skolledarupproret, Lärarupproret, Skolföräldraupproret, Fritidshemsupproret och SYV-upproret. Måtte revolten vinna kraft och fördjupas och leda tillbaka till en likvärdig skola under statligt ansvar!

Många skolpolitiker saknar kunskap om skolan. Det framgår inte minst av problemen i Lunds skolnämnd. Per Kornhalls Lärare. En handbok. Natur och kultur, 2018 skulle kunna överbrygga okunskapen. Per Kornvall är lärare, undervisningsråd vid Skolverket och kommunal skolstrateg.
   Visserligen vänder boken sig i första hand till lärare, men just dess praktiska inriktning gör att den ger konkret kunskap. Den har kapitelrubriker som Hur överlever jag egentligen som lärare idag med konflikter, krav och stress. Per Kornhall har också skrivit handböcker för rektorer och förstelärare.
   Lunds kommun borde förse varje skolpolitiker ett exemplar Kornvalls lärarhandbok. Det skulle ge en gemensam kunskapsram till underlag för skolpolitiken.
   En liten kuriositet till slut. När jag själv utnämndes till behörig högstadie- och gymnasielärare i mitten av 1960-talet fick jag ett dokument undertecknat av dåvarande ecklesiastikminister Edenman. Den tidens skolpolitiker hade koll på detaljerna!

Kriget mot klimatet av Bertil Egerö

Det går inte att undvika slutsatsen: alla som kämpar mot global klimathöjning och för en hållbar framtid måste också kämpa för nedrustning och fred på jorden. Kan vi inte få stopp på de militära rustningarna, på krigen, klarar vi inte uppgiften.

Tack vare Greta Thunberg har uppmärksamheten kring klimatfrågorna ökat betydligt. Vi läser om penningstinna människor som stöttar människor i deras kamp för åtgärder mot fortsatt global klimatförändring, och andra superrika som med sina pengar stöttar klimatförnekare.
   Stater, näringsliv, alla vi andra, har på olika sätt ansvar för förändringar som bromsar den globala temperaturökningen. Men en aktör med stort ansvar tycks kunna hålla sig under radarn: militären.
   Väldigt litet sipprar ut om militärens roll i utsläpp och miljöförstöring. Det är som att militären har frisedel i alla beslut och åtgärder för att rädda klimatet.
   Ett exempel: Från att Afghanistan invaderades år 2001 har de USA-krig som följde lett till uppskattade utsläpp av motsvarande 400 miljoner ton koldioxid. Under år 2017 ska det amerikanska försvaret ha släppt ut mer växthusgaser än vad hela Sverige gjorde: motsvarande 59 miljoner ton koldioxid. USAs militär är den största enskilda energianvändaren i landet och även i världen. År 2016 motsvarade drivmedelsförbrukningen uppskattnings-vis omkring 32 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
   Den svenska militären och dess vänner är inte sämre: Jätteövningen Combined Challenge 2006 förbrukade under två veckor 400 000 liter diesel och 150 000 liter bensin – men inte en droppe förnybara drivmedel. Över 600 militära fordon deltog i övningen.

Arctic Challenge är en mycket stor övning som inleddes 2013 och körs vartannat år. I år deltog nio stater plus NATO. Över 100 flygplan, över tusen militärer, och massor av markstöd ingick. I somras leddes den av Sverige, och åstadkom stora störningar för allt vilt liv på Nordkalotten, med två flygövningar om dagen. Överljudsplan ingick. Ingen redovisning av miljöpåverkan och koldioxidutsläpp har offentliggjorts.
   Vilka prioriteringar gör regeringen idag? Under 2018 lade regeringen i sin budget fem gånger så mycket pengar på försvaret som på miljö- och klimatfrågor. I övergångsregeringens budgetproposition fick försvaret ett tillskott på 3,9 miljarder kronor samtidigt som budgeten till miljö- och klimatfrågor skars ned med 2 miljarder.

Militären står helt enkelt utanför våra svenska ansträngningar att nå hållbarhet. De tidigare summariska redovisningarna av militära utsläpp är i dag hemligstämplade. NATO-staternas propaganda målar upp en falsk hotbild över Norden och Östersjöområdet. Det påstådda ryska hotet kräver upprustning och resurskrävande övningar. Hotbilden tjänar inte minst syftet att skapa kunder åt USA:s vapenindustri, som ständigt behöver öka sin försäljning och ersätta förbrukad materiel, fordon, flyg, fartyg och ammunition av alla slag.
   Men det största säkerhetshotet utgörs i dag inte av Ryssland utan av klimatförändringar och dess konsekvenser. Trots det får den svenska militären fortsätta att genomföra övningar som har stor påverkan på klimatet och miljön. Nästan 226 000 ton koldioxid släppte Försvarsmakten ut under 2017, enligt myndighetens egen redovisning. Merparten kom från drivmedel, och det är de luftburna fordonen som står för den allra största delen av drivmedelsutsläppen, nästan 70 procent.

Sveriges officiella statistik över koldioxidutsläpp från olika aktörer saknar helt uppgifter om militärens utsläpp. Militärens egna uppgifter finns tillgängliga i en miljöredovisning 2015. Den innehåller inga data om de samarbeten med NATO som nu blivit allt vanligare. Inte heller kopplas miljöarbetet till ”militär”-ministern Peter Hultqvists politik att öka de militära resurserna och stärka samarbetet med NATO.

Fred på Afrikas horn av Gunnar Stensson

En solig junimorgon 1998 inträffade plötsligt en tragedi med konsekvenser för hela Afrikas Horn.
   Jag befann mig på ett möte med de svenska Eritrea-grupperna i en skola i Örebro. Vi skulle diskutera Eritrearörelsens övergång från att vara en kämpande solidaritetsorganisation till att bli en kultur- och samarbetsförening mellan Eritrea och Sverige.
   Lunds kommun hade föregående år skickat en delegation till Eritrea för att undersöka möjligheten att göra huvudstaden Asmara till en vänort.
   Operation dagsverke 1995 hade gett möjlighet att satsa några insamlade miljoner på skolor i Eritrea. Elsa Grip genomförde huvuddelen av förhandlingarna om skolor och skolbyggen tillsammans med eritreanska myndigheter.

Mitt under mötet i Örebro kom en eritrean rusande och ropade: Dom bombar Asmaras flygplats!
   Vi insåg inte genast den fulla innebörden. Förutsätt-ningarna för vårt arbete hade krossats. Ett nytt krig hade utbrutit mellan Etiopien och Eritrea.
   Kriget varade i tjugo år, två år av öppna strider, följda av arton års kallt krig. Det kostade 100 000-tals människoliv, förbrukade de båda fattiga ländernas resurser och stoppade den demokratiska utvecklingen i Eritrea. Landet förvandlades till en sträng krigsdiktatur.
   Flera av våra eritreanska vänner fängslades eller tvingades i landsflykt, bland dem Eritreas ambassadör i Stockholm.
 

   Den gränsdragning mellan länderna som FN:s gränskommission EEBC efter två års arbete fastslagit den 13 april 2002 förkastades av Etiopien. FN hade inte kraft att genomdriva den. Kriget verkade fortsätta i oändlighet på samma sätt som kriget mellan Nord- och Sydkorea.
   Men i valet 2018 föll Etiopiens nationalistiska parti och en ny premiärminister tillsattes: doktor Abiy Ahmed Ali. Han härstammar från landets dittills förtryckta majoritetsfolk oromos.

Den 5 juni 2018 deklarerade Abiy att hans regering hade accepterat EEBC:s gränsdragning mellan Etiopien och Eritrea och skulle genomföra den fullständigt och ovillkorligt. Samtidigt inbjöd han Eritreas regering till ett fredsmöte.
   Efter ett par veckor kom Eritreas utrikesminister till Addis Abeba och några dagar senare gjorde Abiy ett svarsbesök i Eritreas huvudstad Asmara.
   Abiy och Eritreas president Isaias Afwerki undertecknade en Freds- och vänskaps-överenskommelse och i Asmara jublade människorna.
   När Eritreas president senare gjorde ett tredagars besök i Addis Abeba hälsades han av tiotusentals jublande etiopier. Äntligen var det 20-åriga kriget slut.

Förra veckan mottog Abiy Ahmed Ali Nobels fredspris av den norska Nobelkommittén. I motiveringen framhålls att fredsavtalet är avgörande för freden i hela regionen.
   Somalia, Djibouti och Sudan har inlett samarbete och löst konflikter med varandra och med Etiopien och Eritrea som en konsekvens av fredsavtalet.
   Det finns stora förhoppningar om en fredlig utveckling och snabba framsteg i hela regionen.  Afrikas Horn utgör en lysande kontrast till Mellanösterns katastrofala kaos och mörker. Kanske beror det på att konflikterna lösts utan stormaktsinblandning.
   Nordiska Afrikainstitutet har tidigare i år publicerat en utmärkt analys av det som hänt:
The Ethiopia – Eritrea Raprochement. Peace and Stability in the Horn of Africa av Redie Bereketeab.

Dramatisk minskning av fullmäktiges styrande roll av Ulf Nymark

Kvintettens förslag till nya mål för Lund

I torsdagens Sydsvenskan kan vi inhämta att de styrande fem borgerliga partierna i Lund föreslår nya mål för kommunen, eller snarare en ny målstruktur och ett nytt sätt att (inte) mäta måluppfyllelse.
   ”Vi vill anta otydligare och oskarpare målsättningar som inte ska styra verksamheten”, säjer (inte) kommunstyrelsens ordförande Philip Sandberg i tidningen. I själva verket säjer han att han tycker att det nya sättet att formulera och hantera målen ska bli tydligare och skarpare.

Frånsäger sig styrverktyg
I bästa fall tror Sandberg på vad han säjer, i sämsta fall lägger han ut dimridåer. För vad förslaget innebär är att kommunfullmäktige, högsta beslutande instans i kommunen och den enda av lundaborna direktvalda kommunala församlingen, frånsäger sig alla handfasta verktyg att styra utvecklingen och också alla möjligheter att följa upp målen.

Fullmäktiges roll enligt kommunallagen
Varför blir det sådana konsekvenser? För att besvara den frågan får vi blicka tillbaka i tiden. Då kan vi först börja med kommunallagen. Där slås fast att kommunfullmäktiges ska fatta beslut om ”mål och riktlinjer för verksamheten” samt beslut av ”principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”. Så lyder kommunallagen nu, och så löd den också i huvudsak vid senaste sekelskiftet.

Från konkret styrning till allt luddigare och färre mål
Fullmäktiges roll har dock under 2000-talet förändrats frå att fatta beslut som direkt och konkret styr verksamheten till att fatta beslut på en väldigt generell, dvs luddig, nivå. Beslut som tidigare togs i fullmäktige har flyttats till kommunstyrelsen och på nämndsnivå. År 2001 beslutade fullmäktige om ca 100 s k inriktningsmål och fullmäktige beslutade också om målen för nämnderna. Idag, 18 år senare finns endast 12 mål uppsatta för hela kommunens verksamhet. Till varje mål finns ett antal ”styrande indikatorer”. Indikatorerna är mätverktyg som används för att följa upp målen.

Vad – men inte hur
Nu ska i sanningens namn sägas att de mål som gäller idag är satta på en mycket hög allmän nivå och den styrande effekten är många gånger minimal. Indikatorerna förefaller därtill mer eller mindre godtyckligt valda. Men likväl: en del indikatorer är ända satta så att de ganska konkret säger vad som ska uppnås. Ett exempel vardera på nu gällande mål med icke-styrande indikator och ett exempel på mål med indikator som är konkret och styrande. Mål: ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande”. Flumindikator för detta mål. ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande” (!) Mål: ”Vi vill att Lund ska vara en föregångskommun för hållbarhet.” Styrande indikator: ”Antalet tusen cyklade km/dygn”.

   Oavsett styrförmåga i dagens målstruktur så fattar fullmäktige inga som helst beslut om hur målen ska nås. Det ligger helt och hållet på nämnderna.

Diskussionsforum?
Följden av att fullmäktige har frånsagt sej en stor del av sin styrförmåga har bland annat blivit att många lundabor uppfattar fullmäktige som ett diskussionsforum, vilket för övrigt även många fullmäktigeledamöter tycks göra. Detta enligt en undersökning som för flera år sedan gjordes bland fullmäktigeledamöter.

Målen uppfylls alltid?
Den stora förändringen i det förslag som nu läggs av den s k kvintetten är kanske inte i och för sej att antalet mål ytterligare minskar eller att flumfaktorn på målen har ökat betydligt. Vad som får störst konsekvenser är att fullmäktige föreslås lämna ifrån sej beslutsrätten för indikatorerna. Indikatorerna ska sättas av nämnderna enligt förslaget.
   Varje nämnd ska alltså sitta och hitta på egna indikatorer för varje mål. Det blir ett spretigt sammelsurium av indikatorer/mätverktyg som torde det göra omöjligt för fullmäktige att sammanställa och på ett tydligt sätt följa upp målen. Men eftersom fullmäktige inte ska ange vad som krävs för att målen ska anses uppfyllda, så – simsalabim! – målen kommer alltid att kunna anses vara uppfyllda! Strålande tider, härliga tider för kommunstyret!

Nedprioritering av miljö och klimat
Jag har här i huvudsak uppehållet mej vid vilka konsekvenser kvintettens förslag får för lundabornas befullmäktigade ombuds möjligheter att styra utvecklingen i kommunen.
   Jag tänkte inte här gå närmare in på de olika målformuleringar som kvintetten föreslår, men kan ändå passa på att konstatera att miljö och klimat nu prioriteras ned och att det öppnar för ytterligare privatiseringar av offentlig välfärd.

Minskad beslutsroll
Sammanfattningsvis: hade kommunstyrelsens ordförande och de fem borgerliga partierna verkligen velat få tydligare, skarpare och effektfull styrning skulle de i stället formulerat konkreta och mätbara mål med tydligt uttalade vägar och åtgärder för att nå målen. Med föreliggande förslag förminskas fullmäktiges roll som högsta beslutande organ tämligen dramatiskt. Skulle det olyckliga inträffa att kvintettens förslag går vidare till beslut måste frågan ställas om kommunen då lever upp till kommunallagens krav på att fullmäktige ska fatta beslut om inte bara mål utan också riktlinjer och beslut ”av större vikt för kommunen”.

Friday for Future alla fredagar

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Manifestation mot nedskärningar i Lunds skolor

 

* Stoppa nedskärningarna nu!
* Ge oss förutsättningar att kunna möta alla elevers
  behov!
* Förbättra arbetsmiljön för elever och anställda!

I Lund möts vi i en manifestation på Stortorget, tillsammans markerar vi att det räcker nu. Manifestationen arrangeras i samarbete med "Tillsammans för Lund".
   Ta gärna med plakat och ballonger till manifestationen. Information kring manifestationen uppdateras kontinuerligt.
Lördag 12 oktober 2019 kl. 13:30–15:00
Stortorget, Lund
Läs mer på Facebook»

Välkommen till seminariet på lördag

Det ockuperade Västsahara

Föreningen SAFRAN belyser problemet med f.d. spanska Sahara, som sedan 1975 hålls ockuperat av Marocko, i ett gediget program med föreläsningar och film.
Lördag 12 oktober kl. 09:30 – 15:30.
HSB’s föreningslokal Trollebergsvägen 9, Lund.
    Anmälan senast fredag lunch till info.skane@abf.se (ange arrangemang, namn och personnummer) eller per telefon 0413-29881.
Läs mer »

Röda Kapellet blåser i kylan av Bengt

Kylan har vi på olika sätt. Hösten är här och kortbyxorna är instoppade i byrålådan. Den politiska kylan manifesteras i mer pengar till de välbesuttna (värnskatten bort) och socialdemokraternas populistiska flyktingpolitik (Läs Löfven i dagens SDS). Men Röda Kapellet fortsätter sin ihärdiga kamp för ett humant och rättvist samhälle. Kulturnattens kabaré var ett led i detta. ”Hur står det till?” var ett angrepp mot den ökande ojämlikheten, de ökade klyftorna mellan de där uppe och de där nere. Röda Kapellet kommer nu att erbjuda föreningar och organisationer ”föreställningen”. Kanske kan kabarén framföras vid ett årsmöte eller annan medlemssamman-komst hos arbetarrörelseanknutna organisationer?

På lördag är det dags för årets sista appellmöte. Den här gången är det temalöst dvs orkestermedlemmar pratar om musiken eller om aktuella samhällsfrågor. Vad det kommer att handla om är ovisst. Men kom gärna och lyssna! Tyvärr är det svårare att locka folk på höstkanten. Politisk stiltje, talarstolen flyttad och hyrcyklar står i vägen.
   Boka också gärna in den 14 december. Då äger Röda Kapellets sedvanliga decemberkonsert rum och liksom de senaste åren sker det på Magle Konserthus. I år är temat 1900-talet i musik och politik. En slags kavalkad med mycket rysk musik men även Eisler och Nino Rota finns med. Det blir säkert en både musikaliskt och berättarmässigt en spännande konsert.
   Och du som vill kombinera musik och politik och har ett blåsinstrument, kom gärna till Folkuniversitetet på Skomakargatan söndag kl 18.30. Då övar vi som vanligt under sakkunnig ledning. Vill du veta mer så gå in på vår hemsida eller ring undertecknad 0733-64 90 70.

Så lurar gängen de äldre på pengar - Planer på privat palliativ vård oroar

Förstasidans huvudrubriker i Sydsvenskan 6/10
 

Gängen lurar oss gamlingar på pengar om vi inte skärper oss. Dåligt!
Privat palliativ vård vill exploatera vårt döende. Värre!

Gränskonflikten mellan Lund och Staffanstorp av Gunnar Stensson

Alla berörda är förfärade över Staffanstorps planer att bebygga åkermarken i Flackarp söder om Höje å. Tekniska nämnden i Lund formulerade härom veckan ett ytterst kritiskt yttrande. Dessutom skickade S en särskild skrivelse.
   Den 8 september kom nästa utspel. För att förhindra Staffanstorp från att bygga bostäder söder om Höje å föreslår FNL att Lunds kommun tar över marken. FNL:s avsikt är troligen att fånga upp den växande opinionen mot utbyggnaden
   Övertagandet av marken skulle innebära att 1974 års beslut att tilldela Staffanstorp socknarna Flackarp och Knästorp till viss del förändras. Gränsen mellan de båda kommunerna skulle flyttas från Höje å till väg 108 så att Staffanstorps utbyggnadsområden hamnar i Lunds kommun. I gengäld skulle Staffanstorp erbjudas ett andra områden.
   Detta är nog något som alla lundabor, inklusive kommunpolitikerna, skulle gilla. Liksom majoriteten av Flackarpsborna.
   Men de övriga partierna i Lundakvintetten var inte informerade om FNL:s utspel och Fredrik Ljunghill, M, är irriterad.

Christian Sonesson, M, kommunstyrelseordförande i Staffanstorp, framhåller att länsstyrelsen utpekat Flackarp som ett bra utbyggnadsområde.
   Om FNL säger han: det är ”ett oerfaret låtsasparti som gör en massa skumma uttalanden i tidningen. Jag tror inte att de är seriösa.”
   Samtidigt backar han lite i utbyggnadsfrågan. Den fördjupade översiktsplanen är ett tjänstemannaförslag, säger han. Det är inte där vi har vårt stora fokus. Det är inte ett så viktigt område för oss, om man ska vara ärlig.
   Uttalandet kan tolkas som att den föreslagna utbyggnaden i Flackarp är ett försöksutspel som kan förändras eller dras tillbaka. Utspelet har underlättats av Lunds inbjudan till samråd i samband med byggandet av Klostergårdsstationen.

Klostergårdens byalag vill helt stoppa Staffanstorps planer på bebyggelse av åkermarken söder om Höje å på grund av klimatkrisen och den hotande globala livsmedelskrisen. Kravet på ett stopp gäller givetvis oavsett gränsdragningen.
   Byalaget menar att förutsättningarna för tidigare beslut och planer förändrats, och att vi står inför mycket snabba förändringar i framtiden. Byalagets förslag skiljer sig alltså från FNL:s och de övriga kommunala partiernas.
   Byalaget hänvisar till Miljöbalken som i tredje kapitlet, paragraf 4 stadgar att åkermark inte får tas i anspråk för bebyggelse annat än när det är nödvändigt för väsentliga samhällsintressen. Den bestämmelsen har fått ökad tyngd de senaste åren och blir alltmer central.
   Det går att stoppa utbyggnaden.

Turkiet anfaller kurderna i Syrien

Turkiets president Erdogan bekräftar: Bombningarna av norra Syrien har inletts

Presidenten skriver på Twitter att turkisk militär tillsammans med syriska rebellstyrkor har inlett offensiven mot ”PKK-, YPG- och IS-terrorister” som går under namnet ”Fredens vår”.
   Enligt representanter för kurdiska styrkor i nordöstra Syrien har turkiska stridsflygplan attackerat flera mål, även civila, på flera platser i nordöstra Syrien.

The Turkish Armed Forces, together with the Syrian National Army, just launched #OperationPeaceSpring against PKK/YPG and Daesh terrorists in northern Syria. Our mission is to prevent the creation of a terror corridor across our southern border, and to bring peace to the area. 3:16 PM · Oct 9, 2019

---

Några kommentarer från Facebook och Twitter

Bra gjort av Finland att stoppa all vapenexport till Turkiet samt fördöma attcken mot kurderna i Syrien. Dags för Sverige att fatta samma kloka beslut.

För bara tre veckor sedan godkände regeringen drönarexport till Turkiet, men nu stoppar Finland all vapenexport till landet. Samtidigt fördömer regeringen den turkiska attacken mot Syrien.
   – Situationen är allvarlig. För mitt eget ansvarsområde konstaterar jag följande: Finland exporterar inte försvarsmateriell till länder som krigar eller kränker de mänskliga rättigheterna, skriver försvarsminister Antti Kaikkonen på Twitter.
   – I nuläget kommer inga nya vapenexportlicenser från Finland till Turkiet att beviljas.

KURDERNA HAR INGA VÄNNER UTOM BERGEN

Återigen visar sig det gamla ordstävet att kurderna har ”inga vänner utom bergen” stämma. Det kurdiska folket har ständigt genom historien blivit svikna och förrådda av stormakter och använda som redskap i andras maktspel. Och nu utsätts kurder för ett nytt svek och förräderi. Och omvärlden låter det i praktiken ske.
Ulf Nymark på Facebook

Inga vänner utom bergen är också titeln på Ingmar Karlssons högintressanta bok om kurdernas historia. Historiska media, 2018)

20 bolag orsakar en tredjedel av jordens koldioxidutsläpp av Gunnar Stensson

The Guardian avslöjar

De 20 bolagen på listan står bakom 35 procent av koldioxidutsläppen, totalt 480 miljarder ton sedan 1965.
   De fyra mest destruktiva företagen är de privatägda Chevron, Exxon, BP och Shell som står för 10 procent av jordens koldioxidutsläpp.
   Tolv av företagen är statsägda. Den största förorenaren av dem är Saudiarabiens Aramco.
 

Guardian graphic | Source: Richard Heede,
Climate Accountability Institute. Note: table includes emissions for the period 1965 to 2017 only

Michael Mann, en av världens ledande klimatforskare, säger:
   ”Klimatkrisens stora tragedi är att sju och en halv miljon människor tvingas betala priset – i form av en fördärvad planet – för att ett dussin polluting interests, föroreningsintressenter, ska kunna fortsätta att göra rekordvinster.”

Den senaste studien bygger på en undersökning från 2017 som konstaterade att de 90 största koldioxidproducenterna var ansvariga för hälften av jordens temperaturhöjning och en tredjedel av havsnivåhöjningen.
   ”Dessa företag och deras produkter är ansvariga för en substantiell del av klimatkatastrofen, har kollektivt förhindrat nationella och globala åtgärder i årtionden och kan inte längre gömma sig bakom rökridån att det är konsumenternas ansvar.”
   Den offentliga och politiska klimatdebattens fokus måste flyttas från det individuella ansvaret till de strukturella och ekonomiska orsakerna.

De fem största olje- och gasbolagen spenderar årligen 200 miljoner dollar på lobbyverksamhet för att försena, kontrollera och förhindra åtgärder mot klimatuppvärmningen.
 

Läs hela artikeln i The Guardian »

En fråga får sitt svar

I bloggversionen av VB kan man kommentera de olika artiklarna i tidningen. För er som inte regelbundet följer oss där så återges nedan Jan Annerstedts svar på Ulf Nymarks fråga i nr 25.
 

Är du beredd att ta initiativ till att maxhastigheten för elsparkcyklar begränsas till gångfart eller nära gångfart i stadskärnans centrala delar?
Ulf Nymark, Miljöpartiet de gröna
VB nr 25 190913
 

Ulf Nymark (MP) har frågat mig (i egenskap av ordf i tekniska nämnden, Lunds kommun) om hastighetsbegränsning mm för elscooters/elrullbräder i Lund.
   Jag har svarat honom - skriftligt - att en sådan hastighetsbegränsning delvis redan är genomförd och att alla fyra bolagen som erbjuder allmänheten scooters i Lund håller på att införa hastighetsbegränsning - på kommunens initiativ. Vi samordnar reglerna med motsvarande regler i Malmö Stad.
   Läs mera av mitt utförliga svar i kommentarsfältet till hans fråga i Veckobladet nr 25 (2019-09-13).
Jan Annerstedt (FörNyaLund)
2019-10-05 12:46

---

Begränsad maxhastighet för elsparkcyklar

Här följer det skriftliga svar på frågan som Ulf Nymark ställt till mig i min egenskap av ordförande i tekniska nämnden i Lunds kommun.

1. Det korta svaret på frågan om maxhastighet mm för elsparkcyklar:
– Ja, arbete pågår redan med hastighetsbegränsning inom vissa områden i Lunds stadskärna/innerstad. Några bolag som levererar transportservice via elsparkcyklar har redan idag installerat automatisk hastighetsbegränsning. Arbetet fortsätter och alla bolag ska så snart som möjligt ha infört automatisk hastighetsbegränsning.

2. Det längre svaret på frågan:
– Ny teknik är ofta kontroversiell när den ska anpassas till det omgivande samhället och spridas till nya användare – kommersiellt eller på andra sätt. Steget mellan ny uppfinning och en väl fungerande innovation är ofta dyrt och besvärligt. Det kan ta lång tid och t o m kräva nya regler och ny lagstiftning. Vi lever i en tid då ny teknik och därmed ekonomi utvecklas snabbare än någonsin.

Elsparkcyklar är ett konstruktivt inslag i den nya delnings- och serviceekonomin som gynnar hållbarhet. Vi slipper köpa eget transportfordon – vi hyr istället till en relativt billig penning, även om kostnaden är något högre än för en hyrcykel (typ Lundahoj).
I dagens läge vet ingen om elsparkcyklar är här för att stanna eller om det handlar om en högst tillfällig lösning på ett transportproblem i stadsmiljön. Mitt intryck är att många lundabor och besökare uppskattar detta nya transportslag som inte släpper ut avgaser, kan köra inomhus, är tysta och lätta att hantera och erbjuder en enkel, flexibel och därmed praktisk ersättning för bilen och motorcykeln. Lund ska inte bara vara ”idéernas stad” utan också en plats där nya idéer också kan bli verklighet.

Det tycks som om vi bara står i början av utvecklingen av elsparkcyklar/elscooters: de blir stabilare och välter inte så lätt vid parkering, service och styrning via appar, enklare städning (snabb inhämtning av felplacerade elscooters) och bättre kartor med ständig lokalisering. Samverkan mellan bolagen i Lund innehåller en överenskommelse att servicepersonal som passerar en elscooter som vält eller står fel, så reses den upp och placeras rätt - oavsett vilket bolag scootern tillhör.

Viktigt att understryka: Ordningen i trafiken i Lund - oavsett fordon - t ex hur man kör och om man bryter mot lagar och förordningar, är alltid en polisiär fråga.

Lunds tekniska förvaltning har på mitt initiativ inlett ett samarbete med kollegorna i Malmö för att de två städerna ska få samma eller snarlika regler för elsparkcyklar. En gemensam utredning, som bygger på aktuella erfarenheter också från andra kommuner och i andra länder, har inletts. Som i Malmö har tekniska förvaltningen i Lund redan haft dialoger med elskoterföretagen bl a för att lösa parkeringsfrågan. När företagen inte uppfyller kommunens krav på parkering samlar tekniska förvaltning in elscooters på samma sätt som förvaltningen samlar in cyklar. Mot avgift hämtar bolagen ut insamlade skotrar.

Vid ett möte i september 2019 med tekniska förvaltningen deltog alla fyra elskoterföretagen i Lund. Då framkom att alla företagen redan idag har tekniska möjligheter att genom geofencing förhindra att elskotrar kan parkeras inom valda områden. Även körhastigheten kan begränsas inom givna områden. Just nu pågår samordning av sådana krav-områden och bolagen anpassar till s k geofencing-kartor. Ett exempel: Hastigheten kan begränsas till 6 km/tim i t ex cykelstråket genom Stadsparken, vilket sannolikt gör det ointressant att köra och parkera där.
Jan Annerstedt (FörNyaLund), 2019-10-04 21:30

Den osynliga handen knuffar oss över randen av Gunnar Stensson

Per Svensson är redaktionschef på DN efter många år på Sydsvenskan. Idag, den 7 oktober, har han skrivit en helsidesartikel om Den obeboeliga planeten. Livet efter uppvärmningen.
   Han har träffat bokens författare David Wallace-Wells i Göteborg och fått veta att mer än hälften av alla koldioxidutsläpp i atmosfären har ägt rum under åren efter det att tv-serien Seinfelds första avsnitt sändes. Det vill säga under hans år. Våra år. Nu.
   ”Det är under dessa år som planeten har drivits från ett till synes stabilt tillstånd till katastrofens rand”, skriver David Wallace-Wells.
   Det är globaliseringens år, nyliberalismens, marknadsekonomins och konsumismens år, det är Margaret Thatchers, Göran Perssons och Bill Clintons år.
Per Svensson inser att vi lever på katastrofens rand.
   Men som tur är har han en tro, som Strindberg. Credo quia absurdum står det på Strindbergs grav. Jag tror därför att det är absurt.
   Per Svensson tror på marknadsekonomin.

Ledarskribenten i Sydsvenskan den 5 oktober har också en tro. Han tror på konsumismen och oroas av Naturskyddsföreningens konstaterande att det inte går att konsumera som om det fanns fyra jordklot, vilket skulle behövas om världen levde på lika stor fot som svenskarna.
   ”Men lösningen är inte att sluta konsumera”, fastslår han och citerar Nordeas chefsekonom som har det lämpliga namnet Annika Winsth: ”Om vi inte handlar, om vi inte har tillväxt, går företag omkull och människor blir arbetslösa.”
   Ledarens slutkläm lyder: ”Så sluta inte shoppa!”

Tidskriften The Economist insåg för ett par veckor sedan att utsläppen av växthusgaser har tjugodubblats under 1900-talet och att de fortfarande ökar. Dess anonyme skribent skriver:
   ”Vår tids revolutionära utmaning är att vända utvecklingen. Det är kapitalismen som ska genomföra revolutionen.”

Det går inte längre att förneka klimatkrisen. Det gör bara Donald Trump. Därför försöker industri- och finansvärlden återvinna människors förtroende genom att erkänna den.
   Ja, vi har hamnat vid katastrofens rand, säger kapitalisterna. Men vi ska inte göra så mer.
   Sedan hävdar de att kapitalismen, det system som drivit oss hit, är det system som ska rädda oss. För somliga är det svårare att tro att kapitalismen kan avskaffas än att jorden kan gå under.

Jorden tål inte vad som helst. Den har blivit trotsig, skriver Clive Hamilton, unruly (oregerlig), skriver Andreas Malm och obeboelig, skriver David Wallace-Wells.
   Vi måste göra bot och bättring och rikta en ödmjuk bön till den vredgade, alltmer obeboeliga Jorden,som vår hänsynslösa osynliga hand plundrat och förött.
Vårt dagliga bröd
giv oss idag
och förlåt oss
våra skulder

Friday for Future alla fredagar

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Miljöseminarium: Kemikaliesamhället och Lunds kemikalieplan

Hur påverkas vi av kemikalier och vad gör man i Lund.

Föredrag om kemikaliesamhället och vad Lunds kommun aktivt gör för att minimera exponeringen av olika kemikalier. Föredragshållare är Malin Alnemo som är Lunds miljöförvaltnings expert på hälso- och miljöfarliga ämnen samt kommunens kemikalieplan, LundaKem.

Tisdagen 8 oktober kl 19, ABF Lund
Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9, Lund.

Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund
Läs mer »

Hur kan vi vända skutan efter 30 år av New Public Management?

Under de drygt 30 år som New Public Management har rullat fram som en ångvält över den offentliga sektorn har kritiken växt och hörs nu från många håll. Vi ser kraftiga protester från olika yrkesgrupper men knappast något samarbete mellan dem.
   I oktober 2009 hölls seminariet "Sverige till salu!" om privatiseringar inom välfärden. Det blev startskottet för en studiecirkel som under 10 år har träffats, läst och diskuterat. Ofta med frågor om välfärdens utveckling för ögonen, alltid utifrån intresset för hur vi skapar ett mer jämlikt samhälle.
   Vår studiecirkel på ABF firar 10-årsjubileum i oktober och det vill vi fira genom att ordna ett seminarium med rubriken Sluta skära ner – vi orkar inte mer!
Söndag 13 oktober, kl. 13.00-16.00. På ABF Malmö, Spånehusvägen 47.
Nätverket för gemensam välfärd och ABF Malmö.
Läs mer »

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Att anpassa hastigheten och att gå till vänster
Felutformade tankekurvor på SVT

Sveriges Television har granskat ett stort antal kurvor på landets vägar. De säjer sej ha identifierat 15 800 kurvor ”där det blir svårare att hålla kvar bilen på vägen om man åker i den skyltade hastigheten”. Därför anses dessa kurvor vara felutformade. Läs texten igen: ”om man åker i den skyltade hastigheten” (min kursivering). I någons huvud på SVT har det uppenbarligen blivit felutformade tankekurvor! Den skyltade hastigheten är ju den max tillåtna, ingen hastighet som trafikanten måste hålla och skylten säjer förstås inte heller att fordonsförare i alla lägen kan hålla denna hastighet olycksfritt.
 

 

Hur SVT kan ha glömt Trafikförordningen 3 kap 14 § är en gåta. Denna portalparagraf slår fast: ”Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt.”

Fritt fram för alla bilister vid Stortorget
Nu är det åter fritt fram för alla bilister att köra förbi Stortorget. Det är andra gången på kort tid som Tekniska förvaltningen öppnar för fri genomfart. Öppningen nu hänger samman med cykelvägsbygget på Kyrkogatan. I stället för att öppna förbi Stortorget hade det varit fullt möjligt att stänga av för biltrafik på Klostergatan och vi har fått lite färre bilar i stadskärnan. Nu vänjer sig bilisterna att fritt köra vid Stortorget, och när den svarta plasten tas bort från vägskyltarna som reglerar genomfarten kommer den olagliga bilkörningen att ha trappats upp igen.

