Ska bara en partiledare väljas vill Vänsterpartiets partiförening i Lund ha Jonas Sjöstedt. Blir det två, vilket föreningen föredrar, önskas Sjöstedt och Ulla Andersson.
Besluten fattades på ett möte med närmare tretti medlemmar i en lokal på sexton kvadratmeter. Trångt alltså men god stämning och bra diskussion.
Den överordnade instansen partidistriktet hade tidigare också nominerat Jonas Sjöstedt men i par med Rossana Dinamarca. Det hade spekulerats i att hon skulle ha ett betydande stöd i Lund men så var det inte. Hon hade bara en tapper förespråkare på mötet. Samma sak gällde Ulla Andersson. För bådas del hävdades att partiets feminism gör det nödvändigt med en kvinna som ledare, och för Dinamarcas del tillfogades att unga och invandrare lättast skulle kunna identifiera sej med henne. För Andersson framfördes att hon var engagerad i glesbygdsfrågor och att hon har en icke-akademisk framtoning – även om jobbet som förskollärare faktiskt kräver högskoleutbildning.
Jonas Sjöstedts lov sjöngs med många variationer. Kunnig och erfaren politiker, bakgrund på verkstadsgolvet, praktisk feminist, ståndaktig EU-motståndare, får människor att växa. Mer intressant är att så många uttalade sej påfallande negativt om Rossana Dinamarca. Hon är skolpolitiskt ansvarig i riksdagsgruppen men ansågs inte ha skött den rollen särskilt väl, hon stod sej slätt i skoldebatter med Jan Björklund, hon hade otillåtet svaga kunskaper i ekonomi.
Vid parstyre föredrogs alltså Andersson och Sjöstedt även om någon invände att de var alltför lika. Mot kombinationen Dinamarca–Sjöstedt anfördes att hon inte vill ha delat ledarskap men också att de båda inte är särskilt goda vänner och kunde få problem i samarbetet. Alltför olika alltså.
En enda talade för Hans Linde och menade att skulle vara en bra parhäst till Ulla Andersson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar