Mattias Gardell, Tortyrens återkomst, Leopard 2010.
”Guantanamo signalerar tortyrens återkomst som juridiskt sanktionerad praktik i det offentliga rummet. Tortyr är inbyggt i Bush-administrationens globala krig mot terror.”
Mattias Gardell inleder med en systematisk framställning av tortyrens historia. Ett av de mest fruktansvärda avsnitten redogör för amerikansk tortyrhistoria under perioden efter det amerikanska inbördeskriget. De svarta terroriseras genom att offentligt torteras, stympas, hängas och brännas levande.
I Vietnam torterades drygt 20 000 civila till döds under Operation Phoenix, vars syfte var att krossa FNL. Till att börja med användes primitiva metoder som att krossa fingrar, trasa sönder anus med cocacola-flaskor eller upphängning i tår, testiklar och händer, men så småningom utvecklades waterboarding som en mindre spektakulär tortyrform.
De nya tortyrteknikerna överfördes till Latinamerika på 1970-talet. Cirka 60 000 latinamerikaner utbildades i den amerikanska tortyrskolan School of the Americas. Det handlade om tjänstemän i de latinamerikanska diktaturregimerna.
Många av oss har sett Costa-Gavras film Missing (Försvunnen) från 1982 om kuppen i Chile där amerikanska officerare genomför en välbesökt tortyrföreläsning med förevisning av levande chilenska offer som bland annat utsätts för elektrisk tortyr i ögongloberna.
Kapitlet Liberal tortyrideologi beskriver USA:s legalisering av tortyr i två exekutiva presidentorder i november 2001 och februari 2002. De tillämpades i Guantanamo och hemliga amerikanska tortyrfängelser runt om i världen som Bagram, Abu Ghraib och Kandahar. Den slutliga legaliseringen kom 2006 och 2007.
Eftersom det fanns risk för att amerikaner skulle åtalas för krigsförbrytelser slöts avtal med ett stort antal länder, inklusive Sverige, att amerikanska soldater inte skulle utlämnas till krigsförbrytardomstolen. Om så ändå skedde skulle amerikanerna frita dem.
Ansvaret för tortyren delas mellan president Bush, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfield.
Vid sidan av de amerikanska fängelserna fanns fängelser i följande länder: Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Lettland, Polen, Rumänien, Thailand, Ungern m fl.
En rad länder, inklusive Sverige, utlämnade utpekade invånare till tortyr.
”Guantanamo signalerar tortyrens återkomst som juridiskt sanktionerad praktik i det offentliga rummet. Tortyr är inbyggt i Bush-administrationens globala krig mot terror.”
Mattias Gardell inleder med en systematisk framställning av tortyrens historia. Ett av de mest fruktansvärda avsnitten redogör för amerikansk tortyrhistoria under perioden efter det amerikanska inbördeskriget. De svarta terroriseras genom att offentligt torteras, stympas, hängas och brännas levande.I Vietnam torterades drygt 20 000 civila till döds under Operation Phoenix, vars syfte var att krossa FNL. Till att börja med användes primitiva metoder som att krossa fingrar, trasa sönder anus med cocacola-flaskor eller upphängning i tår, testiklar och händer, men så småningom utvecklades waterboarding som en mindre spektakulär tortyrform.
De nya tortyrteknikerna överfördes till Latinamerika på 1970-talet. Cirka 60 000 latinamerikaner utbildades i den amerikanska tortyrskolan School of the Americas. Det handlade om tjänstemän i de latinamerikanska diktaturregimerna.
Många av oss har sett Costa-Gavras film Missing (Försvunnen) från 1982 om kuppen i Chile där amerikanska officerare genomför en välbesökt tortyrföreläsning med förevisning av levande chilenska offer som bland annat utsätts för elektrisk tortyr i ögongloberna.
Kapitlet Liberal tortyrideologi beskriver USA:s legalisering av tortyr i två exekutiva presidentorder i november 2001 och februari 2002. De tillämpades i Guantanamo och hemliga amerikanska tortyrfängelser runt om i världen som Bagram, Abu Ghraib och Kandahar. Den slutliga legaliseringen kom 2006 och 2007.
Eftersom det fanns risk för att amerikaner skulle åtalas för krigsförbrytelser slöts avtal med ett stort antal länder, inklusive Sverige, att amerikanska soldater inte skulle utlämnas till krigsförbrytardomstolen. Om så ändå skedde skulle amerikanerna frita dem.
Ansvaret för tortyren delas mellan president Bush, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfield.
Vid sidan av de amerikanska fängelserna fanns fängelser i följande länder: Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Lettland, Polen, Rumänien, Thailand, Ungern m fl.
En rad länder, inklusive Sverige, utlämnade utpekade invånare till tortyr.
Enligt en Amnestyrapport 2005 hölls 75 000 personer fängslade i amerikanska tortyrcentra utanför Förenta staternas gränser.
Denna vecka överraskas vi av de omfattande folkliga resningarna i Tunisien och Egypten. ElBaradei, fredspristagaren som tillsammans med Hans Blix försökte hindra Bush att starta Irakkriget 2003, har återvänt till Egypten. De diktaturregimer som USA (och inte bara USA, Frankrike utmärker sig också) stött i årtionden håller nu på att falla. 2001 exporterade USA amerikanska ”förhörsmetoder” till Tunisien och Egypten, sände dit experter och såg till att de redan omfattande ”säkerhetstjänsterna” byggdes ut ytterligare. Det under 2000-talet ökade förtrycket skapade inte ”säkerhet” utan är en av orsakerna till de pågående protesterna.
Huvuddelen av Gardells bok skrevs 2008, men i utgåvan 2010 finns en epilog där han redogör för president Obamas ansträngningar att röja upp i det sadistiska träsket. Han lovade att stänga Guantanamo, förbjuda CIA att driva hemliga fängelser, ersätta militärdomstolarna med civila domstolar och förbjuda tortyr av krigsfångar.
Det har visat sig svårare än man kunde tro. Många amerikaner tror fortfarande på president Bushs lögner: ”De som hålls på Guantanamo är bombmakare, terroristtränare, terroristrekryterare, terrorsamordnare, potentiella självmordsbombare. De är i vårt förvar för att hindra dem att mörda vårt folk.” Teapartyrörelsens inflytelserika populister upprepar dem enligt Goebbels propagandaprincip. I själva verket hade bara 8 procent av fångarna i Guantanamo anknytning till talibanerna eller al Qaida. Flera var barn.
Förra veckan presenterade jag Blood s a Rover´ av James Ellroy. Där kan vi läsa hur CIA-personal grillar moståndsmän i Dominikanska republiken levande i en elektrisk stol och om morden på Martin Luther King och Robert Kennedy. Våldet är mer än en röd tråd i USA:s politiska historia. Det är en flod.
Gardells faktarika bok belägger framställningen med myndighetsdokument, offentliga tal och rapporter. Litteraturlistan är lång. Bilagor är FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Gardell menar att George Bush, Dick Cheney och Donald Rumsfeld borde ställas inför rätta, anklagade för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Denna vecka överraskas vi av de omfattande folkliga resningarna i Tunisien och Egypten. ElBaradei, fredspristagaren som tillsammans med Hans Blix försökte hindra Bush att starta Irakkriget 2003, har återvänt till Egypten. De diktaturregimer som USA (och inte bara USA, Frankrike utmärker sig också) stött i årtionden håller nu på att falla. 2001 exporterade USA amerikanska ”förhörsmetoder” till Tunisien och Egypten, sände dit experter och såg till att de redan omfattande ”säkerhetstjänsterna” byggdes ut ytterligare. Det under 2000-talet ökade förtrycket skapade inte ”säkerhet” utan är en av orsakerna till de pågående protesterna.
Huvuddelen av Gardells bok skrevs 2008, men i utgåvan 2010 finns en epilog där han redogör för president Obamas ansträngningar att röja upp i det sadistiska träsket. Han lovade att stänga Guantanamo, förbjuda CIA att driva hemliga fängelser, ersätta militärdomstolarna med civila domstolar och förbjuda tortyr av krigsfångar.
Det har visat sig svårare än man kunde tro. Många amerikaner tror fortfarande på president Bushs lögner: ”De som hålls på Guantanamo är bombmakare, terroristtränare, terroristrekryterare, terrorsamordnare, potentiella självmordsbombare. De är i vårt förvar för att hindra dem att mörda vårt folk.” Teapartyrörelsens inflytelserika populister upprepar dem enligt Goebbels propagandaprincip. I själva verket hade bara 8 procent av fångarna i Guantanamo anknytning till talibanerna eller al Qaida. Flera var barn.
Förra veckan presenterade jag Blood s a Rover´ av James Ellroy. Där kan vi läsa hur CIA-personal grillar moståndsmän i Dominikanska republiken levande i en elektrisk stol och om morden på Martin Luther King och Robert Kennedy. Våldet är mer än en röd tråd i USA:s politiska historia. Det är en flod.
Gardells faktarika bok belägger framställningen med myndighetsdokument, offentliga tal och rapporter. Litteraturlistan är lång. Bilagor är FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Gardell menar att George Bush, Dick Cheney och Donald Rumsfeld borde ställas inför rätta, anklagade för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar