Levande historia av Sten H.

Steven Jobs, den ena av grundarna till Apple har avlidit, 56 år gammal. Han hyllas nu i pressen och (i delar av) datavärlden som den store innovatören.

Tacksamma kunder lägger blommor utanför Applebutiken på Fifth Avenue och på åtminstone ett dataföretag i Stockholm hedras han med en minnesstund och en tyst minut.

En alternativ historieskrivning
Jag tror att det just i sådana stunder finns ett behov av en alternativ historieskrivning. Kalla den gärna marxistisk om det känns bättre så.
   Steven Jobs växte upp i Silicon Valley, teknikindustriområdet några mil söder om San Francisco. Missil- och rymdprojekt krävde miniatyriserad elektronik och här fanns nu företag som Intel och Hewlett-Packard som blomstrade i rustningskonjunkturen. Den snabba utvecklingen gjorde också att det fanns gott om billig surplus-elektronik för de som byggde i garagen. Elektroniktidningarna för tonåringar började tala om hemmabyggda smådatorer. I sitt januarinummer 1975 erbjöd tidningen Popular Electronics en byggsats till en dator kallad Altair som byggde på Intels mikroprocessor 8080. Priset var 400 dollar, ungefär en hundradel av den dittills billigaste datorn. Det blev en störtflod av hembyggen och datormodeller. Den 21-årige college-dropouten Steve Jobs och hans kompis den något äldre teknologen Steve Wozniak byggde Altair men inspirerades till en ny datorkonstruktion baserad på MOS 6502. Ett Basicsystem köptes från ett annat nystartat företag kallat Microsoft.
   Resultatet blev datorn Apple II som blev en stor framgång1977. Apple producerade mer än en miljon exemplar av vad som nog bör kallas den första persondatorn. Och den såldes inte till hobbyister utan till företag och den såldes därför att det fanns ett program till den som inte fanns på stordatorerna. Det var Visicalc, vad vi nu skulle kalla ett kalkylprogram med vars hjälp man kunde kalkylera alternativa priser t.ex. för en offert. Och utrustningen hade ett pris som låg inom ramen för vad en avdelning på ett företag kunde köpa själva, utan att fråga dataavdelningen om lov.

PC och Mac
Det var tillräckligt för att branschens gigant IBM skulle komma i gång. IBM dominerade datormarknaden i USA och i världen och var misstrogen mot sådana här leksaker. Men man satte upp en avdelning som 1981 tog fram IBM PC. Med sin marknadsföring och sina kontakter i företagsvärlden kunde nu IBM snabbt helt dominera persondator- marknaden. Apple II konkurrerades ut och efterföljaren Apple III blev ett misslyckande Nu var goda råd dyra för Jobs & Wozniak.
   De hade faktiskt redan letat efter idéer och sådana fanns inom människa-dator interaktion. Det här var ett område som var väl försörjt med militära forskningsprojekt som tog fram metodik för stridsledningsskärmarna och jaktpiloternas displayer. Man uppfann t.ex. pekverktyg som datormusen. Och med snabbare elektronik kunde man nu använda bitmappade skärmar där varenda bildpunkt snabbt kunde uppdateras. Sedan början av 1970-talet fanns i Silicon Valley en privat forskningsinstitution, Xerox PARC, grundad på de mängder pengar kopieringsföretaget hann ta ut genom sitt monopol på xerografi/kopiering (innan japanerna tog över). På Xerox PARC uppfanns det mesta av det vi i dag associerar med persondatorer: ikoner, fönstersystem, lokala nät, laserskrivare etc. Det konkretiserades i arbetsstationer som kostade upp mot en miljon, men alltså var avsedda för en person. Steven Jobs fick tillfälle att besöka Xerox PARC och fick se läckerheterna under utveckling. Han kunde nu snabbt hyra in några av de ledande utvecklarna och satte in dem på det pågående Lisaprojektet, senare Macintosh.
   Macintosh lanserades 1984, väckte en del uppseende men har väl aldrig nått över 10 procent av marknaden. Mac är lättare att använda, har alltid legat ett par år före alla Micosoftvarianter av Windows men är lite dyrare och ofta lite långsammare. Man sa, åtminstone förr, att Mac ägnade så där 30 procent av sin kraft åt att vara beredd för användarens infall vid mus och tangentbord. Just denna betoning på användaren var Mac-ens särmärke och den yttrade sig i operativsystemet och i all programvara. Inom vissa branscher: grafisk industri, reklam etc vann Mac terräng, men på andra håll var det inte tal om Mac, den kunde näst intill förbjudas på många arbetsplatser. Mac lanserades ofta som ”användarvänlig”, ett epitet utan innehåll. Man använder ju inte dator för vänlighetens skull utan för effektiviteten. Men man skulle kunna uttrycka det så att för att datorn skulle bli ett verktyg för massorna – hundratals miljoner världen över – var det nödvändigt att utforma kontaktytan på ett lättbegripligt sätt som inte krävde utbildning av användarna. Det är det man har gjort och i stort sett lyckats med och det var en nödvändighet för den masspridning som skett.

PepsiColadirektör tog över
Det gick alltså upp och ner för Mac och kapitalägarna i Apple hade inte tålamod att vänta på att systemets styrka skulle ge utdelning utan sparkade Jobs 1986 och ersatte honom med en PepsiColadurektör. Jobs ägnade sig i stället åt Next, en häftig persondator för forskare och företaget Pixar som gjorde grafik för film. 1997 vacklade Apple på ruinens brant och Jobs inbjöds att komma tillbaka. Sen dess har det bar gått som tåget.
   Jobs var inte elektronikingenjör och inte programmerare. Men han hade en sorts känsla för vad som var tekniskt, ekonomiskt och marknadsmässigt möjligt. Ett grundläggande förhållningssätt under dessa år var att ta fram teknik som låg på gränsen till vad som var möjligt tekniskt och kostnadsmässigt och därefter förlita sig på Moores lag. I grov form: på 18 månader går alla processorer dubbelt så snabbt eller kostar hälften. Teknikutvecklingen fixar allt.
   Vad Jobs dessutom hade var erfarenheterna från Macintosh: jo man kunde slåss med de stora om man gjorde saker snyggare, enklare, bättre. Det fanns en sorts minimalism i sätet att arbeta som bar över till de senare produkterna: iPod, iPad, iPhone. Jobs vann på sin estetik.

Kulturkamp
Under 80- och 90-talen försiggick vad man skulle kunna kalla en kulturkamp mellan PC- och Mac-anhängare som var ytterst upphetsad. Mot det fula, dåliga Microsoft stod det vackra rena Apple. Bill Gates var inte bara dum utan också elak.
   Jag skulle tro att de flesta ser saken annorlunda i dag. Gates hade sin roll som monopolförsvarare och Jobs sin som utmanare och det handlade inte om moral. När Apple på 2000-talet blev stora i musikbranschen var Apple precis lika snåla och avoga och monopolitiska som någonsin Microsoft. Det är strukturerna det handlar om och vilka roller de genererar.
   Till slut två saker: Vad jag minns så skrevs det på 80-talet rätt mycket om Jobs som företagsledare. Han var tydligen en elak jävel, med häftiga utbrott där han avskedade trotjänare på stubben och ständigt krävde orimliga arbetsinsatser. (Min favorit är hans ord till de som låg efter sitt tidsschema: Real artists ship!) Han kanske blev snällare med åren. Här i Lund mottogs han storartat. Universitet hade ett samarbete med Apple som manifesterades med en middag på Svaneholms slott där gästerna stod på gräsmatten och tog emot Steve Jobs som kom med helikopter från himlen och mottogs som en frälsare.

Och Veckobladet? Jo vi har tillverkat Veckobladet på Apples datorer sedan så där 1987 när vi först fick tillgång till en laserskrivare och det underbara programmet PageMaker.