SJ:s enda uppgift är att ge avkastning till staten av Bertil Egerö

Förra veckan reste jag tur och retur Jokkmokk och den spännande samemarknaden där. För en gångs skull öppnade jag SJ:s gratistidning Kupé (jan/feb. 2011). Stefan Jonsson hade i en artikel i DN kultursöndag 30.1.2011 citerat en ”ledare” skriven av SJ:s ordförande Ulf Adelsohn och dess vd Jan Forsberg. ”Skjut inte bara på pianisten” rubriceras den. Alla SJ-anställda jag pratade med under resan var klart glada över att toppcheferna äntligen berättat varför SJ har så svårt med underhåll och att hålla tiderna. Här är några utdrag:
   "År 2000 kom den stora bolagiseringen. SJ klövs då i sina beståndsdelar, godstrafiken övertogs av Green Cargo, stationer och parkering mm överfördes till Jernhusen, som också fick största delen av SJ:s kapital; all mark och alla fastigheter. Jernhusens fastighetsinnehav uppgår idag netto till nära 6 miljarder. Om inte SJ delats upp hade dessa pengar kunnat användas till upprustning av järnvägsnätet. Det går inte nu. Verkstäderna fördes till EuroMaint och städningen till TraffiCare. Datafrågorna till Unigrid AB. Restaurangerna överläts till Compass Group Ltd, ett brittiskt börsnoterat bolag. All servering har vi dock nu återfört till SJ.
  ”Vi är också långt ifrån ensamma. Redan i dag, innan avregleringen är genomförd fullt ut, finns drygt 25 andra tågbolag på spåren...
   ”SJ har efter alla dessa politiska beslut ingen trafikeringsplikt. /.../ Det enda krav vår ägare staten ställer är att vi ska avkasta 10 procent på eget kapital efter skatt under en konjunkturcykel…
   ”…samarbete över alla dessa företags- och myndighetsgränser är ett måste. Men vi anser oss skyldiga att tala om varför det ibland är svårt att ge passagerarna den service de har rätt att kräva. Och det är inte heller alltid lätt att möta kritik där vi ofta är oskyldiga.”
   SJs politiska ledning bekräftar härmed vad jag faktiskt inte visste: SJ:s huvuduppgift är inte längre att ge oss alla en god kollektivtrafik, utan att – som en partner i marknadskonkurrens – dra in pengar till staten. Hur gick detta till?