En MP-motion varje dag under Europeiska trafikantveckan
Lunds kommun under den s k lundakvintettens ledning ville inte göra några egentliga satsningar under den Europeiska trafikantveckan som inföll för någon vecka sedan. MP Lund satsade stort och lämnade in en motion till fullmäktige varje dag under veckan. Två av dem har publicerats i sin helhet i VB, dvs om parkeringsregler för cyklar och om marknadsanpassning av p-avgifter. En av de sju motionerna handlar om samordnad varudistribution i kommunen och en annan om att skapa bilfria zoner vid skolor. Övriga motioner återkommer jag till så småningom.

Elrullbrädor
Fullmäktige tog inte upp min interpellation om elbrädors (s k elsparkcyklar) vid septembermötet i förra veckan. Detta på grund av tidsbrist. Frågan gällde ju om Tekniska nämndens ordförande var beredd att verka för att hastigheten för elrullbrädor begränsades i stadskärnan. Ordföranden har dock i sitt skriftliga svar antytt att det är på gång, i varje fall är det möjligt att tolka det så. Men klarhet i detta lär vi inte få förrän vid fullmäktigesammanträdet i oktober. Kanske.

Vänstertrafik för gående
Alla VB:s läsare känner säkert vad som gäller för gående på gemensamma gång- och cykelbanor. Det vill säja innebörden i Trafikförordningens 7 kapitel, 1 §, 3:e stycket. Men kunskapen bland kommunens fotgängare i allmänhet är minst sagt skral. De velar omkring lite hur som helst på det gemensamma vägutrymmet och vet inte om att de ska hålla sig till vänster. Så här heter det ju i sagda paragraf: ”Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.”

Rapport från klimatstrejken i Lund den 27 september av Marianne Sonnby-Borgström

Stortorget fylldes av klimatdemonstranter med paraplyer

Trots uselt väder fylldes halva Stortorget av demonstranter utrustade med regnkläder och paraplyer. Många utmärkta talare framförde sina tal fyllda av både farhågor och hopp.
   Talkörer skanderade:
   Vad ska vi göra? – Rädda Klimatet!;
   När? När? – Nu! Nu!; När? När? När? – Nu! Nu! Nu!
   Talarna representerade alla kategorier, både de unga och äldre, klimatforskare som ex. Henner Busch från LU Center for Sustainability Studies, enskilda medlemmar i Fridays for Future rörelsen och olika föreningar som exempelvis Extinction Rebellion.
   Röda kapellet spelade: Aldrig, aldrig ger vi upp… Eginokören från Dalby sjöng. Lottie Rosenkvist var en av de drivande organisatörerna bakom arrangemanget. Nilla Bolding läste den gripande dikten av Pentti Saarikoski, som bifogas här i Veckobladet.
   Om du vill komma i kontakt med Fridays for Future så bli medlem i Facebooksgruppen #Fridaysforfuture Lund.
Rapportör: Marianne Sonnby-Borgström

---

Nilla Bolding läser dikt av Pentti Saarikoski
 

Jag förlåter dem icke ty väl veta de vad de göra.
De ville att jag skulle skriva vackra sånger om vinden, om fågeln och trädet, sånger som de sedan skulle läsa till sin själs vederkvickelse, för att glömma vad de gjort på dagen: förgiftat vinden, dödat fågeln och trädet.

Jag låter dem icke vara ifred.

Jag slipar icke orden intill obegriplighet för att göra dem till viljes, jag väntar icke tills de har hunnit bygga sitt fängelse runt om mig, jag tror icke på deras kunskap, icke på deras pengar, icke på deras gud och icke på deras seger.

De uppfostrade mig, de försökte kuva mig på det att jag skulle bli dem en trogen tjänare, och nu är de fyllda av hat då de ser att deras ansträngningar runnit ut i sanden, jag blev deras motståndare, och all deras undervisning vänder sig mot dem själva.

Jag ger dem icke ro, förrän de fråntagits den makt med vilken de styr människorna, nu då de icke längre kan hålla saker och ting i styr, är de affärsmän och dem skall man alltid betala mer än de betalar, men jag betalar dem med samma mynt som de betalat mig, de har förgiftat vinden, dödat fågeln och trädet, all min glädje.

De äger jorden, och de äger himlen, men jorden och himlen är inte på deras sida, de vet det och därför rustar de för krig, de förgör jorden och himlen hellre än de avstår från sin besittning.

Jag tror inte att de segrar, ty de är allt färre, allt fler blir de som inte väntar i dådlöshet, vi är allt fler, i deras bostäders trängsel, i deras skolor, deras fabriker, vi är allt fler, allt mer behöver de oss, allt mindre behöver vi dem, vi har tillräckligt länge burit dem på våra skuldror och tolererat deras odugliga regering, deras dåliga hushållning, deras falska läror.

Vi bär dem på skuldrorna, och vi behöver blott räta på ryggen, och de trillar, och vi behöver blott öppna munnen, och de tiger, fågeln sjunger åter, trädet grönskar.

Pentti Saarikoski, i diktsamlingen Uttalat 1966. Publicerad i Ord och Bild ungefär samtidigt, och i samlingsvolymen Jag går där jag går 1969.

En av de engagerande talarna: Rebecca Johansson

Representant för Extinction Rebellion talar