Gunnar Stensson svarar Mats Skogkär

Så här skrev Mats Skogkär den 17 januari 2009, då det israeliska angreppet pågått i tre veckor och hundratals ögonvittnen rapporterat att sjukhus, offentliga och civila byggnader beskjutits med fosforgranater och att den israeliska armén besköt palestinska ambulanser med civila kvinnor och barn:

Rubriken var "Krigets första offer".
Texten löd:
Lögner och propaganda. Lika självklara följeslagare till krig som död och förödelse. Striderna i Gazaremsan utgör inget undantag. Låt oss granska bara två av denna konflikts många ”sanningar”:
Den israeliska armén använder vit fosfor mot civila palestinier.
Den israeliska armén skjuter avsiktligt på ambulanser.
”Sanningar” som ligger till grund för krav på fördömanden, bojkott och vad värre är – ger näring åt den antisemitiska hatvåg som nu rullar över Sverige, Europa och världen.

Då hade den palestinske läkaren Yusef Abu Rish vittnat om hur människorna brändes över kroppen på ett sätt som bara vit fosfor kan göra. En liten palestinsk flicka låg i sjukhuset medan hennes hjärna långsamt frättes bort av vit fosfor utan att läkarna kunde göra någonting.
   Skogkär avfärdar vittnesmålen som lögn och propaganda.
   Christer Zettergren, generalsekreterare i svenska Röda Korset hade sagt: ”Våra konvojer är mycket medvetet mål för beskjutning från Israel.” 
   Det var lögn och propaganda, enligt Skogkär.

Israel förnekade allt och litade på att sympatisörerna runt om i världen skulle vidarebefordra förnekelsen. Inflytelserika personer som Röda Korsets generalsekreterare tvingades genom påtryckningar att göra kritiken trubbigare. 

Alla insåg ändå det orimliga i föreställningen att palestinierna besköt sina egna ambulanser.
   Ingen har glömt den kampanj varmed Israel förnekade avslöjandena i Goldmanrapporten.
   Rapporter från människorätts- organisationer och inte minst FN bekräftade till slut det som alla hela tiden vetat, nämligen att ”sanningarna”, var sanningar utan citationstecken och att Israel begått rader av krigsförbrytelser mot det palestinska folket.
   Runt om i världens visas dokumentären ”Tears of Gaza” om de 300 barn som Israel dödade – och om de som överlevde.
   Som rapporten ”Dashed Hopes: Continuation  of Gaza blockade” (30/9 2010) visar pågår folkrättsbrotten fortfarande. Bakom den står bland andra Amnesty, Oxfam, Save the Children Christian Aid och Medical Aid for Palstinians.

Skogkärs artikel är ett flagrant exempel på tekniken att stoppa kritik genom anklagelser för antisemitism. Den tekniken utnyttjar Skogkär fortfarande.

Per Gharton kritiserade Skogkär i Sydsvenskan.
   ”Om jag rekommenderade samma behandling av israeler som Schwarzenberg, Skogkär med flera hyllar när den drabbar palestinier skulle jag, med rätta, blivit stämplad som antisemit. Men palestinska liv kan man spotta på, palestinsk förtvivlan kan man förhåna, utan att ens lämplighet som EU-ordförande eller kommentator i en förment liberal tidning ifrågasätts. Den danska sjukan tycks vara på väg att sprida sig. Snart blir väl öppen antiarabisk rasism och islamofobi rumsren också i Malmö, Prag och hela EU. Det är tragiskt och skräckinjagande.”
   Kritiken är lika drabbande nu som den var för två år sedan.