(först publicerad i VLT 25 jan)
Machiavelli lärde oss varför det är farligt att föreslå förändringar. Enkelt uttryckt blir då förlorarna ofta tydligt utpekade, förlusterna tämligen säkra och de kommer snabbt. Allt medan vinsterna är osäkrare, ligger längre fram i tiden och vinnarna är otydligare, kanske inte ens födda.Kanske finns det någon liknande förklaring i den egenartade syn vi har på välfärd och skatter? Det är ju så att i undersökning efter undersökning vill svensken ha mer av det som i mycket finansieras med skattemedel; vård, utbildning, kultur och fritidsaktiviteter.
Samtidigt är min bestämda uppfattning att aldrig så många konkreta, trovärdiga och välbehövliga löften om satsningar på bättre sjukvård, järnvägar och skolor på slutet av dagen står sig slätt mot jobbskatteavdragets dragningskraft här, nu och direkt till mig.
Alla problem löses förvisso inte av mer pengar och allt kan göras effektivare; dvs mer för samma peng. Men bara Gud sägs kunna skapa av intet och självklart finns det ett samband mellan insatta resurser och möjligheten att få snöröjningen och demensvården att fungera.
Visst kan man fundera över medias sömnighet på avdelningen följdfrågor när man t ex lyckas att i på varandra följande inslag rapportera om statsministerns funderingar på fler jobbskatteavdrag. Följt av ett reportage om rekordet i tågförseningar. Därefter om bristande resurser äldrevården för att avsluta med de hela tiden sjunkande resultaten i den svenska skolan.
Jag är inte här ute efter att säga att det ena är fel och det andra rätt, men att det är ett vägval man har att göra. I och med höstens valresultat så finns det full legitimitet att fortsätta på den inslagna vägen, men det jag hävdar är att sakerna har ett samband.
Allt pekar åt samma håll; vi kommer att ha en allt större och mer ojämnt fördelad privat konsumtion. Vi kommer få allt större svårigheter att klara skattefinansierade verksamheter.
Javisst, från mina utgångspunkter beklagar jag det. ”Så mycket betyder så lite. Så lite betyder så mycket.”
"I naturen finns varken belöning eller straff - bara konsekvenser."
Robert Green Ingersoll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